Nyårskaramell 18 - Jurassic World: Fallen Kingdom

@
Del två i den nya Jurassictrilogin. Om ettan var lite sådär tar tvåan verkligen ut svängarna och blir patetiskt, pinsamt jävla skitdålig. Det fanns stunder då jag ville klösa ögonen ur mig. Det fanns andra stunder då jag funderade på att slänga ut teven genom fönstret för att få ett slut på det hela. Det fanns till och med stunder när jag funderade på att gå med i valfri sekt och försvinna in i Amazonas djungler för att aldrig höras av igen. Inget av det hjälpte. Filmen blev inte bättre för det. Jag har så svårt att förstå att alla dessa professionella människor som får betalt i miljoner inte kan skriva ett manus som känns någorlunda intressant, spännande och vettigt. Det gick ju förr. Indiana Jones hade allt man kunde begära av en actionstänkare. Shit, till och med första Jurassic Park var ordentligt genomtänkt. Det här? Jag brukar ibland skriva att manuset var det nån som snöt ut i en näsduk. Det här manuset var snoret som man bara drog rakt ner i halsen utan att spotta.
/Surskägget

Avengers: Infinity War

@@@@@
Dra åt helvete med en rostig spik vad satan i gatans sjuhelvete jäkla bra det här var. Peppen inför den här har varit total och Jebus vad den levererar. Släng in alla hjältarna vi redan lärt oss att älska i sisådär 18 filmer innan den här och vi har den galnaste, mest stjärnspäckade serietidningsactionextravaganzan vi nånsin sett på en bioduk. Det här är lätt den bästa Marvelfilmen hittills och det är inte illa med tanke på konkurrensen. Marvel har ju överlag spottat ur sig 18 väldigt starka filmer innan den här med några få undantag (Guardians of the Galaxy är jag inget jättefan av, speciellt inte tvåan och Black Panther var ju sådär alltså). Det börjar med en rejäl smäll direkt och sedan tar det bara full fart framåt. Det är helt magiskt hur man lyckats smälla in så mycket actionsekvenser och fortfarande kunna berätta en historia. Dessutom har man lyckats skapa en klockren skurk i Thanos (Josh Brolin) som faktiskt på ett sätt har helt rätt i sin galenskap. Man skulle faktiskt kunna argumentera för att man borde göra exakt så som han vill med hela universum för att det då skulle bli betydligt bättre för jorden, miljön och den hälft av befolkningen som överlever. Samtidigt är det förstås en helt koko-bananas-plan så det är inget någon normal person skulle överväga. Balansen där är snygg. Filmen överlag är snygg, specialeffekterna är så bra så att allt måste vara på riktigt och inget kan vara inspelat framför en grön skärm hahaha. Funkar det då att ha ALLA hjältar i en och samma film? Absolut! Att rabbla rollistan skulle ta hela dagen så det skiter vi i, och ni vet ju ändå vilka som är med. Är det nåt jag saknar så är det att jag gärna skulle velat ha lite mer Captain America och Black Widow, de får kanske lite för lite tid på duken. Men Spindelmannen kliver in och levererar med busig entusiasm och då är jag fem bast igen med en Spiddetidning i mina händer och lever mig in i den underbara karaktär Spidde är. Eftersom att jag inte vill dra till med spoilers finns egentligen inte så mycket mer att säga än att det här lever upp till hypen utan problem och jag har redan köpt biljett för titt nummer två.
/Surskägget

Passengers

@@@
Vrångmannen gav den i princip en etta och var riktigt dissig. Och visst, det kanske inte är nån supertoppenfilm men den är helt okej och absolut värd en trea. Skämten funkade, kemin mellan Jennifer Lawrence och Chris Pratt finns absolut där och de spännande scenerna var tillräckligt spännande alla dagar i veckan. Vad man ska ha med sig är att detta är en romantisk film. Inte en sci-fiaction som typ Gravity. Den stora skillnaden mot den traditionella New Yorkromantiken där en intellektuell författare möter en mer jordnära arbetarkille är att New York som bakgrund är utbytt mot ett supersofistikerat rymdskepp som med full fart susar genom rymden. I övrigt är det en romantisk komedi och två personer som hittar kärleken. Den riktigt stora frågan är varför Andy Garcia i princip har top billing när han är med femton sekunder på slutet och man på allvar hade kunnat ta in vilken statist i hela världen som helst istället för honom.
/Surskägget

The Magnificent Seven (2016)

@@@
Remake av den gamla klassiska westernrullen med samma namn som i sin tur är en remake på ännu mer klassiska mästerverket De Sju Samurajerna. Handlingen i korthet går ut på att en liten, fattig by mitt ute i öknen hotas av ett gäng skurkar. Då invånarna själva är enkla människor som hellre odlar och föder upp kossor så har de inget att sätta emot när skurkarna kommer och gör lite som de vill. Därför hyr de in de tuffaste revolvermän de kan hitta för att döda skurkarna åt dem och försvara byn. I den här versionen är det bland andra Denzel Washington, Chris Pratt, Ethan Hawke, Vincent D'Onofrio och Byung Hun-Lee som är de tuffa revolvermännen och skurken spelas av Peter Sarsgaard. De som verkligen sticker ut är just Sarsgaard och D'Onofrio som bägge två levererar på toppnivå även om det i ärlighetens namn är så att Sarsgaards karaktär är precis på gränsen till kliché. Washington är för det mesta stabil och ger alltid en viss pondus till alla sina roller och så ock här. Det är ganska mycket standardmall 1A hela vägen men regissören Antoine Fuqua ger oss ändå en skön ensemblefilm där alla karaktärer kommer till sin rätta och sista shoot-outen är snyggt filmad. Inget speciellt under solen kanske, men väl värt en titt.
/Surskägget

Guardians of the Galaxy vol 2

@@
Jag var jätteglad efter att ha sett första filmen. Idag, 2 och ett halvt år senare, kan jag inte påstå att jag minns filmen överhuvudtaget. Det var säkert som jag skriver, full fart och fläkt mest hela tiden, vilket dock inte innebär att jag minns ett skvatt. Uppföljaren är lite likadan. Det är massa action mest hela tiden. Pang pang pang. Nånting exploderar. Pang pang pang. Det dras några skämt. Pang pang explosion pang. Groot är söt och datoranimerad. Pang pang pang. Kurt Russell är en hel planet. Pang pang. Stor explosion. Pang. Sluttexter. Det är extremt mycket yta och allt är skitsnyggt och man verkligen ser hur mycket pengar man plöjt ner i specialeffekterna. Idag, två dagar efter att jag såg den, minns jag knappt handlingen. Om ett halvår kommer jag ifrågasätta mig själv om jag överhuvudtaget har sett den och om ett år minns jag den inte alls. Kanske beror det på att dessa hjältar i Marvels universum är de jag inte känner till alls. Kanske beror det på att man ibland vill ha lite story även i en actiondriven serietidningsfilm. Kanske beror det bara på att den här knappt var ok. Jag vet inte. Allt jag vet är att det var en actionspäckad extravaganza som jag knappt minns två dagar efter att jag sett den.
/Surskägget

@@@
Lite väl snålt tilltaget där va, Skägget? Håller med om att det är mycket yta och alla pengar på duken. Tvåan är sämre än ettan helt klart men som tunn men snygg tjo-fadderittan-underhållning så duger den utmärkt.
/Vrångmannen

Passengers (2016)

@@
Påkostat rymdsömnpiller med Katniss och Star-Lord. Romantiken känns påklistrad. Spänningen är inte så spännande. Humorn är oftast off. Det är ett snyggt och välstädat rymdskepp de två turturduvorna är strandsatta på i alla fall. Floppen på bio var ett faktum. Betygstvåan är svag.
/Vrångmannen

10 Years

@@@@
Hahaha såna här filmer gillar jag. Stor ensemblefilm med Channing Tatum, Kate Mara, Justin Long, Chris Pratt, Rosario Dawson, Oscar Isaac, Jenna Dewan Tatum, Max Minghella, Anthony Mackie, Ron Livingston och Aubrey Plaza där det gamla gänget ska återses på sin highschoolåterträff tio år efter att de tog studenten. Perfekt. Sånt är alltid bäddat för konflikter och komiskt material. Vi får gamla idrottsstjärnan som nu är en trött tjockis som mobbade alla och som nu ska be om ursäkt samtidigt som han super ner sig totalt (lysande spelad av Pratt). Vi har ungdomskärlekarna som flöt isär och som inte sett varandra på tio år trots att de tänkt på varandra varje dag (Tatum och Dawson). Vi har stora rockstjärnan (Isaac). Vi har blyga tjejen som ingen la märke till men som nu är hipp och framgångsrik (Mara) och som kanske hade en inte så hemlig beundrare. Ja ni fattar ju. Alla gör sin roller kanon och det är ett rent nöje att följa det här gänget när de kastas in i varandras liv igen efter alla dessa år.
/Surskägget

Delivery Man

@@@
Hahahaha Vince Vaughn spelar sig själv som vanligt och kommer undan med det som vanligt. Det är "mannen-på-gatan" som är lite lagom cynisk och trött på världen men som fortfarande har världens största hjärta innanför den lite ruffiga ytan. Vi har sett Vaughn göra det här forever vid det här laget och för det här Surskäggets skull behöver han inte ändra på receptet. Jag garvar och gillar vad jag ser även om jag sett det förr pga Vaughns charm. Där andra inte skulle komma undan med att reprisera samma sak in absurdum köper jag det bara för att jag älskar Vaughn så mycket. Grundkonceptet i denna film är annars att han i sin ungdom var spermadonator. Många gånger. Så många gånger att han har ett hundratal kids därute. Allt är frid och fröjd tills det sipprar fram att så pass många har samma "pappa" och därför börjar leta efter honom. Hahahaha! Ni hör ju. Det här är givetvis bäddat för mängder av patenterade Vaughnscener där han kan spela ut hela sitt register samtidigt som han tittar på oss med de där hundögonen. Fan, snart blir det en fyra!
/Surskägget

@@
Småkul här och där. Vince Vaughn gillar vi. Flopp på bio. Inget nytt under solen. Söndagsrulle.
/Vrångmannen

Jurassic World

@@
Spielberg gjorde en dinosaurievariant av Hajen när han gjorde den första filmen i Jurassicserien. Visst var det blockbusterunderhållning, men det var också ganska skrämmande på sina ställen och han byggde upp stämningen snyggt innan vi fick se vår datoranimerade T-Rex i bild. Precis som Hajen med andra ord (okej, okej, Hajen är ett frippin' mästerverk vilket Jurassic inte är även om den är jäkligt bra). Hursomhelst saknas allt det i denna. Nu vill man bara brassa på med CGI-dinosaurier så fort som möjligt och vi slängs i  princip direkt in i en actionextravaganza av CGI-pumpande dödliga dinosaurier. Som vanligt försöker man toppa föregångaren med mer av allt men en genmanipulerad (hahaha ni hör ju hur DET låter) dinosaurie som är en blandning av lite alla möjliga djur och därmed kan göra det mesta (sluta sno kamouflageidén från Predator dammit!) och också är sjutton resor större och farligare än en T-Rex känns sådär. Smått fånigt blir det också när T-Rexen och våra farligaste vänner raptorerna slår sina påsar ihop för att slåss mot den nya dinosaurien och skydda människorna. Jaja. Actionscenerna är okej, men i en dinosauriefilm av detta slag hade jag förväntat mig mer. Pratt är okej men känns ändå lite felcastad. Och jag saknar Jeff Goldblum. Han tillförde den viktiga charmen en sån här typ av film behöver. Men visst, det funkar för stunden.
/Surskägget

@
Håller med om mycket av vad Surskägget säger ovan, men måste ta det lite längre ändå. Det här är så jävla skitdåligt. Helt poänglöst utan varken själ, äventyrslust eller hjärta. Pratt är tråkig (!), sen blev det lite tråkigt och sen var alla tråkiga hela hela tiden. Förstår ju naturligtvis att det är dags att sälja dinoleksaker till kidsen (igen...) men man kan väl anstränga sig en ynka smula i allafall? Filmen har spelat in en griljon dollars bara i USA, och även det gäspar jag åt. Till och med tokmonstret i trean var lite farligare och roligare än "skurken" i den här röran. Två timmar känns som sju och jag vill ha tillbaka dom nu. Så jävla pissigt illa alltså. Jurassic World är en ful film, på alla tänkbara sätt. Usch. Slutet hör till ett av de sämsta jag sett på nio år, give or take. Usch igen.
/Vrångmannen

Guardians of the Galaxy

@@@@
HAHAHAHAHA exakt såhär ska en slipsten dras. Baserad på en Marvelserie jag inte känner till lyckas man ändå fånga mig direkt. Jag har ingen aning om fansen av serietidningen är nöjda eller inte, jag är dock supernöjd. Det här är full fart och fläkt med lagom delar action, spänning, humor, story, hjärta och hjärna. Chris Pratt (som synts i lite allt möjligt den senaste tiden men kanske främst i Parks & Recreation, den briljanta lilla humorserien med fantastiska Amy Poehler i huvudrollen) har huvudrollen i denna ensemblefilm där han får sällskap av mestadels datoranimerade polare (med röster av bl a Vin Diesel och Bradley Cooper) med undantag för coola Zoe Saldana som grön alienbrutta. Bitvis kan det vara svårt att hänga med i handlingen för det är många turer hit och dit, det svänger snabbt och det gäller att hänga med. För fansen av serien är det säkert enklare, och jag får lite känslan av att man försökt smälla på med så mycket från serien som möjligt så att fansen ska vara glada. Det är knäppa karaktärer överallt, hyllningar till Star Wars och snygga effekter. Pratt har charmen och rätta glimten i ögat för att ta klivet upp till actionhjältenivå och vi lär få se honom i fler av den här typen av filmer framöver.
/Surskägget
Vrångmannen var lika glad han.