GMO OMG

@@@@

Vad är det vi egentligen stoppar i oss? Denna debatt har varit på tapeten många gånger de senaste åren mycket tack vare att det skrivits ett par uppmärksammade böcker i ämnet. I USA är det kanske främst i Kalifornien folk har tagit till sig att det helst ska vara organiskt och ekologiskt och närodlat. När regissören Jeremy Seifert fick barn började han reflektera mer och mer vad han egentligen stoppade i familjen och började gräva och forska och kom rätt snabbt underfund med att väldigt mycket av maten i USA är genmanipulerad, s k GMO. Detta är han till en början helt neutral till men vill veta mer vad det egentligen innebär och ju mer han börjar nysta i det hela desto mer inser han att GMO är skit på flera plan. Dels finns inga långsiktiga studier på hur detta påverkar oss människor då GMO inte funnits mer än kanske 20 år. De bolag som utvecklar GMO har gjort egna studier som givetvis visar att det inte finns påverkan alls. Andra oberoende studier visar att cancer bland labbråttorna var betydligt högre om de käkade GMO än vanligt odlad mat. Dels har bolagen som utvecklar GMO tagit patent på grödorna vilket gör att du som bonde måste betala dyra pengar varje år för att få så grödorna. Kruxet är att om du är en grannbonde som kör vanliga grödor så kommer GMO-grödorna att pollinera dina grödor och ta över varpå du blir stämd för att inte ha betalat GMO-licensen. Hur sjukt det än låter är det sant. Den tredje stora nackdelen är att GMO-grödorna både är mat och gift på samma gång. Istället för att bespruta dem med diverse kemikalier för att hålla skadeinsekterna borta innehåller grödorna kemikalierna i sitt DNA varpå skadedjuren dör. Problemet är bara att GMO verkar slå ut även nyttiga djur som t ex bin och utan bin ingen mat alls. I USA är närmare 95% av majs, sojabönor och andra stora viktiga grödor GMO och det gör att man får i sig det oavsett vad man äter då majsstärkelse och soja finns i typ all mat man köper där borta samt att boskap få GMO-mat. Tack och lov är GMO mestadels ett amerikanskt problem och här i Europa har regeringarna intagit en kallare hållning och förbjudit GMO till stor del. Detta är en ögonöppnande film även för såna som oss som länge försökt ha koll på vad vi faktiskt stoppar i oss och hur många ”hemliga” fällor det finns som matproducenterna försöker undanhålla oss.

/Surskägget

Filthy Gorgeous: The Bob Guccione Story

@@

Bob Guccione drog igång Penthouse som ett brittiskt svar på Playboy och försökte sedan kopiera Hefners playboyliv utan samma framgång. Förlaget som gav ut Penthouse (som Guccione ägde) nöjde sig inte där utan började ge ut månadsmagasin i alla möjliga genrer och var ett tag på 70- och 80-talen ett av de största i världen. Sen föll allt ihop och idag är det knappt spillror kvar av de forna glansdagarna. Jag förstår att man gärna berättar om denne excentriska man som började med två händer och byggde ett miljardimperium. Problemet är dock att man måste anstränga sig för att göra honom intressantare än han faktiskt var och stora delar av filmen därmed bara är transportsträckor. Inget att hänga i julgranen.

/Surskägget

The Motivation

@@@

Som jag tidigare nämnt är jag sjukt svag för skateboarddokumentärer. Här får vi följa några av världens absolut bästa streetskatare som förbereder sig inför ett av världens största event i just den genren – Street League Championship. De ska tävla om den stora prissumman och vem av dem som för tillfället är bäst i världen. Vi får både nykomlingarna och de gamla rävarna och får följa med alla åtta för en inblick i hur de tränar, hur de tänker och hur de pushar sig själva för att hela tiden bli bättre och bättre. Givetvis är det mycket skejtande i filmen och det bjussas på mängder av snygga tricks och åkningar denne helt oåkkunnige recensent dreglar över. Filmen är inte speciellt märkvärdig men den gör sitt jobb. Vi får veta lite mer om grabbarna på brädorna, vi får se coola stunts och vi får en vinnare i slutet av filmen. Ibland räcker det absolut för en bra och underhållande film.

/Surskägget

Never Sleep Again

@@@@

En av de allra bästa dokumentärerna om film som jag sett (toppas i princip enbart av de många, många timmarna om inspelningen av Ringentrilogin som följer med på de tre Extended Cutversionerna). Här får vi i fyra timmar ta del av allt, och jag menar allt, som har med Terror på Elm Streetfilmerna att göra. I princip alla som haft minsta lilla huvudroll, biroll, producentroll, manusroll, specialeffektsroll eller regiroll intervjuas (undantagen är Johnny Depp och Patricia Arquette) och alla har intressanta och roliga stories att berätta om filmerna och sin roll i denna klassiska skräckserie. Filmen går linjärt från att Wes Craven kommer på idén till att sista filmen ser dagens ljus och i princip lika mycket tid ägnas åt varje film även om det läggs mer vikt vid den första filmen som drog igång det hela. Roligast är avsnittet som behandlar andra delen där i alla utom huvudrollsinnehavaren sitter och säger sig varit helt oförstående till att det var en rulle med extremt starka homosexuella undertoner de gjorde och att det tog dem flera år att se filmen med de ögonen. Än idag är det några av de som vägrar inse att den faktiskt är en riktig bögfilm (och som jag förstår det stor i bögkretsar dessutom). Vilket man fattade redan som liten knodd när man såg den för de ”homosexuella undertonerna” är inte så jävla ”undertonade” om man säger så. Oavsett detta är det här en dokumentärfilm för i första hand de som gillar Freddy och i andra hand för de som är riktiga filmnördar och älskar att veta hur inspelningarna gick till. Alla andra kan dock med gott samvete hoppa denna.

/Surskägget

@@@@
Ja vad ska man säga. En 4 timmar lång dokumentär som grundligt (och då menar jag g-r-u-n-d-l-i-g-t) går genom alla Terror på Elm Street filmerna från första till sista (I det här fallet Freddy vs Jason..). Massor av klipp från filmerna naturligtvis och intima intervjuer med alla inblandade (skådisar, regissörer, manusförfattare, producenter , fotografer, effektmakare m.fl.) samt massor av kul trivia och smaskigt skvaller. En riktig karamell för den som gillar skräckfilm och dokumentärer. När rullen är över känner man att man har full koll på hela serien men vill ändå ha mer. Den här Vrångmannen kunde inte få nog trots att Elm Streetserien egentligen inte hör till de stora favoriterna.
/Vrångmannen

Brave Miss World

@@@@

Linor Abargil blir som 18-åring Miss Israel och skickas till Italien för att fotomodella i väntan på den stora Miss Worldtävling sex månader senare. I Italien blir hon brutalt våldtagen av den man som är satt att ta hand om henne, en researrangör som hjälper inte bara israeliska modeller utan modeller från hela världen att ta sig till och från Italien. Linor överlever med nöd och näppe men trots en anmälan går våldtäktsmannen fri. Månader senare står hon på scenen och vinner Miss World som om inget hänt. Men det har hänt och ju längre tiden går desto mer inser Linor att hon inte kan förtränga sina känslor och upplevelser utan att hon måste ut och berätta om dem för att kanske kunna hela sig själv. Detta blir inledningen till både en inre resa och en fysisk, konkret resa som tar henne världen runt till olika center för våldtäksdrabbade kvinnor. Hon finner styrka i de andra kvinnornas berättelser och sprider styrka genom sin egen. Hon får även två Hollywoodkändisar att komma ut och på kamera berätta om hur de blivit våldtagna, Joan Collins och Fran Drescher. Starkaste partierna i filmen är dock när Linor besöker ett hem i Afrika där väldigt unga tonårstjejer berättar om hur de blivit brutalt våldtagna om och om igen. Det här är en film som försöker sudda bort skammen och det sociala stigmat från offret och klistra dit det där det hör hemma – nämligen hos förövaren. Våldtäkt är bland de absolut vidrigaste brotten som finns och att vi fortfarande år 2015 skuldbelägger kvinnor som råkar ut för detta hemska brott är helt sjukt. Linor är modig som vågar stå upp och visa att det finns ett liv efteråt och att man inte ska skämmas och förhoppningsvis kan det leda till att fler offer kan hitta tillbaka till sina liv.

/Surskägget

Into the Abyss

@@@@

Okej, Werner Herzog har aldrig tillhört favoritregissörerna men efter fantastiska dokumentären Grizzly Man för ett par år sedan såg jag verkligen fram emot att se ännu en dokumentärfilm av denna tyske geniale dåre. Här åker han och träffar en snubbe som sitter i dödscell i väntan på att hans dödsstraff ska träda i kraft. Herzog träffar även före detta vänner, åklagare, advokater, poliser inblandade i arresten samt överlevande familjemedlemmar. Alla får prata öppet och ärligt om sin inblandning och om de känslor som rör sig i deras huvuden. Herzog låter alla komma till tals utan större pekpinnar även om han då och då blandar sig in och säger att han personligen inte håller med om det personen precis har sagt. Strax innan eftertexterna börjar rulla gör dock Herzog det klart och tydligt i en voice-over att han bestämt är emot dödsstraff även om han i övrigt inte lägger in några moralkakor i resten av filmen. Som vanligt är det lite drömskt och filosofiskt och Herzogs egna, väldigt personliga voice-overkommentarer sätter sin specifika prägel på denna lugna och samtidigt omskakande film.

/Surskägget

The Invisible War

@@@@

Att vara soldat är aldrig en enkel uppgift. Man förväntas vara i toppform både mentalt och fysiskt och samtidigt vara beredd på att närsomhelst skickas i väg till en krigs- eller krissituation de flesta av oss skulle springa åt andra hållet ifrån. Att vara kvinna och soldat kan vara dubbelt så svårt. Inte nog med att man fortfarande ska vara beredd på allt ovan, dessutom ska man behöva slå hål på hundratals generationers soldathistorik där det enbart varit männen som slagits och kvinnorna i bästa fall fått vara sjuksköterskor och i värsta fall offer för kriget med allt vad det innebär. Som amerikansk kvinnlig soldat i denna dokumentärfilm ska du dessutom behöva tampas med att vissa av dina manliga kollegor och befäl ser det som sin rätt att våldta och misshandla dig och dessutom räkna med att komma undan med det då inget befäl uppåt vill ta tag i våldtäktsfrågor med tång. Vi får träffa en uppsjö kvinnor, alldeles för många, som delar med sig av sin historia. Hur de blivit våldtagna av en medsoldat eller ett befäl, hur ingen trott dem, hur de blivit uttvingade från armén där befälskedjorna högre och högre upp aldrig tycks bry sig om sådana frågor. Vissa av dem har funnit kraft att gå vidare, andra är psykiskt helt nedbrutna och halkat in i alkoholism och narkotikamissbruk. Det här är en jobbig film att se och just därför ska den ses.

/Surskägget

The Meerkats

@@@

Nånstans mitt på en av Afrikas många stora savanner finner vi en liten familj surikater som precis fått tillökning. Genom extremt välplacerade kameror får vi följa en av dessa små surikatbebisar och hans uppväxt till fullvuxen surikat. Faror lurar överallt. Det är väldiga och hungriga örnar som sveper ner från skyn. Det är giftiga och hungriga ormar som slingrar sig rakt ner i boet på jakt efter en saftig liten surikat. Det är en ständig kamp på jakt efter föda där det mumsigaste – skorpioner – också tillhör det farligaste. Dessutom lurar andra surikatfamiljer i närheten och försöker ta över ens territorium om man inte passar sig. Det här är liksom Pingvinresan en dokumentärfilm där man via smart klippning och en berättarröst som ger oss precis rätt bilder i huvudet får oss att tro att vi ser en författad film i stil med vilken familjefilm som helst. Det är underhållande, kul och lärorikt.

/Surskägget

Video Games: The Movie

@@@

Tevespelens historia från första lilla blippande Pongmaskinen till dagens kraftfulla spelkonsoler och framtida 3D. Det intervjuas både de som var där och skapade historia, liksom fans, journalister, författare och rent allmänna nördar i ämnet. Pratas det om ett spel får vi samtidigt se det spelas så det flimrar förbi mängder med gamla klassiker man knappt kommer ihåg att man spelat vilket är skitkul. Dessutom försöker regissören belysa vilken vikt tevespel har betytt för vår samtid och vad det kommer att betyda för den sociala och tekniska utvecklingen under kommande generationer. Intressant och spännande för det mesta. Det jag kan sakna är att man har missat/glömt/struntat i vissa konsoler helt och hållet. Vectrex denna suveräna (hahahahaha!) klassiker och Commodore 64/128 nämns inte överhuvudtaget. Dessutom studsar man lite väl i tid och rum ibland vilket känns lite onödigt. Men överlag en välgjord och engagerande dokumentär värd att kolla in.

/Surskägget

@@@
Tja...ja...nja...mja. Helt ok men skulle varit bättre. Mja. Tja.
/Vrångmannen

Superheroes

@@@

HAHAHAHAHA! Vilka dårar. Här har vi verklighetens Kick-Ass. Grabbar och brudar som drar på sig mantel och mask och springer ute om nätterna för att RÄDDA VÄRLDEN! HAHAHAHAHA! Sluuuuuuta! Polisen orkar knappt se på dem utan att antingen garva ihjäl sig eller be dem åka hem där de är trygga och inte blir ännu en rad i mordstatistiken. För vad de här människorna gör är farligt. De ger sig ut i mörka gränder om natten och ska fånga skurkar. Skurkar som har vapen. Hur mycket superhjältar dessa människor ser sig själva som är de i slutänden bara kött och blod. Vissa tar det på allvar och tränar alla timmar när de inte sover eller ”patrullerar”. Andra verkar leva i en egen verklighet där tevespel och serietidningar helt enkelt tagit över den riktiga världen och blivit deras riktiga värld. Och så har vi några som bara gillar att spöka ut sig och glida runt på stan och surra med folk i största allmänhet. Oavsett är detta en film fylld av sköna personligheter och udda människor som både roar och oroar.

/Surskägget