Fyra filmer in i filmatiseringarna av Camilla Läckbergs böcker om Fjällbackamorden och det börjar bli tydligt vad som är det återkommande mönstret. Av nån anledning väljer Läckberg att alltid ha ett sidospår som utspelar sig i dåtid (i detta fall på 1800-talet). Sidospåret är i alla fall utom ett (första filmen Tyskungen) egentligen helt oväsentligt för huvudstoryn och verkar mest vara där för att fylla ut tid. Efter Scooby-Doofilmen igår är vi nu tillbaka helt och hållet i det mest ospännande i deckarväg som filmatiserats i världshistorien. Återigen är det inget direkt fel på regi, foto, skådisar som håller ungefär den klass man kan förvänta sig av en svensk deckare (d v s helt okej, men inga Oscars). Det stora felet är handlingen och manuset. Det är helt enkelt så förbannat tråkiga karaktärer, tråkiga motiv till morden och så sjukt tråkigt deckarpussel att lägga att jag somnade tre gånger när jag såg den här (varav en gång mitt på dagtid när jag inte ens var trött efter en lång dag). Dessutom blir det bara mer och mer påtagligt hur jävla fånigt det är att folk pratar med en författare istället för polisen när de kommer på bra ledtrådar som kan hjälpa till att lösa fallet. Vem skulle göra det? Vem?
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar