Glengarry GlenRoss

@@@@

David Mamet är pjäsförfattaren som började skriva filmmanus och som är känd för välskriven, väldigt realistisk dialog kryddad med många svordomar. Han regisserar även en hel del film med varierande resultat. Glengarry GlenRoss är för mig hans absoluta höjdpunkt som författare (han vann en Pulitzer för den så helt ute och cyklar är jag inte) mycket för att det handlar om säljare och jag själv jobbar som säljare när jag inte sitter och skriver menlösa filmrecensioner ingen bryr sig om ändå utöver de närmast sörjande ååååååååååååååååååååååååh! Mamet fångar säljarens vardag perfekt. Den ständiga jakten på nya leads att sälja till, hetsen att ligga etta på månadens topplista, att alltid dra in den perfekta affären om och om och om igen. För att göra det lite spännande för folk som inte är säljare lägger han in en story om en stöld på kontoret. Men det är en bisak i det stora hela. Jack Lemmon, Al Pacino, Kevin Spacey, Alan Arkin, Ed Harris och framförallt Alec Baldwin är alla fullkomligt lysande och spottar ur sig dialogen som om de faktiskt jobbade som säljare och det bara råkade vara ett kamerateam där och fångade deras vardag. Lysande!

/Surskägget

I Hetaste Laget

@@@@
En riktig gammal klassiker signerad mästerregissören Billy Wilder (Sunset Boulevard, Double Indemnity) med Jack Lemmon, Tony Curtis och Marilyn Monroe i huvudrollerna. Lemmon och Curtis är två musiker på dekis. De tar alla spelningar de kan få tag på, lånar pengar till höger och vänster och pantsätter t o m sina varma rockar mitt i smällkalla Chicagovintern. Av misstag råkar de bli vittnen till ett maffiamord och finner ingen annan utväg än att gå med i en kvinnlig orkester på väg till tre veckors spelningar i Florida. För att kunna vara med klär de ut sig till tjejer och snart nog är kalabaliken igång med miljonärer som förälskar sig i dem och turnésystrar som avslöjar lite väl mycket i tron om att grabbarna är brudar. Monroe gör det mesta av rollen som blåst blond och alkoholiserad bimbo och är förstås så charmig och vacker att man direkt förstår att både Lemmon och Curtis vill ha henne på stående fot. Lemmon kör sin grej som alltid, och Curtis överraskar genom att vara otroligt rolig (har alltid tänkt på honom som en mer dramatisk skådis än en humoristisk och det var längesen jag såg filmen sist). Slutet gott, allting gott förstås, det är ju en feel goodkomedi trots allt. Nä, de gör fan inte såna här filmer (eller skådisar för den delen) längre.
PS. Som en rolig anekdot kan nämnas att det på 80-talet fanns seriösa planer på en remake med Arnie och Sly i huvudrollerna. Där har du en film jag skulle velat sett.
/Surskägget