The Babysitter (2017)

@@@
McG (Charlies Angels-rullarna, Terminator Salvation) gör sin första Netflix originalfilm. En skräckkomedi som om man ska vara riktigt ärlig är 80% humor och 20% rysare. Skräckelementen handlar mest om några hyfsade hoppeffekter och blodigt serietidningsvåld. Unge Cole anser sig vara för gammal för att ha en barnvakt men hans överbeskyddande föräldrar håller inte med. Tack och lov så är barnvakten den coola och utmanande Bee, som är en precis lika stor filmnörd som Cole. Tyvärr så är hon också någonting annat, vilket Cole snart blir varse om...The Babysitter är bitvis väldigt rolig och det är full fart hela tiden. McG driver på i 150 knyck, för det får aldrig bli tråkigt. Klyschigt och lite tunt kanske, men aldrig tråkigt. En busig och blodig bagatell helt enkelt, som inte är menad att tas på allvar. Ibland är det precis vad man behöver.
/Vrångmannen

@@@
Håller helt klart med Vrångmannen på denna. McG älskar ju sina actionöverdrivna stories och det här är helt klart mer komedi än skräck. Till och med de mer splatteraktiga inslagen är oftast gjorda med glimten i ögat och är till för att skaka fram ett garv mer än att man ska bli rädd. Jag vill dock lyfta fram Samara Weaving som spelar den onda Bee. Blir inte hon nästa stora megastjärna så är det något fel här i världen. Bara så att ni vet.
/Surskägget

(Netflix...duh!)

3 Days To Kill

@@
Låt mig få försvara Luc Besson litegrann efter Vrångmannens mord på honom. Här står han för manus (regi av McG) och det är en rätt bra blandning av Léon och Nikita han får till. Kevin Costner passar bra i denna roll som gammal CIA-lönnmördare som levt större delen av sitt liv på jakt efter den ena skurken efter den andra. Han har försummat sin familj totalt och det är först nu när han får beskedet att han har en obotlig och dödlig sjukdom med tre dagar kvar i livet som han återvänder för att försöka försonas med sin exfru och dotter. Men CIA släpper inte så gärna taget om en av sina bästa lönnmördare och ger honom en experimentell drog som kanske, kanske inte kommer göra honom frisk. Sprutorna administreras av Amber Heard som 1) är sjukt snygg och sexig 2) är helt bindgalen och 3) spelar över som om hon tagit lektioner av Burton/Depp. Med en sådan chef vill man inte ha fiender, men tyvärr för Costner är det fiender så det räcker och blir över. Filmen pendlar mellan våldsamma shoot-outs där det sprängs och exploderas, till stillsamma familjestunder och dramakomiska ögonblick där gammelstrutten Costner försöker sig på att förstå sin rebelliska tonårsdotter. Bessons manus lyser igenom av hans trademarks med knäppa karaktärer, komiska inslag, starka familjevärderingar, heeeeeeelt supergalna skurkar och en hjälte som är sur och vrång och farligast meeeeeeeeen som har hjärtat på rätta stället. Jag brukar inte gilla Costner, men i såna här roller där han ska vara stel och trist så blir han kanon då han är så jävla stel och trist i sig. Absolut inte på nåt sätt det bästa som finns där ute, men helt klart värt en titt.
/Surskägget

This Means War

 @
Jag gillar regissören McG's filmer. Charlie's Angels 1+2 bjussade på skönt ös med glimten i ögat, busiga karaktärer och överdrivna skurkar (hahaha galningen Crispin Glover!), We Are Marshall bjussade på ett bra amerikanskt fotbollsdrama och Terminator Salvation bjussade på bra actionstänk. Därför såg jag fram emot denna rulle om två CIA-agenter som är polare som råkar börja dejta samma tjej och därmed hamnar i fejd med varandra. Det här borde vara exakt den typen av actionkomedi som Charlie's Angels är och därmed passa McG som hand i handsken. Istället bjussas det på ren och skär skit. Humorn är obefintlig, actionsekvenserna skakigt fula och karaktärerna så ytliga att man inte bryr sig om dem ett dugg. Reese Witherspoon har bantat ner sig till ett streck med två jätteögon som guppar runt i en dödskalle med skinn på och man oroar sig mest över att hon borde käka en pizza istället för vilken av de två grabbarna hon ska välja. Chris Pine (mest känd som Kapten Kirk från nyinspelningen av Star Trek) ser ut som James van der Beeks mongoloide bror och skådespelar ungefär på den nivån med ett lätt förvånat ansiktsuttryck hela tiden. Tom Hardy (känd från en bunt engelska actionrullar du inte sett samt Inception) glider runt i fånig frisyr och verkar undra vad fan hans manager tvingat honom att vara med i för skit. Från första till sista bildruta är det här så oengagerat och generande trist att man häpnar över att det överhuvudtaget fick ok från filmbolaget att släppas. Bläurk!
/Surskägget

@
Vedervärdigt trams.
/Vrångmannen

Terminator Salvation

@@@
År 2003 skriver dödsdömde fången Marcus Wright över sin kropp för medicinska test till bolaget Cyberdyne Systems. Han blir avrättad men vaknar plötsligt upp i postapokalyptiska framtiden år 2018 där det är fullt krig mot robotarna som tagit över världen (”Judgment day”, se typ de andra Terminatorrullarna först..). John Connor (arge Christian Bale) leder motståndsrörelsen mot maskinerna som har övertaget. Han får reda på att han måste rädda en viss ung Kyle Reese så denne som vuxen kan åka tillbaka i tiden och fortplant…knulla så John Connor kan bli till och leda motståndsrörelsen i den framtid han nu befinner sig…AAAAAAAARGGHH!!! Komplicerat värre och jag får fan ont i huvet. Filmen då? En sommarblockbuster med alla ingredienser. Eftersom den är lite mer barntillåten än föregångarna så är den också mindre våldsam även om det är full action man får för slantarna. Regissören McG (hahaha vilket fånigt..) har gjort ett riktigt schysst hantverk med att hålla ihop storyn med de andra delarna i serien men ändå stå på egna fötter. Den är snygg också med pengarna på duken och filmen tar sig själv på stort allvar vilket bidrar till stämningen. En dyster framtid men en till synes fartfylld sådan. Finns egentligen inget att klaga på som underhållning. Inget speciellt heller i effektsökeridjungeln men sevärd trots känslan av att vi redan gått vidare och lämnat Terminatorhistorien bakom oss för längesen. Det flörtas en del med de gamla filmerna och det har ju varit rykten om att Arnie ska dyka upp dataanimerad.. Man blir dock direkt sugen på att se Terminator och T2 när man lämnar biografen och det är alltid något. Helt ok.
/Vrångmannen