onsdag 2 juni 2010

Kommisarie Späck

@@@
Det är faktiskt jävligt skumt att den här filmen inte gjorts tidigare. Beckfilmerna har spottats ut på löpande band alldeles för länge och följer samma redan i första delen uttjatade mall gång på gång på gång. Det finns dessutom inte en svensk över 12 som inte sett minst en Beckfilm. Att parodiera Beck är därför lika självklart som genialt. Och alla klichéer från de riktiga Beckfilmerna finns här. Konstige grannen, arge Gunvald, tonårsdottern som aldrig hinns med, tuffa snutbruden och skumma lönnmördare från undre världen. Det är snyggt, rappt och större delen av tiden riktigt, riktigt roligt. Visst, en del skämt kanske är lite väl uppenbara, men det betyder inte att de inte är kul när de levereras.
Johan Hedenberg (fortfarande mest känd för Varuhuset eller?) är lysande som en överdrivet arg och frustande Grünvald Karlsson som går i terapi och får rådet att lyssna på Sudda Bort Din Sura Min för att bli glad hahahahaha. Hedenberg gör en bättre Persbrandt än Persbrandt själv lyckas med nuförtiden så det blir nästan så att Persbrandt parodierar sig själv medan Hedenberg sparkar nytt liv i en sjukt uttjatad karaktär. Knäppt eller hur? Leif Andrée som Mårten Späck är även han perfekt i rollen och första halvtimmen när han heeeeeeeeeeeela tiden har en korv, bakelse eller annat ätbart i handen/munnen är för jävla kul hahahahahahahahaha! Den enda av de tre huvudrollerna som faktiskt aldrig är kul är Cecila Frode som den tuffa snuten Irene Snusk som springer runt som en överkåt Lara Croft/Trinity och härjar. På papper misstänker jag att rollen var riktigt kul, men Frode lyckas helt enkelt inte övertyga och de enda gånger det faktiskt är tyst i biosalongen när det dras skämt är när de kommer från Frode. Om det är felcasting eller noll komisk talang överlåter jag åt andra att avgöra.
Jag gillade det här betydligt mer än jag förväntade mig. Inget mästerverk på nåt sätt, men helt klart en film jag kan tänka mig att se om när jag vill ha mig ett skönt garv. Publiksuccé lär det bli och jag personligen ser redan nu fram emot uppföljaren.
/Surskägget

@@@-
Jag är den första att medge att jag garvade ofta och högt under visningen (speciellt efter ett par stöl) och jag gillar min slapstick/parodi/meta och svensk sådan är en liten frisk fläkt. Grünvald är skoj. Mårten Späck likaså. Irene Snusk däremot är som Skägget säger en helt malplacerad karaktär (Cecilia Frode helt utan tajming i dålig peruk, för det är väl kul?). Man skulle kanske ha bytt ut regissören Fredde Granberg för även om det är ett ok hantverk i genren så känns det som att någon med lite mer fingertoppskänsla hade kunnat göra mer av det här. Som sagt jag skrattade (i synnerhet under första halvan) men har en lite tom känsla såhär i efterhand. Varför blev inte det här en tv-serie? Ett gäng avslutande 30-minutersavsnitt med nya fall hade ju varit klockrent! Nåväl. Kommisarie Späck, när man tar den på rätt sätt, är en busig buskisparodi på en uppskattad seriös polisserie och faktiskt mer underhållande än förlagan den parodierar. Det är det roligaste av allt.
/Vrångmannen

1 kommentar:

Anna Nio sa...

PRECIS så tyckte jag med; Irene Snusk-karaktären var rena döden, bara förvirrande och trist (and what's up with the hair? OMG, 90-talet ringde och ville ha tillbaka sin hopplöst tramsiga klubbkid-frippa, HARLÅG!) och drog tyvärr ner helheten. ÄLSKADE också Grünwald mest, helt jävla briljant och SKITsur, hahaha. :D