@@@@@
HAHAHAHAHA!!!! Dra åt helvete vad kul det här var. Jag ska erkänna att jag var sjukt skeptisk när jag först fick höra talas om den här filmen. En animerad rulle om korven Frank som blir lämnad i butiken av misstag när alla andra korvkompisar blir köpta av en människa och tagna till paradiset. Frank måste kämpa sig igenom både det ena och det andra för att också få komma till paradiset och på vägen dit inser han att allt är en enda stor lögn och att paradiset egentligen är rena rama helvetet för all mat. I ärlighetens namn låter det ju lite sådär. Men bakom detta står trion Seth Rogen, Jonah Hill och Evan Goldberg som gett oss otal komediklassiker och som med denna härligt sjuka animerade film har bjussat på ännu ett mästerverk inom komedigenren. Karaktärerna är kanon, dialogen riktigt smutsig och skitig och storyn långt mycket bättre och smartare än den låter när man sammanfattar den som jag gjorde nyss. Det är sjukt uppfriskande att se en animerad film där de svär mer än i alla Tarantinofilmer ihopslagna och som inte ens låtsas vara till för kidsen. Det här är en film för tonåringar och alla vuxna som har tonåringarnas sinne kvar. Rösterna görs bland andra av Seth Rogen, Kristen Wiig, Jonah Hill, Michael Cera, James Franco, Bill Hader, Salma Hayek, Anders Holm, Danny McBride, Edward Norton, Nick Kroll, Craig Robinson och Paul Rudd så man har onekligen samlat in ett gäng sköna människor som alla är klockrena i sina karaktärer som diverse matvaror. Avslutningsorgien där all mat ligger och knullar hejvilt kan vara det sjukaste och roligaste som visats på film. HAHAHAHAHAHA! Shit, nu blev jag sugen på att se om den.
/Surskägget
Visar inlägg med etikett bill hader. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett bill hader. Visa alla inlägg
fredag 13 oktober 2017
måndag 19 juni 2017
Popstar: Never Stop Never Stopping
@@@@
HAHAHAHA dårarna från Flandern (Lonely Islandgänget) är tillbaka med en fantastiskt underhållande rulle om det påhittade bandet The Style Boyz som slår igenom i unga år. Men efter ett par framgångsrika år hoppar en av medlemmarna av för att han inte får cred för att ha skrivit en av hitsen. Och det är här vi kommer in. Conner (Andy Samberg) som en gång i tiden bildat bandet kör nu solo och ska släppa sin andra platta, Connquest, som han skrivit "helt själv" endast med hjälp av ungefär 200 DJ's, producenter, låtskrivare och annat löst folk hahahahaha. Conner får otroligt dåliga recensioner och turnén kantas av problem. Till slut inser han att han måste sluta vara en så galen egoist och faktiskt bli polare med sina gamla bandmedlemmar igen. Först då har han chans att hitta tillbaka till sig själv och till framgången. Andy Samber, Jorma Taccone och Akiva Schaffer som bildar Lonely Island har skrivit, producerat och regisserat en underbar pärla full av garv och sköna musikdängor. Det svänger med texter som är heeeelt galna hahahaha precis exakt som Lonely Island själva när de släpper skivor. På sätt och vis undrar jag inte om filmen också på ett sätt är lite av en inblick i hur Lonely Islandgänget själv upplever att Andy Samberg är den som är mest känd och som då och då springer iväg och gör egna prylar utan de andra (Brooklyn Nine-Nine t ex). Fullspäckat med artister som spelar sig själva är det här utan tvekan en av förra årets roligaste filmer. Se den och skratta så snoret flyger redan idag.
/Surskägget
HAHAHAHA dårarna från Flandern (Lonely Islandgänget) är tillbaka med en fantastiskt underhållande rulle om det påhittade bandet The Style Boyz som slår igenom i unga år. Men efter ett par framgångsrika år hoppar en av medlemmarna av för att han inte får cred för att ha skrivit en av hitsen. Och det är här vi kommer in. Conner (Andy Samberg) som en gång i tiden bildat bandet kör nu solo och ska släppa sin andra platta, Connquest, som han skrivit "helt själv" endast med hjälp av ungefär 200 DJ's, producenter, låtskrivare och annat löst folk hahahahaha. Conner får otroligt dåliga recensioner och turnén kantas av problem. Till slut inser han att han måste sluta vara en så galen egoist och faktiskt bli polare med sina gamla bandmedlemmar igen. Först då har han chans att hitta tillbaka till sig själv och till framgången. Andy Samber, Jorma Taccone och Akiva Schaffer som bildar Lonely Island har skrivit, producerat och regisserat en underbar pärla full av garv och sköna musikdängor. Det svänger med texter som är heeeelt galna hahahaha precis exakt som Lonely Island själva när de släpper skivor. På sätt och vis undrar jag inte om filmen också på ett sätt är lite av en inblick i hur Lonely Islandgänget själv upplever att Andy Samberg är den som är mest känd och som då och då springer iväg och gör egna prylar utan de andra (Brooklyn Nine-Nine t ex). Fullspäckat med artister som spelar sig själva är det här utan tvekan en av förra årets roligaste filmer. Se den och skratta så snoret flyger redan idag.
/Surskägget
måndag 22 maj 2017
Hitta Doris
@@@
Sista filmen i temavecka: "Animerad film" får bli uppföljaren till superdupermegasuccén Hitta Nemo. Här får vi istället, som titeln antyder, följa den smått förvirrade fisken med världens kortaste minne som hjälpte till att rädda Nemo i första filmen, nämligen Doris. Hon har ju som bekant tappat bort sin familj och nu när hon hjälpt till att hitta Nemo vill hon fortsätta sitt sökande efter sin familj. När hon plötsligt kommer ihåg en ledtråd till var de kan befinna sig sticker hon, Nemo och pappa Marvin iväg för att se om de kan hitta familjen. Det här är uppstarten till en fartfylld komedi full av den ena äventyrssekvensen efter den andra. Det är bra. Och det är underhållande. Dock saknas den där mystiska, magiska ingrediensen som Hitta Nemo hade och hur välgjord och spännande Hitta Doris än blir så infinner sig aldrig den riktiga magin. Pixar har dock absolut lyckats igen, och gillade man Nemo är chanserna stora att man kommer gilla Doris.
/Surskägget
Sista filmen i temavecka: "Animerad film" får bli uppföljaren till superdupermegasuccén Hitta Nemo. Här får vi istället, som titeln antyder, följa den smått förvirrade fisken med världens kortaste minne som hjälpte till att rädda Nemo i första filmen, nämligen Doris. Hon har ju som bekant tappat bort sin familj och nu när hon hjälpt till att hitta Nemo vill hon fortsätta sitt sökande efter sin familj. När hon plötsligt kommer ihåg en ledtråd till var de kan befinna sig sticker hon, Nemo och pappa Marvin iväg för att se om de kan hitta familjen. Det här är uppstarten till en fartfylld komedi full av den ena äventyrssekvensen efter den andra. Det är bra. Och det är underhållande. Dock saknas den där mystiska, magiska ingrediensen som Hitta Nemo hade och hur välgjord och spännande Hitta Doris än blir så infinner sig aldrig den riktiga magin. Pixar har dock absolut lyckats igen, och gillade man Nemo är chanserna stora att man kommer gilla Doris.
/Surskägget
onsdag 26 oktober 2016
Angry Birds
@@
Är inte den här filmen en sisådär fem år för sen? Är det överhuvudtaget någon som fortfarande spelar Angry Birds? Är det någon som överhuvudtaget bryr sig om Angry Birds längre? Nja, jag är skeptisk. Det här borde som sagt ha kommit för länge, länge sen och som det är nu känns det sjukt oaktuellt. Med det sagt har man verkligen ansträngt sig för att fansen (vilka fans???) ska få vad de vill ha. Vi får alla de olika arga fåglarna med alla sina olika egenskaper som skjuts iväg med en slangbella in i grisarnas stad. Ja, det händer förstås en hel del annat innan vi hamnar där men det är ju det alla fansen (vilka jävla fans sa jag???) har väntat på och vill se. Jag hade en del förhoppningar på filmen då trailern faktiskt var rätt lovande och då vi trots allt får röster av sköna komiker som Jason Sudeikis, Josh Gad, Danny McBride, Maya Rudolph och Bill Hader. Tyvärr hjälper det inte. Det hjälper inte ens att man har plockat in Sean Penn för att grymta på ett par ställen (hahaha, det är rätt kul att man plockar in Sean Fuckin' Penn för att muttra och grymta) (men inte så kul som det borde vara). Allt som allt är det här helt okej underhållning som jag redan glömt bort. Inte uselt för att vara en etta, men egentligen inte bra nog att vara en tvåa heller.
/Surskägget
Är inte den här filmen en sisådär fem år för sen? Är det överhuvudtaget någon som fortfarande spelar Angry Birds? Är det någon som överhuvudtaget bryr sig om Angry Birds längre? Nja, jag är skeptisk. Det här borde som sagt ha kommit för länge, länge sen och som det är nu känns det sjukt oaktuellt. Med det sagt har man verkligen ansträngt sig för att fansen (vilka fans???) ska få vad de vill ha. Vi får alla de olika arga fåglarna med alla sina olika egenskaper som skjuts iväg med en slangbella in i grisarnas stad. Ja, det händer förstås en hel del annat innan vi hamnar där men det är ju det alla fansen (vilka jävla fans sa jag???) har väntat på och vill se. Jag hade en del förhoppningar på filmen då trailern faktiskt var rätt lovande och då vi trots allt får röster av sköna komiker som Jason Sudeikis, Josh Gad, Danny McBride, Maya Rudolph och Bill Hader. Tyvärr hjälper det inte. Det hjälper inte ens att man har plockat in Sean Penn för att grymta på ett par ställen (hahaha, det är rätt kul att man plockar in Sean Fuckin' Penn för att muttra och grymta) (men inte så kul som det borde vara). Allt som allt är det här helt okej underhållning som jag redan glömt bort. Inte uselt för att vara en etta, men egentligen inte bra nog att vara en tvåa heller.
/Surskägget
Etiketter:
animerad,
bill hader,
danny mcbride,
familjefilm,
jason sudeikis,
josh gad,
maya rudolph,
sean penn
onsdag 27 maj 2015
Dubbel Trubbel (2x Kristen Stewart)
Adventureland
@@@@
Kristen Stewart blev ju vampyrtjejen med hela världen(s alla tonårstjejer) i och med sin huvudroll i Twilightfilmerna där den ena är uslare än den andra. Tyvärr för henne var Twilightfilmerna de första jag såg henne i och gav henne därmed inte speciellt mycket cred för sin skådistalang. Men ger man henne bara en chans visar det sig att det finns en hel del som unga fröken Stewart kan bjussa på. Till exempel denna charmiga dramakomedi om att växa upp från tonårslivet till vuxenlivet. Vi får följa James (Jesse Eisenberg) som istället för att åka till Europa med polarna måste hanka sig fram på ett tivoli över sommaren för att få ihop stålarna sedan farsan hans fått sparken och inte längre har råd att pynta för resan. James hänger lite med huvudet först men lär sedan känna ett gäng sköna människor som ägarna Bobby och Paulette (hysteriskt roliga Bill Hader och Kristen Wiig), mekanikern Mike (Ryan Reynolds) och så snygga, hipp och smått trasiga Em (Kristen Stewart). På plats finns också snyggast-i-stan Lisa (Margarita Levieva) som James först tror sig vara kär i tills han inser att det faktiskt är Em som stulit hans hjärta. Det skadar inte att filmen utspelar sig 1987 och vi får massa skön musik, knäppa kläder och rent allmänt den härliga 80-talskänslan som en stor fet bonus på en redan charmig och smart skriven film. Det är lite lagom kliché varvat med lite nytt och fräscht och överlag en väldigt underhållande indierulle som varmt rekommenderas.
/Surskägget
Welcome To the Rileys
@@@@
Ett äktenskap i spillror, en död tonårsdotter, en prostituerad strippa och tre trasiga människor som på något sätt lyckas finna den inre frid de så länge letat efter när de sammanstrålar. Låter rätt mörkt och dystert och det är det. Samtidigt tillåter filmen sig aldrig att glida ner i en spiral av depression och svärta utan ligger hela tiden på en gräns där det finns en strimma hopp och glädje. Det här är en film att kolla på om man gillar skådisar som levererar då det är en helt och hållet karaktärsdriven film. James Gandolfini (R.I.P.) gör en kanonroll som Doug, den äkte mannen som gett upp på sin fru och sitt äktenskap och som regelbundet har träffar med en älskarinna. När Doug ska på affärsresa till New Orleans bjuder han med älskarinnan som dock dör innan de kommer iväg. Deppig och nedbruten irrar Doug runt på strippsyltor i brist på bättre och där träffar han på Mallory (Kristen Stewart i en paradroll) en tonåring på rymmen som jobbar som strippa och prostituerad. I henne känner han igen sin döda tonårsdotter och bestämmer sig för att ta henne under sina vingar för att på nåt sätt försöka hjälpa henne till ett bättre liv. När Lois (mästerligt porträtterad av Melissa Leo) inser att hennes make inte tänker komma hem sätter hon sig i bilen och åker till New Orleans trots det faktum att hon efter dotterns död inte varit utanför dörren till huset på flera år. Det är en fröjd att se skådisar som verkligen levererar på topp och framförallt Gandolfini stjäl ju hela filmen även om Stewart och Leo gör riktiga toppeninsatser. Ännu en indierulle som varmt rekommenderas.
/Surskägget
@@@@
Kristen Stewart blev ju vampyrtjejen med hela världen(s alla tonårstjejer) i och med sin huvudroll i Twilightfilmerna där den ena är uslare än den andra. Tyvärr för henne var Twilightfilmerna de första jag såg henne i och gav henne därmed inte speciellt mycket cred för sin skådistalang. Men ger man henne bara en chans visar det sig att det finns en hel del som unga fröken Stewart kan bjussa på. Till exempel denna charmiga dramakomedi om att växa upp från tonårslivet till vuxenlivet. Vi får följa James (Jesse Eisenberg) som istället för att åka till Europa med polarna måste hanka sig fram på ett tivoli över sommaren för att få ihop stålarna sedan farsan hans fått sparken och inte längre har råd att pynta för resan. James hänger lite med huvudet först men lär sedan känna ett gäng sköna människor som ägarna Bobby och Paulette (hysteriskt roliga Bill Hader och Kristen Wiig), mekanikern Mike (Ryan Reynolds) och så snygga, hipp och smått trasiga Em (Kristen Stewart). På plats finns också snyggast-i-stan Lisa (Margarita Levieva) som James först tror sig vara kär i tills han inser att det faktiskt är Em som stulit hans hjärta. Det skadar inte att filmen utspelar sig 1987 och vi får massa skön musik, knäppa kläder och rent allmänt den härliga 80-talskänslan som en stor fet bonus på en redan charmig och smart skriven film. Det är lite lagom kliché varvat med lite nytt och fräscht och överlag en väldigt underhållande indierulle som varmt rekommenderas.
/Surskägget
Welcome To the Rileys
@@@@
Ett äktenskap i spillror, en död tonårsdotter, en prostituerad strippa och tre trasiga människor som på något sätt lyckas finna den inre frid de så länge letat efter när de sammanstrålar. Låter rätt mörkt och dystert och det är det. Samtidigt tillåter filmen sig aldrig att glida ner i en spiral av depression och svärta utan ligger hela tiden på en gräns där det finns en strimma hopp och glädje. Det här är en film att kolla på om man gillar skådisar som levererar då det är en helt och hållet karaktärsdriven film. James Gandolfini (R.I.P.) gör en kanonroll som Doug, den äkte mannen som gett upp på sin fru och sitt äktenskap och som regelbundet har träffar med en älskarinna. När Doug ska på affärsresa till New Orleans bjuder han med älskarinnan som dock dör innan de kommer iväg. Deppig och nedbruten irrar Doug runt på strippsyltor i brist på bättre och där träffar han på Mallory (Kristen Stewart i en paradroll) en tonåring på rymmen som jobbar som strippa och prostituerad. I henne känner han igen sin döda tonårsdotter och bestämmer sig för att ta henne under sina vingar för att på nåt sätt försöka hjälpa henne till ett bättre liv. När Lois (mästerligt porträtterad av Melissa Leo) inser att hennes make inte tänker komma hem sätter hon sig i bilen och åker till New Orleans trots det faktum att hon efter dotterns död inte varit utanför dörren till huset på flera år. Det är en fröjd att se skådisar som verkligen levererar på topp och framförallt Gandolfini stjäl ju hela filmen även om Stewart och Leo gör riktiga toppeninsatser. Ännu en indierulle som varmt rekommenderas.
/Surskägget
Etiketter:
bill hader,
drama,
james gandolfini,
jesse eisenberg,
komedi,
kristen stewart,
kristen wiig,
melissa leo,
ryan reynolds
torsdag 16 april 2015
The To Do List
@@@
Hahahahaha. Liten indierulle med Aubrey Plaza från sköna Parks & Recreation i huvudrollen som tonårstjejen som under sommarlovet mellan high school och college bestämmer sig för att bygga på sig all den sexuella erfarenhet hon hittills missat helt för att hon varit en dedikerad plugghäst och nörd. Som den nörd hon är gör hon rejäl research på vad som är viktigt att lära sig och börjar sedan beta av de sexuella akterna en och en med varierande slutresultat. Filmen är mestadels en riktigt kul och skön 80-talsrulle (som dock är producerad 2013 så 80-talskänslan är givetvis fejkad, men på ett bra sätt) med ett bra budskap till "kidsen" därute utan moralkakor. Strösslat genom rullen får vi biroller av Bill Hader, Andy Samberg, Christopher Mintz-Plasse, Alia Shawkat, Clark Gregg och Rachel Bilson som alla ger sin unika touch till humorn i filmen. Plaza i huvudrollen är perfekt som den lite obekväma men beslutsamma nördbruden som bara matematiskt vill förstå vad sex handlar om tills hon inser att det inte är något man kan skriva ner i ett diagram. Inget speciellt på något sätt, meeeeeen en skön rulle som bjussar på ett par garv och lite mys.
/Surskägget
Hahahahaha. Liten indierulle med Aubrey Plaza från sköna Parks & Recreation i huvudrollen som tonårstjejen som under sommarlovet mellan high school och college bestämmer sig för att bygga på sig all den sexuella erfarenhet hon hittills missat helt för att hon varit en dedikerad plugghäst och nörd. Som den nörd hon är gör hon rejäl research på vad som är viktigt att lära sig och börjar sedan beta av de sexuella akterna en och en med varierande slutresultat. Filmen är mestadels en riktigt kul och skön 80-talsrulle (som dock är producerad 2013 så 80-talskänslan är givetvis fejkad, men på ett bra sätt) med ett bra budskap till "kidsen" därute utan moralkakor. Strösslat genom rullen får vi biroller av Bill Hader, Andy Samberg, Christopher Mintz-Plasse, Alia Shawkat, Clark Gregg och Rachel Bilson som alla ger sin unika touch till humorn i filmen. Plaza i huvudrollen är perfekt som den lite obekväma men beslutsamma nördbruden som bara matematiskt vill förstå vad sex handlar om tills hon inser att det inte är något man kan skriva ner i ett diagram. Inget speciellt på något sätt, meeeeeen en skön rulle som bjussar på ett par garv och lite mys.
/Surskägget
Etiketter:
andy samberg,
aubrey plaza,
bill hader,
clark gregg,
komedi,
rachel bilson,
tonåringar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)






