Kul att se att så många som 50% av alla som röstade tyckte att Frank the Tank är Will Ferrells roligaste roll. Och visst är det så. Han levererar så många sköna oneliners i den filmen att det knappt är sant, och uttrycket "Let's go streaking" är redan en internationell klassiker. Att ingen röstade på Rick Burgundy är kanske inte så konstigt med tanke på att han heter RON Burgundy, men vad många inte vet är att Rick är Rons tvillingbror och faktiskt gjorde många av Rons stunts i Anchorman.
"I'll do one."
/Surskägget
måndag 26 maj 2008
fredag 23 maj 2008
Soulplane
@@-
Det skulle vara enkelt att skriva saker som: "En film om flygplan som aldrig lyfter", "Kraschlandar värre än 11 september" eller "Skämten kommer i mindre omgångar än portionerna ombord" men det vore faktiskt lite trist då den typen av ordvitsar är lite för givna med en sån här rulle. Dessutom är den inte så dålig. Visst, tvåan här uppe har ett minustecken efter sig, men riktigt kalkonusel är den inte heller, så en etta skulle kännas orättvis. För det finns en del kul att roas av också.
Vad handlar det om då? En fattig svart grabb stämmer flygbolag och vinner 100 miljoner dollar som han investerar i eget flygbolag. Flygplanet är pimplila (jo, det är en färg) med såna där navkapslar som spinner även när fordonet står still. Förstaklass har supersnygga flygvärdinnor och champagne, medan "low class" serverar KFC direkt ur påsen med en slurk billig Coltbira till. Självklart är det bara svarta som reser med bolaget med undantag för Tom Arnold och hans familj. Skämten bygger mycket på fördomar om vad svarta och vita gillar och ogillar vilket kan vara kul, men som oftast bara faller platt här. Roligast är Snoop Dogg som pårökt flygkapten, mer sånt och filmen hade kanske fått det lyft den behöver (men jaaaaaaa en liten ordvits får man väl ha!).
/Surskägget
Det skulle vara enkelt att skriva saker som: "En film om flygplan som aldrig lyfter", "Kraschlandar värre än 11 september" eller "Skämten kommer i mindre omgångar än portionerna ombord" men det vore faktiskt lite trist då den typen av ordvitsar är lite för givna med en sån här rulle. Dessutom är den inte så dålig. Visst, tvåan här uppe har ett minustecken efter sig, men riktigt kalkonusel är den inte heller, så en etta skulle kännas orättvis. För det finns en del kul att roas av också.
Vad handlar det om då? En fattig svart grabb stämmer flygbolag och vinner 100 miljoner dollar som han investerar i eget flygbolag. Flygplanet är pimplila (jo, det är en färg) med såna där navkapslar som spinner även när fordonet står still. Förstaklass har supersnygga flygvärdinnor och champagne, medan "low class" serverar KFC direkt ur påsen med en slurk billig Coltbira till. Självklart är det bara svarta som reser med bolaget med undantag för Tom Arnold och hans familj. Skämten bygger mycket på fördomar om vad svarta och vita gillar och ogillar vilket kan vara kul, men som oftast bara faller platt här. Roligast är Snoop Dogg som pårökt flygkapten, mer sånt och filmen hade kanske fått det lyft den behöver (men jaaaaaaa en liten ordvits får man väl ha!).
/Surskägget
The Forbidden Kingdom
@@@
Redan i förtexterna lägger man an tonen. Det ska handla om kung-fu. Mycket kung-fu. Och det är inspirerat av gamla 70-talsrullar med mycket kung-fu. I korthet handlar det om en ung, osäker tonårsgrabb som är mobbad av tuffa gänget i kvarteret. Hans stora intresse är kung-fufilmer och en dag transporteras han in i en magisk värld där kung-fun härskar. Med sig har han en stav han måste leverera till Apkungen som är förstenad av den onde härskaren i landet. Till sig hjälp har han Jackie Chan och Jet Li som spelar en alkoholiserad odödlig och en tystlåten munk. Låt kung-fufajterna börja. Det här är en klassisk äventyrsfilm som jag skulle älskat när jag var tio bast. Med vuxnare ögon blir man kanske inte riktigt så impad då storyn är by-the-book och man sett det förr, men trots det är det en underhållande rulle som bjuder på en hel del sköna fightscener. Att Jackie Chan fortfarande inte kan få ur sig en förståelig mening på engelska, och att Jet Li är stelare i sin ansiktsmimik än självaste Kevin Costner är precis som det ska vara. I slutänden är detta inte en film där karaktärsskådisar ska vinna Oscarsstatyetter, utan en rulle med mycket kung-fu för alla kung-fufans.
/Surskägget
Redan i förtexterna lägger man an tonen. Det ska handla om kung-fu. Mycket kung-fu. Och det är inspirerat av gamla 70-talsrullar med mycket kung-fu. I korthet handlar det om en ung, osäker tonårsgrabb som är mobbad av tuffa gänget i kvarteret. Hans stora intresse är kung-fufilmer och en dag transporteras han in i en magisk värld där kung-fun härskar. Med sig har han en stav han måste leverera till Apkungen som är förstenad av den onde härskaren i landet. Till sig hjälp har han Jackie Chan och Jet Li som spelar en alkoholiserad odödlig och en tystlåten munk. Låt kung-fufajterna börja. Det här är en klassisk äventyrsfilm som jag skulle älskat när jag var tio bast. Med vuxnare ögon blir man kanske inte riktigt så impad då storyn är by-the-book och man sett det förr, men trots det är det en underhållande rulle som bjuder på en hel del sköna fightscener. Att Jackie Chan fortfarande inte kan få ur sig en förståelig mening på engelska, och att Jet Li är stelare i sin ansiktsmimik än självaste Kevin Costner är precis som det ska vara. I slutänden är detta inte en film där karaktärsskådisar ska vinna Oscarsstatyetter, utan en rulle med mycket kung-fu för alla kung-fufans.
/Surskägget
onsdag 21 maj 2008
Tropic Thunder - restricted trailer
HÄR är den nya barnförbjudna trailern på årets mest efterlängtade komedi. Jag oooooorkar inte hahahahahahaaa!!
/Vrångmannen
/Vrångmannen
Tåmm Krooze
På tal om Superhero Movie som Vrångmannen recenserade för en stund sen. Här är ett fantastiskt klipp därifrån.
Och här är faktiskt originalet som de parodierar. Helt ärligt vet jag inte vilket klipp som är roligast.
/Surskägget
Och här är faktiskt originalet som de parodierar. Helt ärligt vet jag inte vilket klipp som är roligast.
/Surskägget
PCU
@
Alla de "rätta" ingredienserna finns här. Vi har ett rebelliskt fraternity på college som ständigt ligger i luven på rektorn och ställer till hyss mot de andra eleverna på skolan. Deras största motståndare är ett gäng rikemansbrats som alla går klädda i samma stuk (blå kavaj och röd slips) och vars livsmål är att vräka ut "förlorarna" ur sitt hus. I rollerna ser vi folk som Jeremy Piven, David Spade och Jon Favreau. Låter lovande eller hur? Tyvärr finns det typ inte ett enda bra skämt i hela filmen. Det finns fan knappt ett dåligt skämt. Det roligaste är alla sjuka kläder och frisyrer som passerar (filmen spelades in i mitten av 90 nånstans, och grungevågen sprudlade med lumberjackskjortor och knälånga shorts och väldigt uppfuckade frisyrer) och de är mer "åh-nej-såg-folk-ut-så"-roliga än "hahahahaha"-roliga. Hade det här varit den första collegefilmen jag såg i mitt liv skulle jag dissa hela genren rakt upp och ner. Vilken skam! Jämfört med den här är American Pie The Naked Mile en Oscarsvinnare. Sjuuuuuuukt dålig. Jeremy Piven är så felcastad att det knappt är sant (han ser ut som 35 och ska vara collegestudent, jag trooooooooooooooor inte det) (han var i själva verket 29 men även det är ju för gammalt). Favreau har inga begrepp alls i filmen. Och David Spade är helt tom och blek utan en enda vass replik (kanske för att hans trogne sidekick Chris Farley inte är med som han kan bolla skämt mot, efter den här sprang de två iväg och gjorde lysande Black Sheep och Tommy Boy).
/Surskägget
Alla de "rätta" ingredienserna finns här. Vi har ett rebelliskt fraternity på college som ständigt ligger i luven på rektorn och ställer till hyss mot de andra eleverna på skolan. Deras största motståndare är ett gäng rikemansbrats som alla går klädda i samma stuk (blå kavaj och röd slips) och vars livsmål är att vräka ut "förlorarna" ur sitt hus. I rollerna ser vi folk som Jeremy Piven, David Spade och Jon Favreau. Låter lovande eller hur? Tyvärr finns det typ inte ett enda bra skämt i hela filmen. Det finns fan knappt ett dåligt skämt. Det roligaste är alla sjuka kläder och frisyrer som passerar (filmen spelades in i mitten av 90 nånstans, och grungevågen sprudlade med lumberjackskjortor och knälånga shorts och väldigt uppfuckade frisyrer) och de är mer "åh-nej-såg-folk-ut-så"-roliga än "hahahahaha"-roliga. Hade det här varit den första collegefilmen jag såg i mitt liv skulle jag dissa hela genren rakt upp och ner. Vilken skam! Jämfört med den här är American Pie The Naked Mile en Oscarsvinnare. Sjuuuuuuukt dålig. Jeremy Piven är så felcastad att det knappt är sant (han ser ut som 35 och ska vara collegestudent, jag trooooooooooooooor inte det) (han var i själva verket 29 men även det är ju för gammalt). Favreau har inga begrepp alls i filmen. Och David Spade är helt tom och blek utan en enda vass replik (kanske för att hans trogne sidekick Chris Farley inte är med som han kan bolla skämt mot, efter den här sprang de två iväg och gjorde lysande Black Sheep och Tommy Boy).
/Surskägget
tisdag 20 maj 2008
Härliga galningar del 1 - Vardagsknäpp
En av mina stora genrefavoriter när jag växte upp var amerikanska psykthrillers. Rullar med schyssta galningar. Jag menar nu inte mördarpajaser typ Jason, Michael Myers, Freddy Krueger för då pratar vi splatter, slasher, masher, trasher, whatever (som också är skoj men ett helt annat kapitel) utan mer filmer om "vanliga" människor (jurister, poliser, läkarfruar) som det slår slint i skallen på. Dom brukar ofta bli besatta av en företeelse (kärlek, kärnfamilj), av en viss person (chef, snygging) eller bara kör på av rent och oförfalskat hämndbegär. Dom här rullarna var uppbyggda efter samma sköna konceptmall och levererade alltid vansinniga antagonister som oftast gick över lik för att få det dom ville ha. Här tänkte jag kolla lite närmare på några favoriter till vardags.
Naturligtvis vill jag varna för möjliga spoilers (vilka jag undviker så långt det går) men å andra sidan har ni inte sett dom här gamla boxofficeklassikerna så börjar man ju fundera..
PLAY MISTY FOR ME (1971)
Psyko: Evelyn
Spelas av: Jessica Walter (Lucille Bluth i tv-serien Arrested Development)
Föregångaren till Farlig förbindelse (som vi kommer till senare). Clint Eastwood spelar radio diskjockey och har en kort affär med Evelyn som är ett stort fan. Hon blir besatt av Clintan (vilken brud skulle inte bli det?) och vill bara att det ska vara dom för evigt i regnbågens glada färger. Det vill inte Clintan och som resultat så har han en totalt bindgalen brud efter sig som ena sekunden älskar honom och andra vill mörda honom med tillhyggen (och lite annat folk som kommer i vägen). Evelyn vill ju bara bli älskad ska det vara så svårt? Hon tvingas ju ta till "nifen" å komma å hälsa på eftersom hon känner sig åsidokastad! Clintan är tuff i sina spagettiwesterns och som Dirty Harry men jag har nog aldrig sett honom så nervös och svettig på överläppen som i den här rullen (som han själv regisserade). Hell hath no fury..
Psykmoment: Evelyn träffar gamle Clintan på en uteservering för att be om förlåtelse för hennes stalkingfasoner men vi ser hela tiden i hennes ögon att hon fullständigt har tappat greppet och den sansade konversationen bland folk spårar fullständigt ur till ett gräl med mordhot och skrik.
Psykreplik: (Evelyn till Clintan) "It was funny, I was calling you from that phonebox over there and he was telling me you'd left and I was staring at your car - isn't that funny?" Nej Evelyn det är inte roligt för du stirra på mä!
Trailer (som är så jävla 70-talskul haha!)
THE STEPFATHER (1987)
Psyko: Jerry Blake
Spelas av: Terry O'Quinn (John Locke i tv-serien Lost)
Suverän kaka och en av mina absoluta favoriter i genren. Jerry Blake är en trevlig omtyckt man i grannskapet och är gift med en vacker hustru. Det enda problemet är att hustrun har en tonårsdotter sedan tidigare äktenskap som inte alls gillar Jerry. Det är förresten inte det enda problemet. Jerry är galnare än Janne Galning som bor på Galna Vägen 16 och jobbar med galet. Det enda han vill är att ha en perfekt familj och ett perfekt liv men stoppas det en pinne i det hjulet gör han rent hus (med hammare och kniv), byter identitet som du byter trosa/kalsong och flyttar till nästa stad. Filmen i sig är en välgjord mörk b-thriller med en i det närmaste lysande Terry O'Quinn. Filmen fick fyra getingar i Expressen (!) då den gick upp på några få biografer i Sverige på åttiotalet. Köp den för fyrtio på DVD. Det kom några usla uppföljare till den här som bör undvikas men originalet är och förblir en raketklassiker.
Psykmoment: Hehehe det finns så många men Jerry gillar att dra sig undan till sitt snickeri då han tycker det har varit lite motgångar en dag och där går han loss på inredningen tills frugan ropar att det är middag. Då lägger han på sig sitt trevliga leende, stoppar ner hammaren han hade tänkt använda på familjen och pratar med sig själv om att det är värt ett försök till.
Psykreplik: (efter att ha bytt så många städer och identiteter råkar han säga sitt namn fel åt sin fru och stannar upp, slickar sig runt munnen och ser sig förvirrat om i köket)
"Wait a minute, who am I here?" Nog det galnaste jag sett på film och smaskigt överspelat så det blir bra.
Trailer
INTERNAL AFFAIRS (1990)
Psyko: Dennis Peck
Spelas av: Richard Gere
En extremt skönt ond karaktär som steppdansar med ett charmigt leende över lik om inte övertalning eller mutor funkar. Det faktum att han är en högst uppskattad polis (naturligtvis) gör inte interna utredaren Raymond Avilla (Andy Garcia) mindre misstänksam. En skön katt och råttalek med mycket testosteron. Dennis Peck har flera exfruar och barn med dom allihop men dom är alla glada vänner i lite mormonstil. Naturligtvis försöker Peck ta hand om sin familj genom skumraskaffärer och mord så han är inte helt osympatisk och ond vilket ger dimension. Hehehe den är ok men känns kanske lite TV idag.
Psykmoment: Vi har redan sett Dennis Peck göra en hel del onda grejer men när han tar ihjäl en partner/vän (vars fru han knullar på sidan) och sen fejkgrinar för de andra poliserna när dom anländer talar för sig själv.
Psykreplik: (Dennis Peck till hetlevrade Raymond Avillas ansikte om Avillas fru)
"She's very pretty too. A little skinny for my taste, but they say the skinny ones give good head so...OK, here's what's going to happen. I'm gonna fuck her for a while and teach her how to come." JA, han åker på sjukt mycket stryk av Avilla och JA han använder det emot honom senare. That's a nice-a psycho.
Trailer
Hittade tyvärr ingen..ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH!
PACIFIC HEIGHTS (1990)
Psyko: Carter Hayes
Spelas av: Michael Keaton
Trodde ni att Michael Keatons största roll var Batman i Tim Burtonrullarna? Fel fel fel! I allafall inte i min bok. Hans skönaste roll är svindlaren/sociopaten Carter Hayes i underskattade Pacific Heights. Ett par, Patty & Drake (Melanie Griffith & Matthew Modine) satsar alla sina besparingar i ett stort fint hus på Pacific Heights. För att kunna få huset att gå runt så hyr dom ut några lägenheter i kåken och då dyker Carter Hayes upp (som djävulen själv i svart Porsche och mörka ögon) och flyttar in. Deras liv blir till ett rent helvete. En välgjord och spännande rulle med en av de helt-utan-anledning galnaste sol och vårare ni sett sen ni inte såg Raskenstam. Regissören sade att det var hans hyllning till Hitchcock och det finns poänger. Carter Hayes är för övrigt ett av de ballare skurknamnen någonsin om man helt bortser från George Bush dvs.
Psykmoment: När paret blivit av med sitt barn då Patty fått missfall dyker Carter Hayes upp med en present och provocerar fram ett slagsmål genom att tala om hur livet kan vara så grymt (efter att han redan börjat göra deras liv till ett helvete som den galnaste hyresgäst du kan tänka dig).
Psykreplik: (med spikpistol i näven avancerar han sakta mot Patty) "What am I gonna do with you Patty? Look what you're making me do here". Aaaah den sköna förnekelsen. Det är nu hennes fel att han blir galen tydligen.
En bit av slutuppgörelsen i filmen med galen Carter Hayes
(OBS! Vissa spoilers!)
FARLIG FÖRBINDELSE (1987)
Psyko: Alex Forrest
Spelas av: Glenn Close
Ytterligare en kvinna som bara vill vara älskad och älska. Synd bara att hon har ett humör (koka kanin någon?) som får WWF brottarna att rygga och åka hem till mamma. När Dan (Michael Douglas) fru sticker iväg en helg så hoppar Dan i säng med Alex och dom "nulla" mycket hela tiden. När frun kommer tillbaka så tror Dan att allt ska vara bra och hemligt men icke. Alex vägrar släppa taget om Dan och blir mer och mer galen och hotfull. Ett dilemma med filmen är att även om Alex är galen och kan gå till mordiska längder för sin skruvade kärlek så är det Dan som är skurken. Han förtjänar det som komma skall egentligen ändå hejar vi på helyllefamiljen och hyttar argt åt Alex. Är jag den enda som äter crazypiller här? Nåväl. Alex är en toka av otroliga proportioner naturligtvis (hur fan blev hon advokat??) och hon hamnar högt på rankingen. Det gör även rullen.
Psykmoment: Oj här finns det många! Ska vi ta när hon karvar sig själv i armen med en kniv? När hon kokar familjens kanin levande? När hon berättar om hennes fars tragiska död för Dan för att sedan garva och allt var bara på skämt? Vi tar en bild istället.
Psykreplik: "Well, what am I supposed to do? You won't answer my calls, you change your number. I mean, I'm not gonna be ignored, Dan!". Rabbit boilers ahoy!
Trailer (gick inte att lägga upp så här är länken)
http://www.youtube.com/watch?v=IYpeKbHKVbU
HANDEN SOM GUNGAR VAGGAN (1992)
Psyko: Peyton
Spelas av: Rebecca De Mornay
Gynekolog tafsar i Claires (Annabella Sciorra) grej och hon anmäler. Gynekolog tar livet av sig innan domstol. Hans fru Peyton blir så arg så det slår slint och plötsligt står hon och knackar på Claires familjs dörr för att söka jobbet som deras nanny och samtidigt lite good old fashioned vengeance. Time to pay the ma..eeeh WOMAN! Peyton går fram som ett lokomotiv när hon fått in ena foten hos familjen och använder sig av alla fula trix för att vända man mot hustru barn mot familj och sakta men säkert rasera idyllen (och förhoppningsvis ta ihjäl någon på kuppen). Svårt att hitta en sjukare men härligare bitch på vita duken och inte nog med att hennes tafsande läkarmake tog livet av sig, vid nyheterna av hans självmord fick Peyton även missfall. En galen hjärna att kanske förstå. Kommer förresten sexig med extra crazy?
Psykmoment: Även här många naturligtvis men jag tror att när hon i smyg på nätterna matar familjens bebis med sin egen tutte så den inte vill ha mammans är lite nytänkande galet + att man får se tutte.
Psykreplik: (till familjens förståndshandikappade snickarvän) "Did you like looking at me?... Did you like looking at me? Don't fuck with me, retard. My version of the story will be better" Hehehe the times..
Trailer
UNLAWFUL ENTRY (1992)
Psyko: Pete Davis
Spelas av: Ray Liotta (always the bad guy)
Karen & Michael Carr (då söta Madeleine Stowe och Kurt "Snake Plissken" Russell) får inbrott i sin fina villa. Polisen Pete dyker upp och blir som besatt av Karens skönhet. Han vill helt enkelt att hon skall bli hans och som vanligt kan han tänka sig att gå över likför att detta ska hända. Egentligen ingen speciell film alls men har ett schysst stämningsfullt pianoscore och Liotta är liksom skönt bindgalen (hur blev han polis??) sadist med gudkomplex (ooops! där svarade jag själv på frågan) med gnisslande tänder och knarkiga ögon. Extremt uselt psyknamn på en filmtok men framförandet är det inget fel på. Sevärt pga av extrem galenskap och besatthet.
Psykmoment: Pete har fått tag på mannen som bröt sig in i Michaels hus och hotade hans fru med en kniv. Han tvingar Michael misshandla mannen (som råkar vara en svart fattig man..) och vänder ryggen till. När Michael vägrar så går han själv loss på inbrottstjuven som ett vilddjur.
Psykreplik: "Anything I seem to do only makes it worse" Ja det brukar vara så mannen, när man är billabonggalen.
Trailer
Naturligtvis vill jag varna för möjliga spoilers (vilka jag undviker så långt det går) men å andra sidan har ni inte sett dom här gamla boxofficeklassikerna så börjar man ju fundera..
PLAY MISTY FOR ME (1971)
Psyko: Evelyn
Spelas av: Jessica Walter (Lucille Bluth i tv-serien Arrested Development)
Föregångaren till Farlig förbindelse (som vi kommer till senare). Clint Eastwood spelar radio diskjockey och har en kort affär med Evelyn som är ett stort fan. Hon blir besatt av Clintan (vilken brud skulle inte bli det?) och vill bara att det ska vara dom för evigt i regnbågens glada färger. Det vill inte Clintan och som resultat så har han en totalt bindgalen brud efter sig som ena sekunden älskar honom och andra vill mörda honom med tillhyggen (och lite annat folk som kommer i vägen). Evelyn vill ju bara bli älskad ska det vara så svårt? Hon tvingas ju ta till "nifen" å komma å hälsa på eftersom hon känner sig åsidokastad! Clintan är tuff i sina spagettiwesterns och som Dirty Harry men jag har nog aldrig sett honom så nervös och svettig på överläppen som i den här rullen (som han själv regisserade). Hell hath no fury..
Psykmoment: Evelyn träffar gamle Clintan på en uteservering för att be om förlåtelse för hennes stalkingfasoner men vi ser hela tiden i hennes ögon att hon fullständigt har tappat greppet och den sansade konversationen bland folk spårar fullständigt ur till ett gräl med mordhot och skrik.
Psykreplik: (Evelyn till Clintan) "It was funny, I was calling you from that phonebox over there and he was telling me you'd left and I was staring at your car - isn't that funny?" Nej Evelyn det är inte roligt för du stirra på mä!
Trailer (som är så jävla 70-talskul haha!)
THE STEPFATHER (1987)
Psyko: Jerry Blake
Spelas av: Terry O'Quinn (John Locke i tv-serien Lost)
Suverän kaka och en av mina absoluta favoriter i genren. Jerry Blake är en trevlig omtyckt man i grannskapet och är gift med en vacker hustru. Det enda problemet är att hustrun har en tonårsdotter sedan tidigare äktenskap som inte alls gillar Jerry. Det är förresten inte det enda problemet. Jerry är galnare än Janne Galning som bor på Galna Vägen 16 och jobbar med galet. Det enda han vill är att ha en perfekt familj och ett perfekt liv men stoppas det en pinne i det hjulet gör han rent hus (med hammare och kniv), byter identitet som du byter trosa/kalsong och flyttar till nästa stad. Filmen i sig är en välgjord mörk b-thriller med en i det närmaste lysande Terry O'Quinn. Filmen fick fyra getingar i Expressen (!) då den gick upp på några få biografer i Sverige på åttiotalet. Köp den för fyrtio på DVD. Det kom några usla uppföljare till den här som bör undvikas men originalet är och förblir en raketklassiker.
Psykmoment: Hehehe det finns så många men Jerry gillar att dra sig undan till sitt snickeri då han tycker det har varit lite motgångar en dag och där går han loss på inredningen tills frugan ropar att det är middag. Då lägger han på sig sitt trevliga leende, stoppar ner hammaren han hade tänkt använda på familjen och pratar med sig själv om att det är värt ett försök till.
Psykreplik: (efter att ha bytt så många städer och identiteter råkar han säga sitt namn fel åt sin fru och stannar upp, slickar sig runt munnen och ser sig förvirrat om i köket)
"Wait a minute, who am I here?" Nog det galnaste jag sett på film och smaskigt överspelat så det blir bra.
Trailer
INTERNAL AFFAIRS (1990)
Psyko: Dennis Peck
Spelas av: Richard Gere
En extremt skönt ond karaktär som steppdansar med ett charmigt leende över lik om inte övertalning eller mutor funkar. Det faktum att han är en högst uppskattad polis (naturligtvis) gör inte interna utredaren Raymond Avilla (Andy Garcia) mindre misstänksam. En skön katt och råttalek med mycket testosteron. Dennis Peck har flera exfruar och barn med dom allihop men dom är alla glada vänner i lite mormonstil. Naturligtvis försöker Peck ta hand om sin familj genom skumraskaffärer och mord så han är inte helt osympatisk och ond vilket ger dimension. Hehehe den är ok men känns kanske lite TV idag.
Psykmoment: Vi har redan sett Dennis Peck göra en hel del onda grejer men när han tar ihjäl en partner/vän (vars fru han knullar på sidan) och sen fejkgrinar för de andra poliserna när dom anländer talar för sig själv.
Psykreplik: (Dennis Peck till hetlevrade Raymond Avillas ansikte om Avillas fru)
"She's very pretty too. A little skinny for my taste, but they say the skinny ones give good head so...OK, here's what's going to happen. I'm gonna fuck her for a while and teach her how to come." JA, han åker på sjukt mycket stryk av Avilla och JA han använder det emot honom senare. That's a nice-a psycho.
Trailer
Hittade tyvärr ingen..ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH!
PACIFIC HEIGHTS (1990)
Psyko: Carter Hayes
Spelas av: Michael Keaton
Trodde ni att Michael Keatons största roll var Batman i Tim Burtonrullarna? Fel fel fel! I allafall inte i min bok. Hans skönaste roll är svindlaren/sociopaten Carter Hayes i underskattade Pacific Heights. Ett par, Patty & Drake (Melanie Griffith & Matthew Modine) satsar alla sina besparingar i ett stort fint hus på Pacific Heights. För att kunna få huset att gå runt så hyr dom ut några lägenheter i kåken och då dyker Carter Hayes upp (som djävulen själv i svart Porsche och mörka ögon) och flyttar in. Deras liv blir till ett rent helvete. En välgjord och spännande rulle med en av de helt-utan-anledning galnaste sol och vårare ni sett sen ni inte såg Raskenstam. Regissören sade att det var hans hyllning till Hitchcock och det finns poänger. Carter Hayes är för övrigt ett av de ballare skurknamnen någonsin om man helt bortser från George Bush dvs.
Psykmoment: När paret blivit av med sitt barn då Patty fått missfall dyker Carter Hayes upp med en present och provocerar fram ett slagsmål genom att tala om hur livet kan vara så grymt (efter att han redan börjat göra deras liv till ett helvete som den galnaste hyresgäst du kan tänka dig).
Psykreplik: (med spikpistol i näven avancerar han sakta mot Patty) "What am I gonna do with you Patty? Look what you're making me do here". Aaaah den sköna förnekelsen. Det är nu hennes fel att han blir galen tydligen.
En bit av slutuppgörelsen i filmen med galen Carter Hayes
(OBS! Vissa spoilers!)
FARLIG FÖRBINDELSE (1987)
Psyko: Alex Forrest
Spelas av: Glenn Close
Ytterligare en kvinna som bara vill vara älskad och älska. Synd bara att hon har ett humör (koka kanin någon?) som får WWF brottarna att rygga och åka hem till mamma. När Dan (Michael Douglas) fru sticker iväg en helg så hoppar Dan i säng med Alex och dom "nulla" mycket hela tiden. När frun kommer tillbaka så tror Dan att allt ska vara bra och hemligt men icke. Alex vägrar släppa taget om Dan och blir mer och mer galen och hotfull. Ett dilemma med filmen är att även om Alex är galen och kan gå till mordiska längder för sin skruvade kärlek så är det Dan som är skurken. Han förtjänar det som komma skall egentligen ändå hejar vi på helyllefamiljen och hyttar argt åt Alex. Är jag den enda som äter crazypiller här? Nåväl. Alex är en toka av otroliga proportioner naturligtvis (hur fan blev hon advokat??) och hon hamnar högt på rankingen. Det gör även rullen.
Psykmoment: Oj här finns det många! Ska vi ta när hon karvar sig själv i armen med en kniv? När hon kokar familjens kanin levande? När hon berättar om hennes fars tragiska död för Dan för att sedan garva och allt var bara på skämt? Vi tar en bild istället.
Psykreplik: "Well, what am I supposed to do? You won't answer my calls, you change your number. I mean, I'm not gonna be ignored, Dan!". Rabbit boilers ahoy!
Trailer (gick inte att lägga upp så här är länken)
http://www.youtube.com/watch?v=IYpeKbHKVbU
HANDEN SOM GUNGAR VAGGAN (1992)
Psyko: Peyton
Spelas av: Rebecca De Mornay
Gynekolog tafsar i Claires (Annabella Sciorra) grej och hon anmäler. Gynekolog tar livet av sig innan domstol. Hans fru Peyton blir så arg så det slår slint och plötsligt står hon och knackar på Claires familjs dörr för att söka jobbet som deras nanny och samtidigt lite good old fashioned vengeance. Time to pay the ma..eeeh WOMAN! Peyton går fram som ett lokomotiv när hon fått in ena foten hos familjen och använder sig av alla fula trix för att vända man mot hustru barn mot familj och sakta men säkert rasera idyllen (och förhoppningsvis ta ihjäl någon på kuppen). Svårt att hitta en sjukare men härligare bitch på vita duken och inte nog med att hennes tafsande läkarmake tog livet av sig, vid nyheterna av hans självmord fick Peyton även missfall. En galen hjärna att kanske förstå. Kommer förresten sexig med extra crazy?
Psykmoment: Även här många naturligtvis men jag tror att när hon i smyg på nätterna matar familjens bebis med sin egen tutte så den inte vill ha mammans är lite nytänkande galet + att man får se tutte.
Psykreplik: (till familjens förståndshandikappade snickarvän) "Did you like looking at me?... Did you like looking at me? Don't fuck with me, retard. My version of the story will be better" Hehehe the times..
Trailer
UNLAWFUL ENTRY (1992)
Psyko: Pete Davis
Spelas av: Ray Liotta (always the bad guy)
Karen & Michael Carr (då söta Madeleine Stowe och Kurt "Snake Plissken" Russell) får inbrott i sin fina villa. Polisen Pete dyker upp och blir som besatt av Karens skönhet. Han vill helt enkelt att hon skall bli hans och som vanligt kan han tänka sig att gå över likför att detta ska hända. Egentligen ingen speciell film alls men har ett schysst stämningsfullt pianoscore och Liotta är liksom skönt bindgalen (hur blev han polis??) sadist med gudkomplex (ooops! där svarade jag själv på frågan) med gnisslande tänder och knarkiga ögon. Extremt uselt psyknamn på en filmtok men framförandet är det inget fel på. Sevärt pga av extrem galenskap och besatthet.
Psykmoment: Pete har fått tag på mannen som bröt sig in i Michaels hus och hotade hans fru med en kniv. Han tvingar Michael misshandla mannen (som råkar vara en svart fattig man..) och vänder ryggen till. När Michael vägrar så går han själv loss på inbrottstjuven som ett vilddjur.
Psykreplik: "Anything I seem to do only makes it worse" Ja det brukar vara så mannen, när man är billabonggalen.
Trailer
There you have it folks! Några riktigt sköna dårar i Hollywoodvardagen.
To be continued..
/Vrångmannen
Super-high me
@@
Här en idé som låter jättekul på papper (ungefär som Vrångmannen sa om Strange Wilderness). En stå-uppkomiker i L.A. som av medicinska skäl (framkommer aldrig vilka så med andra ord bluffar han förmodligen bara för att få det lagligt) av staten Kalifornien är godkänd marijuanarökare (ni vet att det är lagligt där om man får det utskrivet av en doktor hoppas jag) ska under 30 dagar inte röka alls och sen under 30 dagar röka mer eller mindre konstant för att se vad som händer med kroppen. Diverse läkartest, IQ-test och liknande genomförs både under ickerökarperioden som rökarperioden för att se om det är nån märkbar skillnad. Det är det inte. Mitt i allt detta får vi se lite hur han jobbar på stå-uppklubbarna runtom USA. Tyvärr håller inte idén riktigt hela vägen och det blir liksom aldrig tillräckligt intressant för 90 minuter. Som en kortare dokumentär på 50 minuter på teve hade den nog varit klockren.
/Surskägget
Här en idé som låter jättekul på papper (ungefär som Vrångmannen sa om Strange Wilderness). En stå-uppkomiker i L.A. som av medicinska skäl (framkommer aldrig vilka så med andra ord bluffar han förmodligen bara för att få det lagligt) av staten Kalifornien är godkänd marijuanarökare (ni vet att det är lagligt där om man får det utskrivet av en doktor hoppas jag) ska under 30 dagar inte röka alls och sen under 30 dagar röka mer eller mindre konstant för att se vad som händer med kroppen. Diverse läkartest, IQ-test och liknande genomförs både under ickerökarperioden som rökarperioden för att se om det är nån märkbar skillnad. Det är det inte. Mitt i allt detta får vi se lite hur han jobbar på stå-uppklubbarna runtom USA. Tyvärr håller inte idén riktigt hela vägen och det blir liksom aldrig tillräckligt intressant för 90 minuter. Som en kortare dokumentär på 50 minuter på teve hade den nog varit klockren.
/Surskägget
måndag 19 maj 2008
Superhero Movie
@@@
Hahahaha vad ska man säga? Ok den är långt ifrån klassiker som Police Squadserien, Titta vi flyger, Top Secret och Hot Shots plus att vi har sett variationer på alla gags tuuuusen gånger. Den är ljusår mycket bättre än bedrövliga rullar som försöker vara i samma genre t.ex Date Movie, Epic Movie och liknande risiga parodier med noll tajming etc. Rick Riker är en ung tönt på skolan men blir biten av en muterad trollslända och får superkrafter. Christopher McDonald, som alltid är roligaste skurken (Thelma & Louise, Dirty Work, Happy Gilmore m.fl) är även här lysande som maktgalen superskurk. Inget nytt under solen men tajmingen sitter hyfsat (för att David Zucker har producerat?) och det är en otroligt korkad rulle som driver med alla blockbuster serietidningsfilmer och just därför är den ok. Den har också den goda smaken att vara föredömligt kort. Inget mästerverk på långa vägar men det vill den inte vara heller. I väntan på nästa Titta vi flyger (som ÄR en femma!) så får den här duga lite i smyg.
/Vrångmannen
@@
Håller i stort med Vrångmannen i hans bedömning förutom att jag tycker Supehero Movie ligger på ungefär samma nivå som t ex Date Movie eller Epic Movie. M a o en helt okej parodi med ett par schyssta garv och många transportsträckor. Superhero Movie skiljer sig lite i det att den verkligen koncentrerar sig på att först och främst parodiera Spider-Man istället för att parodiera en mängd filmer och popkulturella företeelser. Det vinner den kanske lite på, men i slutändan trodde jag på mer från Zucker (även om han bara är producent).
/Surskägget
Hahahaha vad ska man säga? Ok den är långt ifrån klassiker som Police Squadserien, Titta vi flyger, Top Secret och Hot Shots plus att vi har sett variationer på alla gags tuuuusen gånger. Den är ljusår mycket bättre än bedrövliga rullar som försöker vara i samma genre t.ex Date Movie, Epic Movie och liknande risiga parodier med noll tajming etc. Rick Riker är en ung tönt på skolan men blir biten av en muterad trollslända och får superkrafter. Christopher McDonald, som alltid är roligaste skurken (Thelma & Louise, Dirty Work, Happy Gilmore m.fl) är även här lysande som maktgalen superskurk. Inget nytt under solen men tajmingen sitter hyfsat (för att David Zucker har producerat?) och det är en otroligt korkad rulle som driver med alla blockbuster serietidningsfilmer och just därför är den ok. Den har också den goda smaken att vara föredömligt kort. Inget mästerverk på långa vägar men det vill den inte vara heller. I väntan på nästa Titta vi flyger (som ÄR en femma!) så får den här duga lite i smyg.
/Vrångmannen
@@
Håller i stort med Vrångmannen i hans bedömning förutom att jag tycker Supehero Movie ligger på ungefär samma nivå som t ex Date Movie eller Epic Movie. M a o en helt okej parodi med ett par schyssta garv och många transportsträckor. Superhero Movie skiljer sig lite i det att den verkligen koncentrerar sig på att först och främst parodiera Spider-Man istället för att parodiera en mängd filmer och popkulturella företeelser. Det vinner den kanske lite på, men i slutändan trodde jag på mer från Zucker (även om han bara är producent).
/Surskägget
söndag 18 maj 2008
Glad
Nu har jag lugnat ner mig lite då jag hittat en gammal DVD utgåva av Animal House (Delta Gänget) med originalmusiken intakt. Tack för att dollarn är så låg så att den endast kommer kosta mig en hunka. Tyvärr så är den i mono eftersom den nyrestaurerade utgåvan (som jag har) i Dolby Digital är den som har fel låtar inmixade i filmen. Spelar ingen roll. Tar hellre originalrullen i mono vilken dag som helst än den bedrövliga jag nu sitter på. Om någon vill ha den så säg bara till annars slänger jag den åt helvitti.
/Vrångmannen
/Vrångmannen
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)