Warcraft: The Beginning

@
Warcraft: Let It Be The End. Please. Pretty Please With Sugar On Top! Gånger stjärnstopp. På tal om teve/dataspel som inte blir bra film...
/Surskägget

The Messenger

@@@
Inte en krigsfilm från fronten utan på hemmaplan och vad som händer när amerikanska soldater dör i strid. Givetvis måste någon informera familjen och detta landar på Will (Ben Foster) som efter att ha blivit skadad i strid nu får leva ut sina sista månader i tjänst bakom ett skrivbord. Han blir tilldelad uppdraget att följa med Captain Tony Stone (Woody Harrelson) till familjerna för att lämna dödsbudet. Inte ett speciellt trevligt eller en uppskattat jobb. Efter att ha levererat bud till en ung kvinna som nu givetvis är änka (spelad av Samantha Morton) blir Will kär i henne och börjar närma sig henne för att försöka stötta henne i denna svåra tid. Det här är en karaktärsdriven film som sakta rullar framåt utan större brådska. Vi får lära känna karaktärerna på djupet och det är deras insikter och åsikter som driver filmen framåt. Foster, Harrelson och Morton gör all tre kanonjobb och inte helt otippat blev Harrelson nominerad för en Oscar liksom filmens manusförfattare. Däremot blir filmen bitvis repetitiv och nånstans runt mitten tappar den fart och fokus. Sedan harvar den framåt utan mål eller mening en stund innan påsen knyts ihop. Jag brukar tjata om "kill your darlings" och den här filmen är ett klockrent exempel på att man borde klippt ner den med en halvtimme och fått sitt sagt mer effektivt. Med det sagt är den fortfarande väl värd en titt.
/Surskägget

Dubbel Trubbel (2x Mark Wahlberg)

Lone Survivor

@@@@

Baserad på en sann historia är detta en film om fyra amerikanska militärer på ett uppdrag i Afghanistan som går åt helvete minst sagt. Med Peter Berg (Very Bad Things, The Kingdom, Hancock) i registolen vet vi att det här kommer att bli fullspäckat med action och inte fan blir man besviken på den fronten. Första halvan av filmen är rätt lugn. Vi får lära känna karaktärerna, vi vaggas in i en falsk säkerhet att det här nog kommer blir lugna gatan och sedan SMÄLLER DET GOSSE!!! Andra halvan av filmen är ett så galet skjuta-på-allt-som-rör-sig-ös samtidigt som det är gjort realistiskt och nästan dokumentärt på sina ställen (tänk ungefär som slutscenen i The Kingdom) så det nästan känns som att man är mitt ute i kriget tillsammans med karaktärerna. Wahlberg visar prov på exakt hur bra skådis han kan vara när han har ett bra manus och en bra regissör som driver honom åt rätt håll och även övriga ensemblen (Taylor Kitsch, Emile Hirsch och kanske framförallt Ben Foster) presterar också väldigt bra. Det här gillade Surskägget helt klart.

/Surskägget

Transformers: Age of Extinction

@

Men Gud nej nej nej! Det är CGI-robotar och högljutt och pang-pang och explosioner och man river en stad men fan det händer ju inte ett skit egentligen men det dras ut på det i tre timmar. Snälla nej nej nej. Och då gillade jag ändå de tre första. Det här var under all kritik och ett tecken på att när Wahlberg inte har ett bra manus och en bra regissör så irrar han mest runt och ser förvånad ut. Så snälla Michael Bay. Inga fler robotar nu på ett tag, ok?

/Surskägget

Pandorum

@
Vad är det här? VAD ÄR DET HÄR? Kunde ingen ha talat om för sminkören att titeln på filmen inte är "Nosferatu i Rymden"!? Sluta sno från hundra år gamla filmer och pissa på ett klassiskt koncept. Men jag är för ivrig. Jag hoppar rakt in i sågningen innan jag gett er en chans att förstå vad det är jag sågar. En dag många hundra år fram i tiden håller jorden på att gå under för att vi människor förstört och plundrat den på alla resurser. Däremot har man hittat en ny planet med liknande förhållanden och det bestäms att x antal tusen personer ska få åka dit i ett stort rymdskepp och kolonisera planeten. På väg dit dör de sista människorna på jorden och helt plötsligt är de på skeppet de sista människorna kvar i hela universum. Detta är bakgrunden och helt okej enligt alla sci-finormer.

I rymden finns det risk för att åka på nåt som kallas Pandorum, d v s all work and no play makes Jack a crazy ass motherfucker som vill döda allt och alla och några till! Vi får i inledningen veta att en av besättningsmedlemmarna råkat ut för detta och dödat resten av besättningen. Nu råkar det vara så att det finns flera besättningar som alla ska styra skeppet x antal år innan de lämnar över till nästa besättning. När en besättningsman (spelad av Ben Foster) plötsligt vaknar ur sin djupsömn förstår han snart att nåt är fel. Det finns inte en käft i närheten och det är inte ens hans tur. Han väcker därför kapten Payton (Dennis Quaid) så de tillsammans kan lösa gåtan. Dags då att introducera de extremt fåniga monster som är tidigare besättningsmedlemmar som genom genetisk manipulation anpassat sig till skeppets förhållanden istället för den nya planetens. Alien möter Event Horizon möter Nosferatumonster möter Resident Evil möter en stor toalett med bajs. Det är så sjukt ospännande mest hela tiden, speciellt eftersom att man får möta monstrena tidigt och sedan får se alldeles för mycket av dem vilket gör att man kan garva åt den taffliga sminkningen och kostymeringen. Första kvarten, tjugo minutrarna är okej när man får följa Foster och liksom han själv inte ha en susning om vad fan som händer. Sedan är det bara en orgie i usla effekter, fåniga strider och kalkonkaraktärer. Se hellre om nån av filmerna jag nämnde ovan istället för att ödsla tid på den här skiten.

/Surskägget