För tredje (Da Vincikoden gick knappt att titta på och Änglar och Demoner var ett sånt snedsteg så man svimmade) gången rattar Ron Howard skutan och Tom Hanks tar sig an rollen som Professor Langdon, bäst i världen på att lösa gåtor och korsord. Dan Browns böcker om Langdon fick som bekant en jäkla skjuts när Da Vincikoden blev en av de bäst säljande böckerna i världshistorien. Men bara för att man sålt en bok till halva jordens befolkning betyder inte att det är speciellt bra. Nu funkar Langdons äventyr hyfsat bra i bokform. Det är när man ska berätta samma story på bioduk som det helt enkelt faller pladask. För vi ska inte glömma att Langdon löser gåtor! Sida upp och sida ner med mer eller mindre kluriga gåtor som Langdon sakta men säkert löser är en sak, att glo 120 minuter på Tom Hanks som löser gåtor går inte. Det gååååååår inte för det blir så himla boring schmoring direkt. Ron Howard är en skicklig regissör med fet budget så rent filmiskt går det inte att gnälla på nåt och Hanks är en duktig skådis absolut. Men det går inte att titta på nån som löser gåtor i två timmar. Om du tror att det går så glid ner på närmaste äldreboende och glo på när en gubbe löser korsordstidningen i två timmar. Förmodligen kommer det vara roligare än detta trötta spektakel.
/Surskägget
PS. Första kvarten är bland det vidrigaste (vidrigt som i uselt inte som i äckligt) i "skakig-handhållen-kamera-för-att-göra-ospännande-saker-spännande" man önskar att man aldrig sett på film. Det skakar hela tiden och klippen kommer två gånger per sekund. För då blir det spännande hörni. Panga på med hög musik också så publiken håller sig vaken. Hörni!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar