The Autopsy of Jane Doe

@@@
En lite annorlunda rysarrulle detta. En far och son som jobbar på ett bårhus får in ett oidentifierat kvinnligt lik och plötsligt förvandlas natten till ett fasansfullt mysterium. Jag gillar ju när man kan hitta lite annorlunda vinklar och berättelser i en genre som i princip har gjort allt och allt igen. The Autopsy of Jane Doe är en liten, enkel men smart skräckis som bygger upp stämningen stiligt. Pappans (Brian Cox) och sonens (Emile Hirsch) samspel samt lek med ljud, skuggor och ljus är nyckeln till framgång här. Norske regissören Andre Övredal (Trolljägaren) visar att han funkar i Hollywood och att han kan styra det tajta, spännande och mystiska skeppet med fast hand. En shout out till självaste Jane Doe också, Olwen Catherine Kelly. Hur lätt är det att spela ett övertygande lik i en hel långfilm? Finns det kurser för sånt på teaterskolorna? En oväntat hygglig skräckis alltså.
/Vrångmannen

(SF Anytime)

Fantastic Mr. Fox

@@@
Regissör Wes Anderson har gjort sig känd för att göra smarta, roliga, annorlunda och lite quirky rullar med mängder av kändisar. Hans främsta film hittills i mina ögon är The Royal Tenenbaums som man bara kan se om och om och om igen utan att tröttna. Hursomhelst. Här har Anderson tagit sig an Roald Dahls gamla klassiker om den smarte räven som knycker hönor från några riktigt arga bönder som gör allt för att fånga honom. Givetvis tar Anderson in en bunt kändisar. George Clooney, Meryl Streep, Jason Schwartzman, Bill Murray, Willem Dafoe, Owen Wilson, Brian Cox och Adrien Brody är väl en helt okej cast? Filmen i sig är animerad med stop-motionteknik vilket måste ha tagit en miljon år att spela in och resultatet är riktigt snyggt samtidigt som det följer Andersons sedvanliga stuk med läckra miljöer och genomtänkta färger, kostymer etc. Annorlunda animerad film som kanske inte är för de allra minsta men som helt klart funkar för hela den övriga familjen.
/Surskägget

Pixels

@@@
Adam Sandler vet hur en slipsten ska dras. Här låter han dock effekterna ta över från sin patenterade Sandlerhumor och därmed blir det inte riktigt den supersuccé det här borde vara. Idén är annars genial. På 80-talet skickas en satellit ut i rymden fylld med saker från jorden, bl a tevespel som Pac-Man, Donkey-Kong och Space Invanders. Spola fram till nutid och vi blir invanderade av utomjordingar som misstolkat spelen för en galaktisk utmaning. De har dessutom tagit sig an de gamla tevespelhjältarnas och skurkarnas utseenden. Så helt plötsligt anfaller en pixlig Pac-Man staden och äter upp allt som kommer i hans väg hehehehe. Nu är det upp till de gamla arkadspelshjältarna som mest lodat runt i sina liv att kliva fram och rädda världen genom att spela arkadspel i verkligheten. Hahahahaha! Älskar ju sånt här. 80-talsnostalgi och frosseri i massa gamla sköna spel samtidigt som Sandler glider runt och drar små oneliners. Tyvärr tar effekterna och actionscenerna överhanden litegrann och vi får alldeles för mycket av Sandlers bästa polare Kevin James som inte är rolig alls. Allt som allt är det en rolig liten åktur, men jag har större förväntningar på Sandler än så. Nu ser vi fram emot vad han kommer producera åt Netflix kommande par åren.
/Surskägget

X2

@@@@
Klockren uppföljare som tar vid exakt där ettan slutar. Bryan Singer är tillbaka i registolen och räknar stenhårt med att alla som ser den här har sett första delen och struntar därför i att ödsla tid på att introducera våra hjältar igen. Ett par nya mutanter dyker upp och han låter dem få en liten introduktion istället. Främst bland dessa är Nightcrawler som spelas riktigt lysande av Alan Cumming. Det är synd och skam att de inte fick med honom till trean faktiskt för han gör ett av de mest mänskliga porträtten i hela filmserien (vilket inte är så illa med tanke på att han är en blå mutant som ser ut som en djävul). Handlingen spinner vidare på kampen mellan goda och onda mutanter och människor som försöker fängsla och/eller döda alla mutanter. Brian Cox levererar en klockren skurk i Stryker, en snubbe som har en mutant till son, men som hatar mutanter mer än nåt annat och bara vill döda alla. Han lyckas nästan meeeeeen X-Men lyckas hejda honom i sista sekund. Uppföljaren bjussar i princip på mer av allt. Mer action, mer hjärna, mer hjärta, mer mutanter, mer mer mer. Tummen upp.
/Surskägget

@@@@-
X2 har mer fart och action än ettan men tycker ändå det saknas något som ettan hade. Nåväl en skön superhjälterulle är det i allafall och vinner framförallt på en andra och trejde titt om man gillar rullarna om de goda och galna mutanterna. Wolverine är fortfarande tuffast.
/Vrångmannen