Seventh Son

@
En av få filmer jag stängt av efter en kvart. Jeff Bridges kliver in och pratar som om han var en amatörskådis som ska göra jultomten i en teateruppsättning gjord av en analfabetisk dagisfröken i Grums. Julianne Moore är nån sorts drake som är en häxa som är...jag vet inte. Hon spelar över så det står härliga till i alla fall. På en kvart har de hunnit med alla klichéer som finns i fantasyvärlden. Eragon börjar kännas som ett unikt jävla mästerverk i jämförelse. Så superuselt så jag vill limma igen ögonlocken med superlim och spreja igen öronen med betong. Bland det sämsta jag sett och då har jag ändå plågat mig igenom för många Uwe Bollfilmer för mitt eget bästa.
/Surskägget


@
Jag satt ju med under den där kvarten. Provade lite senare att se en kvart till. Den var ännu sämre.
/Vrångmannen

The Hunger Games: Mockingjay Part 1

@

Vissa dåliga filmer ser man fram emot att få såga. De är helt enkelt så dåliga så att de provocerar fram en så härsken och ilsken recension så att inte ens det största nättrollet har nåt att komma med i jämförelse. Så är dock inte fallet med denna. Efter att nu ha sett den tredje filmen i denna oerhört populära film- och bokserie är jag bara ledsen. Ledsen att så många duktiga skådisar totalt slösar sin talang och tid. Ledsen över att boken som jag gillar blir så platt översatt till filmmediet. Ledsen att så mycket pengar plöjs ner för att göra filmen och så blir det bara så tråkigt, platt och intetsägande i slutändan. Jag tyckte både ettan och tvåan var helt okej. Det här är däremot bara...tråkigt. Det är som att titta på färg som torkar. Det händer ingenting. De skulle inte delat upp tredje boken i två filmer utan satsat på en och maxat actionsekvenserna istället. Som det är nu är ingen i världen pepp på att få se nästa film.

/Surskägget

@@
Gillade ettan jättemycket. Tyckte tvåan var ok, men lite samma-samma. Det här var ruggigt tråkigt och oinspirerande. En snoozefest utan dess like. Det händer typ ingenting. Alla är bra i filmen men det händer ju INGENTING! Betygstvåan är svag, liksom jag, för Jennifer Lawrence talang. Hon är i princip den enda anledningen till varför betyget inte blir det lägsta. Suck. Som Skägget säger, noll pepp inför upplösningen. Noll.
/Vrångmannen

Julkalendern 18 dec - Carrie

Säkert var det några av er som tyckte att Carrie borde fått plats i tonårsslasherspecialen för några dagar sedan vilket på ett sätt skulle funka då alla tre filmerna utspelar sig på skolor, men på ett annat sätt inte funkade för det är inga slashers vi pratar om här utan telekinesi vilket är en helt annan typ av skräckis. Istället kommer de tre Carriefilmerna här. Och jo, för de av er som bott under en sten. Carrie handlar om en mobbad tjej som har förmågan att kontrollera föremål med tankekraft (telekinesi alltså som jag redan nämnt). Denna förmåga använder hon för att döda alla sina plågoandar med. Dåså. Då kör vi!

Såhär skrev vi i en Stephen Kingspecial för ett par år sedan.

Carrie (1976)
@@@
Brian De Palma gjorde film på den här fantastiska romanen. Resultatet blev bra och när jag var liten så sket jag en, två, tre gånger i brallan. Tyvärr så är den ganska tidsbunden och idag lite tjatig men en liten klassiker har det blivit och Sissy Spacek som den hunsade Carrie är lysande. Fick hon ingen Oscar?! Nä nu jävlar!
/Vrångmannen

@@
Boken är hans sämsta. Filmen sådär. Visst Sissy funkar bra som Carrie, men känns väldigt föråldrad. /Surskägget

The Rage - Carrie 2 (1999)
@
"Hej kära filmproducent. Jag är en enkel manusförfattare som kommit på en kanonidé. Vi har alltså en mobbad tjej som med hjälp av telekinesi slår tillbaka mot sina plågoandar och dödar dem. Va? Har den gjorts redan? 1976 säger du? Av Brian De Palma? Med John Travolta och Sissy Spacek? Näää. Aldrig hört talas om. Baserad på en bok av Stephen King? Du måste skämta. Han är ju jättekänd. Hur skulle jag kunnat missat en av hans böcker så totalt? Jaha. Men du. Om vi låtsas som att det finns nåt vagt samband mellan karaktärerna i filmerna? Typ att de har samma pappa. Långsökt? Ja men vad fan. Är väl ingen som bryr sig om ändå? Mitt manus heter ju The Rage, men vi kan väl bara lägga till Carrie 2 till titeln så blir det kanon. Skit samma att det är 23 år mellan filmerna. Jag känner på mig att det här kommer bli skitbra. Årets film!" /Surskägget

Carrie (2013)
@@@
Det är ju helt sjukt inne att göra remakes på alla gamla klassiska skräckfilmer just nu så varför inte även Carrie? Chloë Grace Moretz är hetare än lava just nu och funkar kanon i rollen som Carrie, både när hon är blyg, tillbakadragen och mobbad och när hon är galen massmördare som äntligen tar hämnd på alla. Julianne Moore är klockren som galna mamman och scenerna mellan Moretz och Moore är det som lyfter en annars ganska banal tonårsdramarulle med blodigt slut till en riktigt schysst rysare. Moore är bindgalet knäpp, sådär Glenn-jag-dödar-kaniner-Close-knäpp och gör det med bravur. Och Moretz borde ha en riktigt lång karriär framför sig om hon fortsätter att leverera så här. Fångar vissa delar av boken bättre än De Palmas original vilket gör att den har ett existensberättigande.
/Surskägget

Vrångmannen var inte alls lika övertygad.

Crazy, Stupid, Love.

@@@@
En romantisk dramakomedi i bästa James L. Brooksstil (Ömhetsbevis, Livet Från Den Ljusa Sidan, Spanglish) där vi får träffa personer i olika stadier av förhållanden från nyförälskade till nyskilda och hur de hanterar sina liv utifrån deras kärleksliv ser ut. Cal (Steve Carell) glider runt helt tom och utan mål i livet sedan hans fru Emily (Julianne Moore) skilt sig efter ett låååååångt äktenskap. Emily har varit uppvaktad av kollegan David (Kevin Bacon) men känner sig nu osäker på vad hon egentligen vill ha ut av livet. Kanske var skilsmässa inte exakt rätt lösning ändå? Jacob (Ryan Gosling) glider runt på barer på jakt efter kvällens ligg. Han är charmören och one night-standexperten som ser Cal sitta och lida och tar honom under sina vingar vilket leder till att Cal tar mod till sig och hamnar i säng med Kate (Marisa Tomei). Under tiden sitter Hannah (Emma Stone) och undrar över om hennes kille verkligen är rätt person. Alla tvivel försvinner när hon träffar Jacob och äntligen inser vad sann kärlek innebär. För att ställa till det ytterligare är barnvakten till Cals barn, tonårstjejen Jessica (Annaleigh Tipton), kär i Cal samtidigt som Cals son Robbie (Jonah Bobo) är kär i Jessica trots en åldersskillnad på fem år. En hel del karaktärer att hålla reda på med andra ord, men regissörerna (som tidigare gjort I Love You Phillip Morris) gör det lätt för oss att hålla koll på vem som är vem utan att det känns betungande. Det bjuds på många skratt men lika mycket tragiska händelser och många av skratten kan lätt fastna i halsen (det är kul att Carell slänger sig ut från en rullande bil just för att Carell är en grym komiker, men samtidigt är det tragiskt för hans karaktär är ju allt annat än livsglad). Och det är denna blandning som lyfter filmen från ännu en romcom till någonting lite mer. Samtliga skådisar är kanon i sina roller (Annaleigh Tipton är nybörjaren som om hon fortsätter att välja rätt filmer bör ha en dunderkarriär framför sig) och lyckas skapa karaktärer som är trovärdiga även när filmen satsar fullt ut på humorkortet. Mycket bra helt enkelt.
/Surskägget

The Kid's Are Alright

@@+

Annette Bening och Julianna Moore spelar två lesbiska kvinnor som via spermadonator skaffat barn ihop (spelade av Mia Wasikowska och Josh Hutcherson). De lever det perfekta lilla familjelivet tillsammans tills Mia fyller arton och hon har laglig rätt att få reda på vem som är spermadonatorn under förutsättning att han ger sitt godkännande. Mark Ruffalo som spelar den killen tycker att visst, varför inte, och plötsligt slängs han in i denna familjs liv med omtumlande resultat så klart. Eftersom att Ruffalo är lite vild, fri och spontan och Bening (som är matronan i hushållet) stel, bestämmande och inrutad blir det främst en konflikt mellan dem där båda barnen samt Moore slits mellan den spännande Ruffalo och den mer tråkiga Bening. Det är lite skratt, lite tårar, lite otrohet, lite fylla, lite spänningar, lite försoning och lite olösta trådar och så rullar eftertexterna och du har typ glömt filmen när du samlar ihop dina grejer och är på väg ut från biosalongen. Filmen är okej men rätt intetsägande och ingen inblandad är värd en Oscarsnominering (både Bening och Ruffalo är nominerade) och hur den här kan nomineras i samma andetag som Black Swan, True Grit eller The Fighter är för mig helt obegripligt. Det här är en liten romcom att se som söndagsmatiné när du delar filt med din respektive och sen blandar ihop den med nån annan romcom du såg veckan innan.

/Surskägget