The
Haunting (1963)
@@@@@
”An evil
old house, the kind some people call haunted, is like an undiscovered country
waiting to be explored. Hill House had stood for ninety years and might stand
for ninety more. Silence lay steadily against the wood and stone of Hill House
and whatever walked there, walked alone.”
Så har jag äntligen sett om den (eller snarare upplevt om
den), efter alla dessa år. Såg den ett par gånger som yngling och på den tiden
skrämde den både skiten ur mig och tråkade ut mig samtidigt. Lång dialog, komplex
psykologi och svart-vitt flög inte riktigt på den tiden, även om jag förstod
att detta var en klassiker att räkna med. Av alla spökfilmer jag sett så är The
Haunting (eller Det spökar på Hill House, som den heter på svenska) förmodligen min favorit. Inte den läskigaste kanske, även om den
än idag ger mig små kalla kårar, men helt klart den bästa. Fotot är perfekt. Svart.
Vitt. Panavision. Varenda bild och varenda komposition är ett litet mästerverk,
som direkt lockar fram oro i själen. Hantverksmässigt är hela filmen perfektion
faktiskt och då ska vi minnas att filmen har över 50 år på nacken. En forskare
bjuder alltså in tre väl utvalda personer till det stora gamla huset Hill House,
för att forska i det övernaturliga. Husets historia med ond bråd död och
oförklarliga händelser verkar tala för sig själv. Jag är ju både en agnostiker
när det kommer till det eventuella livet efter detta, men samtidigt skiträdd
för mörkret och spöken (hahaha!) så The Haunting är en perfekt film för mig i
det avseendet. Ljudbilden är också majestätisk. Långa tystnader bryts plötsligt
av fruktansvärda bankanden och viskningar. Det faktum att man faktiskt aldrig
ser någonting och fantasin går istället på högvarv gör det ju desto nervigare.
Jag satt faktiskt nästan och önskade att jag skulle få se en glimt av någonting
någongång, för väntan var olidlig. Den mångfacetterade regissören Robert Wise (Sound
of Music, West Side Story, Star Trek: The Motion Picture) har gjort Shirley
Jacksons roman rättvisa på alla plan och ska man diskutera klassiker i genren
så krävs det nästan att The Haunting omnämns varenda gång. Jan de Bont (Speed,
Twister) gjorde 1999 en remake på den här makalösa klassikern med Lili Taylor,
Catherine Zeta-Jones, Owen Wilson och Liam Neeson.
/Vrångmannen
The Haunting (1999)
@
Far åt helvete.
/Vrångmannen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar