Visar inlägg med etikett dana carvey. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett dana carvey. Visa alla inlägg

onsdag 15 mars 2017

The Secret Life of Pets

@
Jag brukar gilla animerade filmer. Pixar bjussar på idel bra filmer, Disney har ryckt upp sig rejält på senare år och t o m Dreamworks är en stark kandidat att räkna med när det släpps en ny animerad biofilm. Här görs dessutom huvudrollsrösterna av två av de roligaste komikerna just nu, Louis CK och Kevin Hart. De är uppbackade av Ellie Kemper, Albert Brooks, Dana Carvey och Bobby Moynihan för att nämna några. Det här borde alltså vara en laugh-a-palooza med tvåhundra garv i minuten. Men nej. Jag garvar knappt en enda gång. Tittar på klockan mest hela tiden. Och undrar vem fan i helvetet som skrev det här sopiga manuset. När så många roliga människor inte kan få nånting i filmen att vara kul då är det problem på högsta nivå. De animerade karaktärerna känns oerhört platta, animeringen tråkig och handlingen obefintlig. Nej, gör om gör rätt. Nu går jag och ser om Toy Story istället.
/Surskägget

söndag 16 december 2012

Julkalendern 16 dec

Det finns så mycket kul som är SNL-relaterat på 90-talet så vi skulle kunna ha en helt egen julkalender med bara det som tema. Här mer galenskaper från några av världens största komiska genier. /Vrångmannen & Surskägget

lördag 3 november 2012

Master of Disguise

@
Men ibland...Dana Carvey, du va ju så kul en gång i tiden, den här skiten, jag blir så ledsen...varför gör man ens...alltså jag fattar inte...sköldpaddsmannen...nejnejnejnej bara nej. Så. Nej. För ibland.
/Surskägget

måndag 7 december 2009

Julkalendern 7 dec: Trapped In Paradise

@@@
En lite bortglömd film som förtjänar ett bättre öde än att hamna längst bak i lågprishyllan. Tre kriminella bröder (Nic Cage, Dana Carvey och hahahaha Jon Lovitz!) genomför världens enklaste bankrån i en liten sömnig småstad vid namn Paradise på självaste Julafton! Som de ser det är det enkla pengar, snabbt in och lika snabbt ut och innan nån ens fattat att de varit där är de redan på en varm söderhavsö med bikinibrudar och paraplydrinkar. Meeeeeeeeeen det visar sig att det inte är riktigt så lätt att komma iväg från den lilla staden som de först trodde. Faktum är att invånarna är så vänliga att de är för vänliga och gör det svårt för de innerst inne goda bröderna att bara dra. När dessutom ena brorsan ljuger så fort han öppnar munnen och andra brorsan inte kan hålla fingrarna i styr blir det ett rent elände för den sista brorsan. HAHAHAHAHAHA! Många fina stunder och skämt i den här. Både Carvey och Lovitz är hysteriskt roliga på sina ställen och Nic Cage funkar bra som tryggt ankare mellan deras tokigheter. I ett vackert vinterlandskap på självaste Julafton kan filmen naturligtvis bara sluta på ett sätt - slutet gott, allting gott!
/Surskägget

tisdag 10 november 2009

Veckans Dubbel - Wayne's World 1+2

Wayne's World
@@@
Jag tror att alla vi som var i tonåren i början av 90-talet sprang runt och sa saker som "Schwing!", "Exsqueeze me", "If she were a president she'd be Baberaham Lincoln", "Extreme Close-up!!!" och "Not!" mest hela tiden. Allt var Mike Myers fel. Långt innan han blev Austin Powers med hela världen var han Wayne Campbell med åtminstone halva världen. Tillsammans med sidekicken Garth (Dana Carvey) gled Wayne runt i tillvaron och gjorde teveshow på lokalteve och lyssnade på hårdrock. Där Wayne var sjukligt avslappnad var Garth mer uppstressad och klarade inte av sociala situationer som att skaka hand eller prata med tjejer. Tillsammans var de självklart oslagbara, och när onde tevebolagssnubben Benjamin (Rob Lowe) försöker sno konceptet med Wayne's teveshow slår naturligtvis grabbarna tillbaka. Filmen gjorde även superstjärna av Tia Carrere som dock lika snabbt lyckades döda sin egen karriär med smarta filmval som Kull the Conqueror, Jury Duty, Treacherous (mot C. Thomas Howell vilket säger typ allt om den filmens kvalitet) och en uppsjö teveproduktioner. Filmen var en sensation på sin tid, och många scener är fortfarande moderna klassiker. Dock har åren farit hårdare fram med filmen än jag trodde, och på många ställen känns den riktigt föråldrad. Fullmatad med cameos från Alice Cooper, Chris Farley, Meat Loaf, Robert Patrick och roligast av alla Ed (Al Bundy) O'Neill som en caféägare som är heeeeeeeelt slut. Varför fick aldrig den karaktären en egen film?
/Surskägget
Wayne's World 2
@@@
Om man har ett vinnande koncept, varför bryta det? Så har väl Mike Myers tänkt jämnt egentligen (The Love Guru är på sätt och vis bara ännu en Wayne's World) och när det var dags för uppföljaren till superpopulära Wayne's World körde man på med mer av det goda. Den här gången får Wayne en uppenbarelse där Jim Morrison i en dröm säger åt honom att skapa en rockfestival (If you book them, they will come) för att liva upp saker och ting i trista lilla förorten. Rob Lowe som elak teveboss är ersatt av Christopher Walken som ännu ondare skivbolagsboss, Tia Carrere njuter av det sista stora ögonblicket i sin karriär nånsin, Dana Carvey som Garth är fantastisk (scenerna mot Kim Basinger är magiska), Drew Barrymore dyker upp som svenska Bjergen Kjergen (hahahahaha och så blandar de ihop Sverige och Norge genom att snacka fjordar, lysande!), Chris Farley får en större (och naturligtvis roligare) roll och självaste Charlton Heston dyker upp innan Aerosmith avslutar med lite rock n roll. Det är liksom i första filmen mycket metahumor och ordvitsar i hederlig Myersstil. Återigen något föråldrad på sina ställen, men fortfarande riktigt kul.
/Surskägget