@@
Har för mig att den blev extremt sågad vid premiären 1993 och hade därför absolut inga förväntningar på den överhuvudtaget. Och visst, en höjdarrulle är det inte, men den har sin lilla charm och det händer små busigheter hela tiden samtidigt som Bob Hoskins och John Leguizamo i huvudrollerna som bröderna Mario är tillräckligt bra i sina roller för att hålla intresset uppe. På sitt sätt påminner den en del om första Teenage Mutant Ninja Turtlefilmen (med dåliga specialeffekter och allt) som kanske inte heller är en topp-fem-film men som funkar när man vill ha lite busigt ös en söndag med kidsen. Största problemet med Super Mario Bros är naturligtvis att man har väldigt lite av spelet i filmen. Jag fattar att man undviker att Bob Hoskins går runt i stor röd hatt å blå overall hela filmen för det ser bara fånigt ut, samtidigt förlorar man ju kopplingen till spelet. Är man superfan av spelen kokar man förmodligen inombords så fort man ser den här filmen som har väldigt lite med spelet att göra. Vi andra rycker lite på axlarna åt det och får lite hjärndöd fart och fläkt i 90 minuter.
/Surskägget
måndag 4 juni 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar