2xSportfilmer

I, Tonya
@@@@
De av er som är tillräckligt gamla minns säkert den stora skandalen inom konståkning mellan Tonya Harding och Nancy Kerrigan där Kerrigan fick knäet avslaget av hejdukar lejda av Harding så att Kerrigan skulle missa det kommande OS:et så att Harding rätt ohotad skulle kunna plocka hem guldmedaljen. Åtminstone var det så pressen målade upp det hela och Harding var ett tag den mest hatade människa i hela USA. Nu får vi en mer nyanserad bild där vi får följa Hardings rätt så tuffa och hårda liv och också se hur det egentligen gick till (filmen är till stor del baserad på FBI's utredning så vi får anta att det är hyfsat nära sanningen). Mest av allt ska man se detta för Margot Robbies skull som gör en kanontolkning av Harding. Oscarsstatyetter borde kastats på henne för denna men istället fick hon nöja sig med en nominering utan vinst. Intressant och välspelat drama med en hel del komiska inslag. Och ja, tydligen finns det såhär dumma bad guys där ute i världen hahahaha.
/Surskägget

Eddie the Eagle
@@@
Alla älskar en vinnare, men alla älskar en riktigt skön förlorare också. Eddie Edwards hade en enda dröm sedan barnsben. Han skulle vara med i OS. Efter att ha prövat och misslyckats i nästan alla OS-sporter han kunde hitta bestämde han sig för backhoppning som sista försök. Tilläggas här bör göras att Eddie är britt och britterna inte har backhoppare. Den siste backhopparen innan Eddie var nånstans femtio år innan honom och rekordet för ett hopp låg på typ 20 meter. Men såna smådetaljer stoppade inte Eddie som genom galet mod och en stor portion tur lyckades ta sig till OS och dessutom slog de brittiska rekordet med råge på vägen. Det här är en fin feelgoodfilm för alla med en dröm. Ge aldrig upp!
/Surskägget

Terminal

@
När Tarantino slog igenom (ordentligt) med Pulp Fiction 1994 så dreglade många indieregissörer (och tusentals filmstudenter) och försökte i sina lågbudgetproduktioner att kopiera hans lite unika vision. Terminal känns som en sådan efterapning. Tyvärr över tjugo år för sent. Den är snygg att titta på, men utan vare sig finess, finurlig dialog, humor eller s.k Tarantinovåld. Terminal är ett fruktansvärt tråkigt och poänglöst försök till spännande noirfilm. Margot Robbie är enda behållningen och jag förstår varför hon tackade ja till den här dyngan. Hon har de bästa replikerna och coolaste momenten i en film som klockar in på trevliga 95 minuter, men som känns ungefär fyra gånger så lång.
/Vrångmannen

Whiskey Tango Foxtrot

@@
Liksom gårdagens War Machine är detta en sann historia som utspelar under kriget i Afghanistan. Denna gång handlar det om journalisten Kim Baker (Tina Fey) som hittills mestadels suttit på arslet och skrivit de få korta ord ankaret i nyhetsstudion säger mellan inslagen som visas. På jakt efter lite förändring i sitt liv drar hon iväg för att täcka kriget i Afghanistan. Det som är tänkt att vara ett uppdrag på ett par månader drar ut på tiden och hon stannar till slut i flera år. Tina Fey gör en stabil insats som Baker och får visa prov på att hon kan vara en seriös skådis också och inte "bara" en komedienne. Kruxet ligger dock i att Fey är så naturligt rolig så att vissa scener blir kanske lite för roliga även när de inte är menade att vara det mest för att man uppfattar Fey som komiker. Margot Robbie (mitt gamla fling från den där Australienresan jag gjorde som ung nyutexaminerad student) dyker upp i en liten biroll liksom Martin "jag är en hobbit" Freeman, Billy Bob Thornton och Alfred Molina. Den här filmens största problem är dock att den saknar en röd tråd och att det egentligen inte händer nånting alls i större delar av filmen. Förmodligen följer den Bakers liv rätt så troget och i ett liv händer ju inte saker sådär klockrent filmiskt bra så manuset borde putsats lite.
/Surskägget

Legend of Tarzan

@@
Så har man då slutligen sett den film som fick kvinnor världen över att salivera på ett sätt så hämningslöst att inte ens män på 50-talet hade vågat sig på att dregla på liknande sätt över en film med valfri "sexbomb". Ja vi pratar om Tarzan, eller snarare Alexander Skarsgårds magmusklers version av Tarzan. Jag har läst en del recensioner skrivna av kvinnor som onanerat fram en recension från sitt skrivbord så ogenerat sexistisk att man i princip måste vända sig till porrbranschen för att se något ens i närheten av samma skärskådande fokus av naken hud. Hade jag skrivit något liknande om Skarsgårds motspelerska Margot Robbie hade jag blivit steglad och hängd på torget (det fiktiva Twittertorget om inte annat) av en ilsken pöbel, men tvärtom går tydligen bra. Jaja. Hur är filmen då? Tja...en helt okej äventyrsrulle från djungeln. En Tarzanfilm helt enkelt. Jag hade efter trailern kanske förväntat mig en aning mer substans och story men å andra sidan så är det en Tarzanfilm. Det ska susas i lianer och tampas med gorillor och det görs det så därmed är saken biff. Skarsgård är helt okej som Tarzan, Robbie helt okej som Jane (naturligtvis tuff och orädd för det är ändå Trademark 2017) och Samuel L. Jackson rätt så trött som sidekick. Christoph Waltz valsar in och gör sin berömda skurkroll (Trademark Waltz Villain) men gör honom ganska så urvattnat och halvdant, lite som om han kanske är friskt trött på att göra den typen av roller.
/Surskägget

Suicide Squad

@@@@
Varför allt hat? Har förstått att i princip alla recensenter dissar den här stenhårt. Det är för fan en serietidningsfilm om superskurkar. Vad vill man ha? Långa karaktärsdrivande scener där vi verkligen får lära känna våra psykopater? Kom igen! Vi vet allt vi behöver veta om karaktärerna. De är superskurkar och superpsykopater. De gillar att mörda, lemlästa och härja runt. Inte för att de har en plan om att krossa världen eller ser det i ett större psyko-anarkistiskt perspektiv. Nej. De är knäppa i skallen helt enkelt. Ibland slår man ihjäl nån för att de har fel färg på skorna och ibland får en person med samma färg på skorna en kram. Det finns ingen logik. Allt jag vill ha av en superskurksfilm får jag. Explosioner, mycket pangpang, mer explosioner och skurkar som är helt slut. Man väljer också helt rätt att fokusera på Deadshot (Will Smith) och Harley Quinn (Margot Robbie) som huvudskurkarna. Det är de som är mest intressanta och därför får de en ordentlig backstory medan t ex Slipknot vars tuffa egenskap är att han kan klättra uppför vad som helst knappt får skaka hand med resten av gänget innan han dör för buuuu ingen bryr sig om nån som klättrar i rep. Vi vill ha Deadshot som aldrig missar och som kan skjuta ihjäl en miljard monster medan de andra står bredvid och gapar. Och framförallt vill vi ha Harley Quinn. Robbie har en jäkligt tacksam figur att spela eftersom att hon har helt fria tyglar att vara så knäpp, galen, våldsam, sexig, barnslig, söt, elak och snäll som hon vill, när hon vill, hur hon vill. Men det gäller att förvalta detta rätt och det gör Robbie. Alla serietidningsnördar kommer drömma blöta drömmar om Robbies version av Harley Quinn i åratal framöver, så bra är hon. Helt klart den bästa skurk på duk sedan Heath Ledgers Jokern. Och på tal om Jokern. Jared Leto fick äran att ta tag i Jokern i den här rullen. Han gör det helt okej, men Jokern är med alldeles för lite för att man verkligen ska få en känsla för honom. Leto är lagom knäpp och kan med all förmodan göra en riktigt intressant Joker om han får mer tid på bioduken. Jag vill ju se en film med Harley Quinn och Jokern enbart nu. Snyggt också att man plockar in Ben Affleck både som Batman och Bruce Wayne för att få lite kontinuitet i DC's filmuniversum. Och så vore det ju ingen svensk filmblogg om man inte nämner Joel Kinnaman åtminstone litegrann. Jag gillar honom som skådis och det märks att han har bra kemi med resten av gänget, speciellt Smith (och enligt skvallerblaskorna Expressen och Aftonbladet är grabbarna polare privat). Hans karaktär är standardmachosnubbe1A vilket han absolut levererar.
/Surskägget

Focus

@@@
Will Smith har inte gjort nåt sådär jätteupphetsande på bra länge. Men in Blacktrilogin är sådär överlag, I Am Legend något av ett sömnpiller, Hitch en okej romcom, Jakten på Lycka ett okej drama, After Earth katastrofusel sci-fi, och I, Robot rätt trist sci-fi. Det bästa på 2000-talet måste vara Hancock och det mycket tack vare Peter Bergs regi och Charlize Theron. Därmed låg förväntningarna på Focus på minusgrader. Tack och lov är den betydligt bättre och mer sevärd än allt på listan (förutom Hancock). Därmed inte sagt att det är en briljant film på något sätt. Det är en helt okej dramarulle där vi får kliva in i de professionella bedragarnas värld. Sol-och-vårarna. Smith är gammal och erfaren i branschen och tar sig an nykomlingen Margot Robbie som desperat vill lära sig allt hon kan för att försörja sig på brottets bana. Givetvis utvecklas kärlek mellan Smith och Robbie och lika givetvis blir Robbie blåst av Smith. Spola fram ett par år och de möts igen fast på varsin sida av en blåsning. Filmen är intressant större delen av tiden, vi får en bra inblick i sol-och-vårarens knep och knåp och kemin mellan Smith och Robbie är bra. Dock har filmen en tendens att låta vissa scener mala på för länge. Lite snabbare flyt i handlingen hade inte skadat. En charmig bagatell man lätt glömmer när eftertexterna rullar men som underhöll hela vägen dit.
/Surskägget

The Wolf of Wall Street

@@@@@

Egentligen är det lite löjligt att det dröjt ända till nu för oss att recensera en av förra årets bästa filmer (om inte till och med den bästa). Direkt efter att man klev ut från biosalongen ville man springa in och se den igen. Tre timmar kändes som tre minuter. Komedi, drama, action, spänning, knark och sex. Allt det där, allt det där. Precis så här bra blir det när några av världens absoluta bästa inom sina yrken får alla pengar de behöver för att berätta en story som är lite för knäpp men sann. Leo DiCaprio spelar huvudrollen som galningen och Wall Streethajen Jordan Belfort som under tidiga 90-talet lekte rövare och roffade åt sig för mycket pengar från de rika och gav till sig själv (och några få lyckligt utvalda polare). Hela tiden rörde sig Belfort i lagens gråzon med jämna utflykter till det som var direkt olagligt. Som han uttryckte det när någon av hans säljare blev tveksamma till att driva igenom en olaglig affär: ”Var ser du hellre att pengarna är, i deras eller din ficka?”. Största fickan tillhörde dock Belfort själv givetvis. Och som det spenderades. Kokain, lyxyachter, superlyxherrgårdar, lyxfru, älskarinnor, sportbilar etc osv. Inte så illa av en grabb som knappt tagit sig genom plugget som liten. Dock besitter Belfort ett munläder utan dess like och kan sälja sand i Sahara. Scorcese regisserar DiCaprio som fångar galenskapen perfekt (jag har även läst Belforts självbiografi på vilken filmen är baserad och den är inte ens hälften så bra även om den innehåller en hel del mer tokiga knarkupptåg) och i birollerna ser vi Jonah Hill, Margot Robbie, Matthew McConaughey, Rob Reiner och Jon Favreau som alla levererar maximalt. Framförallt Hill och McConaughey ger några av sina livs bästa roller här (även om McConaughey vann en Oscar för en annan rulle borde han fått en för den här också). Jobbar man som säljare måste man se den här filmen, allt annat är tjänstefel, däremot är den sjukt underhållande för alla andra också.

/Surskägget

@@@@@
Makalöst jävla skitbra. Allt det där, allt det där.
/Vrångmannen