@
Oj oj oj. Jag gillar ju i regel mina amerikanska fotbollsfilmer. Gillar också filmer baserade på verkliga händelser. Det jag inte gillar är övertydligt religiösa handlingar där allt blir bra tack vare att man tror på Jesus. Här får vi följa ett high schoollag på 70-talet där svarta och vita spelare hatar varandra på grund av sina respektive hudfärger. Efter ett upplopp i skolan bestämmer sig coachen för att ta in en motivationstalare. Det visar sig snabbt att den snubben är djupt kristen och han får med sig hela laget att bli djupt religiösa, be till Gud varje sekund och springa i kyrkan mest hela tiden. Pang tjoff så älskar alla grabbarna i laget varandra med hjälp of the power of Jebus amen! Sedan är det mest superöverdriven kristen propaganda i 90 minuter. Suck.
/Surskägget
Visar inlägg med etikett jon voight. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett jon voight. Visa alla inlägg
måndag 20 augusti 2018
Woodlawn
Etiketter:
amerikansk fotboll,
c. thomas howell,
jon voight,
sean astin,
sport,
verklighetsbaserat
måndag 30 oktober 2017
Deliverance
@@@@
Ännu en av de där gamla klassikerna som jag av nån anledning aldrig sett. Men vilken film! Burt Reynolds utan mustasch! Bara en sån sak. Och Jon Voight, Ned Beatty och Ronny Cox är alla klockrena i sina roller. Banjoduellen! Fantastiskt foto. Birollerna som alla känns som tvättäkta inavlade rednecks. Allt är helt otroligt. Storyn i sig är inte sådär jättespeciell egentligen. Fyra stadsbor åker ut på vischan för att paddla kanot i godan ro. Utan egentlig anledning hamnar två av dem, Voight och Beatty, i klorna på två rednecks som våldtar Beatty och planerar på att döda Voight tills Burt utan mustasch kliver in och dödar den ena rednecken medan den andre flyr. Istället för att gå till polisen bestämmer man sig för att begrava snubben och sedan fly med en bunt rednecks efter sig. Mer än så är det inte men det är mästerligt berättat och skådisarna är i toppform. Klockrent!
/Surskägget
Ännu en av de där gamla klassikerna som jag av nån anledning aldrig sett. Men vilken film! Burt Reynolds utan mustasch! Bara en sån sak. Och Jon Voight, Ned Beatty och Ronny Cox är alla klockrena i sina roller. Banjoduellen! Fantastiskt foto. Birollerna som alla känns som tvättäkta inavlade rednecks. Allt är helt otroligt. Storyn i sig är inte sådär jättespeciell egentligen. Fyra stadsbor åker ut på vischan för att paddla kanot i godan ro. Utan egentlig anledning hamnar två av dem, Voight och Beatty, i klorna på två rednecks som våldtar Beatty och planerar på att döda Voight tills Burt utan mustasch kliver in och dödar den ena rednecken medan den andre flyr. Istället för att gå till polisen bestämmer man sig för att begrava snubben och sedan fly med en bunt rednecks efter sig. Mer än så är det inte men det är mästerligt berättat och skådisarna är i toppform. Klockrent!
/Surskägget
Etiketter:
70-talet,
action,
burt reynolds,
drama,
jon voight,
ned beatty,
ronny cox
söndag 29 november 2009
Runaway Train
@@@@+80-talet bjöd på några av de absolut bästa actionfilmerna genom tiderna. Runaway Train tillhör helt klart den kategorin. Här har man lyckats med det mesta. Bra manus, bra skådisar och bra actionsekvenser. Manny (en lysande Jon Voight i sin livs roll) sitter på livstid i ett beryktat fängelse mitt i Alaskas vildmark. När Manny efter flera år släpps ut från isoleringscell bestämmer han sig för att fly. Med sig får han unge hetsporren Buck (en lika lysande Eric Roberts). De pulsar genom det snötäckta landskapet och hamnar på ett tåg mot friheten - tror de! Men lokföraren får en hjärtattack och tåget skenar allt snabbare mot en katastrof om inte Manny eller Buck kan få stopp på det.
Jon Voight är kanske inte snubben man i första taget tänker på som tuff och hård, men Manny är lätt en av filmhistoriens elakaste, hårdaste och mest minnesvärda skurkar. Voight visar verkligen prov på vilken sjukt bra skådis han kan vara när andan faller på. Han svär, skriker, spottar, slåss och super precis som om han vore den värste kåkfarare. Med det karga, kalla, blåsiga och snöfyllda Alaskalandskapet som bakgrund blir varje meter på tåget en hisnande upplevelse. En actionfilm med både hjärta, hjärna och muskler är sällan man ser men Runaway Train är den filmen. Femman är väldigt nära.
/Surskägget
Etiketter:
action,
andrei konchalovsky,
eric roberts,
jon voight,
runaway train
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

