The Dark Tower

@@@
Stephen Kings stora superdupermegaepos om revolvermannen Roland och hans jakt på mannen i svart och det mörka tornet som King skrivit åtta officiella och en inofficell bok om hittills har blivit en film på 90 minuter. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det här borde givetvis vara HBO's nästa stora satsning med åtta säsonger av det ballaste som setts på teve, istället får vi en jävligt urvattnad biofilm som inte fångar ens en hundradel av detta mästerverk. Med det sagt är det här en helt okej filmatisering. Idris Elba som Roland och Matthew McConaughey som mannen i svart är båda väldigt bra i sina roller och det lilla man fångar av Kings värld fångar man bra. Men det här är verkligen en film som löst är baserad på böckerna snarare än att den faktiskt är en filmatisering av en bok. Producenterna har helt enkelt försökt fånga känslan i böckerna och halvt om halvt hittat på en egen story. Känns lite sådär med tanke på böckerna, så jag hoppas verkligen detta blir en rejält bra teveserie på sikt så vi får det böckerna förtjänar.
/Surskägget

@
Tv-serie på väg! King har också önskat att serien ska vara mörkare och brutalare än den här näst intill barntillåtna filmen (plus HATT på revolvermannen för vad är det här?!). Med det sagt så satt jag mest och var förbannad i 90 minuter på det här dravlet. Heligt förbannad.
/Vrångmannen

King Arthur: Legend of the Sword

@
Hahahahaha! Nej. Nej. Bara nej. Krigselefanter större än slotten dom smashar sönder. Jätteormar. Jättefladdermöss. Jätteråttor. Jättevargar. Jättevålnad i rustning i jätteflammor. Allt är jätte. Sen kan vi ju naturligtvis inte klara oss utan en Lock, Stock and Two Smoking Barrels-dialog (Guy Ritchie registered trademark) där det låter som om alla ska råna en bank i östra London. Vad är det här?! Av alla versioner... Har karln gått och blivit LOTR-avundsjuk på äldre dar? "Oi?! Ooooi?! Where's me fantasy then guv'nor?!".

Svärdet i stenen är i alla fall med en liten stund. Så man ÖVERHUVUDTAGET FATTAR VILKEN SAGA DET ÄR MAN TITTAR PÅ!

Någonstans gömd i all röra så finns här en lite bättre film, som då och då visar sitt ansikte. Precis när man börjar känna att "ok, lugna ner sig nu, det här är kanske inte så pjåkigt faktiskt" så blir man sparkad till marken igen. Och igen. Och igen. I slow motion. Ur alla möjliga kameravinklar.
/Vrångmannen

@ och @@@@@
Stundtals är det här så pajigt så man knappt vet var man ska ta vägen. Å andra sidan är det stundtals då det faktiskt funkar och man får en känsla för att det här kanske inte är så dumt trots allt. Framförallt är jag underhållen hela tiden. Speciellt när det är överdrivna, dåliga CGI-djur i jättestorlek hahahaha. Ni vet hur det kan vara. Så dåligt så att det blir bra. Det är exakt vad den här rullen är. En underbar fantasykomedi som aldrig var tänkt att vara komedi men om man ser den som en komedi är den toppen. En klassisk etta-femma som man säger i branschen. Hahahahaha! Att Ritchie sen helt utan att skämmas kliver in och snor rakt upp och ner från LOTR, Star Wars, Snatch, Conan och till och med gamle fantasykonstnären och legenden Frank Frazetta får man leva med.
/Surskägget

The Great Wall

@@
Vi lämnar dokumentärfilmernas härliga värld och kastar oss rakt in i sagornas. I alla fall för en liten stund. Här får vi den svärdsviftande legosoldaten Matt Damon i hästsvans som ofrivilligt hjälper kineserna att försvara sig mot en armé av uråldriga monster. Den kinesiska muren byggdes alltså i den här berättelsen för att stänga ute dessa gläfsande kretin, men de har nu blivit så många och så farliga att J.R.R Tolkien skulle ramla ur sin skrivarstol och fjärta okontrollerat om han levde. Naturligtvis är den vita noble mannen mycket bättre än alla de andra urinvånarna (trots att han är en rutten tjuv!) och SPOILER ALERT räddar dagen och får tjejen. Hahaha! Boom! The Great Wall är faktiskt lite av ett grymt skämt. Det är en väldigt estetiskt snygg och påkostad produktion av filmskaparen Yimou Zhang, som tidigare bjussat på vackra äventyrsrullar som House of the Flying Daggers, Curse of the Golden Flower och framför allt Hero med Jet Li i huvudrollen. Själen från dessa filmer infinner sig stundtals men det blir ofta riktigt pajigt. Matt Damon gör vad han ska för den fina lönechecken, men han känns så sjukt fel här. Som om han har gått vilse. På plussidan så hade jag inte speciellt tråkigt när jag såg The Great Wall. Hyfsat ös och en smula matinékänsla ändå. Har liksom bara glömt det mesta. Det var monster och Damon typ? Minns knappt. Och det, som vi alla vet, är ju aldrig ett bra tecken.
/Vrångmannen

@
Neeeeeeeej det här gåååååååååår inte att titta på. Vad i helvete gör Matt Damon i den här sörjan? Hade det varit Nicolas Cage hade jag köpt det, filmen hade fortfarande varit lika sopig, men då hade man förstått varför för med Cage i huvudrollen förväntar man sig inget annat än sånt här skräp. Fy fan! Fula gröna CGI-monster är det också. Stäng av! Sluta titta!
/Surskägget

Fantastiska Vidunder Och Var Man Hittar Dem

@
Världens längsta titel på en jäääääätetråkig film. JK Rowling (ni vet hon som skrev Harry Potterböckerna) återvänder till Potters värld men typ hundra år innan Harry Potter utspelar sig. Inte spelar det nån som helst roll för det här är så tråkigt så jag somnar inte bara en utan två gånger medan jag tittar på filmen. Ett tag tänkte jag spola tillbaka och kolla vad jag missat tills jag insåg att jag inte missat ett skit. Är det här ens för de allra största Potterfansen? Ingen kan väl tycka det här är det minsta intressant eller underhållande? Och redan är en tvåa på gång. WTF?!?
/Surskägget

Warcraft: The Beginning

@
Warcraft: Let It Be The End. Please. Pretty Please With Sugar On Top! Gånger stjärnstopp. På tal om teve/dataspel som inte blir bra film...
/Surskägget

Victor Frankenstein

@
Professor Xavier och Harry Potter som Frankenstein och Igor i en rörig, trött och ointressant fantasythriller lööööst baserad på ett klassiskt verk, den här gången sedd ur Igors perspektiv. Klippningen är obehagligt otajmad och hastig (påminner lite om epilepsiframkallande "klassikern" Catwoman...). Visst, McAvoy och Radcliffe har en viss kemi och det går faktiskt bitvis att titta på eländet, men skitfula effekter och en övergripande känsla av JAG VILL INTE JAG VILL INTE JAG VILL INTE infinner sig ständigt så den här megafloppen passar ju bra in i temat. Jag blev alltså lite dummare (än jag redan är) av att se skiten, så ni slipper. ÅH!
/Vrångmannen

The Snow White Chronicles - The Huntsman: Winter's War

@
I kategorin längsta och onödigaste titel vinner väl den här rätt överlägset? Första filmen om Snövit, hennes sju dvärgar och kampen mot onda drottningen och hennes spegel var en knappt okej fantasyaction som inte gjorde många glada. Varför man överhuvudtaget satsar på en uppföljare är mycket märkligt. Kristen Stewart var vettig nog att hoppa av så henne slipper vi (vilket är en bonus förstås) och istället har man lurat Emily Blunt och Jessica Chastain att ställa upp i den här dyngan. Theron är tillbaka som elaka drottningen (även om hon är med i typ tio minuter) och stackar Chris Hemsworth måste skrivit ett dåligt avtal med första filmen som tvingar tillbaka honom för en tvåa för annars förstår jag inte vad han har här att göra. Det här är så trist och tråkigt så man baxnar. En fantasyaction måste ju vara ball och cool. Det ska hända grejer och spännande och häftigt och så vidare. Här är det lite mnja mnja jaha mnja nähe. Gäsp och ta mig härifrån.
/Surskägget

The Hobbit: The Battle of Five Armies

@@@@
Hehehe Vrångmannen hatar ju Hobbitfilmerna med en passion jag inte sett sedan jag själv hatade No Country For Old Men. Men han har ju fel. Visst är vi inte lika impade som när Ringentrilogin slog ner som en atombomb på bio och femmorna haglade som batongslagen över Rodney King. Visst är det närmast filmiskt självmord att göra tre två-och-en-halvtimmes-filmer av en bok på 160 sidor när Ringentrilogin hade närmare 1 000 sidor att sno av. Meeeeen Peter Jackson slänger ju in strider och fighter på 45-60 minuter som i boken beskrivs på två meningar så det jämnar liksom ut sig ändå. Dessutom hade han den goda smaken att faktiskt lägga till en hel del scener (framförallt i de förlängda versionerna) som inte finns i boken men som knyter an snyggt till Ringentrilogin så att man nu kan se Hobbit 1-3 och sedan Ringen 1-3 och få två trilogier som hänger ihop. Denna recension är för övrigt baserad på den förlängda versionen av filmen, så vet ni det. Trean tar vid exakt där tvåan slutar med Smaugs anfall på den lilla sömniga flodstaden. När draken väl är dräpt tar vi en liten andningspaus där dvärgkungen får storhetsvansinne innan slakten kan börja på allvar när tre arméer dyker upp utanför Smaugs gamla grotta. Jävlar i helvete vad Jackson öser på! Jag vidhåller att slaget i Sagan om Konungens Återkomst är fetare och ballare trots att den snart har 15 år på nacken, men det här kommer inte långt ifrån. Tjong och tjoff mest hela tiden, precis som vi vill ha det. Att återbesöka Tolkiens värld gestaltad genom Jackson filmlins är alltid en skön upplevelse och så även här. Jag ser  nu fram emot en helg när man sätter sig och bränner igenom alla sex rullarna på raken, givetvis de förlängda versionerna.
/Surskägget

Seventh Son

@
En av få filmer jag stängt av efter en kvart. Jeff Bridges kliver in och pratar som om han var en amatörskådis som ska göra jultomten i en teateruppsättning gjord av en analfabetisk dagisfröken i Grums. Julianne Moore är nån sorts drake som är en häxa som är...jag vet inte. Hon spelar över så det står härliga till i alla fall. På en kvart har de hunnit med alla klichéer som finns i fantasyvärlden. Eragon börjar kännas som ett unikt jävla mästerverk i jämförelse. Så superuselt så jag vill limma igen ögonlocken med superlim och spreja igen öronen med betong. Bland det sämsta jag sett och då har jag ändå plågat mig igenom för många Uwe Bollfilmer för mitt eget bästa.
/Surskägget


@
Jag satt ju med under den där kvarten. Provade lite senare att se en kvart till. Den var ännu sämre.
/Vrångmannen

Cirkeln

@@@@

Cirkeln bygger på succéromanen med samma namn, skriven av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, och är den första i en trilogi. Sex unga tonårsflickor, från olika samhällsskikt och bakgrund i den lilla bruksorten Engelsfors, blir varse om att de är häxor med magiska krafter. ”De Utvalda” måste lära sig att samarbeta för att förgöra en ond kraft som hotar jorden med undergång. Ensam är sällan stark och skolan är en ondskans plats. Regissören Levan Akin berättar begåvat och omtänksamt om våra hjältar i Engelsfors. Det är (för det mesta) trovärdigt, det är (för det mesta) välspelat och småstadsvardagen porträtteras läskigt autentiskt. Det är fult och snyggt samtidigt, vilket är en lysande kombination och ger filmen en lite egen look. Musiken av Benny Andersson (behöver jag säga Abba?) är klockren i filmen och förhöjer stämningen i bilderna och scenerna utan att ta över helheten. Specialeffekterna funkar finfint och är sådär perfekt återhållsamma och lagom för vad som krävs av storyn. ”De Utvalda”, som spelas av näst intill okända skådespelare (Josefin Asplund, Helena Engström, Miranda Frydman, Irma Von Platen, Leona Axelsen och Hanna Asp), är otroligt bra i sina roller. Bananasbegåvningar, i brist på annat ord. Cirkeln är alltså väldigt bra men det finns lite att klaga på också. Det blir en del långa och onödigt utdragna förklaringar i replikform om magi, och ett par "läskiga" scener funkar inte på mig. Den känns också mycket snällare än boken, av förståeliga själ (11-årsgräns). Det är egentligen småsaker i det stora hela. Det var längesedan jag såg en film från vårt avlånga land som tagit steget från bok till film på ett så ljuvligt sätt (Sara Bergmark Elfgren har skrivit manus tillsammans med regissören Levan). Summan av kardemumman då. Cirkeln är mycket underhållande, välspelad och stämningsfull. I gränslandet mellan fantasi, ondska, magi och plågsamt realistisk tonårsvardag.

/Vrångmannen

Fyra snabba tvåor

The Hobbit: The Battle of the Five Armies
@@
Jag är så LESS på det här nu! Samma, lika, samma, lika. Utdragna datafighter. Ointressanta karaktärer. Den här TREDJE (!) filmen som bygger på den lilla Bilboboken är så jävla tjatig så jag vill skrika. Anledningen till att filmjäveln inte får en etta i betyg heter Martin Freeman, men t.o.m honom hinner man ledsna på. Uäck, tack för den här tiden och skönt att det äntligen är över. Hej då!
/Vrångmannen




The Judge
@@
Här är tvåan stark och jag känner mig plötsligt lite snål i betygsättandet. Hela skådisensemblen är utmärkt (Robert Downey Jr, Vera Farmiga, Robert DuVall m.fl) men dramat är så by the book och förutsägbart så det lutar åt förolämpande. Man nästan känner hur manusförfattarna suttit och sagt: "Så måste vi ha med det här och sen det här och här händer det här för då är vi i Oscarszonen...". Sevärd, men den irriterar mig.
/Vrångmannen

Fury
@@
Lider av lite samma grej som The Judge. Vi har sett ALLT förut men lite lite bättre. Andra världskrigets fasor. Ett gäng tuffingar och en rookie. Lite SÅDÄR action och mycket melodram, där vi om och om igen, genom långa tal, blir påminda om hur hemskt kriget är. För det visste vi ju inte. Sen en grej till. Gör inte en film som heter FURY och kittla ihjäl mig med pangtrailers för att sen bjussa på en grå och lerig gråtfilm. Jävla...
/Vrångmannen

St. Vincent
@@
Hej, det här är en indierulle. Men ser du inte att det är en indierulle?! Den alternativa musiken då? De knepkufiga och knaskonstiga personporträtten?  Den skeva handlingen som i princip är noll och intet? Mötet mellan en bitter och alkad farbror och en blåögd pojke? Jebus christmas. Vore det inte för att skådisarna är så bra, i synnerhet Bill Murray (som den knep-kuf-knas-konstiga bitteralkade farbrorn med ett hjärta av guld) så skulle betyget sjunka i bott till tonerna av en xylofon, en tramporgel, två munspel (som spelas fel med flit) och eventuellt en mumlande eller för hög sång av nån dåre, fortare än du kan säga Little Miss Sunshine eller Juno.
/Vrångmannen

Hercules

@@@
Den här kalkonen ska jag såga tänkte jag när jag såg trailern. The Rock som alltid bjussat på schyssta nonsensactionrullar som Welcome To The Jungle, The Scorpion King och de senaste par Fast/Furiousfilmerna. Mycket pangpang, mycket muskler och mycket glimten i ögat. Men det här, tänkte jag när jag såg trailern, det här verkar ju vara nåt segt CGI-träsk i samma form som Clash of the Titans, Prince of Persia eller Immortals. Rent skräp med andra ord. Kanske var det för att jag hade lägre förväntningar än en tjock man som ramlar nerför en trappa eller så var jag kanske på bättre humör en nån som skrapar fram högsta vinsten på triss när jag såg filmen. Jag vet inte. Det jag vet är att jag gillade den här. The Rock kliver in som en modern Conan, fast Hercules dårå, och ger oss en klassisk Conan, fast fortfarande Hercules dårå, sparkar stjärt, tar checkar och vinner damernas gunst. Storyn är bara löst baserad på de gamla myterna, så för alla er historienördar där ute - undvik denna för ni lär bli så arga att ni äter upp Herman Lindqvists samlade verk innan eftertexterna rullar. Det varvas med riktiga stunts och CGI på ett snyggt sätt och vi får i princip inga kolla-vi-dödar-folk-i-ultra-slow-motion-så-att-blodet-sprutar-extra-långsamt-mot-kameran-sekvenser vilket är oerhört skönt att slippa, speciellt med tanke på att 300 del 2 i princip enbart var en enda sån lång scen. Ja, det här är en bagatell. Ja, den förtjänar kanske inte en trea i betyg. Men vet ni vad? Ibland måste man bara kasta alla jobbpapper i luften och säga: "Fuck it bitches, it's Friday". Trots att det är söndag idag.
/Surskägget

Julkalendern 16 dec - Knights of Badassdom

@@@
Hahahaha skräckkomedi som bjussar på det alla normalt funtade människor vill se - lajvare som slaktas ihjäl av monster! För de av er som inte vet vad en lajvare är så är det helt enkelt människor som varje helg eller så åker ut till en skog och låtsas leva i en fantasyvärld typ Game of Thrones eller Sagan om Ringen fast på "riktigt". HAHAHAHA! De glider runt i maskeradkläder med plastsvärd och slåss mot "demoner", "spöken", "drakar" och allehanda "monster" och ibland även mot sig själva. Det finns givetvis alla möjliga sorters lajvare också, inte bara fantasylajvare. Du har vampyrlajvare, sci-filajvare etc etc. Det är som ett stort Comic-Conkonvent fast utan Hollywoodstjärnorna och en budget. Var var jag nu då? Just det! Här har vi alltså en film som släpper lös en äkta demon mitt i en lajvarhelg där alla först tror demonen är en del av spelet och inte tar henne på allvar innan hon börjar käka upp allt och alla runt sig. Våra hjältar (spelade av Ryan Kwanten från True Blood, Peter Dinklage från Game of Thrones, Summer Glau från Firefly och Steve Zahn från en massa film men inte en enda skräck/fantasy/sci-fiteveserie) måste nu hitta riktiga vapen och slåss med monstret för att rädda alla andra. Här blandas alla genrer i mängder och det märks att filmskaparna har stor kärlek och respekt för varje genre. Skräckbitarna är hyfsade, rätt slaskiga blodeffekter och någon enstaka "hoppa-till-scen" bjussas det på. Men mest underhållande är det givetvis att se alla lajvare dö i stora pölar med blod. Riktigt udda liten film som blev en klar favorit hos detta sura skägg.
/Surskägget

Horns

@@

Jag hade ingen aning om att Stephen King har en son som också är författare. Jag hade naturligtvis då inte heller någon aning om att hans son, Joe Hill, skrivit en skräck-fantasy-bestseller som nu blivit film med allas er Harry Potter, Daniel Radcliffe, i huvudrollen. Franske regissören Alexandre Aja spar sällan på krutet när det gäller blodiga våldsamheter. Oavsett om det handlar om splatterhumor (Piranha 3D) eller mer seriös skräck (Haute Tension, The Hills Have Eyes-remaken, Mirrors). Horns är också en våldsam historia, men med en mytisk och romantisk underton. Den unge mannen Ig Perrish (Radcliffe) misstänks för mordet på sin flickvän i den lilla hemstaden. Ingen kan bevisa något men alla tror sig veta hur det ligger till. I sin förtvivlan försöker Ig ta reda på vem som mördat henne och plötsligt börjar det växa horn i hans panna och han får oanade krafter. Man anar en rätt schysst roman när man ser filmen även om Horns inte tilltalar mig så värst. Daniel Radcliffe och hans medspelare gör bra ifrån sig och filmen har sina stunder, men den känns lång och knölig. Det tvistas lite och i allafall till en början så är den hyfsat spännande. Tempot blir tyvärr oävet och det hela känns aningen ofärdigt och/eller oinspirerat. Horns är en väldigt märklig film och det är nog precis som regissören Aja vill ha det. Man förstår att boken säkert är minst lika märklig, men i slutändan så är rullen ett ”jaha?”. Inte dålig direkt. Bara inget märkvärdigt. Alls.

/Vrångmannen

Hobbit: Smaugs Ödemark

@@@
Då stänger vi locket på dokumentärfilmstemat och ger oss iväg rakt in i fantasins fantastiska land. Del två i Hobbittrilogin stöter på samma problem som Sagan Om De Två Tornen gjorde när den kom. Det märks väldigt tydligt att detta är mellanfilmen, transportsträckan mellan den rafflande början och den spännande finalen. Jag var sjukt skeptisk till att man skulle göra lilla tunna Bilbo (boken alltså) till tre tretimmars filmer. Det fanns ju liksom inte material nog för det. Men första filmen motbevisade mig. Den följde boken och lyckades på att bra och naturligt sätt förlänga vissa scener (främst actionsekvenserna förstås) på ett bra sätt. Här blir det dock ganska uppenbart att materialet är lite väl tunt för att verkligen räcka till. Många gånger står filmen och stampar vatten och trots att Jackson försöker slänga med så mycket action han kan känns det många gånger ganska krystat och utdraget. Det händer ett par gånger att jag sneglar på klockan och det mina vänner är aldrig ett bra tecken. Oavsett är det fortfarande en spännande fantasyfilm trogen Tolkien och Ringenfilmerna och det kommer bli kul att se alla sex filmer på raken i framtiden då mycket knyts ihop snyggt redan nu inför vad som komma skall. Kanske filmen växer när man får chans att se om den, men just nu kändes den lite som en besvikelse efter den roliga och fartfyllda ettan.
/Surskägget
PS. Så som alla tidningar skrev om Persbrandts insatser i filmen skulle man kunna tro att han var huvudrollen. Han är med i bild i ca 57 sekunder och håller ett kort och koncist tal under större delen av de sekunderna. Blinka och du missar honom.

@@
Hej för långa tevespel.
/Vrångmannen

http://www.discshop.se/filmer/bluray/hobbit_smaugs_odemark_blu_ray/P121842

Julkalender 18 dec - The Chronic. What?! Cles of Narnia.

Inget säger jul som ett datoranimerat lejon, en isprinsessa och en garderob. Eller hur var det nu igen? C.S. Lewis superberömda familjeböcker om syskonen Pevensie som kliver in i en garderob och kliver ut i en magisk värld är svåra att motstå. Första boken publicerades 1950 (fyra år innan Tolkien publicerade Ringen, bara en sån sak) och ytterligare sex böcker följde i snabbt tempo. Skamligt nog har jag bara läst den första men de andra sex ligger på hög här hemma och väntar. Dagens lucka handlar kort och gott om de tre filmatiseringarna av de tre första Narniaböckerna (de tre senaste filmatiseringarna ska väl tilläggas, det finns en tecknad variant och så har man gjort teveserie av det hela också en gång i tiden). Disney står bakom producentspakarna så här är det helylle familjeunderhållning hela vägen.

Häxan och Lejonet (2005)
@@@
Det är andra världskriget och vi befinner oss i London där de fyra syskonen Pevensie blir skickade ut på landet för att undkomma de massiva tyska bombningarna av den brittiska huvudstaden. Väl på plats på en enorm herrgård upptäcker de snart en magisk garderob som tar dem till en lika magisk värld vid namn Narnia. Djur kan tala, sagofigurer av alla de slag smyger omkring och en elak isprinsessa (svalt, hahahaha, spelad av Tilda Swinton) styr landet med järnhand. De som vågar sätta sig emot blir förvandlade till sten vilket avskräcker de flesta från revolt. De snälla djuren berättar om en profetia där fyra barn ska befria Narnia tillsammans med det modiga lejonet Aslan. Det här är snällfantasy för ungarna på högsta nivå. Allt är lite lagom mysigt, läskigt, spännande och det mesta våldet sker utanför bild. Lämnar man vuxenhatten i ett annat rum får man en underhållande resa för stunden som dock bleknar ganska fort ur minnet.
/Surskägget

Prins Caspian (2008)
@@@+
Ungarna sugs in i Narnias värld igen. Många långa år har gått i Narnia sedan de var där sist, trots att det gått högst nåt år eller två i vår värld. Aslan är borta igen och en ny fara hotar Narnia. Och när en fara hotar Narnia så kallar Narnia in syskonen Pevensie för att bekämpa ondskan och försvara landet mot alla fiender, yttre såväl som inre. Syskonen blir snart bundisar med Prins Caspian som i sin tur är jagat villebråd. Hans ondskefulle farbror vill ha honom död och styra landet själv. Återigen hamnar syskonen i hetluften och tvingas utkämpa ett krig för att vinna heder och ära åt Narnia och sig själva. Tvåan har betydligt mer action än föregångaren och det sista slaget är uppe och försöker snudda vid de fantastiska slagen från Ringentrilogin. En mer vuxen film överlag med bättre tempo och handling än ettan.
/Surskägget

Kung Caspian och Skeppet Gryningen (2010)
@@
Just när vi trodde att vi gång på gång på gång ska få följa med samtliga syskon Pevensie på magiska resor in och ut ur Narnia så luras man och skickar bara iväg de två yngsta syskonen. De hamnar på Kung Caspians båt och sedermera i ett litet örike som behöver räddas från ondskan. Jag kan inte sluta göra jämförelser mellan Pirates of the Caribbean: I Främmande Vatten (del fyra i serien alltså) och denna film då den på sätt och vis följer en hel del av upplägget i PotC punkt till pricka (eller så har PotC snott allt från Lewis bok, vad vet jag?). Den stora skillnaden är att PotC har schysst tempo, sköna karaktärer och balla skurkar och denna tredje Narniafilm inte har nåt av det. De två yngsta syskonen är de minst intressanta av de fyra och storyn faller därmed rätt platt. Dessutom tar man ett stort kliv bakåt och blir en riktig barnfilm igen. Nä, vi hoppas på en mognare och bättre fjärde filmatisering i denna serie.
/Surskägget

Beautiful Creatures

@@@
"Åh nej" tänkte jag när jag fick se omslaget, "inte ännu en dålig Twilightkopia som den där knäppusla jävla skitrullen The Host ååååååh Gud vad Satan inihelvete usel den rullen var, nåt sånt orkar man ju inte se igen nånsin". Motvilligt slängde jag in rullen i Bluerayspelaren och tack och lov det finns änglar och godhet i världen skänk en slant halleluja så var inte Beautiful Creatures ännu en dålig Twilightkopia utan en film på egna ben. Framförallt är jag så trött på en kvinnlig karaktär som två snubbar slåss om. Vartenda jävla större ungdomsrulle tycks vara nersmutsad med sånt (Twilight, Host, Hunger Games) nuförtiden. Här är det häxor och magi och tonårsproblem i en skön mix. Lagom delar kliché och nytt för att det ska kännas tillräckligt fräscht att titta på men ändå med en kärlek till genren. Bra så.
/Surskägget

John Carter

@@@
Minns jag helt fel eller blev inte den här superdupersågad när den kom? Anyone? Anyone? Kanske är det för att jag inte läst böckerna eller för att mina förväntningar var noll men jag gillade den. Visst, det är inget mästerverk, men som ligga-å-slökolla-på-fantasyaction-en-söndag-film, eller matinérulle som det gamla gardet skulle säga, så är John Carter med beröm godkänd. När jag var tio bast glodde man på gamla Tarzanfilmer med Johnny Weismüller och tyckte de var ap(!)balla. Nu har kidsen rullar med två triljoner specialeffekter per nanosekund som är tuffare bara därför. Formeln är dock densamma. Hjälte, flicka i nöd, ond skurk, slagsmål, vinst, bröllop och rida glada och lyckliga in i solnedgången. Det funkade i Tarzan i svartvitt med de sämsta specialeffekter den här sidan Howard the Duck och det funkar i John Carter (och om du undrar varför jag tjatar om Tarzan hela tiden så är det för att Edward Rice Burroghs skapade både Tarzan och John Carter).
/Surskägget

@@@
Håller med. Inget större fel på den här påkostade rompen! Snygga miljöer, lite tjofaderittan och fin äventyrskänsla. En tvåa är tydligen under planering, sådär boxoffice till trots.
/Vrångmannen

Solomon Kane

@
Robert E. Howard är mest känd för att ha kommit på och skrivit om Conans liv och leverne (som sedan blev en så fantastisk rulle med Arnie). Men Howard spottade ur sig mer berättelser än självaste Stephen King (Howard blev inte äldre än 30 men har ändå lämnat bakom sig så sjuuuukt mycket böcker) och Solomon Kane är ännu en av Howards många karaktärer, kanske den mest kända efter Conan. Filmen är så sjukt usel att jag inte ens orkar bli arg över att man spottar på Howards minne och verk med detta skräp. Du har samma spännande ingredienser här som gjorde Conan till en succé. Det är monster, magi, svärdsfighter, hämnd och ondska i världen som måste bekämpas. Men pissiga effekter, trist manus, unkna skådisar (Pete Postlethwaite och Max von Sydow är de enda som kommer undan med äran någorlunda i behåll) och allmänt ointressant handling gör filmen i det stora hela rätt så otittbar.
/Surskägget

The Hobbit: An Unexpected Journey

@@@@+
Låt mig börja med att säga att jag var huuuuuuur skeptisk som helst inför denna rulle. Eller låt mig säga såhär; när det gick ut i media att man tänkte göra en filmatisering på Bilbo också med samma team som gjorde Ringentrilogin var jag peppad som fan. Sen började det snackas om att det skulle bli två filmer och att Guillermo del Toro (överskattad) skulle ratta skeppet istället för Peter Jackson (geni) och då sjunk peppen. När det sedan blev klart att även Bilbo med sina knappt 200 sidor också skulle bli en trilogi liksom Ringen med sina 1 000 plus sidor undrade jag vad fan de höll på med. Skulle de mjölka ut så mycket pengar som möjligt ur oss stackars konsumenter? Slänga in massa nya scener, karaktärer och annat för att fylla ut tiden så mycket som möjligt? Skeptisk var bara förnamnet. Den kom och gick på bio och jag struntade fullständigt i den. Sen efter mycket om och men såg jag den hemma på BlueRay. Och Gud i himmelen vilken bra jävla film det visade sig vara! All känsla från Ringentrilogin är där. Den långsamma första timmen med karaktärsuppbyggnaden och "uppdraget". Den första färden innan anhalten hos Elrond. Och sedan actionsekvens efter actionsekvens med orcher, vättar, vargar, eld, magi och naturligtvis lite Gollum. Att dessutom alla skådisar från Ringentrilogin vars karaktärer har roller i den här kommer tillbaka är fantastiskt. Vilken fest det kommer att bli sedan att se alla sex filmerna på raken! Jag har dessutom läst om boken och måste säga att man hittills har följt den mer eller mindre ordagrant. Att man kan dunka ut tre timmar på ca 70 sidor bok beror på att en mening som: "Och sedan slogs de med vargarna" blir tjugo minuter av den mest spännande fantasyaction du sett sedan du såg om Ringen. Nu är jag peppad som aldrig förr inför del två och tre.
/Surskägget
Vrångmannen var lite väl vrång.