Triple 9

@@@
Mängd med duktiga skådisar i en hyfsat realistisk snutthriller i stil med Training Day, End of Watch, Heat, The Town och Rampart. Vi får följa ett gäng skurkaktiga snutar som är duktiga på att utföra bankrån. De blir pressade av ryska maffian att utföra en riktigt våghalsig kupp och enda sättet för dem att få bort alla snutar är att mörda en snut. Hett i hälarna på dessa skurkaktiga snutar är allas vår tuffaste Woody Harrelson som den ärrade gamla veteranen som sett och hört allt. Han hjälper även unge herr Casey Affleck att bli torr bakom öronen. Actionsekvenserna är snyggt utförda med bra drag utan att kännas alltför orealistiska och skådespeleriet överlag är det verkligen inget fel på. Förutom nyss nämnda herrar har vi Kate Winslet, Chiwetel Ejiofor, Anthony Mackie, Gal Gadot och Teresa Palmer i de större rollerna. En skön rulle som kanske inte är nåt superspeciellt men som helt klart är värd en titt.
/Surskägget

Our Brand Is Crisis

@
En rätt onödig film faktiskt. Sandra Bullock spelar en kvinna som är grym på politisk strategi och hur man fulspelar för att få ens kandidat att vinna. Billy Bob Thornton spelar motsvarande för motståndarsidan. Vi får följa ett presidentval i Bolivia. Ingen politiker är egentligen bättre eller sämre än nån annan och det är alla personer i bakgrunden som egentligen tävlar om vem som kommer att vinna valet. Jaha? Det här visste vi väl redan? Inget nytt eller intressant framkommer. Det pratas massor. Oftast politik. Ibland nåt annat. Tydligen är det löst baserat på ett riktigt presidentval i Bolivia för tio år sedan. Väldigt löst baserat alltså. Jaaaa... Bullock är okej, Thornton okej, filmen rätt sugig.
/Surskägget

10 Years

@@@@
Hahaha såna här filmer gillar jag. Stor ensemblefilm med Channing Tatum, Kate Mara, Justin Long, Chris Pratt, Rosario Dawson, Oscar Isaac, Jenna Dewan Tatum, Max Minghella, Anthony Mackie, Ron Livingston och Aubrey Plaza där det gamla gänget ska återses på sin highschoolåterträff tio år efter att de tog studenten. Perfekt. Sånt är alltid bäddat för konflikter och komiskt material. Vi får gamla idrottsstjärnan som nu är en trött tjockis som mobbade alla och som nu ska be om ursäkt samtidigt som han super ner sig totalt (lysande spelad av Pratt). Vi har ungdomskärlekarna som flöt isär och som inte sett varandra på tio år trots att de tänkt på varandra varje dag (Tatum och Dawson). Vi har stora rockstjärnan (Isaac). Vi har blyga tjejen som ingen la märke till men som nu är hipp och framgångsrik (Mara) och som kanske hade en inte så hemlig beundrare. Ja ni fattar ju. Alla gör sin roller kanon och det är ett rent nöje att följa det här gänget när de kastas in i varandras liv igen efter alla dessa år.
/Surskägget

Runner Runner

@@@
En film jag hade noll förväntningar på. Omslaget såg sådär lite lagom halvointressant ut och storyn kändes lite för bekant för att man skulle orka satsa på att se den igen. Okej att det bjussas på Justin Timberlake, Ben Affleck och Gemma Arterton i huvudrollerna. Meeeen ändå. Storyn kändes lite för kliché. Ung man (Timberlake förstås) är grym på poker och hamnar i klorna på casinosajtsgangster (Affleck) som utnyttjar honom. I början är allt guld och gröna skogar och unge mannen träffar ung kvinna (Arterton) och de blir kära i varandra. Sen kommer snuten och Timberlake måste fly för att bevisa att han är oskyldig. Ja vi har sett det förr. Men kemin mellan Timberlake, Affleck och Arterton är bra och trots att det är mycket klichéer så är jag underhållen och sånt räcker långt. Inget mästerverk på nåt sätt och Affleck gjorde den förmodligen på lunchrasterna när han spelade in nåt annat betydligt ballare men det spelar ingen roll. Jag gillade den och det räcker absolut till en trea i betyg.
/Surskägget

Captain America: Civil War

@@@@
Jajamän, del tre håller för förväntningarna. Även om jag kan tycka att tvåan fortfarande är den starkaste i trilogin (och rent generellt den näst bästa filmen i hela Marvelserien med enbart första Avengers som bättre) så ligger del tre inte så långt efter. Vi öppnar upp med en fartfylld actionsekvens direkt som knyter ihop säcken en del från tvåan innan det är dags för lite sammanfattande handling. Det intressanta är att man här precis som i Batman v Superman: Dawn of Justice tar tag i ett problem som jag alltid funderat på men som ingen serietidningsfilm riktigt berört förrän nu. Nämligen det enkla faktum att en hel del vanligt folk dör som flugor medan hjältarna pucklar på skurkarna. Visst är det coolt att se 40 ton Hulk jaga utomjordingar rakt genom ett hus som sedan rasar omkull. Det vi inte får se dock är förstås de hundratals människorna som dör i raset. De råkade vara på fel ställe vid fel tillfälle helt enkelt. Batman anklagar Superman för detta. Här är det general Ross (William Hurt) som via FN anklagar Avengers och vill tvinga dem att skriva på ett avtal som ger FN bestämmande rätt över Avengers. Detta i sin tur delar upp Avengers i två läger med Iron Man i täten för de som tycker att man ska skriva på och Captain America i täten för de som tycker att en påskrift är lika med att bli schackpjäser utan egna tankar eller samveten. För Cap'n är det lite för likt vad Hydra en gång var. Häri ligger lite av filmens svaghet. Det är aldrig helt kristallklart varför Iron Man och Cap'n väljer som de gör och deras argumentation för och emot sina respektive ståndpunkter är lite svajiga. Förståeligt förstås eftersom att man måste se till att karaktärerna kan komma överens i nästa Avengersfilm. Balansen mellan att låta hjältar puckla på varandra utan en direkt skurk hanteras väl. Skurken finns i bakgrunden och vi kan heja på både Iron Mans och Cap'ns respektive lag utan att det känns för konstigt. Filmen introducerar också Black Panther som en jävligt ball karaktär vi genast vill ha en egen film om och framförallt äntligen en Spider-Man värd namnet efter att Raimi sa upp sig från registolen. Här är det old school Spidey som gäller, full med oneliners och massa snacka medan han slåss. Precis som det ska vara. Mitt gamla Spideyhjärta klappar extra varmt för denna härliga boost efter de två urtrista Amazing Spider-Manfilmerna. Mer sånt.
/Surskägget

The Night Before

@@@@
Hahahahaha det här är så stendumt och ändå så smart och kul på samma gång. Seth Rogen, Anthony Mackie och Joseph Gordon-Levitt spelar tre gamla barndomsvänner som sedan tidiga tonåren firat dagen innan jul på exakt samma sätt. Samma pubar, samma fylla, samma karaoke etc. Under alla dessa år har de dessutom hört ryktas om en hemlig jättesuperduperfest som ska vara festernas fest och har drömt om att på nåt sätt komma åt biljetter för att kunna gå. Nu är de vuxna och Rogen och Mackie känner att det är dags att lägga ner den här traditionen då de har för mycket annat i sina liv som tar tid. Den enda som fortfarande inte tycks ha växt upp är Gordon-Levitt. Så detta ska bli sista kvällen de upprätthåller traditionen. Givetvis får de då tag på biljetter till hemliga festen. Det här är en knarkig pruttkomedi med hjärta och en hel del julkänsla. Man plockar lite av Dickens klassiska julsaga där grabbarna får se dåtid, nutid och framtid och så snor man lite från klassiska julfilmen It's A Wonderful Life. Mitt i detta slänger man in för många knark- och kukskämt för att det ska kunna vara tråkigt en enda sekund. Alla gör bra ifrån sig men framförallt Rogen som svettig och hög snubblar in i den ena galna situationen (högmässan HAHAHAHAHAHAHA!!!!) när han är alldeles för galet hög på alla möjliga och omöjliga droger snor hem de största garven. Och kanske årets roligaste cameo dyker upp. HAHAHAHAHA! Bra grejer.
/Surskägget

@@@
Rolig och faktiskt lite varm Rogenkomedi (registered trademark) med oväntad julstämning. Inget nytt under solen här egentligen men flera garv och en busigt charmig ensemble, samt de obligatoriska kuk och knarkskämten. As you were.
/Vrångmannen

Pain & Gain

@@@@

Precis som The Wolf of Wall Street är det här en film baserad på en sann och väldigt knäpp historia. Där tar dock likheterna slut. Här är det inte en bunt smarta och uppfinningsrika säljare med munläder utan dess like som snor pengar via en telefon från extremt rika människor, här handlar det om tre extremt korkade snubbar som bestämmer sig för att kidnappa och tortera sitt offer för att få tillgång till den snubbens samlade förmögenhet. Mark Wahlberg, Dwayne “The Rock” Johnson och Anthony Mackie spelar tre bodybuildare som i sina extremt lågbegåvade sinnen får för sig att planera och utföra det ”perfekta” rånet som går fel direkt från sekund ett. Tony Shalhoub spelar offret och lyckas gång på gång överleva gängets allt mer desperata försök att ha ihjäl honom. Michael Bay regisserar och det syns (nej det är inte jätterobotar som slåss). Filmen är sådär MTV-snygg som bara videor var på den tiden när MTV spelade musikvideor och ett skivbolag kunde plöja ner 20 miljoner dollar på att få tre minuter att vara det snyggaste du sett. Det här är kul och fartfyllt från ruta ett till två. Då och då händer så bisarra saker att man börjar ifråga sätta hur sann den här historien är. Då passar Bay på att pausa bilden och slänga in en text som lyder: ”This is STILL a true story”. HAHAHAHAHA! Det är busigt, charmigt och skamligt underhållande. Mer sånt här tack.

/Surskägget
Vrångmannen höll väl med helt och hållet tror jag.