The Dark Tower

@@@
Stephen Kings stora superdupermegaepos om revolvermannen Roland och hans jakt på mannen i svart och det mörka tornet som King skrivit åtta officiella och en inofficell bok om hittills har blivit en film på 90 minuter. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Det här borde givetvis vara HBO's nästa stora satsning med åtta säsonger av det ballaste som setts på teve, istället får vi en jävligt urvattnad biofilm som inte fångar ens en hundradel av detta mästerverk. Med det sagt är det här en helt okej filmatisering. Idris Elba som Roland och Matthew McConaughey som mannen i svart är båda väldigt bra i sina roller och det lilla man fångar av Kings värld fångar man bra. Men det här är verkligen en film som löst är baserad på böckerna snarare än att den faktiskt är en filmatisering av en bok. Producenterna har helt enkelt försökt fånga känslan i böckerna och halvt om halvt hittat på en egen story. Känns lite sådär med tanke på böckerna, så jag hoppas verkligen detta blir en rejält bra teveserie på sikt så vi får det böckerna förtjänar.
/Surskägget

@
Tv-serie på väg! King har också önskat att serien ska vara mörkare och brutalare än den här näst intill barntillåtna filmen (plus HATT på revolvermannen för vad är det här?!). Med det sagt så satt jag mest och var förbannad i 90 minuter på det här dravlet. Heligt förbannad.
/Vrångmannen

IT (2017)

@@@
En av skräckmästaren Stephen Kings mest kända och bästa romaner? Kanske det. Han har ju en del att välja mellan om man säger så. Den är i särklass den tjockaste i alla fall med sina 1100 sidor (om man inte räknar hans originalversion av Pestens tid som ligger kring 1400 sidor men som sedan bantades ner till ca 800 vid publicering innan den kom som "director's cut" i originalform ett gäng år senare). Har filmatiserats som tevefilm på 90-talet och där valde man att korsklippa mellan ungdomsåren och vuxenåren. Här och nu väljer man att dela upp det hela i två olika filmer och den första utspelar sig alltså kring ungdomsåren. Det är nog ett ganska smart grepp. I boken funkar det bäst att korsklippa men för en film är det bättre att få varje story för sig. I övrigt följer man boken hyfsat troget även om man förlagt det hela till 80-tal istället för 50-tal som det är i boken. Barnskådisarna är bra, Bill Skarsgård som Pennywise the dancing clown är bra och det är snyggt och välregisserat raka vägen igenom. Men speciellt läskigt är det inte utan man får se det mer som en popcornrulle. Helt okej utan att bli något speciellt. Vrångmannen var lite mer lyrisk än jag.
/Surskägget

Det (2017)

@@@@
Ingen har väl undgått årets otroliga mega-box office-skräcksuccé? Adaptionen på Stephen Kings roman, Det. Officiellt så är den nu den mest inkomstbringande skräckfilmen någonsin. Här får vi halva historien ur romanen, för del två dyker upp på biograferna nästa år. 1990 gjordes det en miniserie på samma roman. Den var helt ok, men kanske inte så läskig (förutom att Tim Curry som det onda clownmonstret skrämde en del ungar halvt från vettet). Regissören Andy Muschietti (Mama) har gjort en film väldigt trogen Kings roman. Den här första delen av två utspelar sig på 80-talet (i boken så var 50-tal) då våra huvudpersoner som barn blir indragna i de mystiska och skräckinjagande händelserna i den lilla staden. Svenske Bill Skarsgård spelar här den otäcke clownen Pennywise och han gör det riktigt bra och creepy (men var inte Curry bättre?). Vi bjuds här på en väldigt snygg, underhållande och bitvis spännande film. Det känns alltså hela tiden som om man läser en roman av Stephen King (duh!), vilket i sig då är ett bra betyg, hahaha! Barnskådespelarna är fantastiska och deras samspel gör filmens kärna och ger den riktigt liv. Tyvärr så tycker jag själv inte att filmen är speciellt läskig, men jag ska kanske hålla gubbkäften stängd då resten av biobesökarna skrek och popcorn flög överallt, hehehe. Hur som helst, en av de bättre Stephen King-adaptionerna på mycket länge. Härligt barnförbjuden är den också. Ser fram emot upplösningen i del två.
/Vrångmannen

Cell

@@@
En av Stephen Kings allra bästa böcker på senare år blir här film med John Cusack och Samuel L. Jackson i huvudrollen. King går ju alltid runt och klurar på när teknik blir vår fiende och när det vi använder mest i våra vardagliga liv plötsligt går till anfall. I det här fallet är det mobiltelefonerna som blir farliga när en mystisk signal går ut till alla som pratar i mobilen för tillfället och förvandlar dem till nån sorts hjärndöda mördarmonster. Det är inte riktigt zombies, men typ. I boken är det full fart och fläkt och när man läser den kunde man verkligen se hur den skulle bli en perfekt film. King måste redan ha sett filmen framför sig när han skrev den här. Och filmen är bra. Cusack och Jackson har bra kemi, storyn följer boken hyfsat troget och vi får några sköna stressiga zombies-anfaller-spring-för-i-helvete-ögonblick. Det där lilla extra magiska saknas kanske, men som en trevlig liten actionunderhållning en fredagskväll funkar den mer än väl.
/Surskägget

The Actors: Corey Haim

Tyvärr är han väl idag mest känd som snubben som knarkade bort hela sin karriär och som ägnade större delen av 90- och 00-talet att helt och hållet köra sin karriär rakt i botten. Det är synd. På 80-talet innan knarket hann förstöra honom var Haim en given tonårsidol med lika delar komisk tajming, charm, talang och naturlig fallenhet för skådisyrket. Självklart såg man allt som han var med i fram till att det började bli uppenbart att han ställde upp i den ena b-filmen efter den andra för att få ihop stålars till nästa knarkhög. Så vi tar en titt på några av hans filmer och håller oss av rätt självklara anledningar främst till 80-talet.

Firstborn (1984)

@@@

Hette i Europa "Moving In" och handlar om en frånskild mamma och hennes ungar (varav en är Haim). Mamman gifter om sig och plötsligt har Haim en elak styvfar (spelas ovanligt trovärdigt av Peter Weller) att handskas med. Det är en klassisk ingen-tror-mig-att-han-är-elak-film där Haim till sist får upprättelse efter att mamma vägrat tro honom. För att vara en debutroll gör Haim ett starkt intryck och visade redan här prov på hur naturlig han kändes som skådis.

/Surskägget

Silver Bullet (1985)

@@

Stephen Kingfilmatisering av boken "Cycle of the Werewolf" som är helt okej men som känns väldigt åldrad nu i efterhand. Haim spelar huvudrollen som den rullstolsbundne tonårsgrabben som måste kämpa mot varulven som tagit den lilla sömniga Mainestaden i besittning. Manuset kunde behövt en vända till och effekterna är som nästan alltid brukligt i varulvsfilmer rätt usla. Skådisarnas insatser är det dock inget fel på. Kanske förtjänar filmen ett snäpp högre betyg bara p g a det.

/Surskägget

Lucas (1986) - @@
Lille Corey Haim spelar 14-årige Lucas, en liten och klen men smart kille som är mobbad av de allra flesta i plugget. Han har dock en vän, populäre quarterbacken Cappie (Charlie Sheen) som fungerar som nån sorts storebror och mentor. En dag flyttar söta Maggie (lika söta Kerri Green) in till området och Lucas blir genast kär. Kruxet är att hon blir kär i Cappie och Cappie i henne. Så Lucas bestämmer sig för att gå med i det amerikanska fotbollslaget för att vinna Maggies hjärta samtidigt som han dissar Cappie som trots hela situationen försöker fortsätta vara hans vän. Söt liten bagatell kanske mest känd för att både Haims och Sheens karriärer fick en rejäl skjuts av filmen och att både Jeremy Piven och Winona Ryder hade sina första roller i den.
Glasögonen Corey Haim har HAHAHAHAHAHAHAHA...

/Surskägget

The Lost Boys (1987)

@@@@

Haims stora bidrag till filmhistorien. En episk och klassisk rulle som är lika delar tonårsfilm som vampyrskräckis. Otrolig cast med både Haim och vapendragaren Corey Feldman samt Kiefer Sutherland, Jamie Gertz, Jason Patric och Dianne Wiest som alla är på topp. Snygg som en MTV-video med lagom doser humor, skräck, kärlek och tonårsångest är detta helt klart en av de bättre tonårsrullarna 80-talet spottade ur sig. Och ja, den håller än idag. Se och se om.

/Surskägget

License To Drive (1988)
@@@
The two Coreys på höjden av sina karriärer i den film som var den sista riktigt bra rullen nån av dem var med i. Den har allt en 80-talstonårskomedi ska ha. Corey Haim misslyckas med att ta sitt körkort men har lovat sexiga Mercedes (Heather Graham i sin första roll) att de ska ut och åka. Så han snor farsans bil och sticker ut på stan med Corey Feldman. De plockar upp Heather och så bär det av på stan. Självklart går allt fel som kan gå fel och the two Coreys slängs från den ena galna situationen till den andra. Håll framförallt utkik efter James Avery (från Fresh Prince i Bel-Air) som Haims superarga körkortsexaminator. HAHAHAHAHA!
/Surskägget

Prayer of the Rollerboys (1990)

@@

Och här började det gå utför. En framtidsdystopi där man försöker slå mynt av det relativt nya fenomenet rollerblades och skapar ett ont gäng kallat Rollerboys som glider runt på rollerblades och snor saker och allmänt härjar runt och jävlas. Haim är ett pizzabud som går undercover för att hjälpa polisen att knäcka gänget (ja det är ett typiskt 80-talsmanus, det behöver inte vara logiskt). Patricia Arquette gör en tidig roll, men ingen blir direkt gladare för det. Inte mycket att hänga under julgran.

/Surskägget

Fast Getaway (1991)

@@

Hehehehe en klassisk komedi av det snitt som Haim alltid gjorde så bra. Här får han vara den snabbsnackande charmige snubbe som han alltid gjorde som bäst. Grundstoryn handlar om ett gäng bankrånare som råkar i trubbel. Och Haim glider runt och droppar oneliners till höger och vänster. Tyvärr är det rätt uppenbart att knarket slagit klorna i honom rejält vid det här laget och filmen gick direkt till video. Kunde blivit så mycket mer, men hjärtat finns där.

/Surskägget

Just One Of The Girls (1993)

@@

Den sista filmen som är någorlunda sebar med Haim. Efter detta gick det allt snabbare utför och filmerna blev bara sämre och sämre och allt gick direkt till video och knappt ens det. Nicole Eggert som senare blev Baywatchbrud och även var ihop med Haim ett tag spelar cheerleadertjej som Haim är kär i. Problemet är att han är nörd och ständigt blir slagen av skolans tuffaste snubbe. Lösningen är att klä ut sig till tjej, bli cheerleader och bästa kompis med Eggert. Klassiska förväxlingar i klassisk high schoolkomedi trots att Haim vid det här laget (han var 22) rimligtvis var alldeles för gammal för att spela 15. Men i Hollywood funkar allt och Haims ungdomliga utseende gjorde att han kom undan med det. 

/Surskägget

Julkalendern 19 dec - Creepshow 1-3

Creepshow (1982)

@@@

En fin gammal skräckantologi från ungdomens glada VHS-dagar, om man nu anser att 1982 är gammalt. Stephen King och George A. Romero inspirerades av de snygga rysarserietidningarna från 50-talet, med små otäcka och avslutande berättelser, som gavs ut av E.C. comics. Herr King hamrade ut fem kortfilmsmanus på skrivmaskinen som syddes ihop till en långfilm och Mr Zombiefilm himself, Romero, regisserade hela skiten. Håller fortfarande hyfsat idag, även om det såhär i vuxen ålder blir mer fnitter och minnen än terror. Leslie Nielsen dyker upp i en allvarlig roll och man skrattar ju bara man ser karln. Stephen King ”spelar” en knäpp bonde som får nån skitig mossa på sig. Lite zombies, lite monster och lite splatter. Allt paketerat som en serietidning. Trevlig underhållning för hela familjen. HELA!

/Vrångmannen

Creepshow 2 (1987)

@@

Eftersom en tvåa dök upp så måste ju ettan ha varit en hygglig succé på bio (eller i allafall på video). Här har George A. Romero sadlat om till manusförfattare (med lite stöd från Stephen King) och låtit någon okänd pajas regissera. Korta skräckhistorier, packeterat som en serietidning i långfilmsformat, precis som ettan. Hyfsat underhållande ändå, även om charmen från ettan i stort sett är borta. Ett gäng ungdomar på en flotte blir attackerade av en blob i vattnet. En liftare blir påkörd av en överklasskärring och vägrar dö. En tobaksindian i trä (!) blir plötsligt livsfarlig. I Creepshow 2 får vi endast tre historier där föregångaren bjöd på fem. Snålt och saggar sen tempot. Sevärt ändå, för hela familjen. HELA!

/Vrångmannen

Creepshow 3 (2006)

@

Direkt till DVD så får vi Creepshow nummer tre. Fruktansvärt uselt lågbudgetskräp utan någon som helst charm eller klass. Tjugo år för sent och fruktansvärt uselt lågbudgetskräp utan någon som helst charm eller klass. Tjugo JÄVLA år för sent och FRUKTANSVÄRT USELT lågbudg...

/Vrångmannen

The Authors: STEPHEN KING

Jag blev så jädra peppad att skriva lite om Stephen King så jag dunkar upp ett urval med betyg och kommentarer av filmatiseringar på hans verk (inte alla för guuuud vad karln har varit inblandad i mycket och det mesta dåligt!).

Carrie (1976) - @@@
Brian De Palma gjorde film på den här fantastiska romanen. Resultatet blev bra och när jag var liten så sket jag en, två, tre gånger i brallan. Tyvärr så är den ganska tidsbunden och idag lite tjatig men en liten klassiker har det blivit och Sissy Spacek som den hunsade Carrie är lysande. Fick hon ingen Oscar?! Nä nu jävlar!

Surskäggets kommentar: Boken är hans sämsta. Filmen sådär. Visst Sissy funkar bra som Carrie, men känns väldigt föråldrad. @@

Salems Lot (1979) - @@
Den här vampyrhistorien gjordes för TV med David Soul (Hutch i tv-serien Starsky & Hutch) i huvudrollen. Tobe Hooper (Motorsågsmassakern) regisserade. Inte ens läskig när jag var liten men inte helt rutten heller. Minns att jag gillade uppföljaren (ingen som helst relation till Kings roman) bättre när den kom 1987 men skäms för det idag.

Surskäggets kommentar: David Soul var tuff som Hutch (men Starsky var tuffast av alla) men i den här...nja. Första Kingboken jag läste (var runt 12 tror jag) och var hookad direkt. Miniserie för TV brukar bli sådär och så även i detta fall. @@

The Shining (1980) - @@@@@
Det sägs att Stephen King hatade Stanley Kubricks filmatisering av The Shining (en av de bästa rysarromaner som skrivits). Ingen jag känner kan fatta varför. Kubrick tog en grym roman, ändrade om en hel del (annars skulle det inte vara Kubrick hehe) och skapade ett mästerverk i genren. Jack Nicholson i huvudrollen är briljant som den nyktre alkoholistfarsan som i det ödsliga hotellet Overlook sakta tappar förståndet till sin famils fasa. Ett god damn mästerverk fo' shizzle! Jag är rädd för mitt dvdomslag.

Surskäggets kommentar: En film att älska och bli skrämd av. Stämningen är fantastisk. Nicholson är fantastisk. Hissdörrar som öppnas med 3 biljoner liter blod är fantastiskt. Och den stackare som satt och skrev 400 A4 med All Work And No Play Makes Jack A Dull Boy på en skrivmaskin förtjänar en Oscar. @@@@

Cujo (1983) - @@@
En galen rabiessmittad St Bernardshund, en mamma med en döende son inlåst i en bil på en gård där ingen kan höra dig skälla (hehe!) och maktkampen kan börja. Makalöst grym intrig och en riktigt hygglig film som tyvärr inte blir riktigt bra förrän sista halvtimmen då terrorn är total. Hundjävel!

Surskäggets kommentar: Som vanligt är boken betydligt bättre än filmen. King målar upp en historia om en kuslig barnamördare mitt i huvudstoryn om en rabiessmittad hund som vill käka upp en mamma och hennes son. Nervkrypande och jobbig. Filmen är sådär. Funkar framförallt sista halvtimmen som Vrångmannen skriver, men lite för lång sträcka dit. @@

The Dead Zone (1983) - @@@
En grym Christopher Walken är med om en olycka och upptäcker sen att han är synsk. Gillade aldrig boken av någon anledning, kanske för att det var för lite skräck när man läste den som yngre men filmen är ett hyggligt hantverk av överskattade David Cronenberg. Gott så.

Surskäggets kommentar: Walken gör ett bra porträtt av en vanlig snubbe som råkar bli synsk. Han ser naturligtvis sånt han inte vill se, bl a en senator som kommer att bli president och störta världen i krig...om han inte stoppas vill säga. @@@

Christine (1983) - @@@
Min hemliga skam! Egentligen så är det här ju inget vidare meeeeen! I Stephen Kings roman så var det ett spöke som körde bilen Christine men det är som bortblåst i mästaren John Carpenters lekfullt slarviga version, här lever bilen punkt slut. Grymt soundtrack och även om det verkar som om Carpenter går på sparlåga så gillar jag rullen. Den är smaskigt high school dumunderhållande. Flera av skådisarna spelar över så man kippar efter andan men det är liksom ok. "Noone get's in the way of me and Christine". Hehehe vilka tider.

Surskäggets kommentar: Boken är outstanding. "The smell of pussy" kan ingen glömma som läst boken, och hur King använder den metaforen för nåt mycket läskigt och jävligt. Filmen...hahahahaha...åh filmen. Håller med Vrångmannen, egentligen är filmen sådär meeeeeeeeeen...hehehehe. Måste bjussa på en trea trots allt. Vad fan, sug på storyn, en mördarbil som åker runt och mördar hahahahaha, grymt bra. En elak Herbie helt enkelt. @@@

Children of the corn (1984) - @@
Till en början ruggig stämning i en annars rätt unken rulle med en ung Linda Hamilton (Sarah Connor i Terminatorrullarna) i en av huvudrollerna. Baserad på novellen av King där fula ungar har tagit över ett samhälle och mördat alla vuxna. Dom ber till en fjompig majsgud och behöver ett offer. Jaha?

Surskäggets kommentar: Novellen är sådär. Filmen suger hästballe. Uppföljarna är ännu sämre. @

Eldfödd (1984) - @
Skräp på högsta nivå. Lilla Drew Barrymore kan få saker att fatta eld när hon vill. Tråkig och dåligt gjord.

Surskäggets kommentar: Boken tillhör definitivt Kings bättre, och filmen är helt okej. King målar upp en värld där myndigheter drivs av onda korrupta män som experimenterar på folk med konstiga droger och sen vill döda dem när det visar sig att de får övernaturliga krafter (som att tutta eld på saker). Funktionsduglig thrilleraction. @@

Silver Bullet (1985) - @@@
Helt ok varulvsrulle av Kingnovellen med Corey Haim (Lost Boys, sin lokala langare) i rullstol. Mycket stämning och atmosfär och skapade lite av en trademark för många kommande Kingfilmatiseringar med berättarröst och känsla av saga.

Surskäggets kommentar: Corey Haim sitter i rullstol och kommer på att prästen på orten är varulv. Men som rullstolsbunden kan han inte springa runt och sätta stopp för eländet. Snart vädrar prästen oråd och börjar jaga stackars Corey. Mer action än skräck, men funkar. @@

Maximum Overdrive (1986) - @
Den här dyngan med Emilio Estevez mot levande maskiner smed blodsmak var inte ens lite småkul när man var tonåring. Stephen King själv regisserade sin novell. Det skulle han inte ha gjort.

Surskäggets kommentar: HAHAHAHAHHAHAHA! Vilken film. King dyker upp vid en bankomat som kallar honom skitstövel och alla maskiner i världen lever. Bilar kör över folk och köksapparater gör sitt bästa för att döda allt och alla. Filmen är knäppusel förmodligen p g a att King skötte regispakarna, meeeeeeeen det här är ändå min hemliga skam och jag kan inte låta bli att gilla den. Om inte annat för att AC/DC gjorde soundtracket. @@@

Stand by me (1986) - @@@@
En riktigt bra "coming of age" rulle med grymma barnskådisar (flera utav dom växte upp och blev stjärnor). Ingen skräck, inget blod utan ett skönt drama om en sommar som skulle förändra allt. Baserad på kingnovellen "The Body".

Surskäggets kommentar: Underbar coming-of-age-story. @@@@

Pet Sematary (1989) - @@@
Romanen är isande otäck och så även filmen när man såg den i övre tonåren. Fortfarande en välgjord skräckis om en djurkyrkogård som döljer en mörk hemlighet. "First I play with Judd, then Mommy came, and I play with Mommy. We play Daddy! We had a awfully good time! Now, I want to play with YOU! AAAAAAAAH äckliga unge!!

Surskäggets kommentar: Bland det jobbigaste jag sett på bio. Gick hundra år sen vågade jag se om den på video och då kändes den inte alls lika jobbig. Men fortfarande riktigt kuslig och jag vågar fortfarande inte öppna ögonen på natten av rädsla för att ett lik ska sitta och stirra på mä. @@@

Det (1990) - @@@
För att vara en miniserie producerad för TV så är den här riktigt välgjord om än lite lång. Om inte clowner skrämde barn förr så förseglade Tim Curry det ödet med sin fasansfulla Pennywise the dancing clown. Nattlampan på tack!

Surskäggets kommentar: Det här, tillsammans med Pestens Tid, är Stephen Kings absolut bästa bok. Synd att det ska slarvas bort lite på en miniserie på TV, samtidigt fattar man att de aldrig kunnat göra en långfilm på den då boken är 1000+ sidor lång. Tim Curry är lysande. @@@

Lida (1990) - @@@@
Har alltid varit förtjust i stalkers på film. Här visar Kathy Bates upp ett oscarsvinnande exempel på hur galen man kan bli om man är en ensam tant på en öde gård som "råkar" möta sin favoritförfattare (James Caan). Tät, spännande och välgjord kammarthriller av Rob reiner som bjudit oss på klassiker som När Harry träffade Sally och Stand By Me.

Surskäggets kommentar: Kathy Bates blev ett känt namn efter den här, och det är hon väl förtjänt av. Hon är läskig och galen och helt väck i rullen. Bra jobbat. @@@@

Sleepwalkers (1992) - @
Stephen King skrev originalmanuset till den här sörjan. Ett slags kattvampyrfolk försöker leva sina hungriga perversa liv men då kommer en gullig tjej (Mädchen Amick från Twin Peaks) och dom vill sluka hennes livskraft. Fi dong!

Surskäggets kommentar: HAHAHHAHAHHAHAHAHAHAA neeeeeeeeeeeej! @

The Dark Half (1993) - @@@
Zombiegurun nummer ett George A Romero bjöd oss på den här schyssta men lite sega thrillern om en författare som får påhälsning av sitt onda alter ego. Stabil underhållning, varken mer eller mindre.

Surskäggets kommentar: Helt okej rulle. Timothy Hutton gör sitt jobb. @@@

Needful Things (1993) - @@
Aaaaaah Max Von Sydow. Din friska fläkt är nästan allt man behöver. Det råder utan tvekan en viss Stephen Kingstämning i den här filmen. En man dyker upp i den lilla staden och öppnar butik. Han säljer allt vad du behöver men är egentligen ondskan själv. Filmen är ok men som med så många andra av Kings adaptioner varken spännande eller otäck. Rutin.

Surskäggets kommentar: Helt okej rulle. Ed Harris gör sitt jobb. @@@

The Stand (1994) - @@@
Världens undergång i form av välgjord miniserie. Helt ok och med en påkostad ensemble. Bitvis riktigt våldsam för sin tid (gjord för kabel TV) och med ett klart budskap. Som man sår får man skörda.

Surskäggets kommentar: Återigen inte så konstigt att det blev miniserie på TV av denna. För stor roman att göra en vettig film av. För att vara TV är det riktigt bra. @@@

Nyckeln till frihet (1994) - @@@@@
Mästerverk. Stephen Kings gripande novell har blivit en spännande, vacker och otäck fängelsehistoria om vänskap, hopp och lidande. Tim Robbins och Morgan Freeman är perfekta i huvudrollerna och trots sina 2,5 tim så känns den aldrig lång någonstans. Makalös in i minsta detalj och en film man kan se om och om igen.

Surskäggets kommentar: Brukar ligga på topp-fem i alla filmtidningar när man listar bästa filmerna nånsin. Har sett den en gång. Visst, den var helt okej. Men en femma! Mästerverk! Nja...Det är en stabil och underhållande fängelsefilm med bra skådisar men mycket mer än så är det inte. Och så är den lite för lång. @@@+

Dolores Claiborne (1995) - @@@
Drama om mor och dotter som möts igen efter lång tid då dottern blivit försvarsadvokat och mamman (igen lysande Kathy Bathes) är åtalad för mord. Välspelat och intressant.

Surskäggets kommentar: I boken är Kathy Bates karaktär svart. Varför de ändrade när det blev dags för film vete fan. Helt okej bok som blev helt okej film. @@@

Thinner (1996) - @
Bedrövlig filmatisering om en advokat som får en förbannelse lagd på sig av en zigenartrollpacka (vem fan har inte det?). Jag minns knappt rullen men minns att den sög. Jag minns också att Kari Wuhrer medverkade som ung vacker zigenerska och därför är egentligen filmen en fyra. Alla filmer som Kari medverkat i (Beastmaster, Ford Fairlane, Sensation, Anaconda + många många fler) är fyror. Hör ni det? FYROOOOR!!!

Surskäggets kommentar: Inte sett den. Boken är lite halvrolig dock. Och Kari Wuhrer, mums!

Sommardåd (1998) - @@@+
Skicklig adaption på en av mina absoluta favoritnoveller av King. Lysande Brad Renfro i huvudrollen som den unge pojken som blir "kompis" med en gammal granne (Sir Ian McKellen)som visar sig vara nazist från andra världskriget. Det är bitvis spännande men går ibland på tomgång och slutet besviker.

Surskäggets kommentar: OBS Spoilers i denna ressis. Underbar film med lysande skådisar och sjukt subtila budskap och nyanser om vad som kan och kommer hända. I kortromanen eller långnovellen (välj det som funkar bäst för just dig) dör Renfros karaktär. I filmen gör han det inte och det gör det betydligt mer läskigt när man vet att han har presidentposten i sikte. @@@@

Den Gröna Milen (1999) - @@@@
Ytterligare en smakfull och strålande Kingadaption av Frank Darabont (Nyckeln till frihet, The Mist). Tom Hanks som fångvakt och mystiska saker händer. Vill inte avslöja om du inte har sett den så marscherar du raka spåret till videobutiken och fy på sig! Kom inte tebax förrän du sett rullen. Går ju för helvete typ varannan vecka på TV också! Vad är det här för dumh..
Sen dök det upp ett par halvhyfsade under 2000-talet som kanske borde nämnas men det håller jag mig ifrån. Nämnas kan i allafall att Stephen King skrev och producerade den amerikanska versionen av Lars Von Triers danska spökserie Riket. Tyvärr så lades den ner i USA efter bara en säsong vilket var synd då den hade potential.

Surskäggets kommentar: Tom Hanks är lysande och Michael Clarke Duncan som mest spelar stor i actionrullar (typ i Daredevil som Kingpin) visar prov på att han också är en skådis av rang. Annorlunda fängelsefilm som bjuder på det mesta, spänning, dramatik, action, tårar och en dos övernaturligt. Mycket bra. @@@@ Vill snabbt också nämna Hearts in Atlantis, en helt okej dramathriller som brukar bli lite bortglömd tyvärr. @@@ Sen har vi Dreamcatcher som är en jättebra bok, men som aldrig riktigt lyfter som film. @@

/Vrångmannen

1408

@@@
Jag vet att herr Vrångmannen har en surprise på g för alla er Stephen Kingfans, men innan han filat klart på det är jag tvungen att recensera en annan av de många Kingfilmatiseringar som gjorts. Den här filmen är baserad på en novell av King med samma namn, och när jag läste den skrämde den på riktigt skiten ur mig. Det är ytterst sällan det skrivna ordet lyckas med det (en gång när jag läste The Shining hoppade jag faktiskt till av skräck som om jag precis sett det jag läst, så skicklig är King, men som sagt ytterst sällan att det händer) men King har i 1408 lyckats skapa en riktigt otäck stämning som bara blir värre och värre och som lägger sig under huden på en. Filmen då? Nja. Den lyckas inte riktigt lika bra att krypa in och bli sådär obehaglig. Istället är det mestadels traditionell Hollywoodskräckis med ett par givna "BU!"-sekvenser som späs på med ett riktigt högt och obehagligt ljud. John Cusack (som vanligt stabil i sitt spel) spelar författaren Mike Enslin vars grej är att sova över på hotellrum där det spökar och sen skriva faktaböcker om sina upplevelser. Naturligtvis är han luttrad och skeptisk till allt sånt tills han hamnar på 1408 som faktiskt är ett riktigt elakt hotellrum som mest av allt vill ha ihjäl folk. Följer novellen hyfsat men inte riktigt, framförallt saknas den suggestiva stämningen från novellen. Men trots det en helt okej rulle.
/Surskägget

The Mist

@@@+

Jag har alltid gillat Stephen King. Hans sätt att i sina böcker skildra karaktärer, vardag, det övernaturliga och ondska har alltid tilltalat mig, i synnerhet på den tiden jag läste mer. Han är en av de stora skräckmästarna helt enkelt och mycket skicklig författare. Det har ju gjorts hur mycket filmatiseringar och miniserier på hans verk med blandat resultat. När jag såg trailern för The Mist förra året så fick jag direkt känslan av att det skulle bli bra. Bakom ratten satt manusförfattaren och regissören Frank Darabont som bjöd oss på två av dom kanske bästa Kingfilmatiseringarna (där förlagan ej varit en rysare) någonsin, Nyckeln till frihet och Den gröna milen. Jag förstod att han skulle kunna göra Kings skräcknovell Dimman (som jag tror var med i Kings samlingsbok Den förskräckliga apan) rättvisa då det handlar om komplexa karaktärer, situationer och övernaturlig terror. Jag var också skeptisk till en del effekter jag såg snabbt blinka förbi i trailern men hade ändå mina förhoppningar. Filmen/novellen handlar i korta drag om en man och hans son som efter en storm åker ner till varuhuset i stan för att handla och plötsligt så glider det in en tjock dimma i staden och alla människor i varuhuset blir instängda. För de som försöker lämna affären och ge sig ut i dimman väntar fasansfull död. Darabont har lyckats med karaktärerna och bygger upp en hygglig och trovärdig stämning. Det är många personer att hålla reda på men det går galant. Han lyckas också med att bibehålla Kings känsla för ensemble, det onda mot det goda och speciellt hans mörka humor i synnerhet genom pappan som spelas av en sällsynt godkänd Thomas Jane (Punisher, Deep Blue Sea). Utan att avslöja för mycket så kan jag som vanligt avslöja att effekterna är ofta (inte alltid) rätt så risiga och helhetsintrycket dras ner därmed. Det visas för mycket och det späds på men någonstans så hade jag nöjt mig med mindre och bättre istället för överflöd och slarv. Då rullen hade en relativt låg budget hade det varit en smartare lösning. Det var längesen man såg en rysaradaption av King och de få man sett har varit mer eller mindre bedrövliga så mina klagorop ekar dock inte långt. The Mist når över målsnöret men bara nätt och jämnt. Den är intressant på många sätt, genomtänkt och bitvis rejält underhållande men skrämmer kanske bara de allra känsligaste eller barnen i slutändan. Slutet skakar i allafall om mig rejält.

/Vrångmannen

@@@+
Man ska inte se The Mist om man vill få en skrämselhicka av sällan skådat slag. Visserligen är det en Kingfilmatisering så vissa inslag får väl räknas som skräck, men detta är framförallt en film om hur människor lyckas hantera eller inte lyckas hantera stressade situationer. En del kliver fram och tar sitt ansvar, andra kliver undan och åter andra hetsar bara folk till en massa skit. Ungefär som det är i verkliga livet. Novellen filmen bygger på är så lång att den kan ses som en kort roman, men det som alltid stört mig med den var slutet. Den har nämligen inget riktigt bra slut. Det råder regissör tillika manusförfattare Darabont bot på. Hans slut är dels logiskt, dels jobbigt att bevittna och är ett prima slut som kommer irritera, chocka och väcka upprörda känslor bland folk som vill ha sina Hollywoodslut med cowboyen ridandes mot solnedgången med alla skurkar döda och tjejen vid sin sida. Det skulle kunna varit en fyra, men effekterna är bara så jävla crapusla att de stör för mycket helt enkelt. Trots det en mycket sevärd film.
/Surskägget