The Cold Light of Day

@
HAHAHAHAHAHA NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!!!!!!!
/Surskägget

Ögonvittnet

@
Men vad i helvete vad det här för sunk? En av få 80-talsfilmer jag inte såg då det begav sig och inte missade jag nåt för det. Sigourney Weaver är journalist som gräver i ett mord och William Hurt är vittnet som hjälper henne. Gud vad trist och tråkigt. Det händer ingenting i 120 minuter och sen går eftertexterna igång. WTF!
/Surskägget

Hitta Doris

@@@
Sista filmen i temavecka: "Animerad film" får bli uppföljaren till superdupermegasuccén Hitta Nemo. Här får vi istället, som titeln antyder, följa den smått förvirrade fisken med världens kortaste minne som hjälpte till att rädda Nemo i första filmen, nämligen Doris. Hon har ju som bekant tappat bort sin familj och nu när hon hjälpt till att hitta Nemo vill hon fortsätta sitt sökande efter sin familj. När hon plötsligt kommer ihåg en ledtråd till var de kan befinna sig sticker hon, Nemo och pappa Marvin iväg för att se om de kan hitta familjen. Det här är uppstarten till en fartfylld komedi full av den ena äventyrssekvensen efter den andra. Det är bra. Och det är underhållande. Dock saknas den där mystiska, magiska ingrediensen som Hitta Nemo hade och hur välgjord och spännande Hitta Doris än blir så infinner sig aldrig den riktiga magin. Pixar har dock absolut lyckats igen, och gillade man Nemo är chanserna stora att man kommer gilla Doris.
/Surskägget

Ghostbusters (2016) - Extended Cut

@@@
Ghostbusters från 1984 är en av mina absoluta favoritfilmer. Det är en sån där magisk film där alla stjärnor och planeter bara hamnar helt rätt och allt blir perfekt. Från den egentligen ganska enkla, men charmiga storyn, till karaktärerna, till skådisarna, till musiken, till regin osv. Det är faktiskt mer eller mindre självmord att ens försöka återskapa nåt som är i närheten av detta. Ghostbusters II (1989) är t ex ett haveri värre än Titanic. Så när man nu gör nån sorts remake/hyllning av den gamla superklassikern kan man inte ha några större förhoppningar. Men så har vi Kristen Wiig, Melissa McCarthy och Kate McKinnon i huvudrollerna (för de av er som aldrig tittar på film kan jag bara kortfattat säga att de tre tillhör den lilla exklusiva skaran komiker om kanske 15-20 personer som just nu är roligast och hetast) och då höjs ju intresset och förhoppningarna rejält. Och de är bra. Framförallt Wiig och McKinnon är sjukt roliga. McCarthy är faktiskt förvånansvärt anonym i jämförelse. Men när man har ett ganska rörigt manus att förhålla sig till och vissa scener aldrig tycks ta slut så tar det aldrig riktigt fart. Visst, extended cut är runt en kvart längre än bioversionen så det kan säkert spela in, men grundstoryn håller inte vare sig det är femton minuter mer eller mindre. Är den bra? Ja. Är det en klassiker? Nej. Och då spelar det ingen roll att Aykroyd/Murray/Ramis/Weaver gör små cameos.
/Surskägget
Vrångmannen tyckte ungefär likadant.

Vamps

@
Om man en gång i tiden fick till en supersuccé med Clueless borde man väl lyckas få till samma supersuccé en gång till om man samlar ihop samma team med samma regissör, manusförfattare och stjärna i huvudrollen? Eh nej. Alicia Silverstone var närmare 40 bast när filmen spelades in och ska här i filmen fortfarande spela lite lagom halvblåst tonårstjej med hjärtat på rätt ställe. Nej nej nej. Hyr in nån som är tonåring istället. Krysten Ritter glider in som Silverstones polare och de har helt okej kemi ihop men manuset är så bedrövligt så det finns liksom inget att jobba med här. Lama skämt, lam story och lam film. Undvik.
/Surskägget

Crazy on the Outside

@@
Tim Allen var en av de största komikerna på teve i början av 90-talet med sin serie Home Improvment (a k a En Skruv Lös, underbar svensk titel hahahaha) som var lite lagom putslustig och som introducerade Pamela Anderson för tevepubliken innan hon slog igenom på allvar i Baywatch (den var också känd för att ha en granne som bodde bakom ett plank och som man bara såg hatten och ögonen på där han stack upp nyllet över staketet). Idag kan det vara så att han är mest känd som rösten bakom Buzz Lightyear. Vad vet jag? Oavsett hur känd och stor han var har hans filmkarriär gått sådär (och då är jag snäll). Förmodligen är det så att hans rullar drar in för mycket pengar hemma i USA där folk verkar tycka att den här typen av putslustig familjehumor är det bästa som hänt sedan skivat smör då han får spotta ur sig rullar hela tiden med jämna mellanrum. Återigen, vad vet jag? Det jag vet är att det här är knappt okej. Räddningen är ett par scener med Sigourney Weaver vars karaktär är helt slut, Julie Bowen som bjussar på en galnare variant av sin Modern Familymamma och Ray Liotta vars karaktär är en sorts parodi av Maffiabröder (men ändå inte). Resterande tid är rätt så boring och Tim Allen går på tomgång och orkar knappt kopiera sig själv från forna filmer. Med andra ord, ska ni se en komedifilm med fängelsetema ska ni inte se den här utan Get Hard.
/Surskägget

Dubbel Trubbel (2x Kristen Bell)

When in Rome
@@@@
HAHAHAHA! Vad fan hände här? Jag förväntade mig en lite normaltypisk pruttig romcom med alla standardingredienser och fick nånting heeeeeelt annat. I grund och botten är det ju en vanlig romcom. Tjej (Kristen Bell) ger upp på kärlek efter att ha blivit dumpad en gång för mycket, råkar sätta igång en besvärjelse som får en grupp snubbar (Danny DeVito, Josh Duhamel, Jon Heder, Dax Shepard och Will Arnett) att bli kära i henne och förfölja henne till världens ände för att övertyga henne om sin kärlek. Så långt allt väl. Men det är här det blir intressant för DeVito, Heder, Shepard och Arnett är helt, totalt, komplett slut i skallen allihop! HAHAHAHAHA! Det bjussas på så sjuka karaktärer och händelser de snubblar in i så jag skrattar så snoret rinner. Plötsligt blev det en helgalen komedi som är lite för kul för sitt eget bästa. en av de största överraskningarna på länge som förtjänar betydligt större publik än den har fått.
/Surskägget

You Again
@@
Allt som var bra i When in Rome blir dåligt här. Känner mig nästan snäll som ger den godkänt i betyg (och det är i princip enbart för Bells skull). Återigen en romcom fast den här gången är det väldigt standardmall vi har sett det förr och vill inte se det igen. Jamie Lee Curtis och Sigourney Weaver är med. Min käke gäspar sig ur led. Det är lite strulig kärlek som löser sig i slutet. Jag tittar på klockan för femte gången under samma sekund. Nånstans drog nån in ett par miljoner dollar på det här. Slut.
/Surskägget

Cedar Rapids

@
Ed Helms är rolig. John C. Reilly har flera gånger visat prov på att han kan vara roligast. Rob Corddry är en schysst birollskomiker. Anne Heche, Sigourney Weaver och Stephen Root ger en viss tyngd till rollistan. Men det spelar ingen roll. Inget verkar kunna hjälpa denna sörja av de segaste och tråkigaste "skämt" som har spelats in på film sedan...ja, jag kommer inte ens ihåg när jag var så här uttråkad av en komedi.
/Surskägget

Rampart

@@@
Film om en korrumperad poliskårs kanske mest korrumperade polis med manus av James "gillar att skriva om korrupta snutar i LA" Ellroy och i samma stil och känsla som Training Day, Dark Blue, Street Kings eller Pride and Glory. Woody Harrelson spelar huvudrollen som Dave Brown, en så korrupt snut med mängder av misshandelsfall och ett misstänkt mord på sin "meritlista". När han återigen avrättar en skurk börjar vindarna blåsa hårdare runt honom och när cheferna som tidigare backat honom plötsligt inte gör det börjar hans värld rasa samman ett alkoholiserat steg i taget. Samtidigt som han försöker balansera en kommande rättegång, teveteam och internutredning försöker han halvhjärtat rädda spillrorna av sin familj samtidigt som han i princip redan gett upp och söker tröst i alkohol och one-night-stands. Harrelson är otroligt bra i rollen. Hela tiden när han är med i bild ligger en krypande känsla av att han kan explodera närsomhelst mot vemsomhelst med fasansfulla konsekvenser. Tyvärr är filmen i sig inte alls lika bra som Woody. Många scener känns helt utan poäng, vissa karaktärer onödiga och alldeles för mycket lämnas åt tittarens fantasi. Hade det inte varit för att Woody är så fantastiskt intressant att följa hade det inte blivit mycket till film.
/Surskägget

Avatar

@@

Låt mig börja med att säga att jag förutsätter att alla som läser denna recension redan sett filmen eller åtminstone hört och läst såpass mycket om den att man har koll på vad den handlar om. Vill ni ha en recension med handling etc läs Vrångmannens helt obefogade tokhyllning här. Om det nu är nån som mot förmodan inte sett den än så kommer här en liten varning. SPOILERS SPOILERS SPOILERS!!!

Innan jag ger mig in på filmens många och stora svagheter vill jag påpeka för alla att jag älskar Hollywoodfilm och klichéer när det görs på rätt sätt. Som exempel kan nämnas James Camerons rulle innan Avatar, en inte helt okänd liten lågbudgetrulle vid namn Titanic som jag på allvar placerar i samma fack som Gudfadern, Apocalypse Now, Blade Runner etc = GOD DAMN JÄVLA MÄSTERVERK! Alla som kallar det för liten Bregottfilm, flamstrams kärlekssmörja eller liknande kan vänligen gå till optikern och köpa glasögon för ni har uppenbarligen inte sett samma film. Med denna info i bagaget kan vi nu slutligen gå in lite på Avatar.

Jag hade inga som helst förhoppningar eller förväntningar. Hade naturligtvis sett trailern som var snygg och lite kittlande samtidigt som jag insåg att det här kommer vara en story by the book. Recensionerna berättade samma sak. Väldigt klichéartad handling, stereotypa karaktärer och så snyggt att man ramlar baklänges trots att man sitter i en biofåtölj. Men överlag verkade de allra flesta tycka att filmen trots klichéerna var bra. Riktigt bra t o m. Bådade gott.

Ack så fel alla har. Det här är 100% yta och 0% innehåll. Noll procent. Ja, det är sjukt snyggt. Bland det mest fantastiskt snygga visuella jag sett, speciellt i 3D. Djupet, perspektivet, färgerna, nyanserna och datoranimeringarna andas liv, rörelse, skönhet. Till och med det mörka, gråa och tråkiga lyser upp. Men en film är inte bara hur snygg den är. Den ska handla om nåt också. Gripa tag och beröra. Underhålla. Dra iväg med en på en underbar resa. Av 3 miljarder eller vad filmen kostat har man lagt ungefär 50 spänn på manuset. Skrevs av Cameron på en näsduk innan han snöt sig i den och sen torkade sig i röven med den. Kunde man inte lagt några kronor på att skaffat in en manuslektör som vågade säga: "Aja baja lille James, det här funkar inte. Visst, grundidén är helt okej, men du måste jobba lite mer med karaktärerna och storyn innan vi kan sätta igång produktionen".

Det här är enligt konstens alla regler en western där indianerna är hjältarna och cowboysarna skurkarna. Kruxet är att Cameron ansträngt sig alldeles för hårt för att göra de märkliga långa blå varelserna till indianer att det är svårt att tänka på dem som annat. De har samma frisyrer, samma typ av klädesplagg och utsmyckning, de använder pil och båge och lever i samklang med naturen. Släng in en halv slev Tolkienalver och blanda med en bunt Siouxindianer så fattar alla vad det handlar om. Det hade funkat om Cameron tillåtit dessa indianer att använda ett eller annat gevär. Men nej. De krigar enbart med pilbågar och jag är ledsen men det finns inte en indian som vinner i en shoot-out mot cowboys med gevär. Till och med Custer strök under mot indianer som använde gevär och inte bara sin traditionella vapen.

Eftersom att vi pratar vapen hoppar vi direkt till slutstriden där våra cowboys egentligen bara behöver släppa en fet jävla bomb från väldigt hög höjd på dessa 2 000 rymdvarelser och pang! så är leken slut. Det utspelas ändå år 2154 och ingen kan komma och säga att det inte finns atombombsliknande förstörelsevapen som slår ut allt överallt ifrån. Men okej. Vi skickar in kavalleriet i helikoptrar istället. Helikoptrar som för en timme sen tålde skott från en kulspruta men som helt plötsligt går sönder när EN PILJÄVEL SKJUTEN FRÅN EN PILBÅGE TRÄFFAR FÖNSTRET VAD ÄR DET HÄR CAMERON VAD ÄR DET HÄR??!?!?!?!?! 2000 indianer i höftskynken och träpilar möter dubbelt så många soldater med maskingevär och bomber. Jag satt fan och hejade på soldaterna för jag visste att de skulle förlora trots att det är omöjligt. OMÖJLIGT! Cameron snälla. Jag kan gå med på stora luckor i logik i filmer, men det här. Nej. Till och med när Uruk-Hai stormade Helm's Deep så var det på lika villkor vapenmässigt och försvararna som var betydligt färre hade sina fördelar med borgen etc. Indianerna har nån sorts låtsasfördel med att radarna slås ut men vad gör det när du fortfarande kan skjuta 3000 skott i sekunden och det finns 2000 försvarare. ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH!

När sen store översteskurken sätter sig i Matrixripoffroboten (som Matrix å andra sidan snodde från Aliens så man kan säga att Cameron snor från sin egen hyllning och därför är det okej) (tänk slutstriden där Ripley sätter sig i en liknande maskin) och drar...jag vet inte ens om jag orkar...en fem meter lång kniv...KNIV...Cameron! VAD ÄR DET HÄR!!!! EN KNIVJÄVEL NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!!!!! är jag på väg att resa på mig och gå. Hade filmjäveln inte kostat 150 spänn hade jag aldrig sett klart slutet. Icke! Det finns tuffa gadget och det finns töntiga gadgets och den här placerar sig i topp på töntiga idéer. Gud, en enda manuslektör James. En enda. Okej att budgeten hade blivit 3 miljarder och 50 000 men kunde du inte kostat på dig det? Bara en som sa nej.

Vi lämnar slutstriden för jag är så arg nu så...

(Efter en paus med ett halvt glas rödvin för att lugna nerverna...)

Självklart förstår vi tidigt att vår hjälte Jake kommer att ta kontroll över jätteflygödlan. Att det tar honom 3 sekunder att göra det måste vara årets, förra årets och filmhistoriens största antiklimax ever. Att han skulle vara den typ 5:e nånsin att komma på den idén...njaaaaa. Nja. Och överhuvudtaget att alla träd är datorer synkade i ett stort nätverk som alla kan accessa med sina usb-kontakter de har i håret...HÅRET...jag orkar inte längre...LÄNGRE!

Visst klichécentralen ringde Cameron och sa att han använt upp alla klichéer för en livstid men i slutändan hade allt kunnat funka och förlåtas om bara ovan hade varit lite bättre och framförallt om karaktärerna hade varit något mer finslipade. T o m i Armageddon fick alla biroller 45 sekunders intro så man visste exakt vilka de var och hur de tänker och handlar och varför. Är det nån som t ex vet varför Giovanni Ribisis karaktär handlar och agerar som han gör? Anyone? Kunde han fått 60 sekunder där vi fick lite bakgrund till honom? Eller Michelle Rodriguez karaktär? Eller Joel Moore som spelare en forskare som helt plötsligt drar maskingevär och kutar i skogen som Rambo. När lärde han sig det? Att Sam Worthington som spelar huvudrollen är mer levande i sitt skådespel när man ser hans datoranimerade Avatar än när man ser honom på riktigt sätter sista spiken i kistan. Och Sigourney Weaver ser ut som att hon ångrar att hon ställde upp som en personlig tjänst bara för att hon 1) känner Cameron och 2) inte haft en roll sen Titanic välförtjänt svepte hem alla Oscarsstatyetter.

Okej, inget mer gnäll. Det finns bra grejer i den också. Stunderna när vi rör oss i Na'vis värld och vi genom Jakes ögon lär oss om deras kultur är smått fantastiska. Kunde han inte gjort en film om det istället? Då hade säkert fyran eller femman suttit där. Nu blir det en knappt okej rulle som framförallt räddas mycket av tekniken. Trist.

/Surskägget