Sausage Party

@@@@@
HAHAHAHAHA!!!! Dra åt helvete vad kul det här var. Jag ska erkänna att jag var sjukt skeptisk när jag först fick höra talas om den här filmen. En animerad rulle om korven Frank som blir lämnad i butiken av misstag när alla andra korvkompisar blir köpta av en människa och tagna till paradiset. Frank måste kämpa sig igenom både det ena och det andra för att också få komma till paradiset och på vägen dit inser han att allt är en enda stor lögn och att paradiset egentligen är rena rama helvetet för all mat. I ärlighetens namn låter det ju lite sådär. Men bakom detta står trion Seth Rogen, Jonah Hill och Evan Goldberg som gett oss otal komediklassiker och som med denna härligt sjuka animerade film har bjussat på ännu ett mästerverk inom komedigenren. Karaktärerna är kanon, dialogen riktigt smutsig och skitig och storyn långt mycket bättre och smartare än den låter när man sammanfattar den som jag gjorde nyss. Det är sjukt uppfriskande att se en animerad film där de svär mer än i alla Tarantinofilmer ihopslagna och som inte ens låtsas vara till för kidsen. Det här är en film för tonåringar och alla vuxna som har tonåringarnas sinne kvar. Rösterna görs bland andra av Seth Rogen, Kristen Wiig, Jonah Hill, Michael Cera, James Franco, Bill Hader, Salma Hayek, Anders Holm, Danny McBride, Edward Norton, Nick Kroll, Craig Robinson och Paul Rudd så man har onekligen samlat in ett gäng sköna människor som alla är klockrena i sina karaktärer som diverse matvaror. Avslutningsorgien där all mat ligger och knullar hejvilt kan vara det sjukaste och roligaste som visats på film. HAHAHAHAHAHA! Shit, nu blev jag sugen på att se om den.
/Surskägget

Crystal Fairy & The Magical Cactus and 2012

@
En av de sämre titlarna jag sett på länge. Tyvärr levde filmen upp till titeln. Michael Cera tycks ha blivit lurad att vara med i en studentfilm från Chile där den extremt lösa handlingen går ut på att ett gäng ska få tag på en kaktus, destillera skiten och sedan få en skön trip. Sedan får man följa gänget med handhållen kamera i 90 minuter när de gör just det utan att nån av dem förändras eller upplever en inre resa eller nåt sånt överhuvudtaget. Grundregeln att karaktärerna ska ha genomgått en förändring för att det ska upplevas som spännande och intressant har man helt struntat i här. Filmen är ett totalt magplask av den ena ointressanta scenen staplad på den andra samtidigt som Cera springer runt och är allmänt förvirrad som han är i exakt allt han nånsin gjort.
/Surskägget

Nick & Norah's Infinite Playlist

@@+
Tidiga roller för både Michael Cera och Kat Dennings i denna sötroliga indiekomedi om udda par och kärlek. Här finns idéer men ingen budget och det sätter en del käppar i hjulet. Cera och Dennings har bra kemi ihop, och köper man bara att Cera alltid spelar Cera oavsett karaktären på papper så gör både han och Dennings bra ifrån sig trots knapphändig regi och halvtaskigt foto. Utspelar sig under en natt i New York där Cera och Dennings förenas i sin kärlek till bandet Where's Fluffy? som envisas med att ha hemliga gig och lämnar ledtrådar på andra ställen var de ska spela på riktigt. Ju längre natten lider och ju mer Cera och Dennings umgås desto kärare blir dem. Gullegullgull. Sötnosigt. Mysmys. Bättre budget och ett stabilare manus hade kunnat pressa upp betyget till en fullvärdig trea. Som det är nu är jag snäll som slänger på ett plus.
/Surskägget

Youth in Revolt

@@@@

Hahahaha Michael Cera från Superbad/Arrested Development/Juno/Scott Pilgrim vs the World i en skön dubbelroll som snälle och beskedlige och blyge Nick (ja Cera spelar karaktären precis som han spelar de flesta av sina karaktärer, lite snällt, blygt och nervöst och det funkar alldeles utmärkt i det här fallet) som för att impa på nyinflyttade och snygga Sheeni (Portia Doubleday från ööööh Big Mommas: Sådan Far, Sådan Son) (nej jag skojar inte) utvecklar ett alter ego, den betydligt tuffare, farligare och risktagande fransosen Francois. Det kommer säkert komma en dag då man tröttnar på att Cera alltid spelar samma typ av roll, men den här filmen är kanon just på grund av att Cera alltid spelar samma typ av roll för han gör den så jävla bra och filmen i mångt och mycket är uppbyggd på just detta. Att vi dessutom får mer eller mindre stora biroller av Zach Galifinakis, Ray Liotta, Steve Buscemi och Justin Long skadar inte heller. Helt klart en rulle för alla Cerafans därute som gillade just Juno framförallt men även Superbad. Klassisk tonåring-som-måste-bli-av-med-oskulden-komedi gjord med lite större finess än i vanliga fall.

/Surskägget

Year One

@@

Jack Black och Michael Cera är två stenålderskillar som bor i en liten by uppe i bergen avskärmade från omvärlden. Black är jägare (sämst) och Cera samlare (lika sämst) och efter att Black äter den förbjudna frukten blir de utslängda och ger sig ut i världen. Där träffar de bröderna Kain (fantastiskt roliga David Cross från teveserien Arrested Development) och Abel (Paul Rudd) strax innan Kain dödar sin bror såsom det står i Bibeln. De flyr iväg med Kain efter att han hotat dem och hamnar snart hos Abraham (Hank Azaria) som ska offra sin son för att visa Gud hur gudfruktig han faktiskt är. När de avstyrt det hela inser de att Abraham är lite knäpp i skallen och beger sig till den horinfesterade, svinstian till stad kallad Sodom där alla helst sodomiserar varandra så fort chans ges (bl a knäppe stadsvaktschefen Vinnie Jones). Galne översteprästen (Oliver Platt med världens största fejkade brösthår hahahaha) får snart nog ett horn i sidan till våra hjältar och kräver avrättning. Men våra hjältar klarar sig och störtar regimen. I regi av Harold Ramis (Caddyshack, Ett Päron Till Farsa, Måndag Hela Veckan) och med alla nämnda komiker ovan borde detta varit ljusår bättre än det faktiskt är. Visst bjussas det på några rejäla garv, men de stora skämten ligger alldeles för långt mellan varandra för att det ska vara okej. Ju längre filmer lider desto färre blir skämten och en stor del av andra hälften känns som en ren transportsträcka. Knappt okej rulle som hade bättre förutsättningar än vad som till slut blev av.

/Surskägget

Scott Pilgrim vs the World

@@@@
Kan en film vara för smart för sitt eget bästa? Den frågan ställer jag mig ett antal gånger under visningen av Scott Pilgrim. Det är supersnyggt med läckra små effekter som accentuerar att detta är en serietidningsfilm som t ex att det står ”Rrrrrriiiiiiing” varje gång det ringer på nåns telefon. Sjukt snyggt men även lite för mycket av det goda på sina ställen. Men samtidigt ska man inte vara gnällig. Misstänker att det här är en film man kan se om och om igen och ändå hitta nya sköna detaljer man inte tänkte på innan. För en gammal farbror som en själv är det kul att se hur denna ungdomsfilm blandat alla möjliga och omöjliga influenser från rock n roll till manga till tevespel till serietidningar till kung-furullar till high schoolfilmer till nördar och coolingar. Och förmodligen dussintalet grejer till som går mig förbi för att jag är för gammal för att veta bättre. Men det är okej. Det betyder att det här är en ungdomsfilm anpassad för sin tid och som sådan visar den ändå att det inte spelar roll hur mycket nymodigheter man pressar in för att villa bort gubbstruttar som en själv då grundhistorien fortfarande är boy meets girl och den typen av tonårsångest är likadan idag som på min tid.

/Surskägget

@@@@-

Larvigt ösig och snygg action-komedi-karamell av högst kompetente Edgar Wright (Shaun of the Dead, Hot Fuzz) med en lite rörande kärlekshistoria i centrat. Scott Pilgrim vill dejta en tjej i plugget men för att få henne måste han först spöa hennes sju onda ex. Michael Cera som Scott Pilgrim känns galet felcastad i rullen även om jag gillar honom i andra grejer där han är neurotisk och nervös nörd. Annars är Surskägget pang på rödbetan här. Skön och annorlunda film.

/Vrångmannen