När 60-talet sakta men säkert sipprade över i 70-talet spred sig även en ny kamp i USA, en feministisk kamp där kvinnor tröttnade på att stå hemma vid spisen och vänta på sin 50-talsman att komma hem med en lönecheck. Billie Jean King var en av dessa kvinnor. Utåtriktad och vältalig gjorde hon vad hon kunde för den feministiska kampen. Hon var dessutom en av de bästa kvinnliga tennisspelarna i världen. Bobby Riggs å sin sida var en man av den gamla skolan. Han började bli till åren och hade sina bästa dagar som tennisspelare på elitnivå långt bakom sig. Han tyckte dock hela det här snacket om att "kvinnor kan" var bullshit så han började snacka med alla som ville lyssna på honom att han som gammal föredetting fortfarande kunde spöa vilken kvinnlig tennisspelare som helst i hela världen. Det här spred sig relativt snabbt i medierna och snart nog fick Bobby Riggs sin match. Dock ej mot Billie Jean King som vänligt men bestämt avböjde. När Bobby vann sin match rätt överlägset och sedan satte igång och skröt som aldrig förr bestämde sig Billie Jean för att visa honom var skåpet skulle stå och tackade ja till en match. Resten är, som man säger, historia. Filmskaparna har lyckats hitta mängder med arkivmaterial och låter både Billie Jean och Bobby till stor del komma till tals via gamla intervjuer och låter storyn rulla fram genom gamla filmsnuttar hellre än att låta en berättarröst dra allt för oss. Det gör att man får en bra känsla för tidsåldern och gör det hela så mycket mer intressant. Intressant och kul även om man vet hur det hela slutar.
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar