This is 40

@@@@

Pratfilm. Rolig pratfilm. Mycket rolig pratfilm. Riktigt mycket rolig pratfilm. Judd Apatow har gjort en slags sidouppföljare till Knocked Up och följer paret Pete och Debbie (Paul Rudd och Leslie Mann) när de fyller 40 och hur den ”jobbiga fasen” påverkar vardagen i deras egna relation men också omgivningen och hur de tror att den ser på dom och hur de ser på sig själva. Välskriven skojig dialog som inte känns forcerad, välspelat i princip rätt läge mellan busigt och allvar samt en genuin värme som sakta kommer insmygande från ingenstans. Jag gillar Apatow när han producerar pruttiga skojfilmer a'la Anchorman men han har också en stor talang att göra den här typen av komedier som handlar om vardagen och förhållanden. Här skrattar vi inte lika mycket åt dom som vi faktiskt skrattar med dom. En riktigt mysig rulle med genuina gapskrattsmoment och en smula eftertanke kanske. Hur gammal jag är? DET HAR NI INTE MED ATT GÖRA!

/Vrångmannen

Funny People

@@@

En av mina favoritkomiker genom tiderna, Adam Sandler, spelar en superkänd komiker som precis får reda på att han har en sällsynt variant av blodcancer och att hans chanser att överleva är rätt minimala. Han inser att han inte har några riktigt nära vänner, och den kvinna som nästan blev hans fru (spelad av Leslie Mann) en gång i tiden lever nu ihop med en annan man (spelad av Eric Bana). För att råda bot på sin misär ger han sig en kväll ut på stand-upklubb men upptäcker att hans material är för dåligt. Istället upptäcker han en ny, kämpande komiker (Seth Rogen) och anställer honom att skriva material för en sorts stand-upcomeback. Det dröjer naturligtvis inte länge innan vänskap uppstår, Rogen får Sandler på fötter och Sandler börjar ta tag i sitt återstående liv. Regissör Judd Apatow har rattat/proddat många av de senaste årens supersuccéer som 40 Year Old Virgin och Knocked Up. Men till skillnad från de nyss nämnda filmerna verkar Apatow vilja för mycket med den här. Det blir liksom tre filmer i en (pruttkomedi, cancerdrama och kärleksdrama) och han borde ha ansträngt sig mer på manusstadiet att koncentrera materialet till en inriktning. Nu blir det lite splittrat och därmed också inte riktigt så bra som det har potential att vara. Sandler och Rogen är dock klockrena som radarpar och jag skulle absolut inte ha nåt emot att se mer av dem tillsammans i kommande filmer.

Vrångmannen tyckte väl ungefär typ likadant.

/Surskägget

Funny People

@@@

Det låter ju som ett genidrag. Regissören Judd Apatow gör en film om stand-up comedy och livet. Han plockar in Adam Sandler i sitt vanliga stall av skådisar (Leslie Mann, Seth Rogen, Jonah Hill) och då ska vi ha en av fjolårets roligaste komedier. Inte riktigt. Sandler spelar en bitter stand-upkomiker som fått reda på att han har en dödlig sjukdom. Han plockar in aspiranten Seth Rogen för att få hjälp med sitt material då han knappt orkar skriva något själv och vänskap uppstår. Funny People har en allvarligare ton än de rullar vi är van vid av Apatow även om jag tycker att både 40-year old virgin och Knocked Up även har sina seriösa stunder. Funny People är trots allt riktigt rolig och lyckas vara det trots det allvarliga ämnet eller kanske t o m på grund av det. Eftersom er käre Vrångman egentligen är en känslig kille så har han svårt för att skratta för att i samma stund få en klump i halsen och då åker den norrländska försvarsmekanismen på och betyget sänks en smula, även om filmen egentligen förmodligen förtjänar bättre. Så är det. Klart så. Vad fan glor ni på?!

/Vrångmannen

Pineapple Express

@@
Seth Rogen har klivit fram från småroller till en charmig komiker i rullar som Knocked Up och Superbad (ser även fram emot Zack & Miri Make A Porno gjord av KUNGEN Kevin Smith). Judd Apatow producerar väl mer eller mindre allt som är roligt nuförtiden. Jag tycker båda dessa herrar har grymt skön stil och levererar humor jag gillar som fan. På papper borde jag därför gilla den här rullen om två stonerkillar som inte kan göra många rätt (ska tilläggas att jag gillar mina stonerrullar á la Kevin Smith, Cheech & Chong etc). Meeeeeeen det här lyfter aldrig riktigt. Många scener bara rullar på utan slut och man undrar lite hur de tänkt i klipprummet. Less is more people! Visst finns det några riktiga höjdarscener (Ed Begley som arg pappa! HAHAHHAHAHAHHAHAHA!) och storyn i det stora hela är kul, men klipp ner skiten med åtminstone 25 minuter så det blir lite bättre flyt och därmed roligare när man får bort massa dödtid så kan det här bli riktigt bra. Som det är nu är det sisådär. Okej, men knappt.
Vrångmannen tyckte såhär.
/Surskägget

Pineapple Express

@@@
http://www.imdb.com/title/tt0910936/
Judd Apatow formligen spottar ur sig komedirullar. Anchorman, 40-year old virgin, Talladega Nights, Knocked Up, Superbad, Forgetting Sarah Marshall, Stepbrothers för att nämna några få. Rik gubbstrutt m a o. Pineapple Express har han producerat och skrivit tillsammans med sin partner in crime Seth Rogen (spelar ofta skojig tjockis som röker på). Pineapple Express handlar i kort om en tjockis som röker på (Seth Rogen..) som blir vittne till ett gangstermord och tillsammans med sin langarkompis Saul (James Franco) blir jagad runt stan av både korrumperad polis och gangsters. Filmen är bitvis en hyllning till 80-talets buddy-action-komedi och en modern variant av Cheech & Chong. Vi får lite slapstick, mycket stonerhumor och en hel del action paketerat kextunt. Inget fel med det. Bitvis är Pineapple Express riktigt skoj och som vanligt i en Apatowrulle så är bifigurerna ofta hysteriskt roliga. Problemet rullen lider av är de kraftiga tempoväxlingarna och drivet i historien. Vissa scener känns som att de skulle kunna klippas bort för de leder varken handlingen någonstans eller är särskilt roliga (filmen klockar in på nästan 110 min men skulle nog må bra av att vara runt 20 min kortare). Förväntningarna kanske var för högt uppskruvade för det är klart en sevärd och skön komedi men den håller inte riktigt måttet och får tyvärr ses som en mellanrulle i Apatow/Rogenstallet.
/Vrångmannen

Drillbit Taylor

@@@
Ännu en Judd Apatowproddad komedi (med manus delvis av Seth Rogen från bl.a Knocked Up). En snällare film än deras tidigare (oftast hysteriska) rullar helt klart. Owen Wilson spelar uteliggaren och desertören Drillbit Taylor som glider omkring i livet och plockar upp en dollar här och där för att överleva. En dag läser han en internetannons att tre highschoolnördar behöver en livvakt för dom blir mobbade av två galningar i skolan och han skrider till verket med förhoppning om att lura av snorungarna så mycket pengar som möjligt. Det är inget fel på den här rullen egentligen. Man känner sig alltid snuvad på de riktigt vuxna skämten när filmen riktar sig åt bägge håll men samtidigt så är det kul att se Owen Wilson med charmigt leende och krokig näsa göra sin grej. Filmen känns också på tok för lång för den enkla storyn. Ok underhållning med några asgarv, varken mer eller mindre.
/Vrångmannen

@@@+
Jag håller med Vrångmannen i mångt och mycket gällande den här filmen. Tycker dock inte att det är ett fel med att de "vuxna" skämten försvinner i en ungdomsfilm (för det här är ju riktat mot tonåringar punkt slut). Personligen älskar jag ju både min highschoolfilm och collegefilm och i genren highschoolfilm tycker jag Drillbit Taylor lägger sig snäppet över medel. Vi har alla klichéer i boken, samtidigt tycker jag (som i de flesta Apatowproddade rullarna) att vi bjuds på lite nytt och fräscht ändå i karaktärer och dialog. Det är som en skön blandning av gammalt och nytt som trots att det bygger på gamla utslitna klichéer ändå känns hyfsat fräscht. Wilson bjussar på ett par rejäla asgarv, och de tre grabbarna som är filmens egentliga huvudrollsinnehavare är alla klockrena i sina roller (dessutom känns det som att de tre skulle kunna vara de tre grabbarna från Superbad fast tre år yngre, en sorts inofficiell prequel). En kul grej är att grabbarna som spelar grabbarna faktiskt är i skolålder på riktigt och inte som i de flesta highschoolrullar, spelas av folk som är 20+ (detta leder dock till att man uppfattar dem som typ 12 eftersom att man är van vid att alla som är 15 på film alltid ser äldre ut eftersom att de de facto är äldre).
/Surskägget

Forgetting Sarah Marshall

@@@@

Från dårarna som gav oss såna sköningar som The 40-year old virgin, Knocked Up & Superbad kommer Dumpad (som den här heter på svenska..). Peter är tillsammans med den självupptagne Sarah (spelas av Kristen Bell från smarriga deckarserien Veronica Mars) som är tv-stjärna i het polisserie. Plötsligt en dag så dumpar hon honom för en sångare i ett stort rockband och Peter går ner i avgrunden totalt. Han drar till Hawaii för att komma från allt men gissa vilka som är där. Ett klassiskt screwball upplägg med modern touch. Jason Segel (som spelar den förkrossade Peter och har även skrivit manuset) balanserar mellankoli, personlighet och slapstick väl och filmen påminner mest om The 40-year old virgin då det finns en skön romantisk historia bakom alla gags (som även Knocked Up har men liiiite för många knarkskämt hehe). Forgetting Sarah Marshall är riktigt skoj och går sällan på tomgång. Inte långt mellan de stora garven men tillåter sig också slappna av och vara en knivsudd allvarlig. Känns som man sett en hel del av gagsen för men det gör inget. Med Hawaii som backdrop och några fantastiska biroller. Den (för mig) okände britten som spelar den totalt bombade rockstjärnan Aldous Snow ska vi se upp för i framtiden. Han är helt otrolig hahahahaaha! Se den här filmen nångång nurå! Man kan aldrig garva för mycket.

/Vrångmannen