Whiskey Tango Foxtrot

@@
Liksom gårdagens War Machine är detta en sann historia som utspelar under kriget i Afghanistan. Denna gång handlar det om journalisten Kim Baker (Tina Fey) som hittills mestadels suttit på arslet och skrivit de få korta ord ankaret i nyhetsstudion säger mellan inslagen som visas. På jakt efter lite förändring i sitt liv drar hon iväg för att täcka kriget i Afghanistan. Det som är tänkt att vara ett uppdrag på ett par månader drar ut på tiden och hon stannar till slut i flera år. Tina Fey gör en stabil insats som Baker och får visa prov på att hon kan vara en seriös skådis också och inte "bara" en komedienne. Kruxet ligger dock i att Fey är så naturligt rolig så att vissa scener blir kanske lite för roliga även när de inte är menade att vara det mest för att man uppfattar Fey som komiker. Margot Robbie (mitt gamla fling från den där Australienresan jag gjorde som ung nyutexaminerad student) dyker upp i en liten biroll liksom Martin "jag är en hobbit" Freeman, Billy Bob Thornton och Alfred Molina. Den här filmens största problem är dock att den saknar en röd tråd och att det egentligen inte händer nånting alls i större delar av filmen. Förmodligen följer den Bakers liv rätt så troget och i ett liv händer ju inte saker sådär klockrent filmiskt bra så manuset borde putsats lite.
/Surskägget

Sisters

@@@@
HAHAHAHAHAHAHAHA SLUUUUUUUUUUUUUTA!!!!! Vad är det här?!?!?! Dårarna Tina Fey och Amy Poehler spelar två systrar som är heeeeeeeeeelt slut i huvudet hahahahahaha! Den ena (Fey) är proper och har koll på sitt liv (för mycket kontroll om du frågar hennes dotter) och den andra (Poehler dårå) har noll koll och noll kontroll. När deras föräldrar (James Brolin och Dianne Wiest) bestämmer sig för att sälja huset där systrarna växt upp tappar de alla begrepp. Alla deras minnen kommer ju att försvinna nu. Deras hus där de växt upp i trygghet kommer försvinna. Det finns givetvis bara en sak att göra. Ställa till med en sista superduperbrakfest som kommer att bli legen...vänta på det...darisk! Big mistake som vi säger i branschen. Givetvis blir det den galnaste kvällen ever och en mängd gäster som mer eller mindre river huset. Bobby Moynihan från SNL är otroligt rolig som en gammal polare som råkar få i sig enorma mängder tjack och far runt som en skållad ekorre hahahaha det är som att se en levande Chris Farley igen. Maya Rudolph (också SNL) är otrolig som avund- och svartsjuk gammal high schoolkompis och John Cena hahahaha är klockren som knarklangare. Det här är 100-skämt-i-sekunden-roligt mest hela tiden efter en lugnare startsträcka på kanske 20-30 minuter. Det finns vissa scener där jag garvade så hårt att jag var tvungen att stänga av och ta en paus för jag var rädd för mitt liv. Se genast! Fan nu blev jag sugen på att se om den pronto...
/Surskägget

Sisters

@@@@
HAHAHAHAHAHAHAA! Dessa dårar. Dessa genier. Tina Fey och Amy Poehler visar vart skåpet ska stå. De spelar systrar i 40-årsåldern, den ena en morsa till en tonåring tillika slarver (Fey) och den andra Miss ordning-på-torpet (Poehler). Deras föräldrar beslutar sig för att sälja barndomshuset och systrarna blir rasande. De bestämmer sig för att ha en fet fest a'la high school med alla gamla "vänner" och "bekanta". Och FEST blir det. Sluta riv hela stan hahahaha! Härligt galen rulle med sjukt många bra biroller. Maya Rudolph HAHAHAHA! John Cena HAHAHA! Rachel Dratch HAHAHA! Bobby Moynihan AAAAAAAAAAHAHAHAHA! Filmen börjar lite segt och småförvirrat för att snart övergå till skitkul. Paula Pell, som skrivit manuset och har varit sketchförfattare på SNL i många år, släpper inte taget i första...taget. Hahaha! Mer sånt här. Alltid jämt.
/Vrångmannen

Muppets Most Wanted

@@@
Mupparna. Stjärnor kommer och stjärnor går men mupparna består. Efter en liten revival och comeback 2011 där Jason Segel tog tag i rodret var det rätt givet att de "nya" mupparna skulle få sig en uppföljare. Och nya filmen tar vid exakt där ettan slutar. Mupparna är plötsligt i hetluften igen och en ny manager Dominic Badguy (Ricky Gervais) blir anställd till Kermits missnöje. Och Kermit har förstås rätt. Dominic kidnappar snart nog Kermit och ersätter honom med sin chef, en dubbelgångare till Kermit vid namn Constantine, den farligaste grodan i världen. Constantine och Dominic är ute efter Englands kronjuveler och för att lyckas komma åt dem åker de på stöldturné genom hela Europa med mupparnas show som fasad. Under tiden ruttnar Kermit bort i fängelse i Sibirien ändå tills fängelsevakten Nadya (Tina Fey) tycker att Kermit ska ta tag i den årliga fångkabarén. Gillar man sina muppar (vilket jag gör) så gillar man det här. Det är ordvitsar, fåniga skämt, dåliga skämt, bra skämt, långsökta skämt och metahumor i snabbt tempo med mängder av kändisar i cameos (P Diddy, Tony Bennett, Lady Gaga, Céline Dion, Salma Hayek, Zach Galifianakis, Tom Hiddleston, Ray Liotta, Chloë Grace Moretz och Danny Trejo för att nämna några men långt ifrån alla). Gervais och framförallt Fey är kanon i de mänskliga huvudrollerna och även Ty Burrell från Modern Family gör en rolig biroll. Allt som allt en bra söndagsmatiné som saknar det där lilla extra som förra filmen hade.
/Surskägget

This Is Where I Leave You

@@@
Onödigt lång titel på vad som i grund och botten är en skön komedi utan större aspirationer att bli ett mästerverk på något sätt men som funkar för stunden och mer därtill. Jason Bateman och Tina Fey har huvudrollerna uppbackade av Jane Fonda, Rose Byrne, Timothy Olyphant och Dax Shepard. Filmen är baserad på en bok av Jonathan Topper som även skrev manuset själv vilket verkar vara ett slöseri när du har drottningen av humor Tina Fey på plats. Hade hon fått satt sin touch på detta är jag säker på att det hade åkt upp ett snäpp i betyg då ramhandlingen är sådant område som hon helt klart trivs i. Vi får följa en syskonskara som inte setts på år och dar men som nu samlas hemma för att närvara på pappans begravning. Det här är givetvis som ni förstår som upplagt för trubbel. Syskonen kivas och när de inte gör det så bråkar de äkta paren istället. Mitt i smeten har du en fantastisk Jane Fonda som flummig kändismamma som är helt otroligt frigjord med sina vuxna kids hahahaha! Fonda stjäl de flesta scener hon är med i och är den stora behållningen. Bateman gör sin grej och är förmodligen en av de bästa straight guys humorvärlden har sett (m a o en karaktär som normal och som alla andra komiker bollar sina skämt mot meeeeeen som egentligen är den som är mest slut i skallen hahahaha). Batemans minspel är värt guld i nästan varje scen. Problemet är just att han är straight guy och får de andra att se roligare ut än sig själv trots att han egentligen är roligast. Svår balansakt det där. En liten indiekomedi som inte kommer att förändra världen men som är väl värd att se.
/Surskägget

The Invention of Lying

@@@
Tänk er en värld där ingen ljuger. Det existerar inga lögner. Folk kan inte ljuga om de så ville. Det innebär att alla alltid säger exakt det som poppar upp i skallen. Om man kommer på en blind date får man höra direkt att man inte var vad den andra förväntade sig och att det nu inte blir sex även om middagen är god. Det finns heller inga fiktiva böcker eller filmer. Ingen är kapabel att komma på nåt som aldrig hänt och som inte är sant. I denna värld lever Mark (Ricky Gervais). Han är rätt obetydlig och har inget sådär jättemycket att se framemot i livet. Till den dag då han helt plötsligt börjar ljuga. Med ens blir han som en Gud. Allt han säger, oavsett hur galet och utflippat, tar alla för absolut sanning i och med att det inte existerar lögner. Ska han nu manipulera världen och alla i den så att han får ära, rikedom och berömmelse? Eller ska han försöka göra världen till en bättre plats? Ricky Gervais bjussar som vanligt på mängder med garv och smart humor. Här är det inte bara skratt för skrattets skull utan även en hel del tanke bakom. Vilket filmen faktiskt lite förlorar på. Ibland vill man bara ha ett garv för att. Oavsett är det en skön och annorlunda komedi med bra biroller av Jennifer Garner, Jonah Hill, Rob Lowe, Tina Fey och allas vår favvokomiker Louis CK.
/Surskägget

Admission

@@
Fan! Det här ville jag gilla mer. Det här önskade jag verkligen var en bättre film. Tina Fey spelar Portia, en kvinna som senaste 16 åren av sitt liv jobbat med att läsa igenom ansökningar till finskolan Princeton och bestämt vem som får komma in och vem som motas bort vid portarna. Paul Rudd är rektorn på en nybildad liten skola som har en extremt begåvad elev han tror skulle vara perfekt för Princeton och som känner Portia sedan tidigare. Han har också en misstanke om att eleven är den grabb som Portia adopterade bort som ung tonåring. Ni hör ju. Det här har alla ingredienser för att kunna bli en kanonkomedi med mängder av förväxlingar och bus från både Fey och Rudd. Problemet är väl att Fey inte skrivit manuset. Då är jag säker på att det varit betydligt vassare och roligare. Som det är nu puttrar det på utan att riktigt lyfta. Synd på nåt med enorm potential.
/Surskägget

Megamind (3D)

@@@

Liksom Stålmannen skickas Megamind som liten bebis från sin döende planet till oss på jorden. Samtidigt skickas från grannplaneten en annan liten bebis som liksom Stålmannen får alla möjliga superstyrkor och blir älskad av alla i Metro City. Megamind blir uppfostrad av en bunt fångar på fängelset där hans rymdraket råkar hamna och inser att hans kall i livet är att bli en superbrottsling som kämpar mot Metro Man. Självklart vinner alltid Metro Man alla fighter tills en dag när Megamind besegrar Metro Man och lyckligt tar över Metro City. Men säg den lycka som varar. Snart inser Megamind att varje superskurk behöver en superhjälte att kämpa mot annars blir livet innehållslöst. Därför skapar han Titan, en ny superhjälte som dock visar sig vara så långt ifrån hjälte man kan komma. Och det finns aldrig plats för två superskurkar i samma stad det vet väl alla?

Filmen är liksom de flesta animerade rullarna som kommer ut nu, speciellt i 3D, skitsnygg. 3D-effekterna bjussar på det där extra djupet på bioduken och både karaktärer och miljöer ser löjligt bra ut. Handlingsmässigt är det okej. Vi snackar en hyllning till de gamla superhjältarna och allt är gjort med både stort kunnande och stort hjärta till genren. Nyskapande är det dock inte även om man försökt se det utifrån skurkens perspektiv istället för hjältens. Småmysig och smårolig med ett par schyssta actionsekvenser. Det räcker absolut till en trea. Röster av Will Ferrell, Brad Pitt, Tina Fey och Jonah Hill bland andra.

/Surskägget

Date Night

@@

Phil (Steve Carell) och Claire (Tina Fey) är ett gift medelålders par med två små barn som bor ute i en av New Jerseys småmysiga villaområden en timmes bilfärd från New York. Deras inrutade liv bara rullar på utan större med- eller motgångar. De är helt enkelt grymt inkörda med varandra och Herr Vardag har sedan länge etablerat sig i deras hem. När de får reda på att ett av deras vänpar ska skiljas (hahahah Kristen Wiig i en liten men rolig biroll) bestämmer sig Phil och Claire för att försöka piffa upp vardagen lite och sluta ta varandra för givet. Resultatet blir att de snor ett annat pars bordsreservationer på superhippa innekrogen mitt i NY för en kul och galen kväll. Problemet är att de nu blir misstagna för det riktiga paret av ett par korrumperade snutar som börjar jaga efter dem med pistolerna i högsta hugg.

Carell och Fey har bra kemi och filmen påminner lite om klassiska 80-talsskomedier där en person hamnar i en jäkla massa trubbel under en natt som Trassel I Natten (Jeff Goldblum) och After Hours (Griffin Dunne) för att nämna några. Tyvärr är många passager i filmen rena rama transportsträckorna och skämten är lite för långt mellan för att det ska bli en riktigt bra komedi. Och både Carell och Fey verkar gå lite väl på rutin och tomgång istället för att verkligen bjussa på de där klassiska ögonblicken. Några tokgarv räcker inte för att rädda filmen och det gör inte de många roliga birollerna heller (Mark Wahlberg, Mila Kunis, James Franco, Ray Liotta, William Fichtner, Mark Ruffalo). En okej liten måndagsrulle när ungarna lagt sig tillrätta och Herr Vardag sätter sig ner tillsammans med er i soffan.

/Surskägget

@@

Ibland är det skönt att röka lite fredspipa med den annars så "specielle" Herr Surskägget. Hehehe. Instämmer till fullo med hans recension här ovan och kan bara lägga till att Tina Fey får faktiskt skärpa till sig lite nu. Hon är smartare än det här. Mean Girls (där hon både spelar skön lärarinna samt står för manuset) rockar ju! Mer sånt istället för dussinklubben antecknar som är den fälla hon verkar hamnat i, i allafall på vita duken.

/Vrångmannen

Mean Girls

@@@@

Kom på att vi inte recenserat den här på bloggen än när jag skrev om Tim Meadows för nån vecka sedan. Cady (Lindsay Lohan) har bott med sina föräldrar i Afrika och aldrig gått i skola utan fått all undervisning hemma. När de flyttar tillbaka hem till USA och Cady börjar i highschool gör hon snabbt iakttagelsen att djuren i Afrika och highschoolungdomar beter sig ungefär likadant med revirtänk etc. Hon blir vän med Janis (Lizzy Caplan som nyss var naken i True Blood en hel del för alla er som gillar lite tutte och vampyrer) som tillhör den konstnärliga klicken i skolan och hatar trendiga highschooldrottningen Regina (Rachel McAdams som vi sedan dess sett i bl a Wedding Crashers, Red Eye och om du är tjej The Notebook). Av en slump blir Cady vän med Regina och hennes klick och blir ombedd av Janis att infiltrera klicken för att förstöra och förgöra. Det hela tar naturligtvis en annan vändning och sensmoralen är att tjejer ska sluta snacka så jävla mycket skit om varandra med varandra när de andra inte är med (hänger ni med?).

Tina Fey står för manus och en liten biroll, medan Tim Meadows som rektorn stjäl alla scener han är med i. Hur han går från kärlek till ilska och tillbaka på två sekunder är fantastiskt. Lindsay hade ännu inte knarkat i sig halva Colombia så hon är pigg och glad och alert, och övriga biroller är även de bra. En ungdomsrulle som både anammar och leker med genren och som är lite, lite smartare skriven än det mesta.

/Surskägget

@@@@
Just jävlar ja! Lizzy Caplan! Instämmer annars helt och fullt med Surskägget. Grym, smart och skoj.
/Vrångmannen

Varför händer det inte? a k a skådisar som borde vara 1000 gånger kändare än de är för de är roligast!

Om du liksom vi är ett SNL-fan vet du vem han är. Du skrattar ihjäl dig varje gång han dyker upp i en sketch eller som en biroll i nån film med andra kändare komiker i huvudrollerna. Många gånger stjäl han hela scenen när han är med. Du har dock, precis som vi, svårt att komma ihåg vad fan snubben heter egentligen. Du kallar honom, liksom vi, för han snubben i Ladies Man, när du snackar med dina polare för ingen kan komma på att han heter Tim Meadows utan att slå upp det på imdb.com. Detta trots att han är hysteriskt rolig.

Så varför händer det inte? Tim Meadows borde vara lika stor som Will Ferrell, Mike Myers eller nån annan av de många SNL-komikerna som gått vidare i sina karriärer. Tänk bara på Ladies Man. Okej, filmen i sig kanske bara är en trea. Men Ladies Man a k a Tim Meadows är ju roligast. Gladast i världen. Helt slut i huvudet. Alltid världens bredaste flin och största afro. Charmör in i det sista. Fin cognac i närheten. Hahahahahaha! Vilken hjälte.

Eller rektorn i Mean Girls. Kolla minspelet på Meadows. HAHAHAHHAAHAHA! Jag orkar inte. När han utan att skämmas gluttar ner på Tina Feys tuttar och sen låter ögonen glida upp till hennes ögon. När han uppmanar publiken att applådera och sen blir arg - ARG HAHAHAHAHA - när de applåderar för mycket. FÖR MYCKET! HAHAHHAHAHAHA! Det går på en millisekund så är han arg. Bara sådär över ingenting. Fantastiskt.
Och så ska vi inte ens börja prata om hans fenomenala biroll i Walk Hard: The Dewey Cox Story som bandmedlem till Dewey Cox. HAHAHAHAHAHAHA! Det är stunderna med Meadows man minns mest. "Get outta here Dewey, you don't want any part of this."

Som sagt: en fantastisk komiker som ingen tycks minnas. Borde ha haft fem stora huvudroller i de fem senaste årens roligaste filmer. Istället harvar han på mest i olika teveserier. Eller som birollsinnehavare. Han har inte ens en bild på imdb.com. Skammen.

/Surskägget

Baby Mama

@@
Tina Fey är en otroligt bra manusförfattare. Tyvärr är hon inte inblandad i den här filmens manus. Det känns som att hennes lilla ”touch” hade behövts. Hon har ett skarpt öra för bra och framförallt rolig dialog (vissa dialoger tror jag hon måste ha varit inblandad i, för det låter väldigt mycket Tina Fey om det, men hon får väl ingen cred i eftertexterna helt enkelt). Feys karaktär Kate kan inte få barn. Därför anlitar hon en firma som ordnar med surrogatmammor. In kliver Angie (underbara SNL:aren Amy Poehler) som får agera mamma åt Kates ägg. Men allt är förstås inte frid och fröjd. Kate är en skärpt karriärkvinna som har koll på läget. Angie är white trash som knappt är mentalt äldre än den bebis hon ska föda. Konflikter uppstår. Filmens stora räddning heter Amy Poehler. Hon har ett par helt underbara scener där hon visar prov på sin komiska talang. Steve Martin i en liten biroll är också helt underbar. Fey gör det hon kan med sin roll, men den är inte skriven att vara annat än normal. Det här är en rulle som hade kunnat bli hur bra som helst, men som faller lite platt tyvärr.
/Surskägget