HAHAHAHAHAHA allas vår favoritchef är tillbaka! Ricky Gervais slog igenom med dunder och brak när han skrev och spelade huvudrollen i The Office, en fejkad dokumentär om ett gäng kontorsarbetare i en sliten liten byhåla i England. Det fanns givetvis många sköna karaktärer och roligast av alla var chefen David Brent, en man som inte hade nån som helst självdistans och som alltid lyckades gräva ett lite djupare hål av pinsamheter än vad som borde vara normalt. Gervais låter Brent åka på all möjlig skit, han får sparken, han åker på misslyckade kändisturnéer och han får aldrig till det med damerna. Mot slutet glimrar det dock till och Brent, alltid lika positiv och framåt, får äntligen en liten, liten vinst som vi som tittare kan ta med oss. Filmen följer samma koncept som teveserien och de två specialarna som släppts. Brent kämpar på i motvind och gräver sin egen grav i allt snabbare tempo. Den här gången ska han sparka liv i sin gamla dröm om att lyckas som musiker trots att han är för gammal och inte har vare sig sångröst eller låtmaterial för att lyckas hahaha. Men Brent är som sagt alltid positiv, skrapar ihop ett band som gör det för pengarna enbart, och drar ut på en miniturné som är allt annat än lyckad. Hahaha stackars Brent. Slutet gott, allting gott dock och vi lämnar Brent med hopp om att han får till en bättre framtid för sig själv. Gervais har lyckats igen med både manus och framförallt sin rolltolkning av Brent. Hahahaha! Blickarna! Garven! Sluuuuuta!
/Surskägget
