Sex & the City - The Movie

Eftersom varken jag eller Surskägget (skägget??) har för avsikt att se den här rullen så låter jag vår gode vän "Mr Udall" att recensera den här på bloggen:

@@@@

Jag har sett de allra flesta SATC-avsnitt av den omåttligt populära tv-serien som TV3 cashat in på de senaste femton åren. Jag vill inte klassa mig som hardcore-fan, men ändå dugligt kunnig och intresserad på området. Det var därför för mig fullt naturligt att se denna film med rak rygg och öppna ögon. Därtill storartade förväntningar. Sex and the city är en oerhört vacker film som faktiskt är mångsidig och strålande omväxlande. Det är tydligt att skaparen Michael Patrick King, vid det här laget lärt sig vilka skruvar som skall vridas på för att ge sin trogna och hängivna publik sitt lystmäte. 2 timmar och 25 minuter är förvisso i längsta laget och visst är det så att filmen vid flertalet tillfällen tangerar toleransnivån för vad en biobesökande man kan klara av utan att kasta upp - eller åtminstonde dräpa sin sextonåriga biogranne med hjälp av hennes mobiltelefon - men jag blir glatt överaskad när SATC motsvarar mina högt ställda förväntningar.
Det finns små twistar, det är inte helt igenom förutsägbart och det viktigaste av allt; filmen sparkar vid flertalet tillfällen till varje livmoder och varje testikel i lokalen och berör alla som har, eller haft, eller drömmer om kärlek. Givetvis utstuderat genomfört i en ändlös reklampelare för kläder och skor som ingen hederlig människa kan bekosta, men varför skulle det vara på något annat sätt?
Jag är slutligen även grabbigt glad över att filmen bjuder på ett otal scener med smakfull nakenhet och att man därför inte vikit för den hårda, men ack så löjliga, amerikanska filmcensuren. Det är till den gräns att publiken får dra andran av skymten från en manslem. Gå och se!!!

/Mr Udall

The Onion Movie

@@@
Hade ingen aning om vad The Onion var för något. Tack och lov för Wikipedia.

The Onion, satirisk tidskrift publicerad i USA sedan 1988. Tidskriften kommer ut med ett nummer per vecka, både i pappersform och på Internet. Den parodierar innehållet i en vanlig tidning och innehåller både "nyhetsartiklar" och "ledare" som skrivs i en seriös stil.

Nu har den blivit film i värsta Kentucky Fried Moviestil och David "Nakna Pistolen" Zucker är medproducent. Filmen är gjord i stort sett som en tv-kväll med nyheter och reklambrott dvs sketcher staplade på varandra. Vissa är sådär, vissa roliga och vissa hysteriska i en 90-minuters blandning. Gillar ju mina sketchfilmer och får jag se Steven Seagal som sig själv i den nya filmen Cock Puncher eller Michael Bolton bland fattiga (och inte så fattiga) barn så skrattar jag ihjäl mig. Med andra ord, filmen är inte för alla men den är absolut sevärd för ett garv eller fyra.

/Vrångmannen

In Bruges

@@@@
Ibland dyker det upp en liten pärla som går under radarn på alla. Det här är en sån. När jag såg trailern för ett halvår sen såg det ut som en standard torpeder-skjuter-på-varann-i-konstig-stad rulle. Snacka om falsk marknadsföring. In Bruges är en välgjord dramakomedi om två torpeder (Colin Farrell och Brendan Gleeson) som blivit skickade av sin chef från London till Bruges (Brygge??) för att låta saker och ting coola ner efter ett lönnmord. Väl i Bruges (Brygge???) så försöker dom fördriva tiden med sprit, sight seeing och långa diskussioner i väntan på att deras boss ska höra av sig med besked om vad som händer härnäst. Om man räknar med action så blir man besviken. Det är lite pangpang men inte mycket. Istället får vi en historia om kamratskap, ånger och att stanna upp och lukta på blommorna ibland. Det låter kanske tråkigt men det är det inte. Många bisarra händelser i Bruges (Brygge???) som hela staden ser ut som en saga eller dimmig dröm. Ofta roligt, lika ofta mellankoliskt. Vacker stad, vacker film, lysande dialog, skön stämning och en grym Ralph Fiennes i biroll som "bossen".
Det skoj att se annorlunda film och den här är nog det mest annorlunda jag sett på hela året. Räkna inte med boxofficesuccé i USA men räkna med en liten upplevelse om du är sugen på skönt drama.

/Vrångmannen

Pathology

@@+
Börjar som en mörk och annorlunda thriller. Ted (Milo Ventimiglia från tv:s Heroes) börjar på en högt rankad skola för patologer dvs doktorer som fastställer hur man dött. I samma klass finns det ett gäng som håller ihop och verkar minst sagt galna. Ted blir snart indragen i en härva av onda lekar, droger och mord. Mer kan jag inte säga om handlingen eftersom det är surprisemomenten som är enda behållningen, om det nu finns någon. Alyssa Milano (från tv:s Charmed) spelar flickvännen, blir klämd på tuttarna och ser brydd ut lite av och an. Vad som startar riktigt lovande blir snart mer och mer fånigt och efter ett tag sitter man nästan och garvar fast det inte är meningen. Allt är snyggt och välgjort men det är mycket jag varken kan svälja eller köpa. Synd. Den här hade potential. Tarmigt och kladdigt värre är det också, på gott eller ont. Ett plus för försöket i allafall.

/Vrångmannen

Drillbit Taylor

@@@
Ännu en Judd Apatowproddad komedi (med manus delvis av Seth Rogen från bl.a Knocked Up). En snällare film än deras tidigare (oftast hysteriska) rullar helt klart. Owen Wilson spelar uteliggaren och desertören Drillbit Taylor som glider omkring i livet och plockar upp en dollar här och där för att överleva. En dag läser han en internetannons att tre highschoolnördar behöver en livvakt för dom blir mobbade av två galningar i skolan och han skrider till verket med förhoppning om att lura av snorungarna så mycket pengar som möjligt. Det är inget fel på den här rullen egentligen. Man känner sig alltid snuvad på de riktigt vuxna skämten när filmen riktar sig åt bägge håll men samtidigt så är det kul att se Owen Wilson med charmigt leende och krokig näsa göra sin grej. Filmen känns också på tok för lång för den enkla storyn. Ok underhållning med några asgarv, varken mer eller mindre.
/Vrångmannen

@@@+
Jag håller med Vrångmannen i mångt och mycket gällande den här filmen. Tycker dock inte att det är ett fel med att de "vuxna" skämten försvinner i en ungdomsfilm (för det här är ju riktat mot tonåringar punkt slut). Personligen älskar jag ju både min highschoolfilm och collegefilm och i genren highschoolfilm tycker jag Drillbit Taylor lägger sig snäppet över medel. Vi har alla klichéer i boken, samtidigt tycker jag (som i de flesta Apatowproddade rullarna) att vi bjuds på lite nytt och fräscht ändå i karaktärer och dialog. Det är som en skön blandning av gammalt och nytt som trots att det bygger på gamla utslitna klichéer ändå känns hyfsat fräscht. Wilson bjussar på ett par rejäla asgarv, och de tre grabbarna som är filmens egentliga huvudrollsinnehavare är alla klockrena i sina roller (dessutom känns det som att de tre skulle kunna vara de tre grabbarna från Superbad fast tre år yngre, en sorts inofficiell prequel). En kul grej är att grabbarna som spelar grabbarna faktiskt är i skolålder på riktigt och inte som i de flesta highschoolrullar, spelas av folk som är 20+ (detta leder dock till att man uppfattar dem som typ 12 eftersom att man är van vid att alla som är 15 på film alltid ser äldre ut eftersom att de de facto är äldre).
/Surskägget

Bästa biljakten

Tack och lov att Blues Brothers vann! Det är en av mina absoluta favvorullar med många sköna oförglömliga karaktärer, repliker och sång- och dansnummer. "I fuckin' hate Illinois nazis..." HAHAHAHAHA! Biljakten på slutet är på samma gång den coolaste och roligaste som fångats på film (jaaaa den i Bullitt är tuffare men det är en annan typ av biljakt). När John Candy och hans polisbil flyger in i en långtradare och han tar micken och glatt säger "We're in a truck" så vet man att det är bra skit.
/Surskägget

Dagens Hyllning

25th Hour - @@@@@

Jag har alltid haft lite av en hatkärlek till Spike Lee. Hans filmer är intressanta, välgjorda och gripande samtidigt som de ältar samma gamla rashat om och om och om igen (och då menar jag rashat från vita mot svarta, från svarta mot vita, från alla mot alla) som blir lite tjatigt i längden. Okej, jag fattar att läget i USA är bra annorlunda mot vad det är här hemma i Svedala, men ändå. Ibland vill man att en begåvad regissör ser utanför sina vanliga ramar. Och det är precis vad Spike gör här.


Handlingen är enkel. En man har dömts för narkotikabrott och ska infinna sig på morgonen dagen efter utanför fängelsets portar. Han har ett sista dygn i frihet innan han ska sitta sju år på kåken. Detta dygn ska han spendera med sina barndomsvänner, sin flickvän och sin pappa. Och även det gäng gangstrar han langat åt och som han nu vill bryta med.


Förutom att den här filmen har en helt lysande rollbesättning (Edward Norton, Philip Seymour Hoffman, Barry Pepper, Rosario Dawson, Anna Paquin och Brian Cox) som dessutom alla levererar skjortan av mer eller mindre alla sina prestationer någonsin är detta en visuellt underbar resa som i sin enkelhet är bländande vacker och en fantastisk hyllning till staden New York och människorna som bor där.


Jag har sett den här filmen flertalet gånger och den är fortfarande lika makalös. Manlig vänskap har sällan skildrats så bra på film som här. Det är mycket testosteron på ytan, men skrapar man bara det minsta på fasaden ser man alla känslorna som virvlar runt där innanför. Det här är en film att se, att minnas och se igen. En modern klassiker.


/Surskägget

Music & Lyrics

@@@
Gammal avdankad popstjärna (Hugh Grant) träffar på tjej som råkar vara grym på att skriva texter (Drew Barrymore) vilket är precis vad han letar efter. Det är nämligen så att världens just nu största stjärna Cora (Haley Bennett) vill samarbeta med sin gamla popidol och kräver en nyskriven låt. Svårare än så behöver inte storyn i en romcom vara. Grant är sitt vanliga charmiga jag, Barrymore är sitt vanliga charmiga jag, det går upp och ner för dem och de får varandra på slutet. Vi har sett det förr och vi kommer se det igen. Men kemin mellan våra huvudskådisar är bra, och eftersom att de båda är charmtroll av sällan skådat slag (hey, vi har förlåtit hela den där få-avsugningar-av-prostituerade-i-bilen-grejen och kört-mer-droger-genom-näsan-när-jag-var-tio-än-du-gör-på-tre-liv-grejen så kom inte och snacka att detta inte skulle vara charmtroll av sällan skådat slag) köper vi filmen utan att blinka. Och så bjuds det på en jätterolig 80-talsvideo också.
/Surskägget

Meet The Spartans

@@@@
Filmparodier duggar som regn som står som spön i backen nu för tiden. Date Movie. Epic Movie. Superhero Movie. Scary Movie. Ja, ni vet ju. Meet The Spartans parodierar till största del eposet 300 och slänger in skön samhällskritik i form av intelligenta och pricksäkra parodier på allt från Britney Spears och Lindsay Lohan till American Idol och Deal or No Deal. Från första till sista sekund formligen haglar skämten över en, och just som man trodde att man inte kan hitta på nya vinklar på en parodi så överraskar filmskaparna med fräscha idéer som man knappt trodde kunde kommas på. Skådisarna är lysande, från Kevin Sorbo och Diedrich Bader till Carmen Electra och Method Man. Aldrig kunde jag tänka mig att Carmen Electra var en så begåvad comedienne som en gång för alla verkligen bevisar för omvärlden att hon är mer än ett par silikontuttar. Om du bara ska se en enda parodi i år ska du se Meet The Spartans. Roligare går inte att ha.
/Surskägget
PS. Hela denna recension är förstås ett enda stort skämt. Faktum är att recensionen är det roligaste du kommer ha i samband med Meet The Spartans som är så genomusel att den inte ens är värd ett överstruket @ och som gjorde mig så förbannad att jag på riktigt, för första gången i mitt liv, skulle spöat skiten ur regissörerna med ett baseballträ om jag haft dem i närheten.

The Incredible Hulk

@@@@-
När första teasertrailern släpptes på nätet blev jag förbannad. Effekterna såg ruttna ut och man fick ingen känsla alls för filmen. När den officiella trailern dök upp såg det bättre ut men förhoppningarna var låga. Ang Lees godhjärtade försök för fem år sen var mediokert men inte helt fel. Tyvärr låg tonvikten för mycket på en alltför komplicerad berättelse och det kändes liksom bara inte som Hulken trots en del maffiga scener (men får jag se en muterad jättepudel slåss mot Hulk igen..). Förhoppningarna var alltså låga och det fanns ingen intention hos mig att se filmen. Sen började jag läsa lite på nätet. Aint It Cool News hyllade den nya instansen, kritiken för övrigt var inte alls dum och då började man fundera.

Hulk är ju en gammal favorit och jag vill höra Hulken säga "Hulk krossa" vilket man inte fick i föregångaren. Det får man här. Mötet mellan stämningen från den gamla tv-serien (dom har till och med bakat in det gamla sköna tv-serietemat i filmmusiken som en nickning till fansen) och ett kioskvältar serietidningsavsnitt av idag är enastående välgjort. Edward Norton (som också varit med på ett manushörn) gör en bra Bruce Banner med valpig professorblick och en smula humor. Min blivande fru Liv Tyler (som Betty Ross) får tyvärr inte så mycket att göra utan agerar romantisk putläpp och ett lugn mot vår vän Hulk som bara förstör och förgör men helst vill vara ifred. Filmen har en mogen stämning, den säger ganska direkt att det här är för vuxna barn, den har en mörk touch och är rätt allvarlig i tonen vilket är rätt. Samtidigt håller den ett snabbt tempo och blir aldrig tråkig. Här har vi också, till skillnad från föregångaren, en riktig bad ass bad guy (Tim Roth) som gnisslar tänder och tycker att Hulk är en f***a. Lite som en nystart har dom valt bort Ang Lees gamla rulle som bakgrund och skapat sin egen (tänk nylanseringen av Batman). Naturligtvis nickar dom även mot kommande skurkar och kommande hjältar, allt för att fansen av Marvels universum ska ha något att smattra om. Kritiken man läst om att slutfighten (Hulk mot ... ) är för lång och tråkig stämmer inte. Den sparkar fan i mig stjärt! Snyggt foto, genomtänkt manus och överraskande bra effekter gör filmen till en liten pärla bland de annars rätt dassiga stora sommarfilmerna. Iron Man åt sidan så har det varit rätt kasst. Jag trodde ta-mig-fan det aldrig och att överraskas är ju den största filmupplevelsen. THE INCREDIBLE HULK LEVERERAR! Gå nu och se filmen för annars blir jag arg och ni kommer inte att gilla mig när jag är arg..

/Vrångmannen

Charlie Bartlett

@@@@
Charlie är en snäll och mycket smart 17-årig kille som blivit utkastad från den ena privata lyxskolan till den andra pga av att han bl.a tillverkat fejkade körkort till alla mot betalning. Hans superrika mamma har inget annat val än att skriva in honom på en vanlig high school, en plats där Charlie med emblem på kavajen och snedbena a'la svärmorsdröm har mycket svårt att passa in. Men han har ett ess i rockärmen då han är en mycket driftig ung man. Charlie Bartlett är en grymt skön film. Jag vill inte avslöja för mycket av handlingen men rekommenderar den varmt. Många asgarv blandat med lite mys och Robert Downey Jr som alkoliserad rektor kan aldrig slå fel. Feel good movie? Bet your ass! Se den!

/Vrångmannen

The Ruins

@@
Klassisk modern skräckmark. Här har vi ett gäng unga, snygga och busiga ungdomar som är på lyxig semesterort i Mexico. En dag vid poolen så blir dom kompis med den tyske Mathias. Han övertalar dom att hänga med på utflykt ut till en gammal ruin som ligger långt omsides och är allt annat än en turistattraktion. Mathias bror hade dragit dit innan men saknas nu. Gänget hakar och väl på plats vid ruinerna så upptäcker dom att det inte är några vanliga ruiner och så kan slakten börja. Välgjort, riktigt slabbigt emellanåt och precis sådär by the book som de flesta andra du sett. Hyggligt tidsfördriv men med en liten gäspning då och då. Tydligen baserad på en roman och jag kan inte tänka mig att den är något bättre. Ni fattar om/när ni ser filmen.

/Vrångmannen

God of War II - Roaring Thunder

@@@@@
Alltså ibland kommer det en film (och en uppföljare dessutom) som bara sparkar stjärt totalt i biosalongen så man kan känna det som en käftsmäll! Det är inte ofta men det händer. DET HÄR är en sån film! John "C'mon" Chrystler är en exmarine som efter att ha drivit runt på diverse legosoldatjobb kommer hem. Allt han vill är att vara ifred och fiska vid sitt lilla ställe vid sjön långt borta från allt och alla. En super-commando-elitgrupp med robotic ware och hemliga NASA vapen letar upp honom för att han dödade elitgruppens boss bror i Sarajevo. Chrystler dödar nästan alla commandos med olika fiskeredskap och spränger deras submarine med en hemmagjord bomb (koskit och diesel) men dom lyckas ta honom tillfånga. Han hamnar i ett labratorium långt under jord där Grim Crackerstrung (en galen professor slash ninja) behöver Johns blod för att ta fram genetiskt muterade krigsmonster då John i sitt första uppdrag i karriären blev utsatt för mystisk strålning. De torterar John för dom vill även åt "koden" som han lagt på minne från sitt andra mission men som han glömt pga av det tredje. John tar sig lös och dödar alla med bara händerna sen tar han med sig den dyraste och mest hemliga krigsdräkten och flyr. Vad han inte visste var att det redan fanns genetiska mutanter som släpps fri pga av att han själv flydde. John sticker till New York där han senast hört att hans bror bott men nu har han ALLA federala hemliga ops efter sig plus 150 000 galna mutanter som bara jagar honom eftersom Crackerstrung satte en tracking device i hans huvud innan han hann fly. Crackerstrung är för övrigt inte död utan lyckades (efter att John slitit av honom bägge armarna med repliken "go fuck yourself invalid!") sprutat i sig det sista serumet som nu gjort honom odödlig, osynlig och prickskytt! När John anländer till New York har det gått 20 min av filmen och resten är bara ohämmat våld av högsta kaliber i ca 110 min till och repliker som "schools out sucker but I guess that makes two of us!" och "Didn't I say I was gonna take you down? Well get a hearing aid fucker 'cus I didn't!" hör till mina favoriter! Den drog in $500 000 000 000 i box office bara i Utah och man fick inte köpa dvderna, dom fick köpa dig.

Suck. Drömmen..

Ska det vara så svårt att göra lite film?
/Vrångmannen

Arn -Tempelriddaren

@@
En recension jag dragit mig länge för att skriva, dels för att jag känner personer inblandade i produktionen och dels för att jag inte hittat en jävel som tycker den är dålig och man vill väl inte gå mot massan? Megasuccén på Guillous romaner om Arn har väl inte gått någon förbi och det tycks som hela Sverige tog Arnfilmen till sitt hjärta och gick och såg den på bio(uppföljaren kommer snart). Såg den här på en speciell förhandsvisning med TV4 och självaste Jan Guillou på plats där han innan filmen pratade om hästar och fick, om jag ej missminner mig, en mobiltelefon i present. Ingen tjoade eller hurrade på den visningen vilket jag tyckte var lite konstigt. Min polare som jag hade med mig tyckte den var helt ok och pratade muntert om den efteråt medan han skällde på mig för jag var kritisk. Vi får alltså följa Arns uppväxt fram tills han blir ungtupp, förälskad och tillslut fruktad krigare i guds tecken. Alltså det är egentligen inget större fel på filmen. Den är välgjord och bitvis snygg så det är väl mig det är fel på men jag måste säga vad jag tycker. Den saknade raffel, panasche (eller hur fan det stavas), jävlaranamma och spänning. Det liksom bara var scener och det kändes inte som om något stod på spel. Joakim Nätterqvist (självaste Arn) ser ut som en hjälte med vemod = bra och flera av de andra skådespelarna gör bra ifrån sig men det finns också flera som inte verkar veta riktigt vad dom gör. En annan sak som irriterar mig är att tonvikten lutar ofta åt kärlek men jag VRÅNGMANNEN - TANGENTTRYCKAREN vill ha mer av machoaction! C'mon Guillou (som sköt en ko) mera svärdraffel för helvete! Sen när chansen till spänning infinner sig (t.ex när kungen tar tillbaka sin makt) så är det så bedrövligt klumpigt iscensatt och går så fort så man får ingen känsla alls. Kritiken mot filmen var ljummen men det sket väl alla som jobbat hårt med filmen i eftersom det är en av (om inte) sveriges största biosuccé och den vann överlägset publikens pris på Guldbaggegalan. Tvåan knackar snart på dörren och jag hoppas på mer raffel för jag orkar inte mer pussar och för korta strider i sandstorm som man inte ser. Men som sagt det är väl mig det är fel på. Man har alltid en tendens att jämföra den här typen av filmer med andra som alltid och som Guillou fyndigt sa när dom frågade vilket betyg Arn fick av honom själv "Filmen får en fyra men boken får en femma och kommer överleva alla kritiker med minst hundra år". Gubbe.
/Vrångmannen

Indiana Jones and the kingdom of the crystal skull

@@+
När vår gästskribent Kuntza kom ut från biografen efter den här visningen så var han trött och flåsig. Han slängde ur sig saker som bedrövlig, skräp och fräste till slut sig en arg etta när jag frågade om betyget. Jag erkänner, jag var också riktigt besviken. Hur länge har inte Lucas och Spielberg letat efter ett riktigt bra manus? "Vi gör ingen ny Indy om inte manuset är perfekt" har gubbarna kväkt ur sig flera gånger. Manuset är just filmens största fel eller rättare sagt plotten. Det finns så många mytomspunna legender för Indiana Jones att leta efter och fullt med knasiga skurkar ur historien som vill ha hans hjälp eller döda honom att välja på och så blev det ett kristallhuvud som ingen hört talas om. Indy får i sin jakt hjälp av en ung hetsporre (jag gillar Shia LeBeouf mer och mer!) och träffar på färden några gamla vänner. Mycket action naturligtvis, några set pieces grymma men några bedrövliga (t.o.m barnen tycker dom är töntiga). Cate Blanchett gör en rysk bad guy. Hon brukar vara bra men här är hon medioker och verkar inte ens ha kul på tivolijobbet. Jag kan inte säga så mycket mer om handlingen utan att förstöra men slutet är bland det sämsta jag sett i sagda genrefilm. Mycket fel med rullen som sagt. Nåja, det är faktiskt inte riktigt SÅ benuselt Kuntza så lugna sig lite, sätt sig ner med en popcorn och det finns en del skoj där någonstans när krutröken lagt sig. Men det är verkligen för långt mellan varven. Sorry Spielberg.
/Vrångmannen

Surskägget dissar Vrångmannens dvd-samling

I den här avdelningen kommer vi ge varandra chansen att både hylla men framförallt såga vissa filmer som vi har i våra respektive dvd-samlingar. För det är ju så. Man kan ha hur många Special Limited Collector's Editions som helst, nånstans mitt i allt det fina hittar man alltid en vagel eller två i ögat.

Till vänster ser vi större delen av Vrångmannens samling. Ser helt okej ut. Men låt oss då göra ett par nedslag i samlingen och se vad för skit som sig där döljer.

Vrångmannens kommentar:
Att ta sig in i mitt hem och håna delar av min fantastiska dvdkatalog är på gränsen till fruktansvärt, speciellt när jag inte ÄR HEMMA! Det är nästan lika hemskt som att skicka en t-shirt och en keps till någon och luras att denne har vunnit en Starwarstävling (komplett med brevpapper som har filmlogotyp etc). Jovisst, det var yours truly och det här borde då vara hämnden. Hehehehe det var ändå värt det!

1. Signs

Okej, jag kan förstå att man åker på den här niten. Man såg och gillade Sjätte Sinnet. T o m Unbreakable var helt okej. Men seriöst, det här är fan inte bra. Mel Gibson sitter i en källare i en lada i 90 minuter och sen dyker världens fulaste CGI-effektsutomjording upp för att springa iväg när han får lite vatten på sig!!!! SKRÄP! SKIT! SLÄNG!


Vrångmannens kommentar: En skam att dissa denna som bredvid Unbreakable är M Night Shajmalajmalajms bästa. Spännande, annorlunda och med ett schysst budskap. Sjätte sinnet levde på en tvist annars var den boring as hell. The Village ok men inte mer. Hans nya The Happening ser jag på bio på söndag och hoppas att den är ok men har blivit riktigt förhandssågad. Nog har jag mycket sämre filmer än den här lilla klimpen i min hylla skägget? Åååååååååh skägget!

2. De Fyra Musketörerna

HAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHA! Neeeeeeeeeeeeeeeeeeeej!!! Det här är så fel på så många punkter att jag inte ens orkar. Om man själv inte fattar varför den här filmen under inga omständigheter ska vara i samlingen ska man inte ha en dvd-samling.

Vrångmannens kommentar: Köpte för 40 spänn på mitt jobbs dvd julrea. Kan inte stå för den idag men den var skoj när man var liten. Hyggligt välgjord 70-tals matiné som inte heller förtjänar en sån skäggig dissning i mitt eget vardagsrum när jag INTE ENS ÄR HEMMA!!

3. Jennifer 8

Det här har potential att vara bra, men snälla rara, det vet alla att den är medioker på sin höjd. Att faktiskt ha den på köp-dvd är att besudla samma hylla där man har mästerverk som Flykten Från New York och The Thing. Visst Uma badar naken i ett badkar, men Andy Garcia är och förblir en rikstönt (med undantag för en tuff scen i Gudfadern 3).

Vrångmannens kommentar: Nu är surskägget ute på sin halaste is. Det här är en fantastisk mörk, suggestiv, långsam thriller - en whodunnit som du aldrig kan gissa dig till och med en extremt personlig touch. Den har också ett av de bästa rysarscores som skrivits sen Halloween och..precis..en naken Uma Thurman i badkaret. Garcia är bara ok men filmen är riktigt riktigt bra! Nu börjar det koka i mä!!

4. Blade II

WTF! Första delen är bra, men den andra är så usel att jag inte ens vet var jag ska börja. Varför Vrångmannen, vaaaaarföööör!!! Att ha den här i samlingen är som att alltid gå klädd i för små kläder. Det är fel!

Vrångmannens kommentar: Svärd, vampyrer, hybridvampyrer, coola repliker, häftiga miljöer och en del saggiga effekter. Den är ok även om ettan är mycket bättre. Gillar du inte trashigt ös va? Vart går gränsen egentligen?? Passa ditt skägg så inte Blade kommer och trimmar det. Rejält!!

/Surskägget (med vrångmannens chockerade kommentarer)

What Happens In Vegas

@@
RomCom som man vet hur den slutar i samma ögonblick som förtexterna börjar rulla (nä, nu ljög jag, men vet redan när man ser omslaget). Ashton Kutcher och Cameron Diaz är på hemmaplan båda två vad gäller den här typen av filmer och de kliver in och gör sitt jobb men inte mycket mer. Visst, Diaz är sådär charmig som bara hon kan vara och det gör det svårt att inte gilla filmen litegrann (förmodligen har Kutcher samma effekt på damerna, annars vete fan varför han är med) men sådär superlysande är den inte. Jag har inget emot den här genren, men den här gången gick det lite väl på tomgång. Matthew McConaughey är en klart bättre leading man i dessa sammanhang och se hellre Hur Man Gör Slut Med En Kille På 10 Dagar eller Failure To Launch (så får ni söta Kate Hudson i första, och söta Sarah Jessica Parker i andra på köpet). Handlingen i en mening bjuder jag också på innan det är slut för den här gången: "Överstressat fruntimmer möter slabbig ungkarl i Vegas där de på fyllan gifter sig och när han vinner massa miljoner dagen efter är inte skilsmässan given trots att de hatar varandra och egentligen inte vill bo ihop som de tvingas till för att få ta del av pengarna".
/Surskägget

Futurama: The Beast With A Billion Backs

@@@
Som alla vet kan Futurama mycket väl vara det roligaste som gått på teve, men tyvärr fick man bara fyra säsonger innan showen lades ner. Nu har man istället börjat göra långfilmer direkt för dvd-marknaden. Förra rullen Bender's Big Score (@@@@) var klockren och fångade allt som var bäst med showen fast i 90 minuter istället för 20. Uppföljaren är tyvärr inte lika bra. Med det sagt är det fortfarande en riktigt skön film vi snackar om. Det är högt tempo och det bjussas på några grymt sköna oneliners och händelser man inte kan tro är sant. Det fina är att Groening och kompani håller fanan högt vad gäller att vara teveserien konsekventa. Karaktärerna pratar om sånt som hänt i serien tidigare och många populära biroller dyker upp i småroller här och där. Det filmen faller lite på är att man splittrar upp handlingen i lite för många olika underavdelningar. Det gör att fokus försvinner lite, och i och med det får även Bender lite för lite tid (han är helt enkelt roligast och bäst, mer Bender åt folket!). Men vi Futuramafans har egentligen inget större att gnälla över. Det är bara att se och skratta.
/Surskägget

@@@
Alla älskar The Simpsons (i allafall nästan alla) och det är inte så konstigt. Det som är konstigare är att många av Simpsonsfansen jag känner har helt missat storheten med Futurama. Det finns många likheter med serierna men också många skillnader. Jag tycker personligen att Futurama är knivsudden roligare. Kanske för att serien lades ner efter fyra säsonger som surskägget häruppe så messerschmidtmässigt nämnde och idéerna hann inte gå på tomgång och torka. Fansen skrek efter mer och så dök nya långfilmslånga avsnitt upp på dvd. Jag håller med surskägget fullständigt. Den förra Benders Big Score var vassare men den här är inte att fnysa åt. För er som älskar Futurama, se nu. För er som tvivlar eller inte sett serien. Ta een helg hemma från krogen (era jävla fyllon), sätt er ner och se alla fyra säsonger i en stöt. Får jag se Professor Farnsworth komma in och säga "Good news eeeeeveryone!" en gång till så skrattar jag ihjäl mig.
/Vrångmannen

Elektra

@@@
I princip hela världen har dissat den här rullen. Därför har jag hela tiden struntat i den trots att jag vet med mig att jag gillar mina serietidningsrullar. Nu hittade jag den billigt på Discshop och slog äntligen till. Det var på tiden. För det är verkligen inget fel på den här filmen. Okej, det är ingen Oscarsvinnare, men det finns betydligt sämre filmer därute. Elektra är visserligen jäkligt by-the-book och det bjussas inte på några överraskningar, men i det här fallet betyder det bara att det är kompetent och välgjort utan att det blir ett nytt mästerverk. Jag tycker storyn följer serietidningarna hyfsat bra (kul att se att ninjorna faktiskt försvinner i grön rök även i filmen) och Terence Stamp som blinde Stick är perfekt i rollen. Specialeffekter och fightscener är även de klart godkända. På sina håll är filmen lite mer melankolisk än actionbetonad, men även det följer serierna så det funkar. Det enda som är tråkigt är förstås att man inte nämner Daredevil nånstans. Det har säkert med rättigheter etc att göra, men de kunde försökt få med hans namn och en liten flashback till den filmen för att knyta ihop Daredevil och Elektra lite bättre. Men överlag så funkar den här alla gånger när man vill ha lite serietidningsmatiné.
/Surskägget

@@+
Alltid gillat karaktären Elektra. Sket väl en hel hink i Daredevil (blind superhjälte i röd horndräkt med pinne??) men en het hämndgalen ninjachick med sai-knivar är da shit! Jennifer Garner spelade även Elektra Natchios i filmen om Daredevil och var också ända behållningen.
Men tyvärr. Elektra skulle varit så mycket mer. Den är ok men jag är ändå förbannad. DET ÄR FÖR SNÄLLT! Jag vill ha min mörka barnförbjudna Elektra! Hon som spetsar dom som kommer i hennes väg så blodet sprutar. Jag hajar att dom inte gör en sån här pengainsamlare för vuxna endast så jag får väl snällt dra mig tillbaka och läsa seriealbumen igen (om jag kan stå ut med Daredevil som hennes "sidekick" dvs). Frank Miller vart var du?! Varför sa du inget?!
/Vrångmannen

Film Noir

@@

Nej, jag ska inte skriva ett inlägg om genren film noir överskriften till trots (det vore i o f s ett intressant inlägg så det kanske kan tänkas komma). Det här är faktiskt en animerad långfilm med den titeln och det är ungefär så långt bort från Disney som man kan komma. Film Noir är en tecknad film för vuxna och vuxna enbart. Den handlar om en man som vaknar utan minne och som försöker pussla ihop sitt liv. Ju mer han gräver fram desto trassligare blir det. Klassisk story med andra ord. Och det är väl där det brister. Även om animationerna är snygga och filmen otroligt stämningsfull är den alldeles för genretypisk och förutsägbar för sitt eget bästa. Jag vill ändå rekommendera den för fans av film noirgenren, för den har sina poänger, men överlag borde de lagt mer krut på manus. Bjussar här på två bilder ur filmen så ni får se lite hur det ser ut.

/Surskägget

Vantage Point

@@@
USA's president ska hålla tal i Spanien men blir skjuten av prickskytt samtidigt som bomber exploderar runt om staden. Detta är ramhandlingen i Vantage Point och nånting vi får ta del av från flera olika håll. När vi följt en karaktär och sett handlingen utspela sig via dennes synpunkt stannar filmen och spolar tillbaka till början så får man se en ny synvinkel. Det fungerar helt okej, det finns tillfällen när det är lite tjatigt att se exakt samma grej, men överlag lyckas man introducera tillräckligt många nya ledtrådar för vilka skurkarna är utan att tjata ut konceptet. Bäst i filmen är en sliten Secret Serviceagent i Dennis Quaids skepnad och en hjärtlig man med en videokamera som spelas av Forest Whitaker (i övriga roller syns bland andra Sigourney Weaver, William Hurt och Matthew Fox). Märkligt nog frångår filmen sitt koncept mot slutet där det blir som en vanlig film där vi inte följer en karaktärs synvinkel utan där kameran är ett sorts Gudaöga som ser och följer allt som händer. Men det höga tempot gör att filmen känns som en riktigt skön actionthriller väl värd att se.
/Surskägget

Mama's Boy

@@
Jon Heder pendlar mellan att göra lysande roller som Napoleon Dynamite och Blades of Glory med att göra rätt halvtråkiga porträtt som School For Scoundrels och den här. Det är synd. Han borde välja sina roller med lite större omsorg för han har helt klart en skön komisk talang som är synd att slänga bort på halvdana rullar. För det här är inte dåligt, det är alldeles för kompetent gjort för att vara dåligt (och Diane Keaton och Jeff Daniels är alldeles för rutinerade för att vara komplett usla) men det är inget nytt under solen och en traditionell Hollywoodstory som ska kännas lite crazy för att Jon Heder spelar det lite annorlunda. Men Heder ges inte fritt spelrum och då blir det lite mittemellan. Bäst i filmen är supersöta Anna Faris som alltid är kul att se. Här har hon en mer återhållsam roll, och är mest bollplank åt Heders dryga karaktär och hans otroligt korkade oneliners. Ett par bra skämt levereras, men överlag är den lite för snäll och rumsren för att bli ordentligt kul.
/Surskägget

Bloodrayne

@
Det snackades ju en del om den här filmen här på bloggen när vi dissade regissören Uwe Boll för ett tag sen. Hade inte sett den, men slängde på den mot bättre vetande. Uwe har som sagt inte gjort en enda bra film och det här är inget undantag. Att Uwe lyckas fucka upp den här rullen är helt sjukt. Visst, manuset är inte det bästa, men jag har sett bättre filmer med sämre manus (ok, det där lät helt sjukt men det är fortfarande sant). För skådisarna som är med är inte kattskit direkt. Ben Kingsley, Michael Madsen, Michelle Rodriguez, Billy Zane, Udo Kier och Geraldine Chaplin är en ganska imponerande ensemble. Men Uwe regisserar bort all uns av talang från alla skådisar och kör ner deras prestationer i skiten. Orkar inte ens berätta vad filmen handlar om. Det spelar liksom ingen roll. Har du inte sett den så ska du inte se den, du kommer aldrig få tillbaka dina 90 minuter.
/Surskägget

Enkäten - Kevin Costner

Eftersom att det var alldeles för många som röstade på att Kevin Costner var en duktig skådis för att det ska kännas riktigt tryggt när jag går och lägger mig på nätterna vill jag här lägga upp ett par bilder som visar prov på hans mång(HAHAHAHAHAHA)sidighet.

Bild 1. Kevin är glad.

Bild 2. Kevin är ledsen.

Bild 3. Kevin är arg.

/Surskägget

Jag vann!!!

Tydligen har jag varit med i en Star Warstävling. Har absolut inget minne av att ha varit med, men igår kom det hem ett paket med priser så uppenbarligen har jag tävlat. Vet inte vad tävlingen gick ut på, men på ett papper som följde med kunde jag läsa att första pris var en weekend på Skywalker Ranch och att man fick träffa mr Lucas himself. Låter schysst. Tyvärr vann jag inte första pris, men hey, jag vann nånting i alla fall.
3-10 pris var en dvd-box med alla sex Star Warsfilmer. Inte så illa om jag får säga det själv. Visserligen har jag redan alla sex filmerna på dvd, men ändå. En cool box är aldrig fel. Dock vann jag inte 3-10 pris heller. Nej. Jag (trumvirvel) vann andrapris! Av alla (förmodligen) tusentals tävlande kom jag tvåa. Visst, second place is first loser och allt det där, men ändå. Med tanke på att jag kom tvåa i en tävling jag inte ens visste om att jag ställt upp i känns det helt okej ändå. Och vad är då priset undrar ni? Med resor och dvd-boxar i potten måste andrapris vara nåt riktigt fantastiskt. Eh...nej.
En t-shirt (svart) med 20th Century Foxlogga. En keps (svart) med samma logga. Slut. Visst är det kul att vinna grejer, men hur tänkte de när de låter en t-shirt och keps vara ett högre pris än en JÄVLA DVD-BOX MED SEX STAR WARSFILMER!!!!! Jag har tappat all tro på mänskligheten...
/Surskägget

Forgetting Sarah Marshall

@@@@

Från dårarna som gav oss såna sköningar som The 40-year old virgin, Knocked Up & Superbad kommer Dumpad (som den här heter på svenska..). Peter är tillsammans med den självupptagne Sarah (spelas av Kristen Bell från smarriga deckarserien Veronica Mars) som är tv-stjärna i het polisserie. Plötsligt en dag så dumpar hon honom för en sångare i ett stort rockband och Peter går ner i avgrunden totalt. Han drar till Hawaii för att komma från allt men gissa vilka som är där. Ett klassiskt screwball upplägg med modern touch. Jason Segel (som spelar den förkrossade Peter och har även skrivit manuset) balanserar mellankoli, personlighet och slapstick väl och filmen påminner mest om The 40-year old virgin då det finns en skön romantisk historia bakom alla gags (som även Knocked Up har men liiiite för många knarkskämt hehe). Forgetting Sarah Marshall är riktigt skoj och går sällan på tomgång. Inte långt mellan de stora garven men tillåter sig också slappna av och vara en knivsudd allvarlig. Känns som man sett en hel del av gagsen för men det gör inget. Med Hawaii som backdrop och några fantastiska biroller. Den (för mig) okände britten som spelar den totalt bombade rockstjärnan Aldous Snow ska vi se upp för i framtiden. Han är helt otrolig hahahahaaha! Se den här filmen nångång nurå! Man kan aldrig garva för mycket.

/Vrångmannen

Gone Baby Gone

@@@@
Ännu en film Vrångmannen ressade för ett tag sen. Läs här. De flesta vet väl vid det här laget att detta är Ben Afflecks regidebut. De flesta vet säkert också att filmen blivit sjuuuukt hyllad och att den ses som något av en comeback för Affleck (som de flesta tycker visar prov på mer talang bakom än framför kameran) då han haft lite kämpigt med sina val av filmer (jag gillar ju Ben men måste ju erkänna att Paycheck kanske inte var den roligaste film jag sett, däremot kommer jag alltid försvara Jersey Girl!). Gone Baby Gone är så långt bort från sommarblockbusterfilmer man kan komma. Och just därför är den fantastiskt bra. Det känns äkta och skitigt. De nedslitna Bostonkvarter och de många boende där som agerar statister är som en egen roll i filmen. Och de namnkunniga skådisarna som är med (Ed Harris, Morgan Freeman, Michelle Monaghan, Amy Madigan och John Ashton) lyckas Ben pressa ur vartenda droppe han behöver. Men mest lyckas han få ur sin brorsa Casey Affleck. Ja, jag vet, jag upprepar bara vad i princip vartenda jävel som skrivit mer än tre ord om den här filmen redan skrivit, Casey gör efter sin briljanta roll i Jesse James (nej jag kommer inte skriva hela den långa titeln, ni vet mycket väl vilken film jag menar) ännu en briljant roll. Slutets frågeställning är långt ifrån enkel och filmen kommer sitta kvar i hjärtat långt efter att man sett den.
/Surskägget

Zombie Strippers

@
Vrångmannen gav er en skönt schizad recension på den här för ett par veckor sen (går att läsa här). Jag vet inte hur ni kände när ni läste den, men den gjorde i a f mig intresserad. En snabb recap då för er som inte ens orkar klicka på en länk. Zombie Strippers handlar om ett virus som återupplivar döda människor. Det råkar hamna på en strippklubb och stripporna blir en och en zombiesar. Dock ökar detta populariteten på strippklubben nåt enormt så den smått äckliga ägaren (spelad av allas vår Robert "Freddy Krueger" Englund) låter det fortgå. Till slut går allt förstås åt helvete.
Hade Tarantino skrivit manuset och Rodriguez regisserat hade vi mycket väl kunnat få en höjdarrulle med lika delar From Dusk Till Dawn och Planet Terror. Nu är det en usel medelmåtta som skrivit och regisserat så filmen blir därefter. Och det är synd för idén är genialisk. En riktigt bra skräckis slänger med sjuka mängder blod, massa tuttar och i allra bästa fall lite samhällskritik. Här försöks det med samtliga tre delar, men det är egentligen bara tuttarna som är okej (fast snälla rara, vad hände med den söta lite halvknubbiga Jenna Jameson som jag lärde känna och älska? nu ser hon mest ut som ett plastikkirurgiskt ingrepp som gick åt helvete fel).
/Surskägget