Hugh Hefner: Playboy, Activist and Rebel

@@@

Som många andra dokumentärer som ska porträttera en person lider den här filmen om Playboys grundare Hugh Hefner av det faktum att den lägger 90% av fokus på the early years medan de senaste tjugo åren springs förbi på fem minuter. Det är skitintressant att dels få ta del av hur det socio-politiska läget såg ut på 50-talet, ett årtionde där sexuella spänningar bubblade under ytan men aldrig fick blossa ut. Ett årtionde som var perfekt för en tidning som våga spränga barriärerna kring sex och vad som var godtagbart och inte. En tidning som vågade flytta fram gränserna. Det är lika intressant att följa med på Playboys extrema uppgång under 60- och 70-talen med mängder av arkivmaterial där vi får en liten inblick i hur livet kunde te sig hemma hos Hef och hur mycket han gjorde inte bara för att ge grabbar ett par tuttar i månaden utan också hur han hjälpte svarta och homosexuella att få komma fram i rampljuset på ett helt annat sätt än de haft möjlighet till tidigare. Sedan kommer 80-talet och där börjar filmen öka tempot varpå 90- och 00-talen mer eller mindre hoppas över helt. Trist. Man hade velat ta del av dessa årtionden också. Framförallt 90-talet när tidningen kanske inte gick sådär superlysande som förr och Hef dragit sig tillbaka från partyscenen för att ägna sin tid åt dåvarande frugan.
/Surskägget

The House Bunny

@@@
Anna Faris dök upp som från ingenstans i Scary Moviefilmerna och har genom åren visat sig vara en riktigt duktig komedienne. Hennes stora styrka är, liksom Will Ferrells, att uttrycka en total genomärlig tomhet i blicken som ger extra effekt åt den korkade mening hon precis säger vilket leder till ett skratt. Anna spelar ett barnhemsbarn som hela livet letat efter lite samhörighet. Det finner hon på The Playboy Mansion där hon umgås med de andra tjejerna och drömmer om att bli miss November. Men en dag blir hon utslängd och hamnar hos ett gäng tjejer på ett "fraternity house" på ett lokalt college. Tjejerna är naturligtvis de största förlorarna i världen, men det råder Annas karaktär snart bot på. Det här är en rulle som blandar typ American Pie med Nördarna Anfaller och slänger med en slev eller två av The Girls of Playboy Mansion (dokusåpan om Hefs ex-flickvänner Holly, Kendra och Brigitte ni vet) (samtliga gör naturligtvis cameos i filmen). Filmen lever mycket på Anna Faris charm och komiska timing, men manuset är inte så starkt som man skulle önska, m a o är det lite långt mellan de riktigt stora garven ibland. Charmen räcker dock tillräckligt långt för att övertyga detta surskägg och betyget blir därefter.
/Surskägget