The Romantics

@@
Ensemblefilm med en hel del kända ansikten (Katie Holmes, Josh Duhamel, Elijah Wood, Anna Paquin, Malin Åkerman). Vi serveras ett triangeldrama där gamla ex-paret (Holmes, Duhamel) träffas igen på bröllopet (mellan Duhamel och Paquin). Holmes är brudtärna och Paquins gamla rumskompis från college. Det finns med andra ord mängder av år med historia mellan dessa tre karaktärer. Det börjar ganska bra med lagom pinsam stämning och bröllopstal från helvetet (bröllop är alltid perfekta att skapa lite dålig stämning kring, se på von Trier). Sedan får vi en alldeles för lång sekvens där Holmes och Duhamel ska prata ut. Scenen håller på till domedagen och tillbaka och man undrar hur fan man tänkte här som filmskapare. Tempo! Fart och fläkt! Korsklippning! Men nej, vi får Holmes och Duhamel tjattra fram en dialog som på sin höjd är fånig och som sämst patetiskt artsy-fartsy. Skådisarna är annars överlag bra, det som saknas är bättre regi och manus.
/Surskägget

X-Men: Days of Future Past

@@@@
De första två X-Menfilmerna regisserades med perfekt hand av Bryan Singer som skickligt slussade oss mellan de många karaktärerna från actionsekvens till actionsekvens samtidigt som en trovärdig och intressant story underhöll oss mellan allt pangpang. Sedan dess är det en bunt andra som testat med sådär resultat. Det var först 2011 när Matthew Vaughn (Stardust, Kick-Ass) fick rodret och gjorde en prequel till första X-Menfilmen kallad X-Men: First Class som det blev riktigt intressant igen. Och nu kliver Singer in och gör en dubbel uppföljare. Dels är detta X-Men: First Class 2, dels är det X-Men 4. Vi får följa våra favoritmutanter i både en snar framtid och dåtid där gamla fiender måste samarbeta för att överleva. som vanligt återkommer i alla skådisar från tidigare filmer i sina karaktärers roller så vi får en bra och fin kontinuitet. Storyn kan vara något svår att hänga med i ibland då det är en del studsande mellan tidsåldrarna, och det är nog lite av ett krav att ha sett de tidigare filmerna då all tid i denna satsas på att berätta den här storyn och inte så mycket att berätta vilka karaktärerna är och vad som hänt i tidigare filmer (något Singer redan gjorde i X-Men 2). Det här är precis som det brukar vara när Singer är iblandad, det vill säga snyggt, smart och fartfyllt (med undantag för Jack The Giant Slayer, Gud vilket skräp!). Som X-Menfantast är jag mycket nöjd och även om filmen verkar vara ett avslutande kapitel hoppas jag vi får se mer X-Men och Singer i kombo.
/Surskägget

Skräckfilm nr 18

Darkness (2002)
@@@-
En amerikansk familj (bl.a Lena Olin och Anna Paquin) flyttar in i ett stort gammalt hus i Spanien. Guess what happens hahaha! Ok, jag ska inte förenkla någonting här men det hade faktiskt varit till filmens fördel om man just hade förenklat en smula. Det är på tok för många trådar i storyn som inte vävs ihop snyggt och det blir lite grötigt av allt till slut. Resan dit är dock intressant och bitvis skrämmande. Spanske regissören Jaume Balagueró (Rec, The Nameless) håller lågt tempo vilket ofta tillför stämningen. Jag har för övrigt inte sett hans största spanska succé ”Rec” (SKAMMEN eftersom jag sett den amerikanska remaken som inte var någon höjdare..). Detta kommer dock att ske innan bloggens skräckmånad är över. Darkness är alltså en sevärd övernaturlig rysare som definitivt hade behövt några extra varv på manusstadiet. Då hade den kunnat bli fantastisk. Slutet är t.ex bland det mer fasansfulla jag sett. Varför är det aldrig någon som nämner det?
/Vrångmannen