@
Oj oj oj. Jag gillar ju i regel mina amerikanska fotbollsfilmer. Gillar också filmer baserade på verkliga händelser. Det jag inte gillar är övertydligt religiösa handlingar där allt blir bra tack vare att man tror på Jesus. Här får vi följa ett high schoollag på 70-talet där svarta och vita spelare hatar varandra på grund av sina respektive hudfärger. Efter ett upplopp i skolan bestämmer sig coachen för att ta in en motivationstalare. Det visar sig snabbt att den snubben är djupt kristen och han får med sig hela laget att bli djupt religiösa, be till Gud varje sekund och springa i kyrkan mest hela tiden. Pang tjoff så älskar alla grabbarna i laget varandra med hjälp of the power of Jebus amen! Sedan är det mest superöverdriven kristen propaganda i 90 minuter. Suck.
/Surskägget
Visar inlägg med etikett sean astin. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sean astin. Visa alla inlägg
måndag 20 augusti 2018
Woodlawn
Etiketter:
amerikansk fotboll,
c. thomas howell,
jon voight,
sean astin,
sport,
verklighetsbaserat
onsdag 22 juni 2016
Office Rats
@@@
Hahahaha ovanligt bra indiekomedi jag egentligen inte hade några som helst förhoppningar på. På omslaget försöker man härma känslan av Office Space (filmens originaltitel är Demoted så att man döper om den till Office Rats här i Sverige förstärker den känslan) möter Old School och även om geniet David Cross är med spelas inte huvudrollerna av några komiker överhuvudtaget vilket gjorde att jag avfärdade denna i ganska många år innan jag gav den en chans. Sean Astin är mest känd för att vara Frodos sidekick Sam i LOTR-filmerna och Michael Vartan är mest känd för teveserien Alias antar jag. Som ni ser, inga komiker överhuvudtaget. Faktum är att man lyckas komma undan med detta. Astin och Vartan har bra kemi och de har bra tajming i humorn. Naturligtvis är David Cross sju resor värre och de flesta scener med honom är skratta-så-snoret-flyger-roliga, men även när Cross inte är i bild är det faktiskt roligt mestadels hela tiden. Jag önskar att Will Ferrell och Zach Galifinakis eller något annat galet radarpar hade haft huvudrollerna för då hade den här filmen chans att bli en komisk klassiker. Som det är nu är det helt klart sevärd men du har glömt den om en kvart.
/Surskägget
Hahahaha ovanligt bra indiekomedi jag egentligen inte hade några som helst förhoppningar på. På omslaget försöker man härma känslan av Office Space (filmens originaltitel är Demoted så att man döper om den till Office Rats här i Sverige förstärker den känslan) möter Old School och även om geniet David Cross är med spelas inte huvudrollerna av några komiker överhuvudtaget vilket gjorde att jag avfärdade denna i ganska många år innan jag gav den en chans. Sean Astin är mest känd för att vara Frodos sidekick Sam i LOTR-filmerna och Michael Vartan är mest känd för teveserien Alias antar jag. Som ni ser, inga komiker överhuvudtaget. Faktum är att man lyckas komma undan med detta. Astin och Vartan har bra kemi och de har bra tajming i humorn. Naturligtvis är David Cross sju resor värre och de flesta scener med honom är skratta-så-snoret-flyger-roliga, men även när Cross inte är i bild är det faktiskt roligt mestadels hela tiden. Jag önskar att Will Ferrell och Zach Galifinakis eller något annat galet radarpar hade haft huvudrollerna för då hade den här filmen chans att bli en komisk klassiker. Som det är nu är det helt klart sevärd men du har glömt den om en kvart.
/Surskägget
måndag 30 maj 2016
The Do-Over
@@@
Adam Sandler ska ju göra sex filmer för Netflix. Första filmen hade absolut sina stora garv men harvade också på alldeles för länge och blev lite tjatig och tråkig på sina ställen. Samma problem lider faktiskt film två av. Det verkar som att Netflix inte riktigt vågar sätta ner foten på samma sätt som tidigare filmstudior har gjort och att Sandler får härja fritt lite för mycket. Även denna gång skulle filmen lätt ha kunnat klippas ner med 20-25 minuter och därmed blivit betydligt bättre. Därmed inte sagt att det här är dåligt. Sandler teamar ihop sig med David Spade och snubbarna rockar loss hårt hahahahaha. Det märks att de är gamla polare sen waaaay back och båda kör naturligtvis sin grej fullt ut. I korthet går det ut på att både Sandler och Spade är trötta på sina liv och därför fejkar att de dör och tar sig an nya identiteter. Problemet är bara att de nya identiteterna tillhörde två snubbar som halva undre världen vill ha ihjäl. Hahahahaha! Från problemfritt med poolpartyn och paraplydrinkar till att bli skjutna på och jagade hela tiden. Vissa scener bjussar på såna garv så snoret flyger och vissa är mer transportsträckor. Till nästa film på Netflix skulle jag vilja att nån tar tag i Sandler och håller lite koll på honom så att det blir en klockren fyra.
/Surskägget
Adam Sandler ska ju göra sex filmer för Netflix. Första filmen hade absolut sina stora garv men harvade också på alldeles för länge och blev lite tjatig och tråkig på sina ställen. Samma problem lider faktiskt film två av. Det verkar som att Netflix inte riktigt vågar sätta ner foten på samma sätt som tidigare filmstudior har gjort och att Sandler får härja fritt lite för mycket. Även denna gång skulle filmen lätt ha kunnat klippas ner med 20-25 minuter och därmed blivit betydligt bättre. Därmed inte sagt att det här är dåligt. Sandler teamar ihop sig med David Spade och snubbarna rockar loss hårt hahahahaha. Det märks att de är gamla polare sen waaaay back och båda kör naturligtvis sin grej fullt ut. I korthet går det ut på att både Sandler och Spade är trötta på sina liv och därför fejkar att de dör och tar sig an nya identiteter. Problemet är bara att de nya identiteterna tillhörde två snubbar som halva undre världen vill ha ihjäl. Hahahahaha! Från problemfritt med poolpartyn och paraplydrinkar till att bli skjutna på och jagade hela tiden. Vissa scener bjussar på såna garv så snoret flyger och vissa är mer transportsträckor. Till nästa film på Netflix skulle jag vilja att nån tar tag i Sandler och håller lite koll på honom så att det blir en klockren fyra.
/Surskägget
Etiketter:
adam sandler,
david spade,
kathryn hahn,
komedi,
natasha leggero,
nick swardson,
paula patton,
sean astin
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


