Snowden

@@@@
Oliver Stone vet hur en slipsten ska dras när han är på rätt humör och han har en förkärlek för filmer som är kritiska mot USA och dess regering och hur de hanterar saker. Edward Snowden blev världsberömd 2013 när han läckte ut ett gäng hemliga och militära dokument till ansedda tidningarna The Guardian och The Washington Post. Dokumenten visade exakt hur övervakade vi faktiskt är och att USA och andra länders regeringar fullständigt skiter i om allt som har med personlig integritet och privatliv att göra. Allt spelas in och sparas oavsett om du hade ett trevligt samtal med mormor på telefon, om du skickade ett sexsms till en pojkvän eller om du diskuterade hur du ska spränga en byggnad via mail. De kan också komma åt alla våra datorer om de är online och kan se och höra oss via de inbyggda kamerorna och mikrofonerna. Härligt härligt. George Orwell hade rätt idé men kunde inte ana hur mycket mer avancerad och sofistikerad övervakning faktiskt skulle visa sig vara. Joseph Gordon-Levitt gör ett bra porträtt av Snowden där vi får följa honom under hans tidiga år under CIA-utbildningen och sedermera jobb för både CIA och NSA. Detta är ett intressant stycke nutidshistoria som ger oss lite mer inblick i vem Snowden är och vad hans drivkrafter var. Dessutom snyggt av Stone att låta den riktiga Snowden komma in som sig själv på slutet.
/Surskägget

The Big Short

@@@@
En mycket bra film som kräver ett par, tre sittningar misstänker jag för att man verkligen ska förstå och ta till sig hela konceptet. Filmen berättar den sanna historien om vad som ledde upp till att ekonomin gick åt helvete för ett par år sedan och som slutade med att folk i USA bara lämnade hus och lägenheter bakom sig och gick vidare i livet utan att bry sig ett piss om sina skulder vilket i sin tur ledde till att en hel del banker och finansinstitut som funnits där sedan tidernas gryning gick i konkurs. Regissör Adam McKay är ju mest känd för sina pruttkomedier som Step Brothers, Anchorman och Talladega Nights så att just han sitter bakom spakarna på denna rätt seriösa och tunga rulle om ekonomisk kollaps är lite förvånande. Han gör det dock jättebra och han lyckas också förklara rätt så komplicerade termer och händelser på ett bra sätt. Han lyckas helt enkelt få oss att sitta kvar intresserade även när det händer rätt så trista bankprylar ingen förutom banknördar bryr sig om. Han lyckas också skaka fram riktigt bra prestationer ur sina skådisar. Christian Bale, Ryan Gosling, Steve Carell, Brad Pitt och Marisa Tomei är de mest kända, men alla inblandade gör riktigt bra roller.
/Surskägget

Everybody's Fine

@@@@
Ja Robert De Niro kan när han vill. Här spelar han Frank, en enkel man som levt ett enkelt liv och som plötsligt när frugan går bort inser att hans enda länk till sina barn var just frugan som var limmet som höll ihop alla. Han bestämmer sig därför för att ge sig ut på en liten roadtrip och spontanbesöka alla ungarna vilket skapar en del stress hos kidsen när han oannonserad bara dyker upp. Alla har ju så fullt upp i sina egna liv och sina egna karriärer så det är ingen som riktigt känner att de har tid med farsgubben. Det här är en skön feelgoodrulle med en bunt bra skådisar som alla har intressanta och levande karaktärer. De Niro visar återigen prov på hur bra skådis han kan vara när han har lust och även Kate Beckinsale, Drew Barrymore, Sam Rockwell och Melissa Leo slår ut bollen ur bollparken för att låna ett amerikanskt talessätt. En stor liten film som man brukar säga full med både skratt och gråt, hjärta och budskap. Förmodligen också en film som den stora massan missar helt medan de är upptagna med att titta på senaste leksaksfirmefilmen som trycks ner i halsen på dem.
/Surskägget

Prisoners

@@@@
Väldigt stark och välspelad film om ett kidnappningsfall där två unga flickor blir bortrövade. Polisen Loki (en lysande Jake Gyllenhaal) får fallet på sitt bord och måste bolla de två familjernas ilska, sorg och aggressioner med förhör med misstänkta och försök att hitta nya ledtrådar som ska leda honom till att hitta barnen vid liv. En första misstänkt måste släppas fri vilket leder till att ena pappan (en mycket bra Hugh Jackman) får spel och i sin tur kidnappar den misstänkte för att helt sonika försöka banka ur sanningen ur honom. Problemet är att mannen är på gränsen till att vara förståndshandikappad vilket gör att man aldrig vet om han förstår vad som sägs till honom och vad han själv säger. Handlingen nystas sakta, sakta upp och filmen är till stor del karaktärsdriven med lysande skådisar rakt igenom. Utöver nämnda Gyllenhaal och Jackman ser vi Melissa Leo, Terrence Howard, Maria Bello, Paul Dano och Viola Davis som alla levererar stort. Filmen knyter ihop alla karaktärer, alla ledtrådar och lösa trådar som en riktigt snygg julklapp i slutet och hela vägen dit är underbar att titta på. Påminner i stil och framtoning en aning om Gone Girl utan att vara en kopia (Prisoners gjordes dessutom innan Gone Girl så...). Mycket sevärd.
/Surskägget

@@@@
Japp. Det här är skitbra.
/Vrångmannen

Dubbel Trubbel (2x Kristen Stewart)

Adventureland
@@@@
Kristen Stewart blev ju vampyrtjejen med hela världen(s alla tonårstjejer) i och med sin huvudroll i Twilightfilmerna där den ena är uslare än den andra. Tyvärr för henne var Twilightfilmerna de första jag såg henne i och gav henne därmed inte speciellt mycket cred för sin skådistalang. Men ger man henne bara en chans visar det sig att det finns en hel del som unga fröken Stewart kan bjussa på. Till exempel denna charmiga dramakomedi om att växa upp från tonårslivet till vuxenlivet. Vi får följa James (Jesse Eisenberg) som istället för att åka till Europa med polarna måste hanka sig fram på ett tivoli över sommaren för att få ihop stålarna sedan farsan hans fått sparken och inte längre har råd att pynta för resan. James hänger lite med huvudet först men lär sedan känna ett gäng sköna människor som ägarna Bobby och Paulette (hysteriskt roliga Bill Hader och Kristen Wiig), mekanikern Mike (Ryan Reynolds) och så snygga, hipp och smått trasiga Em (Kristen Stewart). På plats finns också snyggast-i-stan Lisa (Margarita Levieva) som James först tror sig vara kär i tills han inser att det faktiskt är Em som stulit hans hjärta. Det skadar inte att filmen utspelar sig 1987 och vi får massa skön musik, knäppa kläder och rent allmänt den härliga 80-talskänslan som en stor fet bonus på en redan charmig och smart skriven film. Det är lite lagom kliché varvat med lite nytt och fräscht och överlag en väldigt underhållande indierulle som varmt rekommenderas.
/Surskägget

Welcome To the Rileys
@@@@
Ett äktenskap i spillror, en död tonårsdotter, en prostituerad strippa och tre trasiga människor som på något sätt lyckas finna den inre frid de så länge letat efter när de sammanstrålar. Låter rätt mörkt och dystert och det är det. Samtidigt tillåter filmen sig aldrig att glida ner i en spiral av depression och svärta utan ligger hela tiden på en gräns där det finns en strimma hopp och glädje. Det här är en film att kolla på om man gillar skådisar som levererar då det är en helt och hållet karaktärsdriven film. James Gandolfini (R.I.P.) gör en kanonroll som Doug, den äkte mannen som gett upp på sin fru och sitt äktenskap och som regelbundet har träffar med en älskarinna. När Doug ska på affärsresa till New Orleans bjuder han med älskarinnan som dock dör innan de kommer iväg. Deppig och nedbruten irrar Doug runt på strippsyltor i brist på bättre och där träffar han på Mallory (Kristen Stewart i en paradroll) en tonåring på rymmen som jobbar som strippa och prostituerad. I henne känner han igen sin döda tonårsdotter och bestämmer sig för att ta henne under sina vingar för att på nåt sätt försöka hjälpa henne till ett bättre liv. När Lois (mästerligt porträtterad av Melissa Leo) inser att hennes make inte tänker komma hem sätter hon sig i bilen och åker till New Orleans trots det faktum att hon efter dotterns död inte varit utanför dörren till huset på flera år. Det är en fröjd att se skådisar som verkligen levererar på topp och framförallt Gandolfini stjäl ju hela filmen även om Stewart och Leo gör riktiga toppeninsatser. Ännu en indierulle som varmt rekommenderas.
/Surskägget

Oscarsgala - Kvinnliga biroll

Äntligen den första lite mer spännande nomineringen. Amy Adams är söt och bra, Helena Bonham Carter har gjort 1000 andra bättre roller, Hailee Steinfeld ung och duktig men jag vill se Melissa Leo ta hem den här. OCH DET GÖR HON!!!! YES! Jag prickade in den första av mina gissningar och kvällen känns bra. Kirk Douglas är roligare än man kan tro och då är han ändå 2000 år gammal.
/Surskägget

Där prickade skägget sitt första rätt och jag har fortfarande noll. Jag är redan skitsur och skägget har ena foten i graven även om han skrattar hela vägen dit. Blir tokig.
/Vrångmannen

The Fighter

@@@-
Är The Fighter Oscarsnominerad för bästa film? FÖR BÄSTA FILM?! Jag fattar ingenting. Högst ordinär karbonkopia av riktigt schyssta The Wrestler (Darren Aronofsky som regisserade The Wrestler har även producerat The Fighter..). Vardagliga människor som tjafsar lite, gör en inre resa, är lite smutsiga och lite fina ändå. Nej detta är en besvikelse på flera nivåer och då hade jag inga större förväntningar om jag ska vara ärlig. Regissören David O. Russell (känd för att bråka med allt och alla under sina inspelningar av bl.a Three Kings och I Heart Huckabees) har följt mallen till punkt och pricka verkar det som. Du får med allt som ska vara med i en sån här rulle men inget lyfter och inget berör, förutom skådisarna. Christian Bale, Amy Adams och Melissa Leo (Frozen River) fullkomligen glöder och det är deras prestationer som höjer filmens betyg ett snäpp. Det är en njutning att se dem agera även i en sån här ”dussinrulle”. Mark Wahlberg (”Say hi to your mother for me”) spelar Mark Wahlberg och verkar smygimponerad av skådisarna omkring honom. Sen en sak till. Dicky? Micky? Dicky? Dicky? Micky? Micky? Dicky? Hur månger gånger sägs karaktärernas namn i filmen?! ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH! Högst irriterande. Jag veeeeet att folk pratar så i allmänhet men det betyder inte att det blir bra på vita duken. Dicky? Dicky? Micky? Hahahaha! Överlag bra skådespelare i en annars ganska tillintetsägande och platt rulle alltså. Vrångis är icke lika imponerad som Skägget.
/Vrångmannen

Frozen River

@@@@
Ray Eddy, en kedjerökande medelålders tvåbarnsmamma som bor i en trailer vid gränsen mellan Nordamerika och Kanada drömmer om att köpa ett färdigbyggt litet hus (som levereras komplett på en långtradare, inte mycket till hus men ett palats för henne). Hon har precis skrapat ihop till första handpenningen då hennes man drar med pengarna, lämnar ”hus” och hem. Kvar står Ray med två ungar, inga pengar och inkasserare runt hörnet. Efter ett oavsiktligt möte med en indianska från reservatet i närheten dras hon in i människosmugglingens mörka värld. Allt för att tjäna ihop pengar till sitt drömpalats. Det här är en liten stor film. Spännande, engagerande, snyggt, välspelat och med en oväntad upplösning. Allt känns äkta och ibland smärtsamt hopplöst. En TRUE amerikansk indierulle. Ray Eddy spelas av Melissa Leo som lite från ingenstans dök upp (trots tydligen många doldisar till roller i karriären) och slog ner som en bomb i sin tuffa men sköra tolkning av den desperata morsan. Hon är nu Oscarsnominerad för bästa huvudroll (it’s Oscar time boys and girls!) och fan i mig om hon inte kammar hem den. Se den här pärlan. Se den NU!
/Vrångmannen