Seal Team Six: The Raid on Osama Bin Laden

@@

Knappt har Bin Ladens lik stelnat innan jänkarna släpper en propagandarulle om hur jävla bra de är som kunde hitta och döda honom. Ja ni gissade rätt. Det här handlar om det Navy Sealteam som stormade Bin Ladens fäste och sköt ihjäl honom. Vi får följa handlingen från två synvinklar, dels från Washington där NSA-agenterna samlar info som leder till Bin Laden och dels Navy Sealssoldaterna som tränar för att fånga och/eller döda Bin Laden. Det är inte så mycket flaggviftande och patriotism som man skulle kunna förvänta sig men visst är det en hel del sånt inblandat. För att göra det mer trovärdigt har regissören John Stockwell (med såna mästerverk som Dark Tide, Turistas och Blue Crush på sitt samvete) klippt in lite nyhetsinslag och kör en del ”dokumentära” grepp som skakig handkamera och liknande. Visst, actionsekvenserna är hyggliga och har bra tempo men om ni skippar den här missar ni inte mycket.
/Surskägget

Dark Tide

@

Regissören John Stockwell gillar vatten, båtar och brudar i bikini. Helt okej. Vem gör inte det? I Blue Crush koncentrerade han sig mestadels på brudarna i bikini. I Into the Blue höjde han ribban något och slängde med lite actionsekvenser också. I Dark Tide går han steget längre och höjer insatsen genom att slänga med en massa hungriga hajar. Den här gången är det Halle Berry som får dra på sig bikinin som hajexperten som med hjälp av en stor summa pengar lockas ut på havet för att låta en dryg miljonär simma med vithajar utanför den sedvanliga undervattensburen som alla normalt funtade människor vill ha mellan sig själva och de där fyrahundra sylvassa tänderna (och riktigt normalt funtade människor kliver inte ens ner i en sån bur, de håller sig på båten eller ännu hellre land). Ungefär allt som kan gå fel går givetvis fel och det är stormar, vält båt, hajar överallt och ond bråd död. Tyvärr har Stockwell fått för sig att han är konstnär och artist och inte bara en dussinregissör och försöker göra nån sorts actionvariant av Luc Bessons mästerverk Det Stora Blå vilket givetvis går käpprätt åt helvete. Därför får vi inte en hajar-som-slaktar-dumma-människor-och-undrar-vem-som-dör-härnäst-film utan nåt trist försök till poetisk kolla-vad-fina-undervattensbilder-jag-tagit-film där det då och då är nån som hamnar i gapet på en haj. Berry gjorde filmen helt klart för semesterns skull, och Stockwell för sin hybris skull. Resultatet är skrämmande tråkigt.

/Surskägget

Turistas

@@@
Regissör John Stockwell har pendlat mellan ungdomsdrama (Crazy/Beautiful som var riktigt bra), surfardrama (Blue Crush som var helt värdelös) och sommaraction (Into the Blue som har Jessica Alba i en bikini i 90 minuter och därmed är bra). Med Turistas bjussar han på en Hostel i lightformat. Ett gäng amerikanska och brittiska killar och tjejer i de yngre tjugoåren hamnar i Brasiliens djungel i klorna på en skurk som dödar folk för deras organ som säljs vidare på svarta marknaden. Lite lagom äckeleffekter varvas med svettiga och halvnakna människor som försöker fly för sina liv. Sprinkla detta med natursköna vyer av sandstränder och klippformationer med små vattenfall och du har Turistas i ett nötskal. Det är klichécity där man vet exakt vem som överlever och vem som dör, men det är ändå såpass välgjort att jag är underhållen hela tiden. En film man glömmer sekunden efter att man sett den, men som är kul tidsfördriv medan den är på.
/Surskägget