Visar inlägg med etikett Adrien Brody. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Adrien Brody. Visa alla inlägg

lördag 14 oktober 2017

Cadillac Records

@@@
En film om Chess Records, ett skivbolag man vagt har hört talas om men som inte klingar lika känt som t ex Sun Records, Motown eller Stax. Chess var dock skivbolaget som till stor del stod bakom att bluesen fick sig ett ordentligt genombrott med artister som Muddy Waters, Willie Dixon, Little Walter, Howlin' Wolf och Etta James med flera. I verkligheten var det två judiska bröder som bildade bolaget men i filmen har det bara blivit en person spelad av Adrien Brody som drar igång hela rasket. Vi får sedan följa honom när han signar upp de olika blueslegenderna en efter en och vi får även ta del av deras många gånger trasiga liv med fylla, knark och skilsmässor till höger och vänster. Brody gör en stabil roll som skivbolagsdirektör men det är framförallt Jeffrey Wright som Muddy Waters som sticker ut och gör en riktigt bra prestation. Beyoncé klarar sig väl som Etta James och rapparen Mos Def gör en riktigt skön insats som en glad och galen Chuck Berry. En liten bit musikhistoria som man får ta med en nypa salt då den inte alltid följer verkligheten till punkt och pricka men tillräckligt nära för att vara sevärt och intressant. Dessutom får vi ju en hel del grym bluesmusik och det är ju aldrig fel.
/Surskägget

fredag 13 oktober 2017

Fantastic Mr. Fox

@@@
Regissör Wes Anderson har gjort sig känd för att göra smarta, roliga, annorlunda och lite quirky rullar med mängder av kändisar. Hans främsta film hittills i mina ögon är The Royal Tenenbaums som man bara kan se om och om och om igen utan att tröttna. Hursomhelst. Här har Anderson tagit sig an Roald Dahls gamla klassiker om den smarte räven som knycker hönor från några riktigt arga bönder som gör allt för att fånga honom. Givetvis tar Anderson in en bunt kändisar. George Clooney, Meryl Streep, Jason Schwartzman, Bill Murray, Willem Dafoe, Owen Wilson, Brian Cox och Adrien Brody är väl en helt okej cast? Filmen i sig är animerad med stop-motionteknik vilket måste ha tagit en miljon år att spela in och resultatet är riktigt snyggt samtidigt som det följer Andersons sedvanliga stuk med läckra miljöer och genomtänkta färger, kostymer etc. Annorlunda animerad film som kanske inte är för de allra minsta men som helt klart funkar för hela den övriga familjen.
/Surskägget

onsdag 2 september 2015

The Thin Red Line

@@@@
När den kom 1998 var jag inte jätteimpad. Det spelade ingen roll att det var mästerregissören Terence Malicks stora comeback efter 20 års frånvaro. Det spelade heller ingen roll att alla i hela Hollywood ville vara med om så i trettio sekunder när Malick gjorde sin comeback. Nej. Jag jämförde filmen med Saving Private Ryan som jag tyckte var sjukt överlägsen och därmed förpassade jag The Thin Red Line till hörnet "okej-men-borde-varit-bättre". Nu en sisådär 17 år senare när jag ser om den så ser jag allt jag missade första gången. Malick är en närmast poetisk regissör som trots lugna stunder av ljus och kärlek även kan sparka stjärt när det väl smäller till. För mittpartiet är en ca 80 minuter lång krigsscen där det skjuts, sprängs och skjuts ännu mer som vi sällan sett maken till på film. Knappt att Spielbergs inledningsscen till Ryan mäktar med. Resten av tiden får vi poesi, livsåskådning och en klar och tydlig uppmaning att krig är fel. Allt utan att Malick skriver oss på näsan en enda gång. Dessutom klämmer han ut finfina insatser från de flesta skådisarna men framförallt Nick Nolte, Elias Koteas och Ben Chaplin vill jag nämna som extra bra. Kanske orättvist mot många av de andra som inte har i närheten så mycket tid i bild som dessa tre herrar (George Clooney är på riktigt med i 60 sekunder, Adrien Brody har typ en replik och Jared Leto skjuts ihjäl nästan i samma sekund vi ser honom i bild). Det måste varit härligt att ha stora skådisar i roller som statister i vanliga fall har (John C. Reilly, John Cusack, Nick Stahl, Miranda Otto). Och så får vi inte glömma Woody Harrelsons mycket snygga dödsscen. Det här är krig när det är som smutsigast och samtidigt oerhört vackert fångat av en regissör som har koll på sitt shit.
/Surskägget

lördag 1 januari 2011

Predators

@
MEN FÖR I HELVETE! Det här skulle vara en tillbakagång till originalfilmen efter alla dessa jävla Alien vs Predatorfilmer som pissat ner franchisenamnet de senaste åren. Djungeln. Hårdföra soldater. Affischnamn som Adrian Brody, Topher Grace och Laurence Fishburne för att ge lite djup till karaktärerna. Och bäst av allt var att Robert Rodriguez producerade vilket borde ha betytt nånting. NÅNTING!!! MEN NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!!!!! Vilket jävla pruttskräp! Tråkigt, oengagerat, fult, trist, sömnframkallande och segt. Efter en cool inledning och en okej första introduktion av karaktärerna faller allt i sömmarna och man sitter mest och gapar över hur så mycket talang och så mycket pengar används för att skicka rovdjursfilmerna rakt ner i kloakerna. Jag är så arg så det kokar i blodet och önskar verkligen att de låter det här vila för alltid nu. Inga mer Rovdjuret hör ni det? Nu ska jag se om ettan så jag minns hur en bra actionfilm ska vara. Vrångmannen tyckte såhär.
/Surskägget

söndag 17 oktober 2010

Predators

@@
Peppen inför den här filmen har åkt berg och dalbana. Vissa dagar trodde jag det skulle bli årets actionstänkare och vissa dagar var jag övertygad om att den skulle vara skräp. Nu när jag har sett Predators blir jag sugen på att se originalet om och om igen och det är väl nästan det bästa man kan säga om denna. Det är väl hyfsat välgjort, en bunt soldater (bl.a Adrien Brody som tuffing...) från jordens alla hörn släpps ner på en planet för att bli jagade av Predators. Det springs lite fram och tillbaka och det sägs repliker som ska vara tuffa men är det inte. Robert Rodriguez har producerat denna men han kan inte varit så involverad för då borde det blivit bättre. En totalt oinspirerad och onödig rulle tyvärr och letar man efter lite hjärndött spektakel så finns det massor av andra rullar att se istället. Massor.
/Vrångmannen

måndag 23 augusti 2010

Splice

@@@
Med tanke på att den här filmen handlar om kloning och klyvning av celler så blir det lite skojigt att skriva om filmen för den är kluven mitt itu. Regissören Vincenzo Natali som gav oss schyssta sci-fideckaren Cube och lite underskattade Brainstorm (aka Cypher) berättar här en historia om vad som kan hända när ett ungt briljant forskarpar (Adrian Brody och Sarah Polley) leker gud och skapar en helt ny varelse. Splice är en mix av drama, thriller och sci-fi med lite lagom med humor i kanten. Första halvan av rullen är spännande, välgjord i bra tempo. Andra halvan blir dessvärre mer larvig och otrolig (i det redan otroliga). Det finns nästan inget värre i en vrång tittares ögon än när en film börjar skitbra och sen plötsligt vänder till ett stort "Jaha..". Jag ger ändå Splice en trea pga att den är tillräckligt påhittig och annorlunda, även om jag tappade intresset efter en timme pga de vägar storyn tog. Det som kunde ha blivit stort blev bara kluvet.
/Vrångmannen

fredag 22 maj 2009

The Brothers Bloom

@@@+
Älskade ju regissören Rian Johnsons långfilmsdebut, indiethrillern Brick. Här kommer han med film nummer två och har fått större budget, större skådespelare och större allt. Bröderna Bloom (Mark Ruffalo & Adrien Brody) är världens skickligaste lurendrejare som aldrig tvekar att lura av miljonärer allt de äger med sina komplicerade scenarion och intriger. Ett sista jobb riktas mot snygga och excentriska arvtagerskan Penelope (Rachel "oh mama!" Weisz) men allt går inte som planerat. The Brothers Bloom är en mysig vuxensaga med sjukt läckert bildspråk och en rejäl portion humor. Man får dock ofta stänga av trovärdhetsknappen och se den som just ett stycke annorlunda och underhållande saga. Tyvärr som med så många "heistrullar" så blir det svårt att knyta ihop säcken vettigt i sista akten och därför sjunker betyget ett halvt snäpp. Fortsätter Rian Johnson sin filmkarriär på det här spåret har han dock inget att skämmas för.
/Vrångmannen