Kurt Cobain: Montage of Heck

@@@@
Underbar dokumentärfilm om geniet Kurt Cobain. Vi får följa hela hans liv från de första stapplande stegen som liten knodd hela vägen till det stora genombrottet, sammanbrottet och slutligen självmordet (som dock inte fördjupas i utan enbart nämns i text strax innan eftertexterna börjar rulla vilket jag tyckte var en fin gest, vi vill veta mer om Cobain, inte frossa i hans död). Filmskaparna har fått tag på helt unikt material från familj, gamla ex-flickvänner och polare med mängder av foton, hemmavideor och typ alla hans dagböcker och anteckningar. Detta har redigerats med varsam hand och klippts ihop till en röd tråd som följer hela hans liv. Vissa händelser berättas enbart med foton och ljudupptagningar utan att en berättarröst går in och "förklarar" att då och då hände det och det. Detta är verkligen en frisk fläkt i dokumentärfilmssammanhang. Givetvis hjälper det om man gillar och uppskattar Nirvanas musik som spelas genomgående genom hela filmen, men det här är också en film för de som uppskattar att få ta del av ett djupt personligt porträtt av en man som mot sin vilja blev en hel generations röst och hans hatkärlek till musikbranschen och kändisskapet som han både strävade efter att nå och samtidigt hatade att han nått.
/Surskägget

@@@@
Instämmer med föregående talare. Betygsfyran är stark och jag har fått en nytändning på Nirvanas musik (vilket inte är svårt eftersom de var så in i helvete bra).
/Vrångmannen

Hit So Hard

@@
Kommer nån förutom de mest inbitna Holefansen ihåg Patty Schemel idag? Hon spelade trummor på genombrottsplattan Live Through This och medföljande turné innan det blev tack och hej då. Hennes liv hamnade i en galet dålig spiral där hon snabbt knarkade upp alla pengar hon fått för sin tid i Hole för att hamna på gatan som hemlös och prostituerad pundare. Att hon har fått en helt egen film tillägnad sig kan tyckas lite förvånande. Men detta är en uppgång-och-fall-historia med den klassiska vändningen mot ett bättre liv i slutet och såna berättelser är alltid intressanta. Speciellt när birollskaraktärerna heter Kurt Cobain och Courtney Love. Vi får ta del av mängder av Pattys egna hemvideofilmer som tar oss smack mitt in i Kurt och Courtneys liv och hem. Personligt, okonstlat och närgånget som det bara kan bli när en polare filmar nåt som ingen nånsin tror kommer komma ut till den allmänna publikens beskådan. De stunderna och en del av turnématerialet (där vi bl a får träffa Melissa auf der Mauer en hel del) är bäst. De nytagna intervjusnuttarna där Courtney Love hög som ett höghus sitter och minns tillbaka är lika delar pinsamma som fascinerande. Love är uppenbarligen en lika bra pundare som Patty nånsin var, men där somliga hamnade på gatan tjänade andra miljoner och bor i lyxhus. Så kan det gå. Hade filmen kretsat kring detta hade betyget mycket väl kunnat bli högre. Nu läggs mycket fokus på att Patty sitter och berättar om en massa, massa annat som helt enkelt inte är speciellt intressant. Och istället för att hålla filmen hyfsat kort, runt 80 minutersstrecket, drar man ut på det till 105 minuter. Kill your darlings säger jag.
/Surskägget