August: Osage County

@@@
Pjäs blir film och då vet man att det är mycket snack. Mycket, mycket snack. Här är det tre systrar (Julia Roberts, Juliette Lewis och Julianne Nicholson) som reser hem till sin cancersjuka mor (Meryl Streep) efter att pappan dött. Den som tror att relationerna mellan mor och barn och mellan barnen internt är chill, relaxad och soft har aldrig sett en pjäs om en familj. Närå, här är det vassa tungor och mängder med uppdämda känslor som ligger och pyr under ytan och som exploderar vid helt fel tillfällen så att maximalt med olustiga känslor triggas hos publiken. Stundtals är det lysande och Streep visar ännu en gång prov på varför hon räknas som en av de bästa som synts på vita duken. Dock är det lite väl mycket transportsträckor och den riktigt stora urladdningen kommer för tidigt in i filmen när hela familjen samlas för en middag som snabbt urartar i ett skrikkrig av sällan skådat slag (man har ca 45 minuter kvar efter den scenen och den borde vara slutscenen när allt ställs på sin spets). Allt som allt är det en sevärd film med många bra prestationer även om den känns lite baktung på sina ställen.
/Surskägget

Whip It

@@@

Det finns Hollywoodstjärnor och så finns det Hollywoodkungligheter. Drew Barrymore tillhör definitivt kungligheterna med tre generationers skådisars blod och osunt leverne i ådrorna. Hon genomlevde mer innan hon var 12 än de flesta skådisar hinner med på en livstid. Efter att ha dragit sig upp ur knarkträsket följde b-filmer som Poison Ivy, Waxwork II: Lost in Time och Doppelganger tills hon lyckades ta sig upp på A-listenivå igen med Batman Forever, Scream och Charlie's Änglar. Sedan 1999 har hon eget produktionsbolag och nu debuterar hon som regissör. Och hon gör det med en söt liten feel-goodrulle om Bliss (Ellen Page) som bara vill bort från den lilla sydstatshåla hon bor i. Detta lyckas hon göra genom att gå med i en rollegirlsförening (tjejer som åker rullskridskor på en bana och pucklar på varandra, en av två sporter som är helt uppfunna i USA, den andra är basket) där hon snabbt blir en av stjärnorna i den lilla sporten. Kruxet är förstås att man måste vara 21 eller ha målsmans tillstånd vilket inte stämmer in på lilla Bliss alls. Söt och charmig film som tyvärr inte är den där pärlan jag hoppades på men som ändå är mysig och go för stunden. Perfekt daterulle med andra ord. Utöver Ellen Page ser vi självklart Drew själv, Juliette Lewis, Jimmy Fallon och Kristen "när ska jag få en huvudroll och bli den kvinnliga Will Ferrell för jag är roligast" Wiig.

Vrångmannens tankar här.

/Surskägget

Dagens Hyllning

From Dusk Till Dawn

@@@@@

Jag kan tänka mig hur Tarantino och Rodriguez satt och söp till en kväll och snackade sina gamla favoritrullar. Splatter, vampyrer, blod, gangsters, bankrånare och tuffa karaktärer som spottar oneliners istället för repliker. Kan också tänka mig hur det plötsligt glimmar till i ögonen på dem när de inser att om de mixar alla de här grejerna i en film så måste det blir en supergrym rulle. Sagt och gjort. Tarantino fixar manus och Rodriguez regisserar. Resultatet är fantastiskt. Vi har Tarantinos patenterade dialog och klockrena karaktärer mixat med Rodriguez visuella stil och actiontempo. Kombon är oslagbar. Faktum är att herrarna borde göra såhär oftare eftersom de matchar varandra hur bra som helst.

I korthet handlar det om bröderna Gecko (George Clooney och Tarantino) som har rånat en bank och skjutit ihjäl en sjujäkla massa snutar av bara farten. De kidnappar en präst som tappat tron (Harvey Keitel) och hans två ungar (Juliette Lewis och en snubbe du aldrig hört talas om men som heter Ernest Liu) för att ta sig in i Mexiko där de ska träffa Carlos (Cheech Marin) på en bar som heter The Titty Twister. Carlos ska sedan ordna en tillflyktsort i Mexiko åt bröderna där de kan leva lyckliga resten av livet. Nu visar det sig att The Titty Twister är ett tillhåll för blodtörstiga vampyrer och pang så är samtliga inblandade i det galnaste blodbad du sett sedan Braindead.

Clooney som den äldre brorsan Gecko är fenomenal. Ge honom så här tuffa roller jämnt! Tarantino är den mest sleaziga äckelvåldtäktsmannen du sett på film. Keitel spelar som om han vill ha en Oscar för sin trolöse präst. Och bland en uppsjö sköna biroller är Michael Parks (en av Tarantinos favvoskådisar) bäst i världen som Texas Ranger Earl McGraw hahahahahahaha! Inledningsscenen där McGraw är argast men ändå lugn på ytan är strålande. En film att älska och se om.

/Surskägget

Whip It

@@@@
Underbart underhållande och välspelat om unga tjejen Bliss (Ellen Page) som jobbar på en vägkrog efter skolan samt för att göra sin mor glad ställer upp i skönhetstävlingar när hon egentligen hatar det. Hon råkar av en slump hitta en flyer för ett Roller Girlderby och förälskar sig i sporten så pass att hon satsar allt för att bli en Roller Girl. Whip It är en riktigt rolig, tänkvärd och varm punkrock till film. Detta är också Drew Barrymores regidebut där hon själv medverkar i en biroll tillsammans med bl.a Kristen Wiig, Juliette Lewis, Jimmy Fallon m.fl. Att inte den här coming-of-age-girl-power historien blev en större hit i USA är ett f**cking mysterium. Förhoppningsvis hittar den sina fans på DVD och på bio i andra världsdelar. Den förtjänar ett betydligt bättre öde och blir du inte go och gla’ av Whip It så förtjänar du förmodligen några piskrapp.
/Vrångmannen