The Raid är en larvigt ball indonesisk actionrulle på crack. Letar du efter tunga intriger, lugn romantik och flerdimensionella porträtt så har du kommit alldeles åt galet vilse. Människoliv är värda ”a buck o’ five” här och våldsamt ös är i centrum. Handlingen är som tagen ur tevespelet du alltid vill spela. Rama (karismatiske Iko Uwais) är SWAT-teamledare och tar med sig sin grupp superpoliser till ett höghus i den värsta delen av stan. Huset skall raidas då det högst upp bor en ökänd och bindgalen knarkkung som länge hållt stan i ett järngrepp. Väl inne och högt upp inser Rama och company att de vandrat rakt in i en dödsfälla. De måste fly för att inte slitas i stycken av tusen arga pundare och gangstrar. Hahahaha! Ja, det här är rackarbajsarös från början till slut. Påhittiga slagsmål, nerviga shoot outs och ett adrenalinanfall sällan skådat. Ok, det kanske blir ett slagsmål för mycket här men hellre ett för mycket än för lite som vi säger i branschen! Walesiske regissören Gareth Evans gillar Die Hard och kampsportrullar. Han gillar också att filma i Indonesien (förmodligen för att det är billigt). The Raid är först och främst en ren actionfilm men den är bitvis riktigt spännande också och man har svårt att gissa sig till hur det hela ska sluta. Gareths förra film från 2009 heter Merantau Warrior och den måste jag se typ i förrgår.
/Vrångmannen
@@@
Fullt ös medvetslös mest hela tiden. Mellan alla slagsmål och shoot-outs bjussas det på en hel del tät och tryckande stämning där varje mörk korridor kan vara nästa dödsfälla. Precis som Vrångis skriver är det lite tevespelskänsla där verklighetsförankring slängs ut genom ett fönster så länge ett slagsmål kan se coolt ut. Att jag inte är lika lyrisk beror på två saker: 1. Den version jag fick tag i hade textats av en blind analfabet vilket definitivt förstörde upplevelsen när man hälften av gångerna fick gissa sig till vad fan de snackade om. 2. Det blir för mycket av det goda. Slutslagsmålet mellan en av huvudskurkens toppsnubbar och två snutar mal på och på och på och på och det tycks aldrig ta slut. Efter ett tag har man tröttnat på att se dem spöa skiten ur varandra speciellt eftersom att det är typ samma slag och sparkar hela tiden. Så är det i många av actionscenerna också. Det blir för monotont och för länge. Med det sagt är den absolut sevärd och kul att se en rulle där man inte på förhand känner till skådisarna och alltså inte har en susning om vem som överlever eller ej.
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar