The Week Of

@@@
Som ni borde veta vid det här laget så gillar jag ju min Sandler. Netflix har gett honom fria händer till att göra vad fan han vill och det har lett till ett gäng filmer som varit både bra och dåliga men som nästan alla uteslutande varit på tok för långa. Det är som att Sandler har en miljard idéer han vill peta in i varje film och så blir det två timmar av allt varav 30-40 minuter skulle kunna klippts bort varpå man haft en bättre film. Så är även fallet med denna den senaste i ordningen. Här är Sandler den alldeles för snälle och smått fattige pappan till en dotter som ska gifta sig med grabben till Chris Rock som givetvis är Sandlers motpol i det att han knappt lyfter ett finger för sin familj och är snortät som Joakim von Anka. Den som vid det här laget inte kan lista ut att vi kommer att få två motsatta personligheter som hamnar i luven på varandra har väl aldrig sett en film förut. Sandler och Rock är ju två gamla polare och det märks. Bra kemi och bra tajming mellan dem. Men mycket av det här har vi sett förut och jag misstänker att betygstrean egentligen är väldigt generös mest för att jag verkligen gillar bägge dessa komiker väldigt mycket.
/Surskägget

The Meyerowitz Stories (New and Selected)

@@
Nja det här var väl inget vidare. Vi får följa en familj där pappan (Dustin Hoffman) är en skulptör och konstnär som har väldigt höga tankar om sig själv trots att han aldrig fått det stora genombrottet eller erkännandet. Han har två söner (Adam Sandler och Ben Stiller) och en dotter (Elizabeth Marvel) som alla på ett eller annat sätt lidit under uppväxten på grund av pappans egoism och självupptagenhet. Vi får här följa dem i olika situationer i samband med att pappan åker på en rejäl hjärnskada och det inte är helt säkert att han kommer att överleva. Det här är ungefär så pretto och artsy fartsy som det kan bli. Att filmen överhuvudtaget får en tvåa i betyg beror endast på att skådisarna gör riktiga kanoninsatser. Framförallt Dustin Hoffman och Emma Thompson är fantastiska men även Sandler, Stiller och Marvel gör riktigt fina insatser. Kul också att se att både Sandler och Stiller absolut kan hantera dramatiska roller. Jag vill även lyfta fram Grace van Patten som Sandlers dotter som gör en riktigt fin karaktär. Den som förväntar sig en traditionell komedi bara för att det står Sandler/Stiller på affischen kan alltså leta vidare. Den som gillar sina prettofilmer borde bänka sig framför den här direkt. Jag kräks av storyn men hyllar skådisarna och önskar ändå att jag hade denna osedd.
/Surskägget

The Animal

@@
Hahaha lite mer Rob Schneider. Det är väl inget finare än att ligga bakis en söndag och glo på lite Schneider? Va? Vaaaaaa? I den här rullen hamnar Schneider i en bilolycka och vaknar upp med alla inre organ utbytta mot djurorgan. Helt plötsligt kan han springa lika snabbt som en häst, känna dofter som en hund, ha reflexer som en katt etc etc. Ni fattar. Givetvis hjälper det här honom att göra karriär hos polisen vilket alltid varit hans största dröm. Norm MacDonald är ju bästis med Schneider så han dyker upp i en klockren liten cameo där han är en del av en mobb som ska jaga fatt en mördare i skogen hahahaha! MacDonald, orkar knappt med honom. Adam Sandler dyker också upp och ropar Schneiders klassiska: "You can do it!" Hahahaha, dårarnas julafton.
/Surskägget

Sandy Wexler

@@@
Jag tror vi har sagt det om samtliga Netflixproducerade Adam Sandlerfilmer, nån har gett mannen för mycket makt att göra precis exakt vad han vill. Här är det betydligt bättre än Ridiculous 6 och The Do-Over men det är fortfarande nån producent som borde klivit in och sagt: "Seriöst, två timmar igen? Klipp ner skiten till 90 minuter så har du det roligaste du gjort på länge. Och du, du behöver inte ha med alla dina polare i alla filmer alla gånger. Okej?". Med det sagt är det här helt klart den bästa av de tre Netflixfilmerna hittills. Sandy Wexler som karaktär är lite av en återgång till Sandlers klassiska 90-tal och många av skämten är överraskande bra. Jag ska vara ärlig och säga att jag faktiskt övervägde att ge filmen en fyra rentav i betyg trots att den kanske inte helt förtjänar det. Hade jag recenserat filmen direkt när jag såg den så hade det blivit en fyra, nu när det gått ett par månader så har den första direkta glädjen lagt sig litegrann. Det är fortfarande en bra film, dock inte på den nivån jag vill se Sandler.
/Surskägget

Hotell Transylvanien 1+2

Hotell Transylvanien
@@@@
Efter att hans fru blivit ihjälbränd av människor bestämmer sig Dracula för att det säkraste för honom och hans dotter är att bygga ett monsterhotell mitt i ingenstans där de kan få vara i fred från de farliga människorna. Problemet är att när dottern växer upp och blir tonåring och ska fira sin 118-årsdag så vill hon ut i vida världen. Dracula gör allt för att hon ska tro att människor är superfarliga tills det av misstag trillar in en amerikansk backpacker som är allt annat än farlig. Adam Sandler (gör Draculas röst) har på senare tid fått smälla ur sig i princip exakt vad han vill på Netflix med varierande resultat så det är kul att gå tillbaka ett par år i tiden och få honom i lite mer strama tyglar. Och Sandler vore inte Sandler om han inte bjöd med alla sina polare. Vi får David Spade, Jon Lovitz, Kevin James, Steve Buscemi, Chris Parnell, Molly Shannon och Fran Drescher i birollerna som alla möjliga monster från Frankenstein till Varulven till Osynlige Mannen etc och i huvudrollerna som dottern och backpackern får vi Selena Gomez och geniet Andy Samberg. Det bjussas förstås på en hel del garv och man lattjar friskt med alla monster och deras styrkor och svagheter. Kul mest hela vägen.
/Surskägget

Hotell Transylvanien 2
@@@
Efter bröllopet i ettan är det dags för att introducera en ny karaktär i tvåan. Japp, ni gissade rätt, Draculas dotter och hennes snurrige människoman får barn som till Draculas stora förtret verkar vara människa och inte monster. Har inte huggtänderna kommit fram innan pojkens femårsdag är det nog bara att kapitulera och inse att grabben är människa. Med bara dagar kvar sätter Dracula igång och gör sitt allra bästa och hemskaste för att locka fram monstret i den lilla pojken. Samma gäng som i första filmen är tillbaka och får tillskott i Mel Brooks som Draculas pappa hahaha. Skämten går lite på tomgång och det är några passager som känns som ren utfyllnad men vi får också ett par sköna garv och den klassiska fina familjestämningen Sandler så ofta bjussar på i sina filmer. Inget märkvärdigt på nåt sätt och man lär glömma den rätt fort men en trevlig film när man väl tittar.
/Surskägget

The Do-Over

@@@
Adam Sandler ska ju göra sex filmer för Netflix. Första filmen hade absolut sina stora garv men harvade också på alldeles för länge och blev lite tjatig och tråkig på sina ställen. Samma problem lider faktiskt film två av. Det verkar som att Netflix inte riktigt vågar sätta ner foten på samma sätt som tidigare filmstudior har gjort och att Sandler får härja fritt lite för mycket. Även denna gång skulle filmen lätt ha kunnat klippas ner med 20-25 minuter och därmed blivit betydligt bättre. Därmed inte sagt att det här är dåligt. Sandler teamar ihop sig med David Spade och snubbarna rockar loss hårt hahahahaha. Det märks att de är gamla polare sen waaaay back och båda kör naturligtvis sin grej fullt ut. I korthet går det ut på att både Sandler och Spade är trötta på sina liv och därför fejkar att de dör och tar sig an nya identiteter. Problemet är bara att de nya identiteterna tillhörde två snubbar som halva undre världen vill ha ihjäl. Hahahahaha! Från problemfritt med poolpartyn och paraplydrinkar till att bli skjutna på och jagade hela tiden. Vissa scener bjussar på såna garv så snoret flyger och vissa är mer transportsträckor. Till nästa film på Netflix skulle jag vilja att nån tar tag i Sandler och håller lite koll på honom så att det blir en klockren fyra.
/Surskägget

The Ridiculous 6

@@
Sandler. Sandler. Sandler. Du har gått från jätterolig till rolig till halvt ok under din karriär som gycklare på bioduken. De sista 5-6-7 åren har du börjat tappa rejält gamle man och det är nog dags för en rejäl skärpning. Det här förvirrade hastverket till westernkomedi, som producerats exklusivt för Netflix, är lite småskoj som bäst och sämst som sämst. Nu råkar jag vara väldigt lättroad när det kommer till det dummaste du kan se i filmväg och The Ridiculous 6 är skitdum hela tiden. Ibland med flit, men lika ofta inte. Adam Sandler har lyckats få ihop en hel drös av gamla sköna komiker och skådisar i diverse roller (orkar inte ens lista upp hälften) och man märker att åtminstone det gänget har kul. Det hjälper föga då manuset är skrivit med färgkritor, regin sover och Sandler själv är den minst roliga av alla i hela filmen. Ingen vidare rulle egentligen alltså, men trots det så finns det faktiskt några stunder i The Ridiculous 6 som är barnsligt skitkul och då gnistrar det till. Sen håller inte filmen på långa vägar för TVÅ TIMMAR. Vad är det här? Sandler! Vad är det för fel på 82 minuter?!
/Vrångmannen

@@
Jag som kanske är det största Adam Sandlerfanet den här sidan Atlanten måste tyvärr hålla med i allt som Vrångmannen säger och ger med nöd och näppe denna rulle en tvåa. Idén är klockren, han har alla sina skådispolare med sig som vi vill se och alla karaktärer är som gjorda för att hamna i situationer som är roligast. Tyvärr pissas det mesta bort. Jag vill inte se John Turturro "uppfinna" baseball i en kvart. Vad är det här? Två timmar känns som fyra och inte på ett bra sätt. Klipp ner skiten till 82 minuter och du har en fyra direkt.
/Surskägget

I Am Chris Farley

@@@@
Det finns väl ingen som läser denna blogg som missat att jag och Vrångmannen är superstora fans av det komiska geniet Chris Farley som tyvärr lämnade denna värld alldeles för tidigt. Få snubbar lyckas vara så jävla roliga mest hela tiden som Farley. Varje liten cameo och biroll han gjorde i sin tidiga karriär sticker ut som höjdpunkterna i de filmerna (och då ska vi komma ihåg att han spelade mot många komiska legender på den tiden) och när han väl hade huvudrollsstatus rockade han stenhårt i de få filmer han hann göra innan han dog, främst då Tommy Boy och Beverly Hills Ninja även om både Black Sheep och Almost Heroes är bättre än sina rykten. Här presenteras hans liv genom intervjuer med de som kände honom och gamla klipp från när han var liten knodd och framåt. Och vi snackar att ALLA får komma till tals. Bland andra Adam Sandler, Mike Myers, David Spade, Dan Aykroyd, Jon Lovitz, Bob Odenkirk, Tom Arnold, Kevin Farley, Jay Mohr, Christina Applegate, Molly Shannon, Lorne Michaels och Bob Saget (som knappt kan hålla sig från gråt genom hela sitt intervjusegment). Det är mycket kärlek och nostalgi och framförallt är det fantastiskt att få se klipp från Farleys tid på teaterscenen långt innan SNL när han redan då gjorde favoritkaraktären Matt Foley. Ett givet för alla Farleyfans förstås, men även för den som bara rent allmänt gillar sitt SNL eller vill upptäcka en av de mest lysande komikerna som levt.
/Surskägget

@@@@
Kärlek till en av de roligaste.
/Vrångmannen

Pixels

@@@
Adam Sandler vet hur en slipsten ska dras. Här låter han dock effekterna ta över från sin patenterade Sandlerhumor och därmed blir det inte riktigt den supersuccé det här borde vara. Idén är annars genial. På 80-talet skickas en satellit ut i rymden fylld med saker från jorden, bl a tevespel som Pac-Man, Donkey-Kong och Space Invanders. Spola fram till nutid och vi blir invanderade av utomjordingar som misstolkat spelen för en galaktisk utmaning. De har dessutom tagit sig an de gamla tevespelhjältarnas och skurkarnas utseenden. Så helt plötsligt anfaller en pixlig Pac-Man staden och äter upp allt som kommer i hans väg hehehehe. Nu är det upp till de gamla arkadspelshjältarna som mest lodat runt i sina liv att kliva fram och rädda världen genom att spela arkadspel i verkligheten. Hahahahaha! Älskar ju sånt här. 80-talsnostalgi och frosseri i massa gamla sköna spel samtidigt som Sandler glider runt och drar små oneliners. Tyvärr tar effekterna och actionscenerna överhanden litegrann och vi får alldeles för mycket av Sandlers bästa polare Kevin James som inte är rolig alls. Allt som allt är det en rolig liten åktur, men jag har större förväntningar på Sandler än så. Nu ser vi fram emot vad han kommer producera åt Netflix kommande par åren.
/Surskägget

The Hot Chick

@@@
Rob Schneider är sluskig småtjuv som genom ett magiskt örhänge byter kropp med peppiga och propra tonårsbruden Rachel McAdams. Hahahaha! Låt galenskaperna börja. Mycket av humorn ligger givetvis att vi ser Rob Schneider som Rob Schneider medan omvärlden i filmen ser honom som Rachel McAdams. Att Anna Faris spelar sidekick till Schneider är ju inte heller helt fel. Visst är det en klassisk dumkomedi men det är tillräckligt mycket hjärta för att uppväga att det inte är så mycket hjärna. Och givetvis får vi Schneiders bästa polare Adam Sandler i en skön liten cameo hahahahaha!
/Surskägget

The Cobbler

@@
Jaha, vad ska man få ut av den här filmen då. Det är Adam Sandler men det är ingen komedi. Det är dock inte heller ett drama i stil med Sandlers seriösa roller i Punch Drunk Love och Reign Over Me som vi vet att han klarar av kanon om han bara vill. Nej, det här är nåt mittemellan och det funkar fan knappt. Ska jag vara ärlig är det nog en etta men som det gigantiska Sandlerfan jag är vägrar jag gå med på att sänka honom till ett så lågt betyg. Det hela går ut på att Sandler äger en magisk skomakarmaskin som gör att han förvandlas till de människor som äger skorna när han sätter på sig dem. Ett upplägg som skulle kunna garantera skrattfest deluxe men som nu bara blir ett stort mnjaha.
/Surskägget

Men, Women & Children

@@@@
Fascinerande, intressant, roligt och allvarligt i en perfekt blandning. Jason Reitman har tidigare gett oss tankeväckande och spirituella små guldkorn som Up in the Air, Juno och Thank You For Smoking och med denna gör han nog sin hittills bästa film som regissör. Vi får träffa en uppsjö olika karaktärer som alla har det mer eller mindre trassligt i livet (ungefär som vi alla har). Gemensamma nämnaren är den nya tekniken och hur vi använder den för att kommunicera med varandra istället för att faktiskt prata med varandra på riktigt. Men var lugna. Det blir inga moraliska pekpinnar i stil med "Internet dåligt, prata riktigt bra" utan bara en reflektion hur det ser ut i dagens samhälle och vilka för- och nackdelar det finns med all denna härliga teknik som ger men också tar väldigt mycket. Ensemblen är lysande. Vi får Adam Sandler (nedtonad och seriös), Jennifer Garner (med jätteöron och en karaktär man vill döda), Emma Thompson, Judy Greer (som den kanske sämsta mamman typ ever), Dennis Haysbert, J.K. Simmons och en drös nya talanger där den ena är bättre än den andra. Reitman styr sina skådisar och karaktärer med varlig hand och vi får ungefär lika mycket tid med alla. Det är drama och humor i väl avvägd blandning. Resultatet är en av 2014 års absolut mest sevärda filmer.
/Surskägget

Dubbel Trubbel (2x Adam Sandler)

Grown-Ups 2
@@@@
Adam Sandler kan inte göra nåt fel. Varje gång jag ser en av hans rullar garvar jag läppen av mig och får oftast även ett fint budskap (99 fall av 100 är budskapet: Familjen är viktig, ta hand om den) samtidigt som Sandler och kompani tramsar runt med sedvanligt kiss- och bajshumor. Hahahahaha! Jag vet att Sandler är bespottad av många men snubben drar in runt 100 millar på varje film så jag är säker på att han garvar hela vägen fram till banken och sen hem igen. Första Grown-Ups var toppen när Sandler samlade ihop alla sina polare (Chris Rock, Kevin James, David Spade, Rob Schneider) och hade sommarlov med dem. Tvåan är egentligen exakt samma sak med skillnaden att nu är det inte längre sommarlov utan det vanliga arbetsdagslivet som skildras (och vanligt i detta fall är inte direkt ditt eller mitt 9-5 jobb). Vet att Vrångmannen är argast över den här, men han har fel. Som gammal Sandlerexpert vet jag vad jag pratar om, Vrångmannen vet knappt när hans vuxenblöjor behövs bytas.
/Surskägget

Blended
@@@@
Adam Sandler kan inte göra nåt fel. Varje gång jag ser en av hans rullar garvar jag läppen av mig och får oftast även ett fint budskap (99 fall av 100 är budskapet: Familjen är viktig, ta hand om den) samtidigt som Sandler och kompani tramsar runt med sedvanligt kiss- och bajshumor. Hahahahaha! Jag vet att Sandler är bespottad av många men snubben drar in runt 100 millar på varje film så jag är säker på att han garvar hela vägen fram till banken och sen hem igen. Han har hunnit med två filmer med Drew Barrymore redan (sockersöta 80-talshyllningen The Wedding Singer och lika sockersöta 50 First Dates) och eftersom att de har superkemi ihop var det väl bara en tidsfråga innan det var dags för en tredje film (och ja, den är sockersöt den med). Det börjar med en blind date från helvetet som genom lite kringelikrokar leder till en gemensam semesterresa i Syd-Afrika. Sakta men säkert växer kärleken fram (vad trodde du? jag sa ju sockersöt!) och turturduvorna får givetvis varandra på slutet. Innan dess hinns det dock med av allt man förväntar sig i en Sandlerfilm (samt en klockren cameo för alla fans av 50 First Dates).
/Surskägget

Grown Ups 2

@
Tänk att..
/Vrångmannen

That's My Boy

@@@
Adam Sandler är som filmens motsvarighet till Stephen King. Det släpps nytt hela tiden och som fan ligger man alltid steget efter. Just när man trodde att man sett allt släpper Sandler nytt och det är bara att försöka hinna med. Den här gången bjuder han in SNL-dåren Andy Samberg (vi har även sett honom i underskattade Hot Rod och i fantastiska musikvideos med Lonely Planetkollektivet) som spelar Sandlers son. Sandler själv spelar en b-kändis som för längesen pressat mesta möjliga ur sina femton minuter i rampljuset och nu har skatteskulder som han inte kan betala och därmed riskerar fängelse. Sandler och Samberg har inte haft kontakt på länge men Sandler ser inga alternativ än att söka upp sin son i jakt på lite stålars. Samberg har kommit upp sig i livet och skäms oerhört för sin alkoholiserade white trashpappa. Och här har vi Sandlers geni. Hans karaktär är en superförlorare på alla plan som inte kan föra sig socialt ens under pistolhot meeeeeeeen alla andra karaktärer älskar honom ändå (förutom Sambergs dårå). Sandler är underklasshjälten som genom sina udda val i livet lyckas få alla andra glada och på gott humör. Till och med Samberg smälter till sist. Som vanligt tar Sandler in en gammal avdankad kändis som får driva lite med sig själv och sin karriär, denna gång är det Vanilla Ice hahahaha som är heeeeeeelt slut. Grundstoryn är rätt mörk och vi får både pedofili och incest slängda i nyllet samtidigt som det mörka balanseras upp med väl valda skämt och Sandlers good-guypersona. Inte det bästa han gjort men en klart godkänd Sandlerrulle med en hel del sköna garv. Vrångmannen var extra vrång när han recenserade den.
/Surskägget

Julkalendern 14 dec

Vi fortsätter med 90-talet. Här finns så mycket bra. Enligt mig var detta guldåldern för SNL där första halvan hade Adam Sandler, Mike Myers, Dana Carvey, Chris Farley, David Spade, Tim Meadows, Chris Rock, Rob Schneider, Molly Shannon, Kevin Nealon och Norm MacDonald och andra halvan hade Will Ferrell, Chris Kattan, Traci Morgan, Cheri Oteri, Tina Fey, Jimmy Fallon och Horatio Sanz. Nu är det inte SNL vi ska titta på, men det finns många bra komedier med SNL-skådisar och vi tar väl direkt en titt på Adam Sandler hahahahaha!



/Vrångmannen & Surskägget

That's My Boy

@
Man kan inte anklaga mig för att vara speciellt krävande när det gäller komedier. Ge mig slapstick, ordlekar, kiss och bajshumor, klyschor, sketchstaplar och allmän dumhet. Jag sväljer det mesta. Är en enkel prick så. Fick direkt en känsla av att det här skulle vara roligt. Gillar Adam Sandler när han är som bäst (Happy Gilmore, Anger Management) och Andy Samberg (humorkollektivet Lonely Planet, SNL och underskattade långfilmen Hot Rod) har en riktigt rolig och skönt udda stil även om han inte är någon superskådis. Det är ju inte Sandler heller på långa vägar men man gillar dom ändå. ”Handlingen” i grova drag. Sandler spelar Sambergs loser-farsa som dyker upp efter alla år, när det går bra för Samberg, för att snika åt sig pengar. Filmen har typ tre roliga skämt resten är skitdåligt. Det är indirekt och direkt Sandlers fel eftersom det är hans bolag som producerat rullen. Det brukar också finnas gott om roliga sidokaraktärer i en Sandlerfilm men här lyser de med sin frånvaro (James Caan som arg irländsk präst är dock ok). Jag letar efter bättre/roligare karaktärer, ett uns mer hjärna och hjärta i manus och FRAMFÖR ALLT den KOMISKA TAJMINGEN som aldrig infinner sig här. Sandler låter som han har gröt i käften och regissören ligger antingen för länge på en scen så den dör eller klipper ut innan det blivit roligt. Grundstoryn är ok för en pruttrulle som denna men två timmar känns som fyra och jag vill nästan ta ihjäl någon och sen mig själv innan eftertexterna börjat rulla. Det går sjuhundra irritationsmoment per halvt fniss. Sjuhundra. Surskägget kommer minst att ge den en trea. Holy shit, where’s the Tylenol?
/Vrångmannen

Jack and Jill

@@@

Det är nog rätt okej att vara polare med Adam Sandler. När han gör ännu en skön multimiljonrulle så låter han alla polare vara med på ett hörn. Vad sägs om cameos/biroller av: Dana Carvey, Tim Meadows, David Spade, Nick Swardson, Allen Covert, Norm MacDonald, Drew Carey, John McEnroe, Johnny Depp och självklart favoriten i stallet - Rob Schneider. Hahahahaha! De poppar upp så snabbt och i så bisarra make-uper ibland att det gäller att hänga med om man ska pricka in dem. Hursomhelst. Sandler kör en Eddie Murphy och har en dubbelroll som tvillingarna Jack och Jill. Jack är karriärskillen som är sjukt trött på sin skrikiga, lätt störda tvillingsyster Jill som givetvis alltid lyckas förstöra för Jack på ett eller annat sätt genom sitt sjuka beteende mot folk i omgivningen. Jack försöker få Al Pacino att ställa upp på en reklamfilm som Jack ska filma och det slutar inte bättre än att Pacino blir stormförtjust i Jill som givetvis inte vill ha med honom att göra. Hahahahaha! Har du aldrig sett Pacino bjussa på sig själv så är det dags nu. Det sköna är att han bara kör på sitt vanliga överdrivna race han gör i alla filmer, men när man sätter det i ett roligt sammanhang blir det som att han är den nye komedikungen. Sandler är Sandler både som Jack och som Jill, och givetvis balanseras humorn med lika delar galet som lika delar familjevärderingar. Otroligt rolig givetvis på sina ställen (när ett av Jacks barn ger Jill en höger höll jag på att kvävas av skratt) men lite för platt framförallt mot slutet. Men som vanligt när det är Sandler så är den absolut sevärd.

/Surskägget

@
Det blev inget aprilskämt från oss på bloggen i år gott folk. Men man skulle nästan kunna tro det när man läser recensionen ovan. April april skägget?
/Vrångmannen

Zookeeper

@
Kevin James är polare med Adam Sandler och rolig i dennes filmer (I Now Pronounce You Chuck & Larry och Grown Ups). Men på solokvist i t ex Paul Blart: Mall Cop eller som här i The Zookeeper blir det liksom aldrig lika bra. James spelar en zooskötare som är snäll mot alla djuren så när han planerar att sluta för att imponera på sin före detta flickvän Stephanie börjar djuren prata med honom i hopp om att han ska bli kvar. Samtidigt börjar en romans spira mellan James och sötaste kollegan Rosario Dawson som är enda anledningen att den här filmen går att genomlida överhuvudtaget. Det här är tråkiga klichéer staplade på varandra och då spelar det ingen roll att rösterna till djuren görs av Nick Nolte, Sylvester Stallone, Cher, Jon Favreau och givetvis Adam Sandler själv. Egentligen kanske det är en tvåa i betyg men jag blir så ledsen när så mycket pengar och begåvning går åt och bara trist kommer ut i andra änden.
/Surskägget

@
Det här är så uselt så jag vet inte vart jag ska börja. Kidsen kanske tycker det är skoj eftersom djuren kan tala. Vill jag se djur som kacklar så går jag på krogen.
/Vrångmannen

Just Go With It

@@@
Vid det här laget bör väl alla veta att jag älskar Adam Sandlers rullar och att jag tycker att mer eller mindre allt han gjort är bra. Naturligtvis så även denna, även om Sandler bitvis ju längre filmen lider surfar in mer och mer på en vanlig romcom än en traditionell Sandlerrulle vilket gör att den där fyran som filmen borde förtjäna får stanna kvar nerpackad i min plånbok. Att filmen inte blir ännu en vanlig romcom á la Sandra Bullock/Katherine Heigl/Meg Ryan beror förstås på Sandler själv som fortfarande klarar av att brisera ut i små klassiska Sandlersketcher mitt i vissa scener hahahahaha! Storyn är busenkel. Sandler är kär i supersöta nykomlingen Brooklyn Decker (vi är förlovade så alla grabbar kan bara lugna ner sig nu) som tror att han är gift med Jennifer Aniston trots att Aniston egentligen är Sandlers assistent. För att avhjälpa detta går Aniston med på att låtsas vara Sandlers fru men att de är uppe i en skilsmässa för att på så sätt hjälpa honom vinna Decker. Alla som sett minst en romcom i sitt liv vet förstås att det är Sandler och Aniston som till slut kommer att få varandra. Första halvan av filmen är mer Sandler än sista halvan som är mer vanlig romcom. Plus dock till Nicole Kidman som glider in i en liten biroll i andra halvan som är fantastiskt kul hahahaha. Gillar det här även om vissa bitar är lite för kliché för att det egentligen ska kännas ok när man glor på en Sandlerfilm. Och varför har inte Rob Schneider en liten skum biroll för? Skärpning!
/Surskägget