The World's End

@@@
Så kommer avslutande delen i så kallade Cornettotrilogin av och med Edgar Wright, Simon Pegg och Nick Frost. Första filmen Shaun of the Dead blev superhyllad av de flesta dock inte mig hehehe. Mycket för att jag såg den tio år efter att den kom och den inte höll för de enorma förväntningar jag hade. Del två var desto bättre. Hot Fuzz är kanonkul (och inte recenserad här på bloggen såg jag nu när jag skulle länka till den!). Tredje delen börjar riktigt bra men lyfter aldrig till en fyra utan stannar på en stabil trea. I korthet går det ut på ett gäng gamla barndomsvänner som återförenas för att gå en gammal pubrunda. På vägen inser de att utomjordingar tagit över en stor del av den gamla hemstaden och börjar kämpa emot för att befria staden och människorna som bor där. Allt medan de fortsätter pubrundan och blir fullare och fullare. Konceptet är kul och Pegg/Frost är ett bra radarpar som här blir uppbackade av Martin Freeman, Pierce Brosnan, Rosamund Pike och Bill Nighy. Filmen hamnar dock på lite tomgång mellan pubarna och det är en hel del transportsträckor som man kunnat göra mer av eller bara skippat helt. Allt som allt en underhållande liten romp för stunden som inte lämnade större avtryck på detta sura skägg. Vrångmannen var av ungefär samma åsikt.
/Surskägget

Gone Girl

@@@@+
Välkommen tillbaka herr Fincher! Jag tjatar om det här varje gång jag recenserar en Fincherfilm och det är säkert orättvist mot honom men allt han nånsin gör kommer att jämföras med Seven och Fight Club, två av de absolut bästa filmer som hittills sett dagens ljus. Efter Fight Club (som kom 1999) har han egentligen inte gett oss nåt sådär superbriljant. Panic Room, Zodiac, Benjamin Button, Social Network och Girl With the Dragon Tattoo har alla varit okej men inte så mycket mer. En del som Button och GWTDT har nästintill varit tråkiga. Dock är jag alltid lika peppad när en ny Fincherfilm kommer för att man vet att han har det i sig. Och här fick han äntligen till det igen. När en snubbe med Finchers talang verkligen får till det ja då är det åka av som gäller. Jag vågar inte riktigt sätta en femma i betyg än, vill se om filmen en gång först, men det är nog egentligen bara jag som fegar då jag precis gav Birdman en femma och två femmor på raken känns både otippat och overkligt. Jag ska inte avslöja nåt om handlingen. Ju mindre man vet desto bättre. Allt jag tänker säga är att vi blir bjussade på en fantastisk resa med många bottnar och avkrokar som är en ren njutning att få följa med på. Ben Affleck och Rosamund Pike i huvudrollerna är svinbra och har kanonkemi mellan varandra. Det här lanseras väl som en sorts thriller men jag tycker att den snarare är en väldigt mörk och närmast kuslig kärlekshistoria. Se den som ett svart romantisk kärleksdrama istället för en thriller. Jag tror filmen vinner på det.
/Surskägget

@@@@
Till skillnad från Surskägget så gillade jag Zodiac och The Social Network väldigt mycket. Panic Room var jätte-jättedålig, Benjamin Button ska ha stryk och The Girl With the Dragon Tattoo är ett snyggt sömnpiller. Gone Girl är, som skägget säger, ett mörkt romantiskt drama med inslag av svart humor och thrillermoment. Tyvärr hade jag läst ett synopsis av romanen innan jag såg filmen (jag läser inte fiction...) så jag visste alla twists and turns. Trots detta är Gone Girl en väldigt bra film på många plan. Fincher i högform, Affleck och Pike är toppen och musiken av Trent Reznor och Atticus Ross är magiskt lågmäld och spännande, precis som i The Social Network (vann en Oscar för bästa musik). Ser nu mycket fram emot Finchers och Afflecks kommande samarbete, som är en remake av Alfred Hitchcocks Strangers on a Train.
/Vrångmannen

Jack Reacher

@@@
Inte läst böckerna av Lee Child så hade inga förväntningar på filmen mer än att det var ännu en ny actionrulle med Tom Cruise. Och som sådan funkar den absolut. Cruise är sitt vanliga charmiga jag och handlingen lite lagom deckarspännande som det ska vara. Kan dock hålla med om kritiken att Cruise kanske inte funkar som böckernas Jack Reacher i det att han ska vara sjukt farlig och att alla är rädda för honom bara de tittar på honom (Reacher som karaktär är två meter lång med mer muskler än Aaaahnold på 70-talet). Cruise är en rätt liten kille och rädd...nja det blir man inte hur farlig han än är på att slåss. Det är dock smådetaljer och jag är underhållen och nöjd mest hela tiden. Filmen hade nog varit och sniffat på en fyra misstänker jag om det inte vore för Rosamund Pike i den kvinnliga huvudrollen. Dels beror det lite på hennes karaktär som känns sådär, men det mesta beror på Pikes gestaltning som närmar sig Noomi Rapacenivåer av stelhet, tråkighet och träighet. Replikerna känns sjukt ansträngda, minspelet är noll och dialektcoachen borde få sparken direkt för hon svajar mellan brittiska och amerikanska hela tiden. När hon slängs in i scener där betydligt bättre skådisar nonchalant slänger repliker runt sig ser hon närmast jagad ut i sina försök att hänga med. Nej, där kunde de definitivt hittat en bättre skådis. Vrångmannen skrev nåt liknande för ett tag sedan.
/Surskägget