Hitta Doris

@@@
Sista filmen i temavecka: "Animerad film" får bli uppföljaren till superdupermegasuccén Hitta Nemo. Här får vi istället, som titeln antyder, följa den smått förvirrade fisken med världens kortaste minne som hjälpte till att rädda Nemo i första filmen, nämligen Doris. Hon har ju som bekant tappat bort sin familj och nu när hon hjälpt till att hitta Nemo vill hon fortsätta sitt sökande efter sin familj. När hon plötsligt kommer ihåg en ledtråd till var de kan befinna sig sticker hon, Nemo och pappa Marvin iväg för att se om de kan hitta familjen. Det här är uppstarten till en fartfylld komedi full av den ena äventyrssekvensen efter den andra. Det är bra. Och det är underhållande. Dock saknas den där mystiska, magiska ingrediensen som Hitta Nemo hade och hur välgjord och spännande Hitta Doris än blir så infinner sig aldrig den riktiga magin. Pixar har dock absolut lyckats igen, och gillade man Nemo är chanserna stora att man kommer gilla Doris.
/Surskägget

The Secret Life of Pets

@
Jag brukar gilla animerade filmer. Pixar bjussar på idel bra filmer, Disney har ryckt upp sig rejält på senare år och t o m Dreamworks är en stark kandidat att räkna med när det släpps en ny animerad biofilm. Här görs dessutom huvudrollsrösterna av två av de roligaste komikerna just nu, Louis CK och Kevin Hart. De är uppbackade av Ellie Kemper, Albert Brooks, Dana Carvey och Bobby Moynihan för att nämna några. Det här borde alltså vara en laugh-a-palooza med tvåhundra garv i minuten. Men nej. Jag garvar knappt en enda gång. Tittar på klockan mest hela tiden. Och undrar vem fan i helvetet som skrev det här sopiga manuset. När så många roliga människor inte kan få nånting i filmen att vara kul då är det problem på högsta nivå. De animerade karaktärerna känns oerhört platta, animeringen tråkig och handlingen obefintlig. Nej, gör om gör rätt. Nu går jag och ser om Toy Story istället.
/Surskägget

Concussion

@@@
Will Smith tar sig an rollen som patologen som upptäckte att det fanns ett samband mellan alla smällar spelarna i NFL, den amerikanska fotbollsligan,  åker på och de hjärnskador som i många fall leder till deras för tidiga död efter att karriären är över. NFL som vädrade stämningar i miljardklassen försökte trycka ner denna information så mycket som möjligt och än idag har de vägrat erkänna detta helt och hållet (vissa medgivanden har de gått med på och de har även betalat ut rätt feta skadestånd till nästan 5 000 spelare). Smith gör en bra tolkning av doktorn och verkar ha prickat in honom rätt så bra (jag har sett en dokumentär där denne doktor är med och Smith har fångat åtminstone det lilla jag såg av doktorn). Men den som verkligen sticker ut är David Morse som gör ett kanonstarkt porträtt av den spelare som var den förste som dog och hamnade hos vår vän patologen. Morse är inte med mycket mer än tio minuter i filmen men är den som helt klart sticker ut och den man verkligen minns och tar med sig när filmens eftertexter rullar.
/Surskägget