Dubbel Trubbel (2x Liam Neeson)

Taken gjorde buttre Liam Neeson till actionstjärna över en natt. Filmer innan Taken: Schindler's List, Nell, Rob Roy, Michael Collins och Les Misérables. Filmer efter Taken: The A-Team, Wrath of the Titans, Battleship och Non-Stop. Och givetvis de två uppföljarna till Taken.

Taken 2
@@@
Dottern från ettan får den här gången hjälpa pappa Neeson att rädda mamman som nu blir kidnappad av de överlevande släktingarna till skurkarna Neeson hade ihjäl i första filmen. Mestadels går det dock ut på att Neeson med hjälp av väldigt klena ledtrådar lyckas hitta nya skurkar att döda och plöja igenom på jakt efter sitt ex. Det är egentligen mer eller mindre samma film en gång till. Och hey, varför inte? Att se en ensam snubbe plöja sig igenom hundratals bad guys är alltid kul.
/Surskägget

Taken 3
@@@
Den här gången kommer skurkarna från USA och betydligt närmare Neeson och hans familj än han skulle önska. Plötsligt måste han plöja sig igenom en bunt bad guys på hemmaplan där han måste ha amerikanska snutar i åtanke som han ju inte vill döda eller skada. Till skillnad från tidigare är det ingen familjemedlem som är kidnappad, den här gången är det Neeson själv som blir jagad av både skurkar och snutar efter att ha blivit falskt anklagad för mord. Utöver det följer filmen samma mönster som förut men den lilla skillnaden gör faktiskt ööööh stor skillnad för upplevelsen. Det blir samma lika men olika och det är tillräckligt för att göra det intressant en tredje gång.
/Surskägget

Lockout

@@@@

Hahahaha här snackar vi guilty pleasure! Det här borde inte vara vare sig så bra eller så underhållande som det faktiskt är. Såg trailern och var inte alls impad. Men när man hittar rullen på Netflix är det bara att köra. Och till min stora förvåning levererar den här lilla sci-fi-actionpärlan allt och lite till. Brukar ha lite svårt för Guy Pearce (med undantag för L.A. Confidential och Memento) men här är han perfekt som supervrång antihjälte som bara pratar i oneliners och som skiter i allt och alla (inte sett en sån antihjälte sen Bruce Willis sprang runt och dansade jigg i Den Siste Scouten). Pearces karaktär är givetvis tuffast och hårdast och tar ingen skit trots att han gång på gång får så mycket spö så man knappt tror han kan sluddra ur sig ännu en oneliner. Storyn är mer eller mindre rakt av snodd/kopierad från Flykten Från New York men man har förlagt handlingen till en rymdstation istället och så är det presidentens dotter (spelad av Maggie Grace från Taken 1+2)  istället för presidenten som är kidnappad av massa elaka skurkar. Hahahaha här köttas det på och skjuts och sprängs och det är slagsmål och pangpang hela tiden och det är så mycket glimten i ögat så det funkar alldeles underbart. Man vet om vad man är och man glömmer aldrig bort det. Luc Besson står bakom manus och idé.

/Surskägget