torsdag 10 januari 2008

Mr. Woodcock

@@@
Ännu en film som fått mycket skit (eller inbillar jag mig bara det?). Det har gnällts att Billy Bob Thornton bara gör samma sak som han alltid gör och att filmen är en sorts blek kopia av Bad Santa och Bad News Bears. Kom igen people! Visst, Billy Bob går runt med stenansikte och ser vrång ut (inte lika vrång som Vrångmannen dock, ni skulle se honom bakis en tisdag) och släpper ifrån sig dräpande oneliners. Nåt han egentligen aldrig gjort i sin karriär förutom i Bad Santa (Sling Blade, U-Turn, A Simple Plan, Pushing Tin, The Man Who Wasn't There, Monster's Ball, Waking Up In Reno och Friday Night Lights är bara några exempel på roller där han inte är så, men neeeeeej alla minns bara Bad Santa och då är han så JÄMNT helt plötsligt). Mig spelar det inte så stor roll att han påminner lite om Bad Santakaraktären. Han är ju rolig och bra på det (men visa mig Kevin Stoneface Costner en gång till så har jag ihjäl honom med en flickscoutgrupps egna brownies!) så det funkar. Visst, det här är inget mästerverk, men det är kul och underhållande för stunden. Och just det ja. Seann William Scott (ja Stifler alltså) är med och glider runt i en enormt ful pottfrilla. Han är helt okej han också, men det är ju Billy Bobs rulle alla gånger.


/Surskägget

----------------------------------------------------------------

@@
Som vanligt är det upp till mig att berätta vad filmjäveln handlar om. Ung framgångsrik författare av en såhär-blir-man-en-bättre-människa bok reser hem till sin hemstad på landet för att ta emot ett prestigefullt pris. Väl hemma upptäcker han att hans mamma dejtar den tyranniske gympaläraren som gjorde hans liv till ett helvete när han var liten.
Rullen är knappt ok. Det finns en del roliga scener men annars är det en smörig moralkaka med en bra grundpremiss som skulle kunna ha varit så mycket roligare. Det här verkar vara ett problem med alla dussinkomedier som spottas ut ur Hollywoods gap, det går en rolig på tio (om inte fler). Både Billy Bob Thornton och Sean William Scott är bra i rollerna och upplägget är som sagt riktigt fint men det är sällan det görs något av det. För mycket dötid mellan gagsen och för mycket melodram helt enkelt. Vill ni skratta kan jag ge 20 nej 30 säkra kort som är mycket roligare än den här. Surskägget är som vanligt lättimpad så imorgon ska jag dra en strumpa över näven och leka dockteater så han får skratta lite till. Over and out.

/Vrångmannen

1 kommentar:

Anonym sa...

Håller med vrångmannen! Filmen är knappt OK. Ska det vara en komedi? Öh, det finns TVÅ scener i hela filmen som är roliga. Absolut inte fler.