Ocean's Eleven

@@@

Jag ser scenen framför mig. Ett gäng polare sitter och drar några drinkar i sommarsolen på en veranda nånstans i värmen. En av de slänger fram ett förslag. ”Vi som är så bra polare, vore det inte schysst att jobba ihop nångång?”. Folk håller ivrigt med. Och när kompisgänget består av George Clooney, Brad Pitt, Matt Damon och Steven Soderbergh har man plötsligt en jävla massa talang och charm redo att ta sig an en gammal skön rulle med ett annat gäng polare (i den första filmen från 1960 hängde Frank Sinatra, Dean Martin och Sammy Davis Jr bl a). Konceptet är enkelt. Ett gäng sköna rånare med finess ska råna ett Las Vegaskasino som drivs av Andy Garcia som är farlig och galen. Det gäller att komma undan med pengarna, men det gäller också att komma undan med pengarna utan att Garcia vet om att man har kommit undan med pengarna. Handlingen är inte briljant eller speciellt unik på nåt sätt. Det filmen lever på är de många sköna skådisarna. Clooney, Pitt, Damon och Garcia har vi nämnt men vi får även Bernie Mac (hahahahaa roligast!), Casey Affleck och Scott Caan som ett galet brödrarpar, Elliott Gould som gammal räv, Carl Reiner som ännu äldre räv, Don Cheadle som sprängämnesexpert och Julia Roberts som kuttersmycke (ja hennes roll är fan inte större än så egentligen). Kemin och interaktionen mellan samtliga skådisar är fantastisk och det är det som gör att man återkommer till den här rullen gång på gång. Charmen, humorn och det snyggt producerade. Klassisk Hollywoodrulle från en klassisk indieregissör.
/Surskägget