Cirkeln

@@@@

Cirkeln bygger på succéromanen med samma namn, skriven av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren, och är den första i en trilogi. Sex unga tonårsflickor, från olika samhällsskikt och bakgrund i den lilla bruksorten Engelsfors, blir varse om att de är häxor med magiska krafter. ”De Utvalda” måste lära sig att samarbeta för att förgöra en ond kraft som hotar jorden med undergång. Ensam är sällan stark och skolan är en ondskans plats. Regissören Levan Akin berättar begåvat och omtänksamt om våra hjältar i Engelsfors. Det är (för det mesta) trovärdigt, det är (för det mesta) välspelat och småstadsvardagen porträtteras läskigt autentiskt. Det är fult och snyggt samtidigt, vilket är en lysande kombination och ger filmen en lite egen look. Musiken av Benny Andersson (behöver jag säga Abba?) är klockren i filmen och förhöjer stämningen i bilderna och scenerna utan att ta över helheten. Specialeffekterna funkar finfint och är sådär perfekt återhållsamma och lagom för vad som krävs av storyn. ”De Utvalda”, som spelas av näst intill okända skådespelare (Josefin Asplund, Helena Engström, Miranda Frydman, Irma Von Platen, Leona Axelsen och Hanna Asp), är otroligt bra i sina roller. Bananasbegåvningar, i brist på annat ord. Cirkeln är alltså väldigt bra men det finns lite att klaga på också. Det blir en del långa och onödigt utdragna förklaringar i replikform om magi, och ett par "läskiga" scener funkar inte på mig. Den känns också mycket snällare än boken, av förståeliga själ (11-årsgräns). Det är egentligen småsaker i det stora hela. Det var längesedan jag såg en film från vårt avlånga land som tagit steget från bok till film på ett så ljuvligt sätt (Sara Bergmark Elfgren har skrivit manus tillsammans med regissören Levan). Summan av kardemumman då. Cirkeln är mycket underhållande, välspelad och stämningsfull. I gränslandet mellan fantasi, ondska, magi och plågsamt realistisk tonårsvardag.

/Vrångmannen