@@
Nja det här var väl inget vidare. Vi får följa en familj där pappan (Dustin Hoffman) är en skulptör och konstnär som har väldigt höga tankar om sig själv trots att han aldrig fått det stora genombrottet eller erkännandet. Han har två söner (Adam Sandler och Ben Stiller) och en dotter (Elizabeth Marvel) som alla på ett eller annat sätt lidit under uppväxten på grund av pappans egoism och självupptagenhet. Vi får här följa dem i olika situationer i samband med att pappan åker på en rejäl hjärnskada och det inte är helt säkert att han kommer att överleva. Det här är ungefär så pretto och artsy fartsy som det kan bli. Att filmen överhuvudtaget får en tvåa i betyg beror endast på att skådisarna gör riktiga kanoninsatser. Framförallt Dustin Hoffman och Emma Thompson är fantastiska men även Sandler, Stiller och Marvel gör riktigt fina insatser. Kul också att se att både Sandler och Stiller absolut kan hantera dramatiska roller. Jag vill även lyfta fram Grace van Patten som Sandlers dotter som gör en riktigt fin karaktär. Den som förväntar sig en traditionell komedi bara för att det står Sandler/Stiller på affischen kan alltså leta vidare. Den som gillar sina prettofilmer borde bänka sig framför den här direkt. Jag kräks av storyn men hyllar skådisarna och önskar ändå att jag hade denna osedd.
/Surskägget
@@@
Ben Stiller skapade karaktären Derek Zoolander för nåt modeprogram för en massa herrans år sen. Den totalt stendumme men snälle Zoolander blev snabbt en hit inom modevärlden och det dröjde inte länge innan Stiller gjorde långfilm av det hela. Plötsligt blev Zoolander och hans klassiska look Blue Steel ett världsfenomen. Alexander Skarsgård gjorde Hollywoodpremiär i en pytteliten biroll som minst lika korkad manlig modell och Owen Wilson klev in som Zoolanders främste fiende och sedermera bäste vän och tillika manlig modell Hansel. Will Ferrell gjorde en av sina roligaste karaktärer som den onde modeskaparen Mugatu och Billy Zane klev in i en liten men perfekt cameo som själv. Klassiska repliker som: "What is this? A center for ants?", "You didn't think I knew what an eugoogooly was, did you?" och "Moisture is the essence of wetness, and wetness is the essence of beauty." Dessutom tog man in Oscarsvinnande skådisen Jon Voight som levererade en av de roligaste karaktärerna nånsin i en film samtidigt som han spelade det som om han slogs för en ny Oscar. HAHAHAHAH! Nu femton år senare gör man en uppföljare. Visst är det kul att återse Zoolander och gänget och visst är det riktigt kul stundtals. Men den når aldrig upp till ettans charm och klass och kommer heller aldrig att få kultstatus. Ungefär som det brukar bli med uppföljare. Vrångmannen var på lite bättre humör än jag när han såg filmen men är helt klart inne på rätt spår.
/Surskägget
@@
Ben Stiller och Naomi Watts är ett lyckligt medelålders par utan barn som plötsligt får lite av en livskris och inser att alla deras vänner poppar ur sig bebisar som om det inte fanns en morgondag och att de inte har så mycket gemensamt längre. Vad bättre att göra än att börja hänga med ett par i 20-årsåldern istället (spelade av Adam Driver och Amanda Seyfried)? Plötsligt känner sig Stiller och Watts 30 år yngre och de hänger med på alla möjliga konstiga saker unga människor i New York gör. Tills Stiller inser att Driver bara utnyttjar honom för att främja sin egna karriär. En liten indiekomedi som inte gör nåt större väsen av sig men som är helt okej medan man kollar. Stiller, Watts, Driver och Seyfried har bra kemi ihop vilket är en stor anledning till att filmen funkar.
/Surskägget
@@@@
Jag vet inte om jag var på helt rätt humör när jag såg den här dummaste av dumma (men smarta) men urbota dumma filmen. Jag började garva redan under förtexterna och slutade faktiskt inte förrän filmen var helt slut (och den är heeelt slut). För er som gillade ettan så får ni samma/lika av varan här men ännu mer av allt. Ben Stiller spar inte på krutet och Derek Zoolander (Stiller själv) och Hansel (Owen Wilson) ger sig ut på nya idiotiska äventyr. Många kända ansikten dyker upp i cameos bl.a Kiefer Sutherland som spelar sig själv som om han sniffat en Oscar runt hörnet hahahaha! Makalöst. Det är klart att jag vet att det här inte går till filmhistorien och rullen är dummare än Zoolander själv, men garvar man non-stop i 90-minuter så bör betyget spegla detta. Om det finns något att klaga på så är det att Will Ferrell (Mugatu hahahaha!) och en HELT SLUT Kristen Wiig är med på tok för lite. Mycket svårslaget en bakissöndag helt enkelt.
/Vrångmannen
Spoilerfri fejkad reklamfilm med Kristen Wiig nedan. Hahahahaha! Orkar inte...
@@@@
Nyinspelning av en gammal klassiker från 1947 med Danny Kaye i huvudrollen. Här är det Ben Stiller som inte bara axlat huvudrollen som Walter Mitty utan även rollen som regissör (vilket blir fjärde gången han regisserar sig själv, Reality Bites, Zoolander, Tropic Thunder är de tre första). Som vi kan se är en film med Ben Stiller både framför och bakom kameran en succé och detta är inget undantag. Walter Mitty är en drömmare, en man som glidit genom livet utan att göra större väsen av sig. En man som ständigt halkar lite efter ute i den verkliga världen där folk med vassa armbågar tränger sig före. Tills den dag hans jobb på tidningen Life blir hotat när Life blir uppköpt av ett annat bolag och samtliga anställda hotas med uppsägning. Plötsligt tar Mitty klivet ut i det verkliga livet för att hitta ett foto taget av legendariske fotografen O'Connell (spelad av Sean Penn) som ska pryda sista utgåvan av Life. Resan tar honom kors och tvärs över hela världen och sakta men säkert växer Walter som människa. Det här är en rejäl feel-goodfilm i samma stil som Forrest Gump där vår hjälte snubblar in i det ena och andra men där vi hela tiden vet att världen vill honom väl och att han kommer att klara sig helskinnad ur äventyret. Lika delar garv som fina stunder balanseras väl och vägs upp med bra prestationer av samtliga inblandade (underbara Kristen Wiig i lite för liten biroll slarvas kanske bort en aning då man velat se mer av henne). Hatten av för Stiller.
/Surskägget
@@@@
Har svajat lite fram och tillbaka lite i betyget men har till slut landat på en svag men mysig fyra i betyg. Håller annars med om Surskäggets fina ord om filmen ovan.
/Vrångmannen
Bara två dagar kvar till julafton. Nu börjar vi närma oss! Doften av glögg och pepparkakor. Kalle Anka på teven. Granbarr och presenter. Dukade bord som dignar av alldeles för mycket mat som vi vräker i oss medan barnen i Sudan dör som flugor. Och i filmväg är det väl inget som säger "jul" lika mycket som animerade familjefilmer. Dessa härliga filmer hela familjen kan samlas runt och uppskatta samtidigt som alla ensamma på jul kan dra i sig ännu en shot OP och gråta sig till sömns. Vi öppnar därmed dagens lucka och tittar på några animerade filmer vi inte recenserat tidigare.
Madagaskar (2005)
@@@
På New Yorks zoo lever djuren hemliga liv om nätterna där de samlas och snackar igenom dagens händelser. De njuter av de slöa livet på zoo där de får mängder med mat och inte behöver anstränga sig speciellt mycket. Lejonet Alex (vars röst görs av Ben Stiller) är den naturlige ledaren i gänget och den stora attraktionen på zoo. Hans bästisar zebran Marty (Chris Rock), giraffen Marty (David Schwimmer) och flodhästen Gloria (Jada Pinkett Smith) stöttar honom i vått och torrt. Snart nog slumpar det sig som så att de fyra vännerna bryter sig ut för "en kväll på stan" innan de av misstag skeppas iväg till Afrika där de dumpas ut i naturen utan en susning om hur de ska klara sig. Stor humor när "stadsfolket" möter "bonnagänget". Klassisk story, klassiska karaktärer men översatt till djurvärlden. Sacha Baron Cohen är skitkul som Lemurkung. Och pingvinerna är bland det roligaste du sett i animerad film. Charmig liten rulle som funkar för både stora och små.
/Surskägget
Madagaskar 2 (2008)
@@
En superhit som ettan får givetvis en uppföljare. Den följer i princip samma mall som ettan men skämten börjar gå på tomgång. Mycket dödtid här och där. Både Lemurkungen och pingvinerna får större roller och plats vilket är mycket bra, men det visar också att filmens egentliga huvudpersoner inte är lika underhållande att följa. Till och med ungarna tycker att den här är rätt seg.
/Surskägget
Madagaskar 3 (2012)
@@@@
Vilken comeback! Action, tempo, humor, spänning, kärlek. Allt som tvåan saknade. Våra hjältar försöker ta sig hem till New York och hamnar på vägen i Europa som de lämnar i ruiner hahaha. Vi får ett par "jänkare möter européer"-skämt, nya karaktärer som känns vettiga och framförallt ett fartfyllt äventyr som bräcker allt i serien hittills. Utan att säga för mycket hamnar de på en resande cirkus som styrs av djur och har en galen tant som jobbar på Animal Control (typ FBI för att jaga rätt på förrymda djur) som gör allt i sin makt att fånga våra hjältar. Självklart är det slutet gott, allting gott och en trevlig avrundning på denna trilogi.
/Surskägget
Bilar (2006)
@@@@
Pixar kan det här med animerad familjefilm. I en värld helt befolkad av levande fordon (bilar, flygplan, båtar etc) får vi möta Blixten McQueen, en ung racingbil på väg uppåt i karriären. När årets sista och avgörande lopp i Piston Cup ska avgöras slutar det med att Blixten och hans två konkurrenter The King och Chick Hicks passerar mållinjen exakt samtidigt. Då alla tre ligger på samma poäng efter säsongen bestäms det att ett sista avgörande lopp ska hållas en vecka senare. På väg dit hamnar den kaxige och egocentriske Blixten i lilla byhålan Kylarköping av misstag. Efter att ha rivit upp stadens gata döms han att laga den. Blixten får nu chans att lära känna Kylarköpings ödmjuka och trevliga ortsbor och samtidigt lära sig en hel del om sig själv. Berättelsen om en arrogant yngling som får lära sig att livet handlar om mer än att vinna av en äldre generation är en klassisk story som gjorts förr. Här i form av animerade bilar lyckas Pixar hitta den rätta blandningen av allvar och humor. Animeringarna är så snygga att man ramlar av stolen och skådisarna som gör rösterna är helt perfekta (bl a Owen Wilson, Paul Newman, Bonnie Hunt, George Carlin, Cheech Marin och Larry the Cable Guy).
/Surskägget
Bilar 2 (2011)
@@@
I uppföljaren bestämde man sig av nån anledning att helt skippa originalberättelsen och istället göra en spionfilm. Karaktären Bärgaren blev otroligt populär efter första filmen och får därmed huvudrollen i uppföljaren. Han snubblar in i ett spionäventyr befolkat av brittiska James Bondbilar, tuffa tyska skurkbilar och en global konspiration. Det är fullt ös medvetslös mest hela tiden vilket håller intresset uppe. Däremot tappar man allt hjärta från film ett och därmed blir känslan när eftertexterna rullar mest besvikelse. Ingen dålig film på nåt sätt, och hade man sett den här först hade kanske betyget blivit annorlunda.
/Surskägget
Surf's Up (2007)
@@@
En film om pingviner som surfar? Ja varför inte? Unge hetsporren Cody (vars röst görs av Shia LaBeouf) ska för första gången få surfa i en riktigt stor tävling med alla proffsen. Han upptäcker snart att det inte är så lätt som han först trodde. Till sin hjälp har han söta surfartjejen Lani (Zooey Deschanel) och gamle proffset Big Z (Jeff Bridges) som alla andra tror är död. Standardrulle 1A med en hel del glimt i ögat och både bus och humor. Det räcker till en trea.
/Surskägget
@@@ Ben Stiller är
tillbaka som Gaylord Focker, sjuksköterskan som aldrig tycks kunna bli
tillräckligt bra man för Teri Polos före detta CIA-agent till pappa (här liksom
i de tidigare filmerna gestaltad av en gruffig och butter Robert De Niro). Tredje
delen i Fockerstrilogin överraskar inte överhuvudtaget. Konceptet från de två
första supersuccéerna behålls intakt och enda skillnaden är att ungarna nu är
lite större än i tvåan där de var bebisar. Owen Wilson skönt flummiga miljonärskaraktär
dyker upp och trånar lite efter Teri Polo, Ben Stiller snubblar in i den ena
pinsamma situationen efter den andra och De Niro är vrång och butter och tycks
inte ha annat än förakt för stackars Stiller. Vi vet vad vi ska få och även om
det aldrig blir några superstora skratt så småskrockar vi lite mest hela tiden.
Det funkar helt klart en bakissöndag och ibland behöver man såna filmer också. /Surskägget
HAHAHAHAHAHAHAHA!
Vad fan hände precis!?!?! Exakt vad i helvete var det där?!?!?!?!
HAHAHAHAHAHAHA! Vilken underbart sjukt och skruvad rulle det här är. Den här filmen
bör verkligen upplevas utan att man vet alltför mycket om den. Låt mig bara
säga att Vince Vaughn är fantastiskt rolig i sin vanliga roll som sig själv
(lite lagom dryg, översittaraktig och egocentrisk), Ben Stiller är kanon i sin
vanliga roll som sig själv (stissig, extremt regelmässig och torr), Jonah Hill
är underbar som kaxig, tuff och helt slut och nya bekantskapen Richard Ayoade
(ni har kanske sett honom The IT Crowd vilket var en teveserie jag aldrig
följde) är sjukt jävla rolig som utspejsad snubbe. De här fyra bildar ett
medborgargarde som åker runt om nätterna och håller uppsikt över sin lilla stad
där det skett en del mystiska mord som polisen inte verkar kunna göra nåt åt.
Målet är att sätta dit mördarna och bli hjältar samtidigt som de kommer bort
hemifrån en stund. Och givetvis är polisen mindre nöjd (och sjukt dryga mot dem
också, kolla in Will Forte i en liten biroll som är roligast hahahahahaha!).
Från typ första till sista sekund är det vansinnigt roligt, vansinnigt
underhållande och helt enkelt bara vansinnigt. Mer säger jag inte för som sagt,
det här är en film som gör en sån jävla vändning mitt i och bara blir nåt helt
annorlunda än vad man först trodde. HAHAHAHAHAHA! Fantastiskt! /Surskägget
Julafton imorgon och vår kalender kommer till sitt roliga slut. Här tre fantastiska klipp från några av de senaste årens absolut roligaste filmer.
/Vrångmannen & Surskägget
Hahahahaaaa! Will Ferrell alltså. Vilken kung! Men det poppade upp flera andra riktigt vassa komiker under 00-talet, många som kämpat på en hel del under 90-talet utan det riktiga lyftet. En av dem var Ben Stiller som vi har ett klipp med i dagens lucka (å lägg även märke till Will Ferrell som Mugatu! HAHAHAHAHA!). En annan Steve Carell. Enjoy.
/Vrångmannen & Surskägget
En actionkomedi av Brett Ratner utan Chris Tucker? ÄNTLIGEN!!!! Här har istället originalet, d v s Eddie Murphy, tagit platsen som Tucker och vi slipper Tuckers olidligt jobbiga imitation av Murphy. Släng sedan in en sedvanligt ryckig Ben Stiller, en nördig Matthew Broderick, en halvilsk Casey Affleck, en tuff-brud-i-lyxförpackning Téa Leoni och en kolugn Alan Alda och du har en ensemble som vet hur man blandar skratt med lite spänning. Stiller är husvärd för New Yorks lyxigaste höghus där bara de rikaste av de rika bor. Alda är den rikaste av rika bankirer som plötsligt visar sig vara tjuv som försnillat bort alla miljoner, bl a Stillers pensionssparande. Men, listar Stiller ut, nånstans finns ett par miljoner undangömda. Nu handlar det bara om att bryta sig in i lägenheten å sno pengarna. Enda kruxet är att Alda har husarrest och FBI-agenter hårdbevakar dygnet runt. Ratner har lyckats få ihop en skön mix av garv och action. Tänk En Natt På Museet möter Ocean's Eleven typ. Det funkar absolut för stunden utan att för den sakens skull vara något mästerverk.
Vem fan är Jay Roach? Ja, tittar man på filmerna han regisserat ser man att han inte är vilken amatör som helst. Å andra sidan skulle han kunna vara vilken amatör som helst för uppenbarligen är han polare med Mike Myers och får man chans att regissera Austin Powerstrilogin finns inte mycket man kan förstöra. Googlar man på honom får man reda på att han är från New Mexico, född 1957 och att han är gift med min gamla flamma Susanna Hoffs från The Bangles (och kanske den sexigaste sångerska/gitarrist som stått på en scen). Snubben är med andra ord en lucky mofo. Men skit i Jay, det är hans filmer vi är intresserade av, speciellt eftersom att en av dem är nästintill purfärsk.
Austin Powers: International Man of Mystery (1997) @@@@ Skrattfesten börjar och två av de roligaste karaktärer Mike Myers nånsin skapat exploderade i nyllet på en biopublik som höll på att skratta ihjäl sig. 60-talsagenten Austin Powers (Mike Myers) är på samma gång helt blåst i huvudet á la Clousseau men när det gäller ovanligt skärpt á la James Bond. Han tror att han är snyggast i världen när han egentligen ser alldeles för udda ut samtidigt som alla tjejer vill ligga med honom typ hela tiden. Hans ärkefiende Dr Evil (Mike Myers) fryser ner sig själv för att tina upp sig vid annat tillfälle vilket leder till att även Austin gör det för att kunna tinas upp när det är dags att kämpa igen. De tinas upp på 90-talet och fejden kan fortsätta. Hahahahaha! Scenerna med Dr Evil är för underbara och Austin är så slut i huvudet när han glider runt på 90-talet och raggar brudar som om att det är 1960! Stora skämt möter små ordvitsar möter action möter spänning möter plumpa skämt möter smarta skämt möter mängder med garv. Parodi på alla agentfilmer du sett men även en hel del kärlek till genren. Det här gillar vi som fan. /Surskägget
Austin Power: The Spy Who Shagged Me (1999) @@@@ Dr Evil uppfinner en tidsmaskin, åker tillbaka till 60-talet och snor Austins ”mojo”, det som gjorde honom till den coola, hippa och groovy agent han var. Utan sin mojo är Austin en nolla. Eller? Myers introducerar oss för ännu en fantastisk karaktär, Fat Bastard (Mike Myers) som är enormt tjock, enormt elak och enormt rolig hahahahaha! Det här är så sjukt kul hela jävla tiden. Parodierna på Bond etc fortsätter naturligtvis, men hela tiden med så stort hjärta till hela genren att det bara är att kapitulera. Självklart kör Myers vidare på sina patenterade ordvitsar och föremål som ser ut som snoppar eller tuttar om man ställer sig framför dem så att de täcker just en snopp eller ett par tuttar hahahahaha! /Surskägget
Meet The Parents (2000) @@@@ Var inte det här filmen som verkligen öppnade upp Ben Stillers karriär för den stora allmänheten? Jag menar, visst, innan dess hade han gjort Reality Bites, Cable Guy och Den Där Mary men det känns ändå som att den här fick honom att ta klivet från kändis till superkändis. Och varför inte? Den är förbannat kul och du har Robert De Niro i den vilket gjorde att även den äldre jag-gillar-allt-De-Niro-gör-generationen kom och såg den här. Högt och lågt (mest lågt) blandas och Stillers nervösa ryckningar mot De Niros stirrande maffiablick hahahahahaha! Fantastiskt koncept som självklart gav mersmak. /Surskägget
Austin Powers in Goldmember (2002) @@@@+ Härlig avrundning på trilogin och den starkaste filmen av de tre. Öppningsscenen med tunga cameos från Tom Cruise, Gwyneth Paltrow, Danny DeVito, Kevin Spacey och Steven Spielberg ger mig våta drömmar om en Mission Impossiblefilm vi borde fått se och när Myers introducerar Michael Caine som Austins pappa och nya karaktären holländske superskurken Goldmember (Mike Myers) oooooooorkar jag inte och ligger på golvet och kippar efter andan. HAHAHAHAHA! There’s two things I hate in life. People who are prejudice against other people’s cultures. And the dutch! HAHAHAHAHA! Caine är kungen. KUNGEN!!! Se den här och kissa på dig av skratt. /Surskägget
Meet the Fockers (2004) @@@ Nu är det dags att träffa Stillers mamma och pappa och då tar vi in Dustin Hoffman och Barbara Streisand som flummiga flumflummare mot De Niros strikta före detta CIA-agent. Krocken mellan familjerna blir förstås gigantisk och rolig om än förutsägbar. Inte riktigt samma driv som i ettan, men det är fortfarande riktigt bra. Stiller spelar nervöst hysterisk som han gör bäst och De Niro, Hoffman och Streisand visar prov på att gammal är äldst och att de vet vad de pysslar med. /Surskägget
Dinner For Schmucks (2010) @@ Klockrent upplägg för fantastisk komedikväll. Kille som försöker ta sig upp i företagsvärlden (Paul Rudd) går med på att bjuda hem en total tönt till chefens stora årliga fest där alla coola på företaget tar med sig en tönt. Största tönten vinner. Rudd råkar köra på en man som visar sig vara den mest omöjligt stora idiot du nånsin sett (Steve Carell) och Rudd bjuder självklart med honom. Carells karaktär gör det ena idiotiska efter det andra och försätter Rudd i den ena idiotiska situationen efter den andra. I vanliga fall älskar jag sån humor, men här blir det faktiskt för mycket av det goda. Till slut fastnar skrattet i halsen och man sitter bara och skriker: ”Nej nej nej nej nej snälla nej gör inget mer nu sluuuuuta jag vill inte se mer!!!” åt Carell för det han gör är bara föööööööör dumt. Det blir för pinsamt och det bara går inte. Det är som att lägga på ytterligare ett lager skinka på en redan jättegod skinkmacka och sen ett till och ett till och ett till tills du inte får mackan i käften och så har skinkan hunnit bli dålig när du väl tar bort några lager. Zach Galifianakis dyker dock upp i en fantastisk pytteliten biroll och då går det inte annat än att garva läppen av sig. Annars nä, tyvärr. Jag ville gilla det här men det gick inte. /Surskägget
Bröderna Peter och Bobby Farrelly klev fram på 90-talet och blev kända som killarna som vågade göra riktigt smaklösa (och hysteriskt roliga) komedier. Debuten Dum & Dummare är fortfarande en av de roligaste filmer som gjorts och Jim Carreys karriär som rivstartat med Ace Ventura och The Mask formligen flög iväg till månen efter Dum & Dummare. Hans casting var förstås ett lyckodrag för både Bröderna Farrelly som för Carrey själv. Det som är mest utmärkande för Farrellybröderna är att de inte drar sig för att skämta om handikappade av olika slag. Mentalt störda (Dum & Dummare), överdrivet feta (Shallow Hal), schizofrena (Mina Jag & Irene), siamesiska tvillingar (Stuck With You) och amputerade (Kingpin). Men de balanserar väl på linan mellan att skratta åt och skratta med de handikappade. Ibland faller de över på fel sida linjen meeeeeen då är det alltid ett stort garv och med hjärta längst innerst inne trots allt. Några av deras filmer har inte riktigt överlevt tidens tand så bra som andra och vid en ny titt nu är vissa filmer som kändes hippa och fräscha på 90-talet lite halvstandardtråkiga idag.
Dum & Dummare @@@@ HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAH! Jim Carrey och Jeff Daniels som de idiotiska vännerna i Dum & Dummare är klassisk komedi när den är som bäst. Det finns så många sjuka skämt att jag knappt vet var jag ska börja. Jim Carrey är så elak mot sin bästa vän så många gånger att det inte är sant hahahahaha! Och scenen där Daniels tömmer sig efter laxermedel på en icke-fungerande toalett och sen tömmer den genom fönstret HAHAHAHAHAHAHA orkar jag inte med på riktigt. /Surskägget
@@@@@ Den här är i allra toppen av moderna komedier jag någonsin sett och sett om och sett om och sett om...HAHAHHAAHAHA! Polisen som dricker urin! Jim Carreys stepp när han får beröm för sin skitfula frack! "Do you want to hear the most annoying sound in the world?" HAHAAHAHAHAAHA! "Mock-YEAAH-ing-YEEAAH!". Ni har alla sett den och ni älskar den alla och den har en fin liten plats i era glada hjärtan. Eller? Komiskt mästerverk! /Vrångmannen
Kingpin @@@ Bowlingfilm med en twist hahahaha. Woody Harrelson har sedan barnsben siktat på att bli bowlingmästare. Men efter en ”incident” med ett gäng tuffingar förlorar han sin bowlinghand och får gå runt med plasthand och se värsta rivalen Bill Murray vinna bowlingmästerskap efter bowlingmästerskap. En dag stöter Woody ihop med Randy Quaid och lovar att träna honom. Deras väg till toppen är kantad av galenheter och dårskap och själva slutscenen när de äntligen står i final mot Bill Murray (som har håret på alla ändar utom den rätta hahahaha) är komisk briljans i dess allra bästa läge. Filmen har lite svackor här och där men skön underhållning är det verkligen. /Surskägget
@@@@ Jag älskar Kingpin. Den är så härligt skev och annorlunda med galna karaktärer, situationer och vändningar. Håller inte med om att det finns några svackor i denna. Kingpin är härligt ful i munnen men du garvar hela vägen fram till bowlingmästerskapet och Bill Murrays frisyr och sen garvar du efter du stängt av dvdn. Sjukt bra! /Vrångmannen
Den Där Mary @@ Stor, stor succé när den kom och kändes väldigt nydanande och nytänkande 1998. Ben Stiller är kär i sin gamla high schooldate Cameron Diaz som det aldrig blev nåt av. Han lejer privatdeckaren Matt Dillon för att leta rätt på henne men det slutar med att Dillon blir förälskad i henne. Nu måste Stiller slåss med Dillon om Diaz hjärta. Filmen är framförallt känd för scenen där Stiller runkar och får satsen på örat utan att märka det. Diaz tror att det är hårmousse och masserar in det i sitt eget hår. Det kändes väldigt hysteriskt kul då. Lite sådär idag. Överlag är filmen väldigt långsam i tempo och det är långt mellan de stora skämten. Stiller kör sin grej, Dillon är lysande som den galna deckaren och Diaz är perfekt som tjejen alla blir kära i för det blir man. Men som film har Den Där Mary åldrats rejält. /Surskägget
@@@@ Nejnejnejnej Skägget! Vad hände med ditt leende, ditt garv, ditt (vilda hahaha!) hjärta? Den Där Mary (och har ni märkt att skägget kör svenska titlarna...ååååååh!) är också en komisk klassiker med sköna farsinslag och roliga karaktärer. Såg om den bara för några veckor sen och den håller fantastiskt bra än idag. Inte långt mellan de stora skämten, inte långsamt och om det är det så är det roligt i allafall. Som fan. /Vrångmannen
Mina jag & Irene @@@ Jim Carrey brottas med en ko! HAHAHAHAHA! Han är schizosnut som är snäll egentligen meeeeen när nån pressar honom för hårt blir han sitt alter-ego Hank som är heeeeeelt slut i huvudet och elakast mot allt och alla. Har en hel del sköna stunder signerade Carrey som självklart är bäst på att spela helt knäpp och överdriven. Däremot saknas de riktigt stora jättegarven och filmen är lite överskattad. Det är inte en skrattfest rakt igenom som många hävdar och långt ifrån Carreys bästa stund, men den funkar absolut. /Surskägget
@@@ Här håller jag med Surskägget. Filmen är på inget sätt dålig och den har många roliga scener men den känns som en "mellankomedi" även om Jim Carrey verkligen är i toppform (där håller jag inte med Skägget). Renee Zellweger visar också att hon är en skön komedienne och borde göra busigare och galnare saker än Bridget Jones Dagbok (ååååååååååååååååååååh!). En kul rulle. /Vrångmannen
Osmosis Jones @ Här försöker blanda tecknat med riktig film. Bill Murray (hahahaha karlen är heeeelt slut hahaha) äter ett bakteriefyllt ägg och blir jättesjuk. Kampen mellan de onda bakterierna och de goda vita blodkropparna utspelas i en tecknad värld där Chris Rock gör hjältens röst och Laurence Fishburne skurkens. Men skämten uteblir, det mesta harvar på och mycket känns stelt och konstlat. Nej, det här är ingen höjdare. Däremot är Murray lysande de få scener han är med i. /Surskägget
Shallow Hal @@@ Jack Black är liraren som bara ser till det yttre hos tjejer och aldrig det inre. Tills han blir hypnotiserad och träffar Gwyneth Paltrow. I hans ögon ser hon ut som Gwyneth. I verkligheten ser hon ut som en 200 kilos Gwyneth. En film där sensmoralen är att man inte ska döma folk efter utseendet. Samtidigt passar Farrellybröderna på att skämta med hennes övervikt så många gånger att man undrar vad deras sensmoral egentligen är. Meeeeeeen det är kul så jag förlåter dem hahahaha! /Surskägget
Stuck With You @ Matt Damon och Greg Kinnear (usch) är siamesiska tvillingar. Den ena vill bli skådis och den andre vill inte. Typ. Har glömt hela filmen för den var så sjukt tråkig. Mest p g a Kinnear (usch) som är tråkigast. /Surskägget
@ Ett riktigt bottennapp trots bra insatser av Kinnear (jo han är ok i den här) och Damon. Inget skämt sätter sig och minns du ens filmen om du sett den? Jag minns knappt halva och den halvan är jag arg på. /Vrångmannen
Kom på att jag recenserade tvåan för ett tag sen, men inte ettan, så här kommer den. Ben Stiller får jobb som nattvakt på naturhistoriskt museum. Allt är frid och fröjd förutom att alla vaxdockor, t-rexskelett och statyer vaknar till liv varje natt och härjar fritt. Nattvakterna som jobbat innan Stiller vet om detta, men förvarnar honom inte (hur skulle de, ingen skulle tro på dem ändå) men lämnar en bunt papper med instruktioner. Dessvärre blir instruktionerna sönderrivna av ilsken apa, så Stiller måste springa runt och försöka lösa det hela bäst han kan. Stiller är som vanligt lite stissig och småkaxig och väldigt pratig på sitt typiska vis. Owen Wilson är kul som en 15 centimeter hög cowboyfigur, och Robin Williams är helt okej som Teddy Roseveltdocka. Effekterna är bra, speciellt T-rexskelettet är kul gjort och beter sig mest som en glad hund. Det här är en klockren familjefilm som inte bjussar på nåt extra, men som håller vad den lovar.
@@ Jag ska direkt erkänna att detta betyg kanske egentligen ska vara en trea, men i och med att jag såg filmen dubbad till svenska är det svårt att sätta mer än en tvåa (dubbning är verkligen fasansfullt uselt när det inte är animerad film). Ben Stiller är tillbaka som nattvakten vars museiföremål får liv på nätterna. Han jobbar inte som nattvakt längre och besöker bara museet och hans nattvänner då och då. Det visar sig en kväll när han kommer dit att alla föremål ska packas ihop och förvaras i Washington på the Smithsonian (ett av världens största museer). Panik utbryter när Owen Wilsons cowboykaraktär ringer och skriker om hjälp en natt efter flytten. Den magiska tavlan som får föremålen att få liv har också hängt med till Washington och några riktigt ondskefulla elakingar har nu vaknat till liv och bara Stiller kan stoppa dem. Till sin hjälp får han Amy Adams i en charmig roll som Amelia Earhart (världens första kvinna som själv rattade ett flygplan över Atlanten) samt Abraham Lincolnstatyn. Filmen är mer eller mindre en upprepning från ettan med massa galna föremål som får liv och antingen hjälper eller stjälper Stiller. Det är fart och fläkt mest hela tiden och hade det bara inte varit dubbat på svenska hade det säkert kunna bli ett snäpp högre på betygsskalan. Samtidigt är detta en familjefilm och man kan inte ta ut svängarna ordentligt. För ungarna funkar det säkert bättre, för en annan blir det lite väl tillrättalagt och puttenuttigt ibland. /Surskägget
@@@ Det är möjligt att betyget skulle kunna blivit ett snäpp högre om jag fått se originalversionen med Chris Rock, Ben Stiller och Sacha Baron Cohen, men eftersom att barnen så gärna ville se den blev det den svenskdubbade versionen istället. För de av er som inte känner till Madagascar är det en animerad film om ett lejon, en zebra, en giraff och en flodhäst som rymmer från zoo och hamnar i Madagascar där de upplever en massa spännande äventyr. I tvåan är det dags att ta sig hem till zoo igen, men istället hamnar de mitt i det reservat i Afrika där lejonet en gång i tiden blev fångad. Han får äntligen återse sin mamma och pappa och livet leker. Självklart har man sneglat lite på Lejonkungen och slänger in en Scarliknande karaktär som gör livet surt för vår stackars hjälte. Som så vanligt idag bjussar de animerade filmerna på skämt för både barn och vuxna och har en så pass bra handling och intrig att även vi över 10 bast kan få ut nåt av filmen. Ettan var även den riktigt bra och gillade du den kommer du gilla den här. /Surskägget
@@@@ All hype, alla trailers, alla förväntningar du har, allt är sant. Allt. Det här är årets roligaste film. Den balanserar perfekt mellan helt-dum-i-huvet-kul och fan-grabbar-det-ska-inte-bara-vara-sketch-på-sketch-utan-en-handling-som-funkar. För grejen är att handlingen är visserligen lite överdriven på sina ställen (det köper man eftersom att det är en komedi) men den skulle lika gärna kunnat tonas ner lite och gjorts som en seriös actionthriller. Aldrig tidigare tror jag begreppet actionkomedi passat en film bättre. För det smälls och exploderas lika skickligt snyggt som det levereras pruttskämt (det blir en hel del såna tack vare mr Jack Black). Jag ska inte dra handlingen igen (se istället Vrångmannens ogenerade hyllning här: http://film4fucksake.blogspot.com/2008/09/tropic-thunder.html) utan nöjer mig med att ogenerat hylla skådisarna i filmen. Vi börjar med Ben Stiller som naturligtvis kör sin stil (en blandning av Zoolanders tomhet och Gaylord Fockers överdrivna hysteri) och som är fantastisk i sin karaktärs karaktär Simple Jack HAHAHAHAHAHHAHA. Jack Black är minst lika bra som den fete komikern som hamnar i djungeln utan sina droger och därför är mitt uppe i en oförberedd och ovälkommen avtändning som får honom att spåra ur helt (får jag höra honom lova hur bra han ska suga kuk om grabbarna bara skär loss repet en gång till HAHAHAHAHAHAHAHA orkar inte ens). Nick Nolte dyker upp i en liten roll som härdad Vietnamnveteran och levererar några så klockrena skämt utan att ens skämta att Jon Voights cameo från Zoolander äntligen fått konkurrens (Voight dyker för övrigt upp i en ny klockren cameo här). Sen har vi Tom Cruise...jag vet inte ens var jag ska börja. HAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!!!! Hans karaktär är som Ari "Entourage" Gold gånger 3000. Lägg därtill världens snuskigaste make-up, han är svettig, hårig på ett ofräscht sätt och bara allmänt vidrig. HAHAHAHAHAHA! Femman! Men alla hamnar i skuggan av Robert Downey Jr som spelar en sorts Russell Croweparodi. Så fort Downey Jr öppnar käften är det kul. Så fort han är med i bild måste man garva. De bästa grejerna är nästan när det inte är han som är i fokus i tagningen utan håller sig i bakgrunden. Minspelet! MINSPELET!!!! Han står för de två enkom roligaste grejerna i filmen. Jag skrattade så jag grät. Tårarna rann, nej, sprutade från ögonen. Downey Jr på droger har alltid varit en av vår tids största skådisar. Downey Jr utan droger är störst bäst och vackrast. Ingen kan ens försöka lysa som han. Så, nu ska jag ta bort min tunga från hans röv och avsluta med att säga att om man har minsta komiska ådra i sig ska man se den här för man kommer skratta ihjäl sig. /Surskägget
@@@@ HAHAHAHAHAHA!! Alltså Tom Cruise. Ser jag honom i en sån här biroll igen..Vilken skön galning hahahaha! Sorry jag backar bandet. Handlingen: Ben Stiller (även manus och regi), Jack Black & Robert Downey Jr (ett komiskt GENI! Karln är helt slut!) spelar ett gäng emotionellt störda primadonnaskådisar från olika genres i Hollywoodfilm. De har nu samlats för att medverka i en seriös krigsrulle med titeln Tropic Thunder baserad på non-fiction romanen med samma namn. När filmbolaget hör att det är en massa tjafs på inspelningen så hotar dom att lägga ner den svindyra mastodontproduktionen. Regissören till filmen får då fnatt och skickar ut gänget i djungeln för att spela in rullen gerillastyle med ”dolda” kameror a’la Big Brother och allt går åt pipsvängen. Det här är så dumt och det är meningen. Stort, påkostat och underbart dumt. Allt från fjärtskämt till ”hjärtlig” drift med minoriteter, Hollywood etc. En helt galen film egentligen för jag har då aldrig sett något liknande i genren och det fina i kråksången är att den är skitkul nästan hela tiden, det pangas en massa och den är faktiskt lite spännande också med betoning på lite. Ett plus om man sett mycket av de filmer som den här driver med (Plutonen, Saving Private Ryan, Rambo m.fl) naturligtvis. En instant klassiker och när den släpps på DVD kommer den avnjutas om och om igen, mark my word. Som Ben Stiller säger i tv-serien Extras (om Dodgeball) ”It’s layered like that”. Tom Cruise poppar alltså upp i en biroll som inte ens går att beskriva, måste ses! Robert Downey JR är så rolig så man glömmer allt han gjort någonsin och Ben Stiller får ytterligare en liten stjärna bredvid underbara Zoolander samt underskattade Cable Guy. Tropic Thunder är kanske inte till allas smak men jag garvade så jag fick ont i magen och en liten tår i ögat när jag genomskådade alla sköna hyllningar till 80-talets djungelaction. Mer sånt! Mer dumt! Mer garv! Mer allt! Eller som taglinen säger: Get some! HAAHAHAHAHAHAHAAHAHAA!!!! /Vrångmannen
VRÅNGMANNEN gillar såväl artsy fartsy som dratta-på-ändanhumor och blodbad. Utöver att vara gammal manusförfattare och kortfilmsregissör så jobbar han i "branschen" och har ett oändligt register av relevanta utbildningar bakom sig. BAKOM SIG!
SURSKÄGGET älskar Hollywoodrullar och tvekar inte att hämningslöst superhylla actionspektakel med det bästa av det mesta Hollywood kan erbjuda. Små pretto-artsy-fartsy-guuuu-vad-jag-är-intellektuell-filmer är sämst och tillför inte mänskligheten vare sig glädje eller underhållning. Surskägget jobbade under åtta års tid som filmjournalist och recensent för tidningar som svenska Playboy, ungdomstidningen Chili och tjejtidningen Hennes.
@@@
