Nyårskaramell 13 - Life of the Party

@@@
Klockan är lunch och vi rullar obevekligt på denna Nyårsafton med en ny recension varje heltimme. Pust! Vi fortsätter med ett par komedier till när vi ändå håller på. Life of the Party är Melissa McCarthys variant av Rodney Dangerfields gamla pärla Back To School. Samma dag som Deanna (McCarthy) lämnar sin dotter Maddie (Molly Gordon från teveserien Animal Kingdom) på college bestämmer sig maken Dan (Matt Walsh) för att skilja sig och Deanna vet plötsligt inte vare sig ut eller in. Efter ett helt liv som mamma och husfru kan hon plötsligt ägna lite tid åt sig själv och bestämmer då för att återvända till college och plugga klart så att hon efter alla dessa år får sin examen. Självklart hamnar hon på samma skola som dottern som blir allt annat än glad att ha en efterhängsen morsa på plats. Låt de dråpliga situationerna börja! McCarthy är alltid bra och som vanligt bjussar hon sjukt mycket på sig själv. Däremot är det väldigt mycket standardformulär 1A över storyn och filmen överlag. Jag bjussar på en betygstrea mest för att jag är en schysst kille och för att det är Nyårsafton.
/Surskägget

Ghostbusters (2016) - Extended Cut

@@@
Ghostbusters från 1984 är en av mina absoluta favoritfilmer. Det är en sån där magisk film där alla stjärnor och planeter bara hamnar helt rätt och allt blir perfekt. Från den egentligen ganska enkla, men charmiga storyn, till karaktärerna, till skådisarna, till musiken, till regin osv. Det är faktiskt mer eller mindre självmord att ens försöka återskapa nåt som är i närheten av detta. Ghostbusters II (1989) är t ex ett haveri värre än Titanic. Så när man nu gör nån sorts remake/hyllning av den gamla superklassikern kan man inte ha några större förhoppningar. Men så har vi Kristen Wiig, Melissa McCarthy och Kate McKinnon i huvudrollerna (för de av er som aldrig tittar på film kan jag bara kortfattat säga att de tre tillhör den lilla exklusiva skaran komiker om kanske 15-20 personer som just nu är roligast och hetast) och då höjs ju intresset och förhoppningarna rejält. Och de är bra. Framförallt Wiig och McKinnon är sjukt roliga. McCarthy är faktiskt förvånansvärt anonym i jämförelse. Men när man har ett ganska rörigt manus att förhålla sig till och vissa scener aldrig tycks ta slut så tar det aldrig riktigt fart. Visst, extended cut är runt en kvart längre än bioversionen så det kan säkert spela in, men grundstoryn håller inte vare sig det är femton minuter mer eller mindre. Är den bra? Ja. Är det en klassiker? Nej. Och då spelar det ingen roll att Aykroyd/Murray/Ramis/Weaver gör små cameos.
/Surskägget
Vrångmannen tyckte ungefär likadant.

The Boss

@@@
Melissa McCarthy spelar Melissa, en tuff och helt hänsynslös företagschef som kämpat sig upp från en tuff tid på barnhem till att vara på den absoluta toppen. Tyvärr för henne var vägen dit inte helt laglig och hon landar fyra månader i finkan. När hon kommer ut är hon åter på noll då staten tagit alla hennes tillgångar. Ingen familj har hon heller eftersom att hon är uppväxt på barnhem. Kvar finns bara sekreteraren Claire (Kristen Bell) som motvilligt går med på att låta Melissa sova på soffan ett par nätter. Snart nog upptäcker Melissa att Claire är grym på att baka kakor och därmed börjar kugghjulen snurra och ett nytt företag växer fram. Det här är en klassisk komedi där man kan lista ut direkt från början vem som kommer att lura vem och vem som kommer agera si eller så. Med det sagt är det här fortfarande kul och sevärt. McCarthy och Bell har bra kemi och Peter Dinklage visar här prov på att han faktiskt är en duktig komiker också utöver en bra skådis. Hjärtat i filmen är på rätt ställe och det vilar en del av Adam Sandlers ande över hela rullen (han är inte inblandad på nåt sätt, det är mest känslan). Däremot blir sista tjugo minuterna eller så riktigt fjantiga och over-the-top på ett sätt som inte passar ihop med resten av filmen. Annars hade det nog kunnat landa på en fyra.
/Surskägget

Ghostbusters (2016)

@@@
WHO YOU GONNA CALL? Ghostbusters är underhållande och bitvis riktigt rolig. När titelspåret drar igång så ställer sig håren upp på armarna. Vi får några sköna hyllningar till originalet, cameos av de flesta från originalrullen samtidigt som den ändå känns ny och fräsch. Regissören Paul Feig (Bridesmaids, The Heat, Spy) kan sin grej och den sköna ensemblen släpper loss på bästa möjliga sätt. Jag är ju van att se Kristen Wiig och Melissa McCarthy i ett lite tuffare och mindre barnvänligt humorklimat, så till en början hade jag lite svårt för den lite väl busiga och snälla tonen. En annan grej är att det dras på FÖR MYCKET med datoranimerade spöken. Det blir bitvis helt enkelt för cooky-bananas för en gammal Vrångman. Nåväl. Ghostbusters är medryckande och man blir till syvende och sist glad av upplevelsen. En (något mörkare) uppföljare välkomnas. Klockrent också att få in lite kritik om näthat och ojämställdhet i manuset på ett träffande sätt. Orkar inte ens gå in på diskussionen ”kvinnor i huvudrollerna?!” och ”sluta förstör min barndom!” för det är sjukt deppigt och tragiskt IN THE YEAR OF OUR LORD AND SAVIOR (hahaha!) 2016. Män som inte ens har sett filmen... Tänk att...
 /Vrångmannen

St Vincent

@@@@
Bill Murray i en roll som är som klippt och skuren för honom. Han är lite lagom doser vrång, rolig, tragisk och kärleksfull. Precis sådär som bara Bill Murray kan göra så jäkla bra. Vincent (Murray alltså) är lite lagom alkoholiserad och spelberoende och verkar leva på att pantsätta huset om och om igen. En dag flyttar Maggie (Melissa McCarthy) med sin son Oliver (Jaeden Lieberher) in i huset bredvid och en udda vänskap kan ta sin början. Det här är till stora delar en karaktärsdriven historia där det spännande är att se hur Vincents och Olivers kamratskap växer från att vara en barnvaktsrelation till att bli en mer befäst vänskap. I periferin figurerar gravida strippan Daka (Naomi Watts) som både får hjälp av och hjälper Vincent. Det är en samling både trasiga och starka personer som hjälper varandra att hantera livets alla upp- och nedgångar i en film med precis den rätta touchen av drama och komedi.
/Surskägget

Spy

@@@@
Melissa McCarthy sätter ribban en gång för alla. Efter att ha klivit in i rampljuset i en underbar biroll i Bridesmaids har hon spottat ur sig okej rullar som saknat det där lilla extra för att få en välförtjänt fyra i betyg (tänker på t ex Identity Thief, The Heat och Tammy). Men med Spy får hon äntligen till en riktig homerun och slår ut bollen ur parken. Det är en enkel röd tråd genom filmen som tillåter henne att snubbla från den ena komiska sekvensen till den andra utan att det känns som en bunt småscener eller sketcher som satts ihop lite provisoriskt. Med lagom små hyllningar till Bond är detta ingen parodi på spiongenren utan en actionkomedi som helt klart står på egna ben. McCarthy är perfekt i rollen som CIA-agenten som jobbat på kontor hela sitt liv men som nu blir utslängd på fältet för att fånga farliga superskurken (en lysande Rose Byrne). Även om McCarthy är den komiska stjärnan i filmen ska vi absolut inte glömma birollerna som hjälper till att lyfta både McCarthy och resten av filmen. Främst tänker jag på nyss nämnda Byrne men även Jason Statham och Jude Law som alla tre bjussar på minst lika stora garv som affischnamnet självt. Framförallt Byrne är helt slut och efter att först ha sett henne som seriös dramaskådis i rullar som Sunshine, 28 Veckor Senare och The Place Beyond The Pines är det kul att se att hon klivit in i komedivärlden med sköna roller i bl a Bad Neighbors och The Internship. Hoppas hon håller sig till det spåret.
/Surskägget

@@@@
Makalöst skitkul. Ge oss nu en tvåa...och en trea... Franchise! Franchise! Franchise!
/Vrångmannen

Tammy

@@@
Den hetaste komikern just nu, Melissa McCarthy, spelar titelrollen som Tammy, en white trashbrud som det gått annat än bra för i livet. Efter att ha kört på en kronhjort och totalförstört sin bil kommer hon för sent till jobbet där hon får sparken. När hon väl tar sig hem upptäcker hon att hennes man är otrogen med grannen. Vad göra annat än att sticka från stan? Med sig får hon mormor (spelad av Susan Sarandon) som råkar ha pengar på fickan och en äventyrslusta. Road trip! Det blir ganska svajjigt mellan kvinnorna nästan direkt, och ju längre filmen rullar på desto mer av deras tragiska historik utspelas. För det här är en komedi med tunga dramatiska inslag som behandlar alkoholism och familjehemligheter. Skriven av McCarthy i regi av hennes man är det helt klart en film som ska visa upp McCarthys bästa sidor både som komiker och seriös skådis. Och de lyckas bra får man säga. Balansen mellan humor och allvar ligger på en bra nivå och det känns aldrig krystat som det kan göra ibland. McCarthy bjussar på sig själv och vi har några riktigt roliga scener, bl a när hon rånar ett snabbmatsställe, samtidigt som hon visar prov på att hon kan mer än att bara skrika och dratta på röven. Sarandon är som alltid riktigt stabil som den alkoholiserade mormorn och i biroller ser vi storheter som Dan Aykroyd, Gary "En Röst i Natten" Cole, Toni Collette och Kathy Bates flimra förbi.
/Surskägget

The Heat

@@@
Sandra Bullock och en av de hetaste komikerna just nu, Melissa McCarthy, slår sina påsar ihop i denna snutkomedi. Givetvis är det ett omaka par vi får träffa. Bullock är snuten som gör allt exakt enligt regelboken och som är så fyrkantig att ingen orkar med henne. McCarthy är förstås raka motsatsen. Hon vet knappt vad regler är för nåt, lagar är nåt man följer bara när det passar en själv och hon är förstås lika gapigt uppkäftig och svinig som Bullock är ren och prydlig. De hamnar på samma fall och slåss först mest mot varandra innan de inser att det bästa sättet att fånga skurken är att jobba ihop. Vi har sett det här mängder med gånger förut i alla möjliga konstellationer (Wahlberg och Ferrell i The Other Guys är väl den senaste riktigt bra sådana) och vi lär se det mängder av gånger till. Det finns en viss charm i ett omaka par som blir polare samtidigt som de jagar skurkar helt enkelt. Bullock och McCarthy har bra kemi ihop och visst finns det ett par scener som är hysteriskt roliga (se upp för en av de bästa ståuppkomikerna Bill Burr i en liten, liten biroll) men en hel del trampar vatten och är lite för standard för att betyget ska åka upp ett snäpp till. Funkar helt klart men om man missar den behöver man inte ligga sömnlös för det.
/Surskägget

@@@
Helt klart gedigen, rolig, lättsmält och lättglömd underhållning med ett skönt omaka par.
/Vrångmannen

Identity Thief

@@
Fan. Det här borde blivit så bra. Jason Bateman i sin paradroll som stel Svensson vars identitet blir snodd av sol-och-vårare i form av lättsinniga och smått galna Melissa McCarthy. Han åker tvärs över landet för att sätta dit henne och ta med sig henne till rättvisan så att han ska få sitt liv tillbaka. Udda par och road trips brukar vara en given hit (Raka Spåret Till Chicago, Due Date) och med Bateman och McCarthy i samma rulle borde detta blivit toppen. Istället bjussas det på väldigt lama skämt och många transportsträckor. Känner mig generös som bjussar på en tvåa.
/Surskägget