Ant-Man and the Wasp

@@@+
Marvel spottar ur sig filmer till höger och vänster hela tiden känns det som. Det mesta håller mycket hög klass dessutom. Ant-Man är väl ingen av mina favorithjältar men Paul Rudd gör faktiskt ett kanonjobb att hålla mig underhållen trots att hjälten jag glor på är sådär i ärlighetens namn. Första filmen tyckte jag var helt okej om än inte sådär superimponerande. Och det är väl exakt samma lika med tvåan. Visserligen är betygsfyran betydligt närmare, därav ett plus, men jag blir helt enkelt inte lika impad av den här hjälten som av andra. Paul Rudd gör återigen ett toppenjobb i rollen som Ant-Man och favoriten Michael Pena får mer utrymme som comic relief vilket är fantastisk. Evangeline Lilly som vi såg lite för lite av i första filmen är nu också av naturliga skäl med betydligt mer (det är trots allt hon som är The Wasp). Även Michael Douglas är tillbaka som gamle gubben och Laurence Fishburne dyker upp som halvskurk. Den riktiga skurken spelas dock av Hannah John-Kamen och hon gör ett bra jobb även om jag återigen känner att skurken i sig är lite platt jämfört med andra skurkar i Marvelvärlden. Sedan måste jag bara nämna att Michelle Pfeiffers entré är bland det mest konstiga jag sett på film. Här har vi en kvinna som levt i årtionden i en märklig dimension där inget existerar men ändå lyckas komma fullt sminkad och fönad i ett par kläder hennes karaktär definitivt inte hade på sig när hon hamnade i dimensionen. Weird.
/Surskägget

Sausage Party

@@@@@
HAHAHAHAHA!!!! Dra åt helvete vad kul det här var. Jag ska erkänna att jag var sjukt skeptisk när jag först fick höra talas om den här filmen. En animerad rulle om korven Frank som blir lämnad i butiken av misstag när alla andra korvkompisar blir köpta av en människa och tagna till paradiset. Frank måste kämpa sig igenom både det ena och det andra för att också få komma till paradiset och på vägen dit inser han att allt är en enda stor lögn och att paradiset egentligen är rena rama helvetet för all mat. I ärlighetens namn låter det ju lite sådär. Men bakom detta står trion Seth Rogen, Jonah Hill och Evan Goldberg som gett oss otal komediklassiker och som med denna härligt sjuka animerade film har bjussat på ännu ett mästerverk inom komedigenren. Karaktärerna är kanon, dialogen riktigt smutsig och skitig och storyn långt mycket bättre och smartare än den låter när man sammanfattar den som jag gjorde nyss. Det är sjukt uppfriskande att se en animerad film där de svär mer än i alla Tarantinofilmer ihopslagna och som inte ens låtsas vara till för kidsen. Det här är en film för tonåringar och alla vuxna som har tonåringarnas sinne kvar. Rösterna görs bland andra av Seth Rogen, Kristen Wiig, Jonah Hill, Michael Cera, James Franco, Bill Hader, Salma Hayek, Anders Holm, Danny McBride, Edward Norton, Nick Kroll, Craig Robinson och Paul Rudd så man har onekligen samlat in ett gäng sköna människor som alla är klockrena i sina karaktärer som diverse matvaror. Avslutningsorgien där all mat ligger och knullar hejvilt kan vara det sjukaste och roligaste som visats på film. HAHAHAHAHAHA! Shit, nu blev jag sugen på att se om den.
/Surskägget

Captain America: Civil War

@@@@
Jajamän, del tre håller för förväntningarna. Även om jag kan tycka att tvåan fortfarande är den starkaste i trilogin (och rent generellt den näst bästa filmen i hela Marvelserien med enbart första Avengers som bättre) så ligger del tre inte så långt efter. Vi öppnar upp med en fartfylld actionsekvens direkt som knyter ihop säcken en del från tvåan innan det är dags för lite sammanfattande handling. Det intressanta är att man här precis som i Batman v Superman: Dawn of Justice tar tag i ett problem som jag alltid funderat på men som ingen serietidningsfilm riktigt berört förrän nu. Nämligen det enkla faktum att en hel del vanligt folk dör som flugor medan hjältarna pucklar på skurkarna. Visst är det coolt att se 40 ton Hulk jaga utomjordingar rakt genom ett hus som sedan rasar omkull. Det vi inte får se dock är förstås de hundratals människorna som dör i raset. De råkade vara på fel ställe vid fel tillfälle helt enkelt. Batman anklagar Superman för detta. Här är det general Ross (William Hurt) som via FN anklagar Avengers och vill tvinga dem att skriva på ett avtal som ger FN bestämmande rätt över Avengers. Detta i sin tur delar upp Avengers i två läger med Iron Man i täten för de som tycker att man ska skriva på och Captain America i täten för de som tycker att en påskrift är lika med att bli schackpjäser utan egna tankar eller samveten. För Cap'n är det lite för likt vad Hydra en gång var. Häri ligger lite av filmens svaghet. Det är aldrig helt kristallklart varför Iron Man och Cap'n väljer som de gör och deras argumentation för och emot sina respektive ståndpunkter är lite svajiga. Förståeligt förstås eftersom att man måste se till att karaktärerna kan komma överens i nästa Avengersfilm. Balansen mellan att låta hjältar puckla på varandra utan en direkt skurk hanteras väl. Skurken finns i bakgrunden och vi kan heja på både Iron Mans och Cap'ns respektive lag utan att det känns för konstigt. Filmen introducerar också Black Panther som en jävligt ball karaktär vi genast vill ha en egen film om och framförallt äntligen en Spider-Man värd namnet efter att Raimi sa upp sig från registolen. Här är det old school Spidey som gäller, full med oneliners och massa snacka medan han slåss. Precis som det ska vara. Mitt gamla Spideyhjärta klappar extra varmt för denna härliga boost efter de två urtrista Amazing Spider-Manfilmerna. Mer sånt.
/Surskägget

How Do You Know

@@
Manusförfattaren och regissören James L. Brooks har inte den längsta listan filmen på sitt CV men desto mer kvalitativ underhållning med filmer som Ömhetsbevis, Livet Från Den Ljusa Sidan, Broadcast News och Spanglish samt att han producerat Simpsons med Groening från start. Därför hade jag rätt höga förväntningar på den här filmen. Vi får ett triangeldrama mellan Reese Witherspoon, Owen Wilson och Paul Rudd där herrarna slåss om Witherspoons gunst. Vilket borde vara kanon. Alla tre är charmiga, duktiga skådisar som kan balansgången mellan drama och komedi och som är som klippt och skurna för sina roller. Tyvärr lyfter det aldrig. Filmen puttrar på, det är lite småcharmigt sådär mest hela tiden men det händer liksom inget. Filmen klockar in på ca två timmar men storyn kunde man berättat på 45 minuter utan problem. Det finns många scener som man bara drar ut på för länge och karaktärerna känns stundtals lite väl platt skrivna. Nej, det här får Brooks bakläxa på.
/Surskägget

Ant-Man

@@@
Såna förväntningar jag hade. Visst, det är kanske inte Marvels mest spännande hjälte, men vi vet ju vilket ös och vilket action vi kan förvänta oss av Marvels coola superhjältefilmer. Och kanske var det jag som hade en dålig dag eller så var förväntningarna för högt satta för det här flög inte alls till samma nivåer jag lärt mig att Marvel håller. Dåligt är det inte. Absolut inte. Men lysande är det inte heller. En helt okej actionrulle som saknar de stora actionscenerna vi vill ha när superhjältar är i farten. Paul Rudd är absolut helt rätt i rollen, det fanns det ju en viss tvekan om när man först hörde talas om det. Rudd lägger in en del av sin patenterade humor utan att det för den sakens skull tar över och gör filmen till en komedi. Vi vet ju dessutom att humor är en stor del av Marvelfilmerna (och ingen gör det väl så briljant som Robert Downey Jr som Iron Man). Visst är det också kul för alla inbitna Marvelfans att Michael Douglas kliver in och spelar rollen som den förste Ant-Man som vi känner till från serietidningarna. Det räcker dock inte. Skurken är relativt lam och jag saknar de riktigt stora actionsekvenserna. Nja, det här blir godkänt på sin höjd. Tillbaka till ritbordet och gör lite mer av denna karaktär.
/Surskägget

@@@@
ARGA Saijonmaa over there! Surskägget, du hade en dålig dag OCH dina förväntningar var skyhöga (på myrmannen?!). Kom igeeen! Rom-di-dom-dom-dom-dom! Busigt, fartfyllt actionskoj utan krusiduller. Ant-Man kanske inte ligger i toppskiktet av Marvels bästa men är helt klart värd betyget. Vi välkomnar Paul Rudd och company tillbaka för en uppföljare. Så det så!
/Vrångmannen

Dubbeltrubbel (2x Leslie Mann)

The Other Woman

@@@

Cameron Diaz är en karriärsadvokat som börjar bli riktigt kär i den kille hon dejtat sedan ett par månader tillbaka. Och då upptäcker hon att snubben är gift. Kalldusch! När frugan (lysande spelad av Leslie Mann) sedan söker upp Diaz börjar de smida ränker för att sätta dit den otrogna hunden rejält. Mitt i allt detta upptäcker de att mannen har ytterligare ett förhållande (med Kate Upton). Då blir det krig på allvar. De tre kvinnorna gaddar ihop sig och ser till att ruinera honom rejält. Det här är en helt okej komedi som kanske inte förtjänar en trea i betyg egentligen. Dock är Leslie Mann så förbannad jävla superrolig och bjussar på sig själv stenhårt så att hela filmen lyfter sig enbart på grund av henne. Mann brukar alltid vara rolig men här är hon verkligen i toppform. Diaz är stabil som hon brukar vara och Upton är enbart med för att visa upp sig i urringat och bikinis stackaren. Se den här för Manns skull, i övrigt är den ganska standard.

/Surskägget

This Is 40

@@@

Ska jag vara helt ärlig minns jag inte den här rullen speciellt bra. Såg den för kanske 6-7 månader sedan och visst, jag garvade där man skulle garva och var hyfsat underhållen medan jag tittade. Nu ett par månader senare minns jag inte handlingen överhuvudtaget. Det finns nån scen där Leslie Mann tar Megan Fox på tuttarna, det minns jag. Paul Rudd som fotar sin röv med benen i vädret. Men det är typ allt. Så det börjar nästan kännas som om trean i betyg är lite för högt. Samtidigt gillade jag den när jag såg den...

/Surskägget




@@@@
Recension här.
/Vrångmannen

Anchorman: The Legend Continues

@@@
Första filmen är en klassiker i komedigenren. Fylld med oneliners man kan springa och citera dagarna i ända och med fyra karaktärer som är helt slut och därmed helt fantastiska. Det var på nåt sätt ganska givet att vi skulle få en uppföljare. Tvåan tar med vårt 70-talsgäng in i 80-talet och en CNN-kopia där nyhetsankaret Ron Burgundy (underbare Will Ferrell) lyckas skapa tevehistoria utan att ens veta om hur han gör det. Tvåan är en gedigen och alltigenom rolig film. Dess största, och egentligen enda, problem är att man automatiskt jämför den med ettan och ettan helt enkelt är en betydligt bättre film. Självklart är tvåan dock en given film i samling om man gillade ettan (och gillar man inte ettan kanske man ska sluta läsa den här bloggen och hitta en blogg som analyserar hur färg torkar på olika strukturer). Steve Carell har förstås blivit betydligt kändare sedan han gjorde ettan och därmed är hans roll som superkorkade Brick lika betydligt större. Det är på gott och ont. Carell är förstås svinrolig men Brick som karaktär är ju rätt begränsad så det är både många garv men också en del axelryckningar när det fokuserar på Brick för mycket. Kristen Wiig gör en biroll och stjäl hela filmen ungefär som hon alltid gör. Jag vill fortfarande se en film där Ferrell och Wiig spelar ett äkta par som är helt slut i huvudet. Det skulle garanterat blir en femma.
/Surskägget
Vrångmannen tyckte typ likadant.

Admission

@@
Fan! Det här ville jag gilla mer. Det här önskade jag verkligen var en bättre film. Tina Fey spelar Portia, en kvinna som senaste 16 åren av sitt liv jobbat med att läsa igenom ansökningar till finskolan Princeton och bestämt vem som får komma in och vem som motas bort vid portarna. Paul Rudd är rektorn på en nybildad liten skola som har en extremt begåvad elev han tror skulle vara perfekt för Princeton och som känner Portia sedan tidigare. Han har också en misstanke om att eleven är den grabb som Portia adopterade bort som ung tonåring. Ni hör ju. Det här har alla ingredienser för att kunna bli en kanonkomedi med mängder av förväxlingar och bus från både Fey och Rudd. Problemet är väl att Fey inte skrivit manuset. Då är jag säker på att det varit betydligt vassare och roligare. Som det är nu puttrar det på utan att riktigt lyfta. Synd på nåt med enorm potential.
/Surskägget

They Came Together

@@@@
HAHAHAHAHAHAHA! Neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej vad är det här?!?!? Vad är det jag precis såg??!! Hahahahahahahaha! Paul Rudd och Amy Poehler är bägge två fantastiskt komiker som här verkligen får spela ut alla sina styrkor. För att verkligen uppskatta (alternativt hata) den här filmen är det bra om man sett typ alla romcoms som har gjorts nånsin då detta är en parodi på samtliga romcoms nånsin med alla, och jag menar alla, klichéer i boken som man vrider och vänder på tills det blir stor, stor humor av det istället för smetig kärlekssörja. Typexempel. Rudd och Poehler möts i ett bokantikvariat (alla romcoms har minst ett bokantikvariat med i filmen) varpå de "upptäcker" att de båda gillar "fiction". "Oh I love fiction." "Love it? Try crazy for it!" HAHAHAHAHAHA! Mallen följer alla romcoms nånsin som sagt men karaktärerna är helt slut, säger så dumma saker och hamnar i så dumma situationer hela tiden ständigt förankrat i allt Meg Ryan/Tom Hanks/Julia Roberts/Hugh Grant/Kate Hudson/Sarah Jessica Parker/Renee Zellweger/Katherine Heigl/Jennifer Lopez/Sandra Bullock/Dermot Mulroney/Rupert Everett och Patrick Dempsey nånsin gjort i sina liv nånsin.Vi får fantastiska cameos (Michael Shannon som bindgalen våldsman hahahahaha!) och mängder med garv som aldrig tycks ta slut. Det är fan riktigt nära till en femma och Gud vet om det inte är det egentligen.
/Surskägget

@@@@
Hahahahahaha! Allt det där, allt det där.
/Vrångmannen

You stay classy, San Diego.

Wet Hot American Summer

@@@
Hahahahaha. Fick ett tips från Vrångmannen angående denna lilla bortglömda pärla som hela världen, inklusive jag själv, verkar ha missat. Med tanke på min förkärlek för genren (ungdomskomedi) och med tanke på att en mängd av mina favvokomiker är med (Janeane Garofalo, Amy Poehler, Molly Shannon, Paul Rudd, Elizabeth Banks och den charmigt coole Bradley Cooper) måste denna rulle verkligen smugit sig rejält under radarn för annars hade jag plockat upp denna för längesen. Inspelad 2001 utspelar sig filmen 1981 sista dagen på ett sommarläger. Filmen är på samma gång en drift med som en hyllning till alla sommarfilmer som gjorts (tänker kanske främst på sköna Meatballs men även rullar som One Crazy Summer, Oddballs, Ernest Goes To Camp, Revenge of the Nerds och Summer School) men även 80-talsfilmer rent generellt (finns ett fantastiskt montage som driver med både Rocky och Flashdance i samma montage och får det att vara logiskt hahahahaha!). Det verkar som att alla inblandade har garvat läppen av sig varje dag på inspelningsplatsen för alla karaktärer är heeelt slut och det är helt okej. Det är knäppt, överdrivet och med en stor, stor glimt i ögat rakt igenom. Alla klichéer i boken fast ändå inte. Inte så lysande så den orkar upp på en fyra i betyg men det är fan inte långt ifrån. Ge den en chans och se den.
/Surskägget

@@@
Håller helt och fullt med Surskägget. Det här är roligt skit men skulle behövt lite lite mer för att stå sig som en parodi-hyllningsklassiker.
/Vrångmannen

This is 40

@@@@

Pratfilm. Rolig pratfilm. Mycket rolig pratfilm. Riktigt mycket rolig pratfilm. Judd Apatow har gjort en slags sidouppföljare till Knocked Up och följer paret Pete och Debbie (Paul Rudd och Leslie Mann) när de fyller 40 och hur den ”jobbiga fasen” påverkar vardagen i deras egna relation men också omgivningen och hur de tror att den ser på dom och hur de ser på sig själva. Välskriven skojig dialog som inte känns forcerad, välspelat i princip rätt läge mellan busigt och allvar samt en genuin värme som sakta kommer insmygande från ingenstans. Jag gillar Apatow när han producerar pruttiga skojfilmer a'la Anchorman men han har också en stor talang att göra den här typen av komedier som handlar om vardagen och förhållanden. Här skrattar vi inte lika mycket åt dom som vi faktiskt skrattar med dom. En riktigt mysig rulle med genuina gapskrattsmoment och en smula eftertanke kanske. Hur gammal jag är? DET HAR NI INTE MED ATT GÖRA!

/Vrångmannen

Wanderlust

@@
George (Paul Rudd) och Linda (Jennifer Aniston) investerar i en svindyr minilägenhet i New York och förlorar kort därefter sina jobb vilket tvingar dem att sälja och flytta till Georges brorsa som kan erbjuda honom jobb i sin firma. På väg ner till Atlanta stannar de till över natten på vad de tror är ett motell men vad som visar sig vara ett gammalt hippiekollektiv lett av den karismatiske men lite knäppe Seth (Justin Theroux). Efter ett par dagar hos sin brorsa inser George att han inte vill följa samhällets alla måsten och tillsammans med Linda åker han tillbaka till kollektivet. Men det som först verkar vara en bra idé blir sämre och sämre ju längre tiden går. Rudd och Aniston har bra kemi mellan sig och man köper att de är ett par med lite problem och slitningar men som ändå försöker göra det bästa av situationen. Theroux är underbart dryg och ettrig som Seth i vildvuxet skägg och helt galna ögon hahahaha. Tyvärr går filmen lite på tomgång större delen av tiden och det blir lite för långt mellan de riktigt stora garven. Vissa scener borde klippts ner rejält (som när Rudd pratar med sig själv i spegeln, den blir bara trist till slut) och manuset kanske kunde fått lite mer bearbetning innan de satte igång (till exempel känns karaktären Malin Åkerman spelar som väldigt ofärdig). Allt som allt en okej rulle men inget minnesvärt.
/Surskägget

@@@
Wanderlust är en ganska harmlös men skön komedi där situationerna likt sketcher samt karaktärerna är viktigare än handlingen. Jag gillar ju sånt i den här genren. Håller inte med om att den går på tomgång som Skägget tycker utan den har en skön jämn underhållningskurva med några gapflabb (Rudd i spegeln var skitkul INTE för långt för det var längden som gjorde det skoj ett varv till). Ken Marino (tv-serierna Party Down och Childrens Hospital) som Paul Rudds jobbiga storebror orkar jag inte ens med hahahaha! Han är fan alltid skoj. Allt som allt en HELT okej rulle men inget minnesvärt.
/Vrångmannen

Our Idiot Brother

@@
Tittar man på affischerna och upplägget kan man förvänta sig en Anchormanliknande komedi. Istället är det ett sorts lamt försök till The Royal Tennenbaums eller nåt åt det hållet. Tyvärr håller inte manuset den klass som Tennenbaums (som är ett mästerverk och svårslaget) och dessutom på sina håll försöker sig på Anchormanhumor mer än Tennenbaumshumor. Resultatet är blandad och inte mer än okej. Annars är Paul Rudd gladast i stan i rollen som den snälle men tröge Ned som i början av filmen åker dit för att han säljer gräs till en polis. I uniform hahahahaha! När han kommer ut behöver han nånstans att bo och halkar runt hos sina tre systrar (Elizabeth Banks, Zooey Deschanel och Emily Mortimer) som alla har sina problem. Banks försöker vara kall karriärskvinna utan att lyckas, Deschanel kan inte vara trogen sin partner och Mortimers man (Steve Coogan) är otrogen mot henne medan hon försöker hålla ihop sin familj. En del drama blandas med en del humor och slutresultatet är som sagt lite sådär. Sevärd mest på grund av Rudd som funkar klockrent i rollen, men du kan lika gärna hoppa den här utan större betänkligheter.
/Surskägget

Year One

@@

Jack Black och Michael Cera är två stenålderskillar som bor i en liten by uppe i bergen avskärmade från omvärlden. Black är jägare (sämst) och Cera samlare (lika sämst) och efter att Black äter den förbjudna frukten blir de utslängda och ger sig ut i världen. Där träffar de bröderna Kain (fantastiskt roliga David Cross från teveserien Arrested Development) och Abel (Paul Rudd) strax innan Kain dödar sin bror såsom det står i Bibeln. De flyr iväg med Kain efter att han hotat dem och hamnar snart hos Abraham (Hank Azaria) som ska offra sin son för att visa Gud hur gudfruktig han faktiskt är. När de avstyrt det hela inser de att Abraham är lite knäpp i skallen och beger sig till den horinfesterade, svinstian till stad kallad Sodom där alla helst sodomiserar varandra så fort chans ges (bl a knäppe stadsvaktschefen Vinnie Jones). Galne översteprästen (Oliver Platt med världens största fejkade brösthår hahahaha) får snart nog ett horn i sidan till våra hjältar och kräver avrättning. Men våra hjältar klarar sig och störtar regimen. I regi av Harold Ramis (Caddyshack, Ett Päron Till Farsa, Måndag Hela Veckan) och med alla nämnda komiker ovan borde detta varit ljusår bättre än det faktiskt är. Visst bjussas det på några rejäla garv, men de stora skämten ligger alldeles för långt mellan varandra för att det ska vara okej. Ju längre filmer lider desto färre blir skämten och en stor del av andra hälften känns som en ren transportsträcka. Knappt okej rulle som hade bättre förutsättningar än vad som till slut blev av.

/Surskägget

I Love You, Man

@@@

Det finns ju mängder med romantiska komedier inriktade mot kvinnor, typ alla som gjorts nånsin till exempel. Sömnlös i Seattle, You’ve Got Mail, När Harry Mötte Sally (varför blev jag sugen på att se nåt med Meg Ryan helt plötsligt?), 27 Dresses, Pretty Woman, My Best Friend’s Wedding, Notting Hill, Bridget Jones’s Diary, Runaway Bride, Maid in Manhattan, Music & Lyrics och ungefär en biljon andra liknande rullar. Aldrig förr har det gjorts en rejäl romcom där manlig vänskap sätts i fokus. Visst, rullar som Baksmällan, Due Date, Old School och liknande behandlar manlig vänskap, men särskilt romantiska är de ju inte även om det råkar finnas bröllop, förhållanden och barnafödande med i periferin. I Love You, Man är nog den första romcomrullen som är inriktad mot grabbar. Peter (Paul Rudd) ska gifta sig med Zooey (Rashida Jones) och kommer på att han inte har nån riktig killkompis som kan vara best man och allt det där. Ingen snubbe han kan lita på i vårt och torrt. Han går på ett par blindträffar för att försöka hitta en polare men allt skiter sig tills han av en slump stöter på Sydney (Jason Segel). De klickar stenhårt och blir bästisar, inte helt smärtfritt och utan problem, men i slutändan inser både de och alla andra att bra polare är bra att ha helt enkelt oavsett om de är lite egna och knäppa. Vilket påminner mig om mitt förhållande med Vrångmannen. För Guuuuuud…heheheh närå. I love you, man!
/Surskägget

@@@
I Love You, Man är en klockren trea. Den är rätt rolig mest hela tiden och har sköna karaktärer och ett par hysteriska gapskratt. Ett perfekt tidsfördriv helt enkelt. Det kommer många "mellankomedier" medan man väntar på de där höjdarna och jag tycker att I Love You, Man absolut hör till de bättre av dessa. Medan man väntar på höjdarna dvs. Skägget t.ex brukar ju gilla sina föööööör pajiga knäpprullar så länge det är lite tutte och lite high school och guuuuuuuuud...hehehe I love you too, man!
/Vrångmannen

Role Models

@@@
Paul Rudd är lite av en bortglömd och underskattad komiker. Kanske för att han i början höll sig till filmer som Romeo + Julia och Ciderhusreglerna innan han snubblade in i Anchorman och visade sin komiska ådra rejält (se även 40 Year Old Virgin och Knocked Up för mer av den varan). Här har han till och med varit med och skrivit manuset. I korthet går det ut på två snubbar (Seann William Scott är den andre) som måste genomföra x antal timmars samhällstjänst eller sitta av tiden i finkan. Samhällstjänsten handlar om att vara en så kallad "storebror" åt ungar som saknar vuxna förebilder i sitt liv. Givetvis är både Paul och Seann jäkligt olämpliga i början men allt eftersom lär de sig att uppskatta sina "lillebröder" och faktiskt inse att de själva får ut nåt av det hela också. Det finns en hel del gapflabb i filmen och hade det inte varit för det lite väl långa rollspelsslutet hade kanske betyget åkt upp ett snäpp. Dessutom tycker jag att man kunde tagit ut svängarna ännu mer än vad man gör, men i det stora hela är det här riktigt jävla kul och sevärt. Passar perfekt en fredag till ett par bira med polarna.
/Surskägget