2x Will Ferrell

The House
@@@
Will Ferrell och Amy Poehler är alltid en bra kombo. Här spelar de ett äkta par som blir av med dotterns collegefond. För att kunna skicka dottern till college ändå bestämmer de sig för att inrätta ett illegalt kasino nere i källaren. Hahahaha! Sedan går ju allting rätt åt helvete med en jäkla massa garv naturligtvis. Det är inget supernytt under solen, men det är kul och underhållande hela vägen och både Poehler och Ferrell bjussar på sina främsta styrkor. Värd att nämnas är även Jason Mantzoukas (Brooklyn Nine-Nine, The Dictator, Dirty Grandpa) som är sjukt rolig i den här.
/Surskägget

Daddy's Home 2
@@@@
Ferrell och Mark Wahlberg är tillbaka som papporna/styvpapporna. I första filmen blev de ju sams på slutet och nu gäller det att hitta på nya vägar till lite bråk och intriger som ska leda till skratten. Vad göra? Jo, släng in papporna till papporna hahahaha. Ferrells pappa spelas av John Lithgow och han är minst lika mesigt töntig som Ferrells karaktär. Wahlbergs farsa spelas av Mel Gibson och han är givetvis arton resor tuffare än Wahlbergs karaktär hahaha. Nu kör vi! Tycker man tog fasta på det jag skrev i min recension om ettan och ger oss här mer av allt. Större bråk, större garv, större busigheter. Då den utspelar sig kring jul är den numera också en framtida julklassiker i paritet med Ett Päron Till Farsa Firar Jul.
/Surskägget

Are you here

@
På papper ser det helt klart intressant ut. Zach Galifianakis, Owen Wilson och Amy Poehler i en dramatisk komedi av Matthew Weiner, skaparen av Mad Men. Resultatet är dock en galet prettoaktig soppa av urspårade karaktärer och trist handling. Första halvtimmen är faktiskt bra för att sedan snabbt sjunka till noll och intet. Wilson tycks inte veta vad han ska göra av sin karaktär, Poehler är med på tok för lite och ingen vill se Galifianakis raka av sig skägget. Nej, jag hade hoppats på betydligt mycket mer och fick inget.
/Surskägget

Deuce Bigalow: Male Gigolo + European Gigolo

Deuce Bigalow: Male Gigolo
@@
Rob Schneiders kanske största succé. Skriver jag utan att bry mig att kolla upp fakta. Antingen så är det så eller så är det inte så. Ingen bryr sig egentligen. Schneider spelar hursomhelst Deuce Bigalow, en schysst snubbe som det går knackigt för här i livet som akvariestädare. Tills han en dag får i uppdrag att vakta en manlig prostituerads lyxkåk när den snubben är bortrest tre veckor. Snart nog är Deuce den nya horan on the block men eftersom att han ser ut som Schnedier och inte som Schenkenberg så är det inte tipp-toppdamerna han får betalt av. Lite skratt och garv senare rullar eftertexterna och alla är glada och nöjda. Norm MacDonald kliver in i en liten cameo som roligast bartender hahaha, snubben är helt knäpp. Se även upp för Amy Poehler i en tidig roll som tjej med Tourettes! HAHAHAHAHA!
/Surskägget

Deuce Bigalow: European Gigolo
@
Vi tar samma koncept och drar till Amsterdam med det. Där härjar även en mördare av manliga prostituerade och Deuce måste lösa fallet. Det finns knappt tre garv i hela filmen som går väldigt mycket på tomgång. Norm MacDonald glider in i en annan liten biroll som är heeeeeelt slut hahaha men mycket mer än så bjussas det inte på.
/Surskägget

Sisters

@@@@
HAHAHAHAHAHAHAHA SLUUUUUUUUUUUUUTA!!!!! Vad är det här?!?!?! Dårarna Tina Fey och Amy Poehler spelar två systrar som är heeeeeeeeeelt slut i huvudet hahahahahaha! Den ena (Fey) är proper och har koll på sitt liv (för mycket kontroll om du frågar hennes dotter) och den andra (Poehler dårå) har noll koll och noll kontroll. När deras föräldrar (James Brolin och Dianne Wiest) bestämmer sig för att sälja huset där systrarna växt upp tappar de alla begrepp. Alla deras minnen kommer ju att försvinna nu. Deras hus där de växt upp i trygghet kommer försvinna. Det finns givetvis bara en sak att göra. Ställa till med en sista superduperbrakfest som kommer att bli legen...vänta på det...darisk! Big mistake som vi säger i branschen. Givetvis blir det den galnaste kvällen ever och en mängd gäster som mer eller mindre river huset. Bobby Moynihan från SNL är otroligt rolig som en gammal polare som råkar få i sig enorma mängder tjack och far runt som en skållad ekorre hahahaha det är som att se en levande Chris Farley igen. Maya Rudolph (också SNL) är otrolig som avund- och svartsjuk gammal high schoolkompis och John Cena hahahaha är klockren som knarklangare. Det här är 100-skämt-i-sekunden-roligt mest hela tiden efter en lugnare startsträcka på kanske 20-30 minuter. Det finns vissa scener där jag garvade så hårt att jag var tvungen att stänga av och ta en paus för jag var rädd för mitt liv. Se genast! Fan nu blev jag sugen på att se om den pronto...
/Surskägget

Inside Out

@@@@
Pixar brukar allt som oftast leverera och Inside Out (eller Insidan Ut som den svenska titeln lyder) är inget undantag. Här har man fått den geniala idén att personifiera fem känslolägen, glädje, sorg, ilska, rädsla och avsky till små söta animerade varelser. De bor i hjärnan och hjälper till att styra den person de är en del av. Därmed skapas minnen som sedan arkiveras. Vissa extra viktiga minnen blir så kallade kärnminnen som formar en människas personlighet och moral. I huvudet på lilla flickan Riley är det Glädje som rattar skeppet 90% av tiden. Ibland måste Avsky, Rädsla, Ilska eller Sorg kliva in men oftast är det Glädje som har kontrollen. Tills en dag när Glädje och Sorg hamnar långt bort från hjärnans huvudkontor ute i det stora landskapet där alla minnen arkiveras. Nu gäller det att skynda sig tillbaka till HK innan Avsky, Rädsla och Ilska försätter Riley i så stor knipa att hon inte kan ta sig ur den. På vägen lär sig Glädje också att Sorg kanske inte är så menlös som hon alltid trott. Det kan rentav vara så att Glädje behöver Sorg för att ge Riley bästa möjliga förutsättningar i livet. Det här är vackert, välspelat och med lagom stora doser moralkakor som aldrig skrivs direkt på näsan. Animeringarna är top notch som alltid när det kommer till Pixar och karaktärerna riktigt välskrivna. Vrångmannen smällde ur sig en femma. Riktigt så långt kan jag inte sträcka mig. Däremot är det helt klart att detta är riktigt, riktigt bra.
/Surskägget

Animerat x 4

Vrångmannen här. Kom in i en sväng där jag fick filmkäft (kan jämföras med vinkäft, dvs. man vill ha vinet men det smakar illa i den egna munnen). Det blev en del tv-serier samt filmer man har sett många gånger förut som man vet är skitbra (i det här fallet Saving Private Ryan, Fight Club, The Dark Knight ni vet etc.). Något som funkade väldigt bra i väntan på att filmkäften skulle upphöra var animerade rullar. Har ingen aning om varför men det är väl någonting annat på nåt sätt, samtidigt som det just är film. Allt på originalspråket givetvis.

 Minions
@@@@
En prequel till Despicable Me där vi får de små gula, söta minionernas ursprungshistoria. Fartfyllt och roligt för både ung som gammal. Inte en tråkig minut faktiskt. Jag garvade ofta och det är härligt snyggt animerat och som så ofta fiffigt orkestrerat med ett jävla ös. Sandra Bullock gör rösten till elaka och missförstådda skurken Scarlet Overkill och det är en ren njutning att höra henne gå all in i sitt röstskådespeleri. Sen dundras det på med fler tunga namn naturligtvis, som Jon Hamm, Allison Janney, Michael Keaton och Steve Coogan. Skitkul detta faktiskt.
/Vrångmannen


The Good Dinosaur
@@
Ett hyfsat stort snedsteg av Pixar. Bitvis lite söt och skojig film om en rädd liten dinosaur som hamnar vilse i den stora dinosaurievärlden och blir vän med en liten människopojke. Tyvärr så är The Good Dinosaur rätt platt och by the book utan några som helst överraskningar och den känns lite hafsigt animerad till skillnad från många av Pixars andra filmer. Vet inte vad kidsen tycker (och de är väl målgruppen) men till syvende och sist så är den här rullen i mina ögon mest ett "jaha?".
/Vrångmannen



Zootopia
@@@@
I en värld där alla djur lever i harmoni, och där rovdjuren inte käkar upp gräsätarna längre, blir den unga Judy Hopps utsedd till den första poliskaninen någonsin i storstaden Zootopia. Skoj blandas med action och en smula allvar i den här fartfyllda deckarhistorien. Älskar också hur man i en animerad film av den här kalibern kan få in så mycket underfundigt om fördomar, rasism och sociala orättvisor i samhället eftersom det här är busiga djur som inte alltid kommer överens. Riktigt bra Disneyrulle och inte en tråkig stund. Underbart också att höra Jason Bateman (räven Nick Wilde) i en av huvudrollerna. /Vrångmannen

Inside Out
@@@@@
Vi hoppar från Pixars snedsteg till en av deras bästa filmer (kanske den bästa). Jag gapskrattade och grät. En otroligt fantasifull, rolig, sorglig och vacker film om hur det är att vara ett barn i de vuxnas värld och allt vad det innebär. Att följa alla de känslor som dyker upp i unga flickan Rileys hjärna i form av karaktärer som alla symboliserar en känsla är ett genidrag och ett grepp jag aldrig sett förr. Här kryllar det också av stora namn som gör rösterna men det är framför allt underbara Amy Poehler, som känslan Joy, som stjäl showen. Inside Out är ett animerat mästerverk och jag ser fram emot att se den igen och igen. Fuck it. Jag ser om den nu.
/Vrångmannen

Sisters

@@@@
HAHAHAHAHAHAHAA! Dessa dårar. Dessa genier. Tina Fey och Amy Poehler visar vart skåpet ska stå. De spelar systrar i 40-årsåldern, den ena en morsa till en tonåring tillika slarver (Fey) och den andra Miss ordning-på-torpet (Poehler). Deras föräldrar beslutar sig för att sälja barndomshuset och systrarna blir rasande. De bestämmer sig för att ha en fet fest a'la high school med alla gamla "vänner" och "bekanta". Och FEST blir det. Sluta riv hela stan hahahaha! Härligt galen rulle med sjukt många bra biroller. Maya Rudolph HAHAHAHA! John Cena HAHAHA! Rachel Dratch HAHAHA! Bobby Moynihan AAAAAAAAAAHAHAHAHA! Filmen börjar lite segt och småförvirrat för att snart övergå till skitkul. Paula Pell, som skrivit manuset och har varit sketchförfattare på SNL i många år, släpper inte taget i första...taget. Hahaha! Mer sånt här. Alltid jämt.
/Vrångmannen

They Came Together

@@@@
HAHAHAHAHAHAHA! Neeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeej vad är det här?!?!? Vad är det jag precis såg??!! Hahahahahahahaha! Paul Rudd och Amy Poehler är bägge två fantastiskt komiker som här verkligen får spela ut alla sina styrkor. För att verkligen uppskatta (alternativt hata) den här filmen är det bra om man sett typ alla romcoms som har gjorts nånsin då detta är en parodi på samtliga romcoms nånsin med alla, och jag menar alla, klichéer i boken som man vrider och vänder på tills det blir stor, stor humor av det istället för smetig kärlekssörja. Typexempel. Rudd och Poehler möts i ett bokantikvariat (alla romcoms har minst ett bokantikvariat med i filmen) varpå de "upptäcker" att de båda gillar "fiction". "Oh I love fiction." "Love it? Try crazy for it!" HAHAHAHAHAHA! Mallen följer alla romcoms nånsin som sagt men karaktärerna är helt slut, säger så dumma saker och hamnar i så dumma situationer hela tiden ständigt förankrat i allt Meg Ryan/Tom Hanks/Julia Roberts/Hugh Grant/Kate Hudson/Sarah Jessica Parker/Renee Zellweger/Katherine Heigl/Jennifer Lopez/Sandra Bullock/Dermot Mulroney/Rupert Everett och Patrick Dempsey nånsin gjort i sina liv nånsin.Vi får fantastiska cameos (Michael Shannon som bindgalen våldsman hahahahaha!) och mängder med garv som aldrig tycks ta slut. Det är fan riktigt nära till en femma och Gud vet om det inte är det egentligen.
/Surskägget

@@@@
Hahahahahaha! Allt det där, allt det där.
/Vrångmannen

Wet Hot American Summer

@@@
Hahahahaha. Fick ett tips från Vrångmannen angående denna lilla bortglömda pärla som hela världen, inklusive jag själv, verkar ha missat. Med tanke på min förkärlek för genren (ungdomskomedi) och med tanke på att en mängd av mina favvokomiker är med (Janeane Garofalo, Amy Poehler, Molly Shannon, Paul Rudd, Elizabeth Banks och den charmigt coole Bradley Cooper) måste denna rulle verkligen smugit sig rejält under radarn för annars hade jag plockat upp denna för längesen. Inspelad 2001 utspelar sig filmen 1981 sista dagen på ett sommarläger. Filmen är på samma gång en drift med som en hyllning till alla sommarfilmer som gjorts (tänker kanske främst på sköna Meatballs men även rullar som One Crazy Summer, Oddballs, Ernest Goes To Camp, Revenge of the Nerds och Summer School) men även 80-talsfilmer rent generellt (finns ett fantastiskt montage som driver med både Rocky och Flashdance i samma montage och får det att vara logiskt hahahahaha!). Det verkar som att alla inblandade har garvat läppen av sig varje dag på inspelningsplatsen för alla karaktärer är heeelt slut och det är helt okej. Det är knäppt, överdrivet och med en stor, stor glimt i ögat rakt igenom. Alla klichéer i boken fast ändå inte. Inte så lysande så den orkar upp på en fyra i betyg men det är fan inte långt ifrån. Ge den en chans och se den.
/Surskägget

@@@
Håller helt och fullt med Surskägget. Det här är roligt skit men skulle behövt lite lite mer för att stå sig som en parodi-hyllningsklassiker.
/Vrångmannen

Spring Breakdown

@@
Här har vi en komedi jag önskar var bättre än den var. Med superroliga Amy Poehler och Rachel Dratch (båda från SNL) som tillsammans med indiedrottningen Parker Posey spelar en trio tjejkompisar som inte direkt var de populäraste på college och som femton år senare i livet...fortfarande inte är superpoppis är det här en kanonidé på papper (fan känns som att den meningen var lite väl krångligt formulerad men jag tänker ju inte radera och börja om nu när jag skrivit den) som aldrig lyfter. Posey blir skickad av sin chef guvernören (helgalna Jane Lynch du sett i biroller i allt från Talladega Nights, 40 Year Old Virgin, Role Models och Glee) till en Texashåla där årliga spring break (jänkarnas variant på våra finlandskryssningar) ska hållas och guvernörens dotter ska till. Guvernören vill förstås att nån håller ett öga på dottern så hon inte ballar ur. Givetvis är det våra tre hjältinnor som spårar, då framförallt Amy och Rachel. Det bjussas friskt på skämt hela tiden och det är många stora garv, men problemet är att Posey inte är komiker på samma nivå som Amy och Rachel. De hade behövt Kristen Wiig eller nån annan med samma potential för att detta skulle kliva upp några rejäla nivåer. För oss SNL-fans är det dock en given rulle i samlingen. Se upp för Will Arnett och Seth Myers i två helt galna småroller hahahahahaha!
/Surskägget

Southland Tales

@@

Vrångmannen recenserade filmen för över ett år sen här. Han var lite mer översvallande positiv till filmen än jag är kan vi krasst konstatera. Regissören Richard Kelly (som bjussade på skönt skruvade Donnie Darko) ger oss ännu en knasig, skruvad och väldigt annorlunda film. Vilket är bra. Det är skönt med folk som vågar ge publiken nånting de aldrig sett förut. Kelly vill med Southland Tales kritisera dåvarande Bushregimen, polisifieringen och övervakningen av USA i synnerhet och västvärlden i allmänhet, porrens alltmer sociala acceptans, kändishysterin, nyhetsrapporteringen, dokusåpor och realityshower, kriget mot terrorismen och hur vi som ras pressar mänskligheten och jorden allt närmare dess undergång. Han vill med andra ord få med en sjujäkla massa grejer. I en science-fictionrulle med lite musikalkänsla och satir över sig. Jag tycker inte han lyckas. Det blir för splittrat, för mycket av den goda kakan och överlag en känsla av att Kelly tagit sig vatten över huvudet och inte rikigt vet hur fan han ska ta sig upp på land med äran i behåll. Mycket i filmen är intressant, mycket känns helt onödigt. Speltiden på 2.20 är på tok för lång (kill your darlings nångång då förihelvete!) och filmen skulle tjänat otroligt på att ha kortats ner till säg 1.45. Därmed inte sagt att filmen inte är sevärd, det är den. Ett intressant, låt oss kalla det experiment, som vågar testa publikens förmåga att hänga med i en story som flyger omkring all over the place som man säger i jänkarland.

/Surskägget

Baby Mama

@@
Tina Fey är en otroligt bra manusförfattare. Tyvärr är hon inte inblandad i den här filmens manus. Det känns som att hennes lilla ”touch” hade behövts. Hon har ett skarpt öra för bra och framförallt rolig dialog (vissa dialoger tror jag hon måste ha varit inblandad i, för det låter väldigt mycket Tina Fey om det, men hon får väl ingen cred i eftertexterna helt enkelt). Feys karaktär Kate kan inte få barn. Därför anlitar hon en firma som ordnar med surrogatmammor. In kliver Angie (underbara SNL:aren Amy Poehler) som får agera mamma åt Kates ägg. Men allt är förstås inte frid och fröjd. Kate är en skärpt karriärkvinna som har koll på läget. Angie är white trash som knappt är mentalt äldre än den bebis hon ska föda. Konflikter uppstår. Filmens stora räddning heter Amy Poehler. Hon har ett par helt underbara scener där hon visar prov på sin komiska talang. Steve Martin i en liten biroll är också helt underbar. Fey gör det hon kan med sin roll, men den är inte skriven att vara annat än normal. Det här är en rulle som hade kunnat bli hur bra som helst, men som faller lite platt tyvärr.
/Surskägget