@@@@@
Att försöka förklara storheten med Cloud Atlas, som baseras
på boken med samma namn och som länge ansetts ofilmbar på grund av dess
narrativa struktur, är svårt. Den floppade på bio när den gick upp i USA vilket
känns enklare att förklara då Cloud Atlas är allt annat än en enkel
underhållningsrulle, trots att den verkligen underhåller varenda minut av den
tre timmar långa speltiden (den här Vrångmannen har nu sett den två gånger). Vi hoppar ogenerat i tiden mellan en händelse under
1800-talet, genom flera tidsepoker, långt in i en mörk framtidsvision. Regissören Tom Tykwer (Run Lola Run) delar registolen med syskonen Wachowski (The Matrix) och det känns som en perfekt kombination. Både
karaktärerna och historierna i filmen länkas ihop på ett högst filosofiskt och spännande
sätt. När man ser Cloud Atlas så får man känslan av att man läser en stor roman
som har allt. Den är olidligt spännande, varm, otäck, mellankolisk, rolig och
gripande. Greppet att hoppa i tid och otid mellan alla historierna (ofta när
det är som mest spännande) är en av nycklarna till filmens storhet. En annan är
att skådespelarna (Tom Hanks, Halle Berry, Hugo Weaving m.fl) spelar många
olika roller under resans gång och det finns en högst betydelsefull poäng med
detta. Det goda dansar med det onda och idén om att döden bara är en dörr till
något annat, om än vad, borde vara vacker och tänkvärd även för den mest
inbitne av ateister. Stor saga. Stort filmskapande.
/Vrångmannen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar