Hell Is for Heroes (1962)

@
Neeeeeej! Vad ääääär det hääääär?! Knappa nittio minuter känns som tre timmar, hahahaha! Steve McQueen är tuff och ber alla att dra åt helvete, men resten av filmen är en jävla tradig röra. Gamle Clintan-regissören Don Siegel (Dirty Harry, Coogan's Bluff) har gjort en väldigt seg och konstig krigsfilm, med actionsekvenser som känns trötta, plus att han har slängt in lite gammalt stock photo från andra krigsrullar. Varför ska man slösa när det finns liksom?! HAHAHAHA! Med en så ball titel som Hell Is for Heroes så förväntar man sig mer, även om filmen är i svart-vitt och inspelad under det tidiga sextiotalet. Komikern Bob Newhart gör här sin första filmroll och en ung James Coburn syns lite då och då. Men nä. Hell Is tydligen for BORED PEOPLE.
/Vrångmannen

Invasion of the Body Snatchers x4

Ibland är det de enkla idéerna som är bäst. En serie sci-fi/skräcknoveller som skrevs på 50-talet samlades ihop, putsades till och blev en roman där utomjordiska frön(!) skapar kopior av människor och tar över deras själar när man sover. När man vaknar har man alla sina minnen men man har tappat sina känslor. Låter inte speciellt superläskigt eller spännande, men det har gjorts hela fyra filmatiseringar på denna bok och det om nåt bevisar väl att det finns en nerv och spänning i detta. Frön eller ej.

Invasion of the Body Snatchers (1956)
@@@
Don Siegel som sedermera blev berömd för att ha skapat filmhistoria tillsammans med Clintan i hårdkokta Dirty Harry regisserar denna första filmatisering. Filmen lider en del av taskig budget, men Siegel visar redan här prov på att han är en skicklig regissör som kan skapa stämning och spänning även med de mest enkla medel. Mycket av filmens charm är givetvis att den är ett barn av 50-talet där dialog och karaktärer är väldigt djupt rotade i en annan tidsålder där män var män och kvinnor var kvinnor och man med dagens moderna ögon mest garvar åt att det var så. Samtidigt är det ett intressant tidsdokument och ett bra tecken på hur långt samhällsutvecklingen gått på bara 60 år. Den stora behållningen med filmen är dock stämningen Siegel skapar. Man sitter och glor och är orolig över karaktärerna och vad det är som sker i staden där allt utspelar sig. Man får aldrig se några monster eller läskiga specialeffekter, men man VET att det är fara för allas liv och pulsen höjs helt klart ett par gånger. Det här är nåt som dagens skräckfilmare många gånger missar helt och slänger in ungefär en miljon oläskiga datoriserade effekter ingen blir rädd för. Filmen har åldrats en del, men fortfarande håller grundstoryn.
/Surskägget

Invasion of the Body Snatchers (1978)
@@@@
I stort sett en remake på första filmen (har inte läst boken så vet inte hur väl man följer den) där man moderniserat storyn litegrann. Donald Sutherland har huvudrollen och i sann 70-talsfeministanda har man uppdaterat den kvinnliga karaktären till att bli tuff och självständig (spelas av Brooke Adams som du tycker dig känna igen men som du aldrig egentligen sett i nåt). Här har man tagit fasta på stämning och spänning ännu mer och skruvar till jag-sitter-på-nålar-bitarna fem varv till. Första timmen är nästan som ett vanligt, klassiskt  70-talsrelationsdrama där Sutherland och Adams karaktärer är kära i varandra men ihop med andra vilket omöjliggör deras förhållande. Med den skillnaden att det är nånting som inte stämmer i deras liv. Nånting är lite off i världen. Nånting är skevt. Men vad? 70-talsrealism hela vägen med närmast dokumentära kameravinklar och känsla gör att det här blir väldigt naturtroget. Sutherland visar prov på vilken duktig skådis han faktiskt är, och Jeff Goldblum (som jag alltid gillar) dyker upp i en biroll och spelar det han alltid spelar, nämligen Jeff Goldblum. Kul också att huvudrollen från första filmen får dyka upp i en liten cameo samt att även Siegel är med några minuter. Bra nerv och spänning gör filmen till den bästa av de fyra.
/Surskägget

Body Snatchers (1993)
@@@
Hahahahaha! Abel Ferraras variant tar bort all spänning och stämning och satsar på fullt ös medvetslös istället. Han förlägger storyn till en militärförläggning så att ALLA karaktärer har fri tillgång till alla vapen i hela världen hela tiden och så låter han det bli en stor jävla shoot-out av det hela. Jag förstår honom, varför göra ytterligare exakt samma remake som redan har gjorts. Gillar man grundstoryn får man ju satsa på att hitta på nåt lite nytt och fräscht med den. Det här är en b-skräckis men en bra sådan där i alla fall jag sitter och flinar från första till sista sekund. Inget mästerverk på nåt sätt, men bra ös en fredagkväll.
/Surskägget

The Invasion (2007)
@@
Tråkigaste versionen av de fyra. Nicole Kidman och Daniel Craig i huvudrollerna. Man försöker sig på en blandning av 1978-versionen och 1993-versionen och blanda stämning med action men lyckas aldrig riktigt. Väldigt mycket standard 1A över hela filmen och det känns som att de flesta ställde upp mer för lönechecken än för att de verkligen trodde på manuset. Ska du skippa nån film i "serien" så är det denna.
/Surskägget

Flykten Från Alcatraz

@@@
Gammal hederlig Clintanunderhållning i regi av vapendragaren Don Siegel. Clintan spelar Frank Morris som tillsammans med två bröder antas vara de enda tre som lyckades rymma från San Franciscofängelset Alcatraz vilket ledde till att fängelseön bara något år senare stängde igen och med tiden blev den populära turistattraktion den är än idag. Jag skriver "antas" då det inte är helt bevisat att de tre männen faktiskt överlevde det iskalla vattnet, de starka strömmarna och hajarna som huserar där mellan Alcatraz och fastlandet. Å andra sidan finns det inga bevis för att de inte klarade sig och det är ju helt klart roligare att föreställa sig att de faktiskt lyckades. I vanlig ordning när det är Clintan/Siegel så är det realism som gäller. Stundtals känns det lite dokumentärt när vi följa fångarna och deras vakter i deras dagliga liv. Samtidigt håller självklart Siegel igång spänningen hela tiden när vi på nära håll följer Clintan och hans kumpaners planer för rymningen. Det är faktiskt rätt coolt att se hur mycket man kan göra med små medel om man bara har tillräckligt med tid och know how. Kanske skulle tjänat på att kortats ner med en kvart, tjugo minuter men det är egentligen bara petitesser i sammanhanget. Välspelat och skicklig utfört och bjussar på god hederlig filmunderhållning.
/Surskägget

@@@+
Clintanrulle. Fängelserulle. Don Siegelrulle. Det blir aldrig dåligt även om jag fortfarande retar mig på den helt galna och omotiverade åskknallen (01:51). Underhållning på det gamla goda sättet helt enkelt.
/Vrångmannen