Jävligt skum rulle som liksom inte har nån riktig poäng när eftertexterna väl börjar. Robert De Niro jobbar på fängelse och bestämmer vilka fångar som ska få chans att bli frisläppta före sin egentliga strafftid på grund av gott uppförande etc. Edward Norton är en smart och manipulativ snubbe som målar upp att han nu har lärt sig sina misstag och hittat Gud och Jesus. Milla Jovovich är Nortons sexiga och lite halvkorkade fru som gör allt – och vi menar allt – för att Norton ska få chansen att bli frisläppt. Ett triangeldrama börjar där vi främst får långa dialogscener mellan Norton och De Niro, och med två så skickliga skådisar är det verkligen mer än okej att glo på. Jovovich klarar faktiskt av att hålla jämna steg med grabbarna och visar också prov på att hon är duktigare skådis än vad hon kanske brukar få cred för i en roll som är bedrägligt enkel på papper men som hon faktiskt lyfter upp och får att kännas som levande och av kött och blod. Det här är helt enkelt en karaktärsdriven film som sakta puttrar på mot sitt slut. Som ett sidospår och underliggande genom hela filmen har vi ett religiöst tema som är viktigare för filmen än vad som egentligen ges sken av vilket främst bekräftas av slutbilden på De Niro där han ”ser ljuset”. Det finns ett budskap här. Kruxet är att regissören inte är tydlig med vilket budskap han vill få fram. Kvar är en intressant röra som inte engagerar lika mycket som den borde.
/Surskägget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar